Fysioterapi handlar till stor del om att i livets alla skiften ta tillvara individers egen förmåga och stödja och stimulera den, med rörelse som grund.

Bland årets riksdagsmotioner finns det glädjande nog tre som handlar om fysioterapi, en som handlar om elevhälsa, en om äldres hälsa och en om fysioterapeuters specialistordning. Det har föregåtts av ett påverkansarbete från förbundet, och det är glädjande att det nu finns tre motioner framlagda, som kommer att behandlas av riksdagen under det kommande året.

Under denna vecka har debatten om vårdval varit het. Som jag skrev i förra veckans blogginlägg, så är det viktigt att påpeka, att vi som fackliga organisationer enbart agerar i själva sakfrågan. Vi företräder våra medlemmar och står oberoende från både politisk majoritet och opposition.
Det vi framförallt reagerar mot i den gemensamma debattartikeln förra veckan är hanteringen av frågan, att det inte ges förutsättningar för en bra dialog och att det inte görs någon konsekvensanalys. Riksrevisionen för i veckan fram kritik mot vårdvalssystemet, men säger inte i sin rapport att vårdval bör tas bort, utan att det bör vidareutvecklas, så att det blir mindre ojämlikt. Fysioterapeuterna har i tidigare debattartikel i GP framfört liknande synpunkter. Dvs. med dagens form på vårdval riskeras att målen med vårdval avseende vårdkvalitet, effektivitet, samverkan eller samhällets behov och utbud av fysioterapeutiska insatser inte uppnås.

Exempelvis premieras korta, akuta och enklare behandlingar framför insatser riktade till personer med mest vårdbehov. Multisjuka och personer med kroniska sjukdomar, såsom reumatiker och smärtpatienter, trängs undan och riskerar att inte få den vård de har rätt till.
Vårdvalet behöver alltså utvecklas och förbättras.

I lördags bjöd Leading HealthCare och Nätverket för bättre hälsa, vård och omsorg in till seminarium. I nätverket ingår Fysioterapeuterna, Läkarförbundet, Sjukhusläkarna, SYLF, SFAM, Vårdförbundet, Barnmorskeförbundet och Naturvetarna.

Tanken är att få till en medarbetardriven dialog såväl mellan olika professioner och professionella som med ledning och policymakare. Och alla dessa var på plats liksom företrädare för patienter och närstående. Ett refererat från dagen kommer inom kort här och snart är det även möjligt att se en film från dagen.

Jag har under lång tid i blogginlägg, föredrag och andra sammanhang berättat om ”faster Karin” och hennes livssituation som äldre människa. Natten till onsdag dog vår kära Karin. Hon somnade in på det äldreboende som hon bott på de senaste åren, drygt 97 år gammal. Vi fick möjlighet att besöka henne i söndags, och ta avsked på ett värdigt sätt.

Ända in i det sista kunde Karin behålla livsgnistan, trots att hon sedan flera år hade en demenssjukdom. Vi ansträngde oss som närstående att bistå Karin med att ”leva livet hela livet”. Vi insåg att det var viktigt för henne att komma ut och ta promenader, som på bilden ovan, i närområdet av äldreboendet, men också att byta miljö och få andra perspektiv, det gjorde att hon mådde väl och också att det gick att samtala ”på riktigt” med henne.

Sista gången var för två veckor sedan då Karin var på besök hemma hos oss. Hon gick en promenad med sin rollator runt huset som vi bor i, som också var hennes barndomshem, och som hon älskade så djupt. Karin var en positiv människa, hon var trots sjukdomen så tacksam för god omvårdnad, god mat och vänligt bemötande. Vi, som närstående, instämmer till fullo.

Men vi inser också att det fortfarande går att utveckla möjligheterna för äldre att ”leva livet hela livet”. Bl.a. var avsaknaden av regelbunden fysisk aktivitet och träning påtaglig, inte bara för Karin, utan också för andra äldre i samma situation.

Kunskapen om betydelsen av träning för äldre människor behöver bli betydligt bättre, och här har fysioterapi en viktig roll. Att ge förutsättningar för människor att leva livet hela livet är en del av människovärdet.