Post cardiac arrest care and survivorship

Last week an international research conference Post Cardiac Arrest Care was arranged in Lund https://www.mkon.nu/postcare2022/user/AC7D6E54-CCA6-EB4B-9206-C1C43B26151D Together with Johan Israelsson, PhD and Resuscitation Coordinator in Region Kalmar County, I was invited to speak about peer support after cardiac arrest. Take part in our PowerPoint presentation here http://stefanjutterdal.se/wp-content/uploads/2022/10/Post.CA_.care_.Peer_.support.pdf

It was a very special feeling to step into the conference room, which was the auditorium of the university hospital in Lund, the same place where many years ago I took my degree as a physiotherapist. This time I was invited to talk about my cardiac arrest and about the work that my wife and I engage in through the Swedish network for cardiac arrest survivors and their relatives.

Moderator at our seminar was Christian Hassager, a cardiologist and former director of a specialized cardiology intensive care unit at the University Hospital Rigshospitalet in Copenhagen and now Professor in this field at Copenhagen University. In September 2017, when I had my cardiac arrest and was treated at Rigshospitalet, he was the head of the department where I was treated. I was so glad to meet him and once again to express my thanks for excellent care.
My grandson Svante had an explanation, he was then three years old.
– ”Grandpa, your heart was broken, but now it’s mended” ❤️

Photo: Kristofer Årestedt

During our presentation, Johan presented current research and what efforts are underway in the area of ​​life after a cardiac arrest, and I talked about my cardiac arrest, about my fantastic lifesavers and about the entire care chain that gave me the possibility to continue living. When I had my cardiac arrest, I had a public role as the president of the Swedish Association of Physiotherapists, (a mission that I finished two years ago).
That made us immediately decide to be transparent about what happened and we have therefore told our story about the cardiac arrest publicly many times. We hope that in this way we will be able to help others who have suffered a cardiac arrest and their relatives.

I also talked about what my wife Annmargreth and I have done and learned in the past five years.First of all, we have learned to take advantage of every day, of the opportunity to spend time with children and grandchildren and to remember that every day is a gift.

Photo: Kristofer Årestedt

We have also learned that it’s important to do what I can do myself to have good living habits. We use at least one to two hours per day to exercise and to be out in nature.
We also work to spread knowledge about CPR, AEDs, SMS lifesavers and the 112 app.
And so it has become a habit to always check where the nearest AED is. It should go without saying that all conferences started with the brief information:
There is the emergency exit, there is the toilet – and there is the nearest AED.

I also talked about the Swedish network for cardiac arrest survivors and their relatives. At the beginning of 2021, we started a Facebook group. In the beginning, we were a few survivors and relatives who, together with the Swedish Resuscitation council and the Swedish Heart and Lung Association, founded the network.

Today we are 300 members and we are getting more every week. Nowadays, the request to join the network can come just a week after the person got a cardiac arrest, and it feels very meaningful to be able to share experiences and to be able to support each other.

In the network, it has become clear that there are shortcomings in the care of relatives. Of course, all the focus easily falls on the survivor, but next to the survivor there are always relatives, who are also hit hard and who need better attention. Here, too, our network can contribute to providing support to each other and to exchanging experiences.

The entire conference was filled with interesting talks and presentations of new research results. A presentation that made a particularly strong impression on me was a speech by Kelly Sawyer, an Emergency Medicine physician and Assistant Professor at the University of Pittsburgh, who herself had suffered a cardiac arrest eleven years ago.

She gave a very interesting overview of the whole field of cardiac arrest, and particularly emphasized the field of cardiac arrest survivorship.

It was instructive and very inspiring to participate in this conference. Many thanks to the organizers for the invitation and for a very well conducted conference.

*You can now find all the presentations on the website: https://mkon.nu/postcare2022/speakers’_presentations
The site will be updated as more presentations are submitted. 

Restart a heart day

Idag den 16 oktober firas World restart a heart day, en dag med syftet att öka överlevnaden vid plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus. Det kan vi göra genom att fler lär sig Vuxen- och Barn-HLR, fler frivilliga livräddare rekryteras och fler hjärtstartare registreras. Kolla t.ex. den här filmen från Hjärtuppropet och Region Jönköpings län, den ger bra tips om HLR och vad du kan göra. Lär dig HLR och ta reda på var närmaste tillgängliga hjärtstartare finns, det kan rädda liv!

https://fb.watch/gbnrDJrND-/

Visste du att varje år drabbas ca 6000 personer i Sverige av plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus? Bara ca 11% överlever, men det skulle kunna vara fler och det är här du och jag kommer in i bilden. Vi kan nämligen alla göra skillnad genom att lära oss HLR och kanske också bli en av ca 120 000 frivilliga sms-livräddare. https://www.smslivraddare.se/

Jag vet av egen erfarenhet att kunskap om HLR gör skillnad och skillnaden kan vara liv eller död. För min del innebär det att jag fick den oerhörda förmånen att få fortsätta leva. Det är nu drygt fem år sedan jag drabbades av ett plötsligt hjärtstopp på en ödslig cykelväg på Bornholm.

Min fru Annmargreth insåg att något mycket allvarligt skett och startade omedelbart HLR. Cyklisten Ole kom förbi och bistod med att larma ambulans, Erik och Sennait kom gående på cykelvägen och hjälpte Annmargreth att göra HLR under 20 långa minuter innan ambulansen kom och tog vid och kunde få igång mitt hjärta med en hjärtstartare. Ambulansen körde mig till Rönne och därifrån blev det ambulanshelikopter till Rigshospitalet i Köpenhamn Tack vare en kedja av livräddande åtgärder lever jag idag och mår bra och för det är jag förstås oändligt tacksam.

Mina fantastiska livräddare Annmargreth, Erik och Sennait och Ole

Annmargreth och jag har under de fem år som gått berättat vår berättelse om hjärtstoppet många gånger och också engagerat oss för att sprida kunskap om HLR i samhället. Vi har blivit sms-livräddare och har skaffat en egen hjärtstartare som är tillgänglig dygnet runt. Vi har också ordnat utbildning i HLR för våra grannar och bjudit in ledande politiker från kommun och region för att öka medvetenheten om HLR.
I början av 2021 var vi med och grundade ett nationellt nätverk ”för dig som överlevt hjärtstopp och för dina närstående” https://www.hjart-lung.se/natverket-for-overlevare/. Nätverket syftar till att erbjuda möjligheter för personer som drabbats att träffas och dela erfarenheter, bidra till en ökad kunskap om livet efter hjärtstopp och vara en pådrivande kraft för att förbättra behandling av hjärtstopp i Sverige. Idag är vi 297 medlemmar i nätverket och det känns oerhört meningsfullt att kunna utgöra ett stöd för varandra.

Lite mer fakta: Överlevnaden efter hjärtstopp utanför sjukhus ökade generellt under 1990-talet fram till 2010, dessvärre har ingen förbättring skett under det senaste decenniet. Mediantid från hjärtstopp till start av HLR är 1 minut. Tid från hjärtstopp till defibrillering är 10 minuter. En stor utmaning för morgondagens HLR-verksamhet är att minska tiden från hjärtstopp till defibrillering vid hjärtstopp utanför sjukhus. Ambulansens responstid från utlarmning till ankomst var 10 minuter 2021. Läs mer i Svenska HLR-registrets årsrapport https://www.hlr.nu/en-person-raddades-till-livet-var-6e-timme-i-sverige-ar-2020/

Utmaning till alla politiker: Lär dig HLR

I våras bjöd vi in ett antal politiker med lokalanknytning för att berätta om vikten av att alla lär sig hjärt-lungräddning (HLR) och att det finns hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt.
Bl.a. hade vi i juni besök av regionstyrelsens ordförande i Region Kalmar län Angelica Katsanidou (S) och flera av hennes kollegor http://stefanjutterdal.se/2022/06/13/varje-hjarta-raknas/.

En direkt följd av det besöket blev att Socialdemokraterna i Kalmar län beslutade att ordna en utbildning i HLR för alla sina regionpolitiker och den utbildningen genomfördes i början av denna vecka. Vi blir förstås uppriktigt glada för att våra beslutsfattare som själva är med och ansvarar för hälso- och sjukvården i vår region nu är fullfjädrade SMS-livräddare och vi hoppas att övriga partiers regionpolitiker antar utmaningen.

Hjärtstopp är en viktig angelägenhet för samhället i stort. Varje dag drabbas 16 personer i Sverige av hjärtstopp utanför sjukhus. Bara två överlever, trots att fler skulle kunna räddas http://stefanjutterdal.se/2021/07/15/debatt-det-behovs-politiska-beslut-och-systematiska-samhallsatgarder-om-fler-ska-overleva-hjartstopp/

Det är avgörande att beslutsfattare på alla nivåer inser att det behövs en kraftfull samhällssatsning för att fler ska överleva ett hjärtstopp.

• Politiker generellt bör satsa mer på hälsofrämjande insatser som kan förebygga hjärt-kärlsjukdom. 

• Politiker på nationell, regional och kommunal nivå bör avsätta resurser så att överlevnaden efter hjärtstopp utanför sjukhus kan öka från dagens 11 procent till 20 procent före år 2030. 

• Det bör finnas en instans som har ansvar för att erbjuda alla i samhället utbildning och årliga repetitioner i hjärt-lungräddning. Det är särskilt viktigt att alla elever inom grundskolan och gymnasiet utbildas och att det säkerställs att detta verkligen sker. I Danmark är det obligatoriskt med utbildning i hjärt- och lungräddning i samband med att man tar körkort. Kanske något för Sverige att ta efter?

• Landets samtliga regioner bör besluta om att räddningstjänst/polis larmas ut vid hjärtstopp, som ett komplement till ambulans. Idag skiljer det mycket mellan olika regioner. 

• Landets samtliga regioner bör se till att frivilliga livräddare (sms-livräddare) larmas ut vid hjärtstopp. Detta är i linje med de nyligen publicerade europeiska riktlinjerna för hjärt-lungräddning. Även här skiljer det idag mycket mellan olika regioner.

• Alla hjärtstartare bör registreras i Sveriges hjärtstartarregister och fler göras tillgängliga dygnets alla timmar. Idag finns de flesta hjärtstartare bakom lås efter kontorstid. 

• Riksdagen bör anta en nationell strategi för var och hur hjärtstartare ska placeras. Idag sker detta ofta på privatpersoners och föreningslivets initiativ. 

Det behövs politiska beslut och systematiska samhällsåtgärder om fler ska överleva hjärtstopp. Men det behövs också beslutsfattare som liksom många andra medborgare lär sig HLR och blir frivilliga SMS-livräddare. Idag finns 118 000 frivilliga SMS-livräddare https://www.smslivraddare.se/. I Kalmar län har antalet utökats med ca 30 personer denna vecka.
Det blir nu intressant att se om övriga partier antar utmaningen att utbilda alla sina regionpolitiker i HLR. Vi behöver bli många fler med kunskap i HLR, för att få ett hjärtsäkert samhälle.

Varje hjärta räknas

Idag har vi haft en dag med stort fokus på hjärt-lungräddning (HLR) och hur vi tillsammans kan rädda liv. På förmiddagen hade vi besök av flera regionråd från Region Kalmar län med regionstyrelsens ordförande Angelica Katsanidou (S) i spetsen. Även Arne Nilsson, ordförande i Riksförbundet HjärtLung Oskarshamn deltog.

Annmargreth och jag berättade om vårt arbete med att bidra till att förbättra vården av hjärtstopp och livet efter hjärtstopp och om vikten av att alla regelbundet lär sig HLR och är redo att ingripa vid ett tillbud. Vi fick många bra frågor och hade bra samtal med de ansvariga politikerna och jag tror att det kan leda till att nya initiativ tas för att ytterligare förbättra vården vid hjärtstopp.

Vi pratade bl.a. om behovet av en infrastruktur för var hjärtstartare placeras och hur tillsyn och skötsel ska göras. Batteriet på hjärtstartaren behöver ju bytas efter några år eller efter varje gång den använts och detsamma gäller elektroderna.
Sedan i september 2021 ingår Region Kalmar län bland de tio regioner i Sverige som tillhandahåller tjänsten med frivilliga sms-livräddare, en tjänst som har visat sig öka möjligheten till överlevnad efter hjärtstopp. Läs mer om sms-livräddare här https://www.smslivraddare.se/

Vi pratade också om vikten av att hjärtstartare är tillgängliga dygnet runt. Det är alltför vanligt att hjärtstartaren förvaras inlåst, kanske av rädsla för att den ska stjälas. Här krävs ett totalt omtänk och ett omtag. Hjärtstartare ska förstås placeras så att den är tillgänglig när den behövs och den ska också registreras i hjärtstartarregistret https://hjartstartarregistret.se/#/
Det var roligt att se att politikerna verkligen insåg att här behövs det ett nytänk.
Vi gjorde också en intervju med regionråden, du ser den här

Ikväll var det dags för vår andra omgång av HLR-utbildning för grannar här i Lagmanskvarn. Utbildningen hölls av Daisy Nilsson och Barbro Efraimsson från Riksförbundet HjärtLung Oskarshamn och innehöll både teori och praktik. Vi är nu raskt på väg mot ett hjärtsäkert Lagmanskvarn och det känns både glädjande och meningsfullt.

Samling med fika
Kvarnen blev utbildningslokal
Praktiska övningar på docka

Mer information om hjärt-lungräddning finns på Svenska rådet för hjärt-lungräddnings hemsida https://www.hlr.nu/

Borde vi prata mer om ledaravveckling?

Förra veckan hade jag förmånen att vara mötesordförande på Riksförbundets HjärtLungs kongress i Bålsta. Tillsammans ledde jag och Ida Kåhlin, förbundsordförande i Sveriges Arbetsterapeuter kongressen i dagarna tre och fick samtidigt en god inblick i många av de viktiga och intressanta frågor som drivs av Riksförbundet HjärtLung https://www.hjart-lung.se/, där jag själv är medlem.
En av frågorna som debatterades livligt var hur man skulle kunna tillföra ännu mer energi och vitalisering bland de förtroendevalda i hela landet. Det görs ju redan ett enastående frivilligarbete av många människor, men det finns helt klart en del utmaningar när det gäller succession i styrelser av olika slag. Hur ska man kunna engagera nya frivilligarbetare? Hur ska man lyckas med att fler ska vilja och våga ta sig an olika ledaruppdrag, t.ex. att vara ordförande i en lokal förening? Och när är det dags att lämna sitt ledaruppdrag?

De flesta som har erfarenhet av att vara ledare känner nog igen sig. I början är det fantastiskt att ta sig an ledaruppdraget, att känna glöden och viljan att förbättra, att vinna den egna gruppens förtroende, att kämpa tillsammans och att nyfiket engagera sig i nya projekt.
Men efter några år känns det kanske annorlunda. Gruppen har lärt känna varandra, drivkraften att förbättra är inte lika stor och när medarbetare kommer med förslag till förbättring så är det lätt att tänka: ”lycka till, men det där har jag redan provat…”

När är det egentligen dags att avrunda och börja förbereda marken för sin efterträdare?
Givetvis är det olika beroende på varje specifik organisations förutsättningar. För egen del har jag flera gånger konstaterat att efter sex – åtta år så har jag gett det mesta av mig själv, av det jag kan tillföra som ledare. Nu är det hög tid att bereda marken för den som kommer efter. Jag har också lärt mig att det är viktigt att vara medveten om att det är en sak är att ha ett uppdrag eller förordnande, en annan sak är vem jag själv är och vad jag vill. Du är inte ditt uppdrag, du är en människa och värderas inte bara efter vad du gör utan efter vem du är. Och efter dig kommer någon, som ska föra organisationens uppgift och budskap vidare och en av dina viktigaste uppgifter som ledare är alltså att tänka på successionen och att förbereda för fortsättningen.

Rekrytering och introduktion av nya ledare är förstås viktigt, liksom ledarutveckling. Men kanske borde vi prata mycket mer om hur vi på ett bra sätt arbetar med ledaravveckling? Hur kan vi ta tillvara tidigare ledares erfarenheter på ett bättre sätt? Det kan vara avgörande både för en organisations framtid och för den enskilde ledaren. Och hur möjliggör vi ett bra avslut av ett ledaruppdrag?

När det gäller ledarskapet inom Riksförbundet HjärtLung så föregick den avgående förbundsordföranden Inger Ros med gott exempel vid förra veckans kongress. Efter 12 framgångsrika år avslutade hon sitt uppdrag med flaggan i topp🇸🇪. Tack Inger för god kamratskap, gott ledarskap och gott omdöme att kliva av när du är på topp. Och till inkommande förbundsordföranden Anders Åkesson fick jag möjlighet att skicka med en hälsning som ligger mig varmt om hjärtat, en hälsning som jag använt tidigare, då i samband med att världsorganisationen för fysioterapeuter senast skulle få en ny ordförande 2015 http://stefanjutterdal.se/2015/05/08/wcpt-varldskongress-i-singapore-och-utvecklingskraft-i-jonkoping/ :

I min barndomsbygds Vimmerby lever nämligen den fantastiska Astrid Lindgrens minne kvar bl.a. via tre koncentrerade ord:
Ansvar, mod och fantasi.
Det är ord som utmanar och som förhoppningsvis kan ge inspiration nu när du tar dig an uppgiften att leda detta viktiga förbund med 37000 medlemmar. Och med dessa ord önskar jag dig all lycka till Anders, i uppgiften att leda ett förbund som driver livsviktiga frågor. Och glöm inte att tänka på successionen redan från början.

Avgående ordförande i Riksförbundet HjärtLung Inger Ros
överlämnade ordförandeklubban till nya ordföranden Anders Åkesson
Nya ordföranden Anders Åkesson höll sitt linjetal på kongressen
Presidiet på kongressen Ida Kåhlin och jag tillsammans med nya ordföranden
Anders Åkesson och avgående ordföranden Inger Ros

Vi har mist en stor inspiratör

Idag har vi tagit farväl av Joep Perk, en kär vän och arbetskamrat. Våra tankar går till hustrun Christine och barnen Lars och Martin med familjer.

Joep Perk, läkare, forskare och senior professor har efter en kort tids sjukdom avlidit och vi var idag samlade till begravning i Oskarshamns kyrka och det blev en ljus och fin minnesstund. Både Annmargreth och jag har många fina minnen efter Joep.


Jag började arbeta tillsammans med Joep 1980 och vi blev också med åren goda vänner.
Annmargreth har också arbetat med honom och Joep var också en väldigt viktig person under Annmargreths mammas sista tid 1978-1979.

Jag flyttade till Oskarshamn 1980 och fick omgående kontakt med en helt ny typ av hjärtrehabilitering. Det vanliga var att patienter bokade tid på hjärtläkarens mottagning, en och en. På Oskarshamns sjukhus tillämpades en annan princip. Hjärtläkaren, dvs. Joep Perk och kollegan Bo Hedbäck kom istället till patienten på fysioterapin, och övervakade cykelträningen. Varje måndag och torsdag kl. 11 kom Bosse eller Joep springande med läkarrocken fladdrande efter sig.Självklart utgjorde det en stor trygghet för både patienter och för oss fysioterapeuter. Samtidigt som läkarens närvaro utgjorde en trygghet kunde det också bli en del effektiviseringar. Medans patienterna cyklade kunde läkarna samtala med patienterna, men också passa på att skriva ut en del recept. Ett vinna-vinna koncept helt enkelt. Vi kanske inte visste det då, men det var en helt unik metod, som kom att benämnas Oskarshamnsmodellen, och som blev vida känd, både nationellt och internationellt.

Med Joep Perks död har vi mist en stor inspiratör. Jag minns några specifika saker med Joep. Han var en möjliggörare, en person som inte såg någonting omöjligt. Jag minns t.ex. en patient som drabbats av stroke i början på 1980-talet. När vi gick rond och kom till denna patient, som då satt isolerad, vänd med ansiktet in emot ett hörn av patientsalen, så tog Joep och snurrade runt på fåtöljen så att patienten istället blickade rakt ut mot omvärlden.
-”Sådär, nu kan du ta del av världen istället för att stirra rakt in i väggen”, sa Joep. För patienten var det som att en ny värld öppnade sig.
Detta var signifikativt för Joep Perk. Han kom att betyda så mycket för så många.

Några år senare föll det sig så att jag blev Joeps chef. I min enfald tänkte jag att eftersom vi kände varandra, så skulle det bli ganska lätt att vara hans chef. Riktigt så blev det inte. Joep Perk hade stor integritet och gick ofta sina egna vägar. Det var faktiskt lättare att handskas med kirurger och ortopeder, de accepterade i alla fall beslut som var fattade. Men efter sex år som sjukhusdirektör var vi i alla fall fortfarande goda vänner.

Jag hade sedan 2008 förmånen att få se Joep Perk utnämnas till professor i hälsovetenskap vid Linnéuniversitetet. I min dåvarande roll som utvecklingsdirektör vid Landstinget i Kalmar län hade jag ett samordningsansvar för forskning och utveckling och det är klart att jag gladdes lite extra över att möjliggöraren och inspiratören Joep Perk nu kunde titulera sig som professor.

Joep Perk var en levnadskonstnär och många är de som fått del av hans brinnande engagemang för att förbättra vården för enskilda patienter.

Vi minns Joep med vördnad och tacksamhet!

Här några av minnesorden som publicerats i Barometern-OT

SWEDEHEARTs årsmöte i Malmö

Igår medverkade Annmargreth och jag på SWEDEHEARTs årsmöte i Malmö. Vi var inbjudna under punkten Överlevare och närstående – om att överleva ett hjärtstopp.

Peter Vasko, ordförande i SWEDEHEART inledde vårt pass

SWEDEHEART https://www.ucr.uu.se/swedeheart/om-swedeheart/bakgrund-och-historia är ett kvalitetsregister med syftet att stödja evidensbaserad terapiutveckling vid akut och kronisk kranskärlssjukdom och vid kateterburen eller kirurgisk klaffintervention genom att ge kontinuerlig information om vårdbehov, undersökningar, behandlingar och behandlingsresultat.

Vi berättade vår berättelse om hur jag drabbades av hjärtstopp i september 2017 och om vägen tillbaka. En viktig del i vår presentation är vad vi har lärt oss, vad vi har gjort hittills och vad som återstår att göra.

Vi refererade till en debattartikel från 2021 https://www.sydsvenskan.se/2021-07-15/det-behovs-politiska-beslut-och-systematiska-samhallsatgarder-om-fler-ska-overleva-hjartstopp där det sammanfattades vad som behöver göras:

• Politiker generellt bör satsa mer på hälsofrämjande insatser som kan förebygga hjärt-kärlsjukdom.

• Politiker på nationell, regional och kommunal nivå bör avsätta resurser så att överlevnaden efter hjärtstopp utanför sjukhus kan öka från dagens 11 procent till 20 procent före år 2030.

• Det bör finnas en instans som har ansvar för att erbjuda alla i samhället utbildning och årliga repetitioner i hjärt-lungräddning. Det är särskilt viktigt att alla elever inom grundskolan och gymnasiet utbildas och att det säkerställs att detta verkligen sker. I Danmark är det obligatoriskt med utbildning i hjärt- och lungräddning i samband med att man tar körkort. Kanske något för Sverige att ta efter?

• Landets samtliga regioner bör besluta om att räddningstjänst/polis larmas ut vid hjärtstopp, som ett komplement till ambulans. Idag skiljer det mycket mellan olika regioner.

• Landets samtliga regioner bör se till att frivilliga livräddare (sms-livräddare) larmas ut vid hjärtstopp. Detta är i linje med de nyligen publicerade europeiska riktlinjerna för hjärt-lungräddning. Även här skiljer det idag mycket mellan olika regioner.

• Alla hjärtstartare bör registreras i Sveriges hjärtstartarregister och fler göras tillgängliga dygnets alla timmar. Idag finns de flesta hjärtstartare bakom lås efter kontorstid.

• Riksdagen bör anta en nationell strategi för var och hur hjärtstartare ska placeras. Idag sker detta ofta på privatpersoners och föreningslivets initiativ.

Vi fick fin respons på vårt föredrag och också flera positiva tillrop om det nätverk som bildats för ”dig som överlevt hjärtstopp och dina närstående” https://www.hjart-lung.se/vart-arbete/hjart-lungraddning-hlr/natverket-for-overlevare-och-deras-narstaende/

Det är alltid lite tudelat att dela sin personliga berättelse på det här sättet, men det känns positivt att få feedback och att också veta att vår berättelse kan hjälpa någon annan i liknande situation.

På scenen
Vy från podiet
Lite vårkänsla var det i Malmö i tisdags eftermiddag

Vill du läsa mer HLR och om Stefans hjärtstopp, följ denna länk http://stefanjutterdal.se/2021/11/21/var-finns-narmaste-hjartstartare/

Glimtar från KlinSim 2022 i Kalmar

Igår hade Annmargreth och jag förmånen att få delta på den nationella konferensen KlinSim 2022 i Kalmar, en konferens med fokus på klinisk träning och medicinsk simulering https://www.klinsim.se/. Rubriken på vårt inledningsföredrag var ”Varje dag är en gåva – Att överleva ett hjärtstopp”.

Dels berättade vi vår berättelse med våra personliga upplevelser om att överleva ett hjärtstopp, både som överlevare och livräddare / närstående, dels hade vi sammanställt vad vi har lärt oss, vad vi har gjort hittills och vad som ytterligare behöver göras.

I en debattartikel 2021 sammanfattas några viktiga åtgärder som behöver göras https://www.sydsvenskan.se/2021-07-15/det-behovs-politiska-beslut-och-systematiska-samhallsatgarder-om-fler-ska-overleva-hjartstopp

Vi fick en varm respons på vår medverkan och det var väldigt inspirerande att få träffa alla professionella personer som alla bidrar till att rädda liv.

Vi fick också möjlighet att lyssna på andra medverkande, bl.a. Kiku Pukk Härenstam, barnläkare och patientsäkerhetsforskare vid Karolinska Universitetssjukhuset som höll en inspirerande föreläsning om ”Säkert teamarbete-simulering som en del i patientsäkerhetsarbete”.

Ett stort tack till alla er fantastiska människor som ägnar er kraft åt livräddande åtgärder. Och ett särskilt tack till Johan Israelsson, HLR-samordnare, Region Kalmar län som engagerade oss i denna konferens.

Annmargreth och jag tillsammans med Johan Israelsson

Läs gärna mer om om arbetet för att fler ska överleva hjärtstopp i tidigare blogginlägg http://stefanjutterdal.se/2021/11/21/var-finns-narmaste-hjartstartare/

Intervjuer inför International Forum i Göteborg 20-22 juni 2022

Sedan i höstas har jag genomfört ett uppdrag från SKR att intervjua ett antal nyckelpersoner i referensgruppen till programrådet inför den stora internationella kvalitetskonferensen International Forum on Quality and Safety, som arrangeras i Göteborg 20-22 juni 2022 (OBS! Nytt datum) https://skr.se/internationalforum2022/omkonferensen.59729.html 
Arbetet har genomförts helt digitalt och tillsammans med Jonas Fagerson, Combined AB. 

Det är femton intervjuer som är genomförda och det har verkligen varit intressant och spännande att träffa en rad engagerade och kunniga personer.

Filmerna är nu klara, de första sju intervjuerna publicerade jag 29 december här http://stefanjutterdal.se/2021/12/29/intervjuer-infor-international-forum-i-goteborg/

De resterande åtta intervjuerna finns samlade här nedan. 

Joakim Ramsberg, Myndigheten för vård- och omsorgsanalys
Rikard Johansson, Vårdföretagarna
Rikard Johansson, Vårdföretagarna
Kiku Puck Härenstam, Svenska Läkaresällskapet
Thomas Schneider, Bräcke Diakoni
Thomas Schneider, Bräcke Diakoni
Pelle Gustafsson, LÖF
Pelle Gustafsson, LÖF
Oili Dahl, Svensk Sjuksköterskeförening
Tove Renn Gemzell, tidigare utvecklingsstrateg IVO
Chaim Zlotnik, Sveriges Tandläkarförbund

Hjärtsäkert

På måndag den 14 februari firas Alla hjärtans dag och det är något som vi vill uppmärksamma lite extra. Som vi skrev i föregående blogginlägg har vi nu här hemma en hjärtstartare som är tillgänglig dygnet runt http://stefanjutterdal.se/2022/01/13/hjartstartare-tillganglig-dygnet-runt/
Nu vill vi sprida informationen om det ytterligare till alla våra grannar i Lagmanskvarn med omgivning. Därför har vi lämnat denna lilla hälsning i alla grannars brevlådor och nu hoppas vi på många svar:

Vårt brev till våra grannar inför Alla hjärtans dag

Vi vill gärna bidra så gott vi kan till att hjärtsäkra vår omgivning, både här i grannskapet och i kommun och region. I ett tidigare blogginlägg efterlyste vi initiativ från Oskarshamns kommun för att arbeta med hjärtsäker zon. Det visar sig nu att kommunstyrelsen i oktober fattade beslut om att till kommunens centralorter införskaffa sex nya hjärtstartare, som är tillgängliga dygnet runt. Läs mer om beslutet här: https://www.oskarshamn.se/globalassets/mer-om-kommunen/dokument/protokoll-ks/2021/protokoll-ks-2021-10-29.pdf

I veckan som gick bjöd vi in två av Oskarshamns kommunalråd och ordföranden i den lokala HjärtLung-föreningen och fick möjlighet till ett bra samtal om vikten av bättre kunskap om hjärt-lungräddning, hjärtstartare och frivilliga sms-livräddare.

Samtal om HLR med Lucas Lodge (M), 1:e vice ordförande kommunstyrelsen,
Andreas Erlandsson (S), ordförande kommunstyrelsen och
Arne Nilsson, ordförande i den lokala HjärtLung-föreningen.
Foto: Annmargreth Kvarnefors

Det var roligt att notera att både Andreas och Lucas var engagerade i frågan och båda kände behovet av att uppdatera sina egna kunskaper i HLR. Vi kommer förstås att följa upp detta när det närmar sig val i september och på så sätt vill vi fråga andra ledande politiker som kandiderar till att företräda medborgarna i kommuner, regioner och riksdag: Hur står det till med kunskaperna i HLR?

I en debattartikel från juli 2021 beskriver vi tillsammans med företrädare för flera expertorganisationer vad som behöver göras. Det behövs politiska beslut på både lokal, regional och nationell nivå. Det behövs systematiska samhällsåtgärder om fler ska överleva hjärtstopp. Läs debattartikeln här http://stefanjutterdal.se/2021/07/15/debatt-det-behovs-politiska-beslut-och-systematiska-samhallsatgarder-om-fler-ska-overleva-hjartstopp/

Avslutningsvis vill vi önska er alla en riktigt fin Alla hjärtans dag❤️ och vi hoppas att vi tillsammans var och en kan bidra till ett mer hjärtsäkert samhälle.


Vill du läsa mer HLR och om Stefans hjärtstopp, följ denna länk http://stefanjutterdal.se/2021/11/21/var-finns-narmaste-hjartstartare/