Patientsäkerhetskonferensen och gästblogg av Kristina Areskoug Josefsson om nytänkande och kreativitet

IMG_0047.JPG Åttonde nationella patientsäkerhetskonferensen arrangerades i veckan. Som vanligt var det mycket folk, mer än 2200 personer fanns på plats i Älvsjö. En nyhet var att det arrangerades ett särskilt studentprogram under konferensen. 18 studenter deltog från sex olika professioner. Tre av studenterna kom från Fysioterapeuterna,vilket kändes mycket bra.
Delar av konferensen kan ses i efterhand på webben.

För första gången var Fysioterapeuterna medarrangörer, något som jag gläds åt. Patientsäkerhet är en strategiskt viktig fråga.

IMG_0048.JPG Fysioterapeuter och sjukgymnaster är en av många professioner, som är viktiga i arbetet med säker hälso- och sjukvård och det är dags att tänka samverkan i multiprofessionella team och patient- och personcentrering i mycket högre grad.

Jag var själv engagerad som moderator för ett seminarium om kompetenser för säker hälso- och sjukvård I panelen medverkade företrädare för arbetsgivare, forskning och ett par av hälso- och sjukvårdsprofessionerna.

IMG_2179.JPG Samtalet kom bl.a. att handla om vikten av multiprofessionell samverkan och vikten av att ta tillvara och uppmuntra patienters egen förmåga och kraft. ”Vi behöver bli mer kompetenta på hur vi ska kompetensutveckla”, sa Lisbeth Löpare Johansson från Vårdförbundet. Sara Barsjö från Fysioterapeuternas studentsektion ställde en viktig fråga från publiken, om hur vi tillgodoser behovet av mentorer när man kommer ny ut i arbetslivet.
Jag började och avslutade sessionen med några ord från Pia Sundhages bok Att leda med glädje: ”Vi är varandras miljö och vi gör varandra bra”.

Alla av de nominerade till Årets Fysioterapeut har fått frågan av mig om att gästblogga hos mig, och många av de nominerade har nappat och kommer under hösten att finnas med som gästbloggare i min blogg. En av dessa är Kristina Areskoug Josefsson, Värnamo,som idag skriver om nytänkande, kreativitet, eftertanke och reflektion:

IMG_2181.JPG
Att bli nominerad till Årets fysioterapeut var oväntat, spännande, roligt och inspirerande! Det finns många sjukgymnaster/fysioterapeuter som har varit en del av mitt liv fram till nomineringen, som jag också tycker är fantastiska inom vårt yrke och nomineringen fick mig att tänka på de som har varit med om att forma mig till den fysioterapeut som jag är idag. Om jag börjar från början… Den första sjukgymnasten som jag träffade var i Lund 1985, och hennes empati och kunskap imponerade stort på mig, så stort att jag genast bestämde mig för att följa i hennes fotspår i val av yrke. Nästa stora inspiration under 1980-talet var en mamma till en av mina kompisar, hon hade så många roliga träningsredskap och Bobath-bollar hemma och, inte minst, alltid såg hon glad ut när hon kom hem från jobbet. Ett så roligt jobb ville jag också ha!
Under 1990-talets början, på sjukgymnastutbildningen, mötte jag sjukgymnaster inom många olika verksamhetsområden. Mångfalden och variationen av arbetssätt och arbetsområden blev ännu en ny lärdom om fysioterapiyrket. Nu hade jag alltså skaffat mig ett yrke som verkade ge glädje, krävde kunskap och hade en stor variation av karriärvägar – nu var det dags att börja hitta ett jobb!
Under de första arbetsåren med vikariat, gavs ännu mer möjligheter att möta erfarna och framåttänkande kollegor, men också till att kritiskt reflektera över behandlingsmetoder och behandlingsresultat. Med en engagerad, kvalitetsmedveten verksamhetschef på första fasta tjänsten kom intresset för verksamhetsutveckling och inspirationen i att se en sjukgymnast som även trivdes i rollen som ledare. Viljan att driva behandlingsresultaten framåt och nyfikenheten på varför resultaten blev som de blev, ledde till masterutbildning. Min handledare var ännu en inspirerande sjukgymnast, som visade på möjligheter istället för begränsningar. Hennes stöd var ett stort steg på vägen vidare in på en forskningskarriär.
Men, det är inte bara mentorer som inspirerar mig i fysioterapiyrket, utan även patienter och studenter och nya kollegor, som har nya idéer, utmaningar och frågor.

För mig är det att vara fysioterapeut fortfarande en källa till nytänkande, kreativitet med samtidig eftertanke och reflektion. Varje arbetsdag bjuder på nya utmaningar inom klinik, forskning och verksamhetsutveckling. De dagar då praktisk kunskap och ny forskning kan användas kliniskt och jag får möjligheten att tillsammans med patienten se resultat av mitt arbete – det är en fin känsla!

Tack Kristina, för inspirerande inlägg!

För bara en vecka sedan var det rena sommartemperaturer. Och den här veckan har hösten verkligen gjort sitt intåg. Vill man se det positiva i det, så innebär det möjlighet till vackra klara dagar med hög luft, något som får mig att längta ut i skog och mark

IMG_0058.JPG

Kommentarer stängda.