Lika självklart som att kunna simma

I veckan var Annmargreth och jag inbjudna till Högskolan Dalarna för att medverka i ett seminarium om hjärtstopp.

Medverkade gjorde också Hjärtuppropet och ledande forskare inom området hjärtstopp och det var mycket intressant att få fördjupa sig inom området.

Björn Jadeland och Niklas Waldenström från Hjärtuppropet uppmanade till engagemang för att öka kunskapen inom HLR och att öka antalet hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt. Gå gärna in på Hjärtuppropets hemsida https://www.hjartuppropet.se/ och ta del av mer information. Skriv också gärna på deras namninsamling för att bidra till få till en reell förändring!❤️

Initiativtagaren till seminariet var Anneli Strömsöe, proprefekt Institutionen hälsa och välfärd,
docent vid Högskolan Dalarna, och själv disputerad inom området hjärtstopp 2013


Övriga medverkade var Johan Herlitz, professor, prehospital sjukvård, Högskolan Borås och Matilda Frisk Thorell, doktorand, Sahlgrenska Akademin, Göteborg.

Johan Herlitz, som är en nestor inom hjärtstoppsområdet, gjorde en initierad historisk resumé över utvecklingen av hjärt-lungräddning både i Sverige och globalt. Det gjorde stort intryck på mig när han beskrev hur kunskapen om HLR först började spridas på allvar i Sverige 1983, genom ett initiativ av kardiologen Stig Holmberg, som tog ansvar för massutbildning av människor i samhället i HLR. ”Det skall vara lika självklart att kunna HLR som att kunna simma” var hans tes. Stig Holmberg initierade också det Svenska Hjärt-Lungräddningsregistret som idag utgör ett slags facit för HLR verksamheten i landet. Läs mer här https://www.hlr.nu/wp-content/uploads/2018/02/Hjärt-lungräddningens-historia-2016.pdf

Uttrycket ”Lika självklart som att kunna simma” är något som jag själv som överlevare efter hjärtstopp funderat en hel del på. Idag är det få som ifrågasätter vikten av att lära sig simma. Simskola är en självklarhet och uppmuntras av samhället.
Varför är det inte lika självklart att kunna HLR? Alla borde självklart lära sig HLR och också repetera det regelbundet och samhället behöver ta ett övergripande ansvar för detta.

Johan Herlitz poängterade att responstiden för ambulans vid hjärtstopp behöver kortas. Utvecklingen går just nu åt fel håll och detta behöver uppmärksammas. Responstiden är en avgörande faktor för att öka antalet överlevare efter hjärtstopp

Matilda Frisk Thorell talade om hjärtstopp i samband med idrottsutövande. Hon betonade bl.a. vikten av att det sker fler riskbedömningar i samband med idrottande, såväl för elitidrottare som motionsidrottare.


Annmargreth och jag talade under rubriken Livet innan och efter hjärtstopp. Vi har ju gjort denna typ av presentationer många gånger nu, där vi delger våra erfarenheter som överlevare, livräddare och närstående. Vi beskrev livet innan hjärtstopp, hjärtstoppet och den efterföljande veckan på sjukhus, första tiden hemma, rehabiliteringen och sist men inte minst: Vad har vi lärt oss och vad behöver göras?

En av de saker vi lyfte var den ojämlika tillgången på frivilliga SMS-livräddare i Sverige. Tjänsten SMS-livräddare finns i elva av Sveriges 21 regioner, och tyvärr tillhör Dalarna en av de regioner som inte ännu anslutit sig till denna tjänst. För mig som överlevare känns detta svårt att förstå, idag vet vi nämligen att frivilliga SMS- livräddare ökar möjligheten till överlevnad efter hjärtstopp. Det finns idag 136 000 frivilliga SMS- livräddare i Sverige, en enastående siffra i sig. Det finns också knappt 2000 personer i Dalarna, som registrerat sig för SMS-livräddartjänsten. Dessa personer kan få larm när de befinner sig utanför Dalarna, men inte på hemmaplan. Jag hoppas verkligen att vi snart kan få se att alla 21 regioner i Sverige erbjuder denna tjänst.

I Danmark finns motsvarande tjänst i alla fem regionerna. Danmark är i mångt och mycket ett föredöme när det gäller hjärtstoppsvården, inte minst genom att det finns många hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt och att det finns en rikstäckande tjänst med frivilliga SMS-livräddare, eller hjerteløber, som det danska systemet heter https://hjertestarter.dk/hjerteloeber

I Danmark är överlevnaden efter hjärtstopp utanför sjukhus klart bättre än i Sverige, ca 15 % jämfört med 10% i Sverige. Så en självklar fråga blir ju: Vad kan vi lära av Danmark?

Ta gärna del av vår presentation här

Foto: Matilda Frisk Thorell

Stort tack till Anneli Strömsöe och Högskolan Dalarna för att vi blev inbjudna att medverka!

Vården är gäst i patienternas liv – inte tvärtom

Idag skriver jag en ny krönika i Dagens Samhälle, där jag försöker utveckla hur viktigt det är att utgångspunkten för förbättringsarbetet i hälso- och sjukvården är att det är vården som är en gäst i patienternas liv. Första gången jag kom till den insikten var när jag 2002 lyssnade till barnläkaren Donald Berwick, president i IHI på en stor kvalitetskonferens i USA. Hans ord gjorde stort intryck och har påverkat mig mycket sedan dess, och jag har haft stor glädje av det synsättet både i arbetet med ständiga förbättringar i Region Kalmar län under många år och sedan i mitt fackliga uppdrag inom Fysioterapeuterna. Men allra tydligast blir orden om att vården behöver vara gäst i patientens liv, när du själv befinner dig i patientrollen eller är närstående. Min krönika hittar du här https://www.dagenssamhalle.se/kronika/varfor-gor-vi-inte-det-som-vi-vet-att-vi-borde-gora-35870

Jag har upplevt detta själv ett antal gånger, både som patient och som närstående t.ex. under min fars sista år, då han var sjuk och i beroendeställning. Trots att jag har goda kunskaper om hälso- och sjukvård och trots att jag vet hur systemet fungerar, så upplevde jag så tydligt hur svårt det var att nå fram med förbättringsförslag. Till stor del handlar det om att vårdens och omsorgens chefer, ledare och medarbetare behöver träna sig i att byta perspektiv, att se saken ur patientens och närståendes perspektiv. Men det handlar framförallt om att organiseringen av hälso- och sjukvården behöver ta sin utgångspunkt i att det är vården som är en gäst i patienternas liv, inte tvärtom.

Flera av Donald Berwick tal hittar du här http://www.ihi.org/resources/Pages/AudioandVideo/Don-Berwick-Forum-Keynotes.aspx

Ett annat perspektivskifte är det som vi nu är mitt uppe i, åtminstone här i Småland, där våren är i antågande och där varje vårtecken ger oss nya perspektiv på hur fantastisk vårens ankomst är. Jag blir lika berörd varje år, kanske till och med mer ett år som detta, mitt i dessa prövande pandemitider.


Tillsammans

I dessa intensiva dagar med corona-virusets framfart är det mycket i vardagen som förändras för de allra flesta. Myndigheter och regering håller presskonferenser flera gånger dagligen och nyhetsflödet handlar till stor del om effekterna av covid-19 i Sverige och i världen.

På många arbetsplatser är det en pressad arbetssituation, med mycket oro. Dagligen har vi nu väldigt många samtal och kontakter till Fysioterapeuternas kansli från oroliga och bekymrade medlemmar. Oron är mycket förståelig. Från förbundets sida gör vi allt vi kan för att ta medlemmars frågor vidare till t.ex. SKR, myndigheter eller till regeringen. Och den här situationen ser ju just nu ut att kunna bli långvarig. Därför gäller det att hitta hållbara förhållningssätt. Vad kan du och jag göra? Skriver om det i ett uttalande på Fysioterapeuternas hemsidaEn viktig sak som vi som fysioterapeuter är mycket medvetna om är att fysisk aktivitet är livsviktigt, och det gäller ju lika mycket i dessa tider också. Som tur är har vi på de flesta håll gott om grönytor, så att vi kan gå ut och röra på oss i naturen, utan att vara i grupp eller närkontakt med andra människor.

En sak är jag helt övertygad om, det är nu alldeles nödvändigt att vi alla hjälps åt för att tillsammans ta oss igenom denna tid. Fysioterapeuter har väldigt mycket kunskap och kompetens att bidra med och kanske kan vår kompetens komma väl till användning i den nya situation som vi nu befinner oss i. Tillsammans är enda vägen framåt nu.

Mitt i corona-vardagen var det i veckan dags för Vårdarenan 2020 i arrangemang av Dagens Medicin. Två fullspäckade dagar som supersnabbt ställdes om till att bli digitala. Jag skulle ha varit på plats i Stockholm, men på grund av läget så arbetar jag liksom kansliets medarbetare hemifrån digitalt numer, så jag deltog på Vårdarenan från mitt arbetsrum här hemma i Småland.

Priset Årets Brobyggare, där Fysioterapeuterna är en av de organisationer som är samarbetspartners, delades ut i tisdags. Dvs, chefredaktör Christina Kennedy kungjorde vilka segrarna var, och så blir prisceremonin senare under året, när vi tagit oss igenom coronakrisen. Stort grattis till vinnarna, Samverkande sjukvård i NU-sjukvården.

Det var många intressanta inslag under de två dagarna som Vårdarenan pågick. Anna Nergårdh presenterade inledningsvis en summering inför huvudbetänkandet av God och nära vård-utredningen, som överlämnas till socialminister Lena Hellengren den 30 mars.

Jag medverkade under onsdagen i en paneldebatt (1 tim. 48 min. in i videon) tillsammans med andra professionsföreträdare, där vi samtalade om vad som behöver göras och hur vi som organisationer kan bidra. Vilken är den viktigaste frågan som vården behöver lösa nu? Akut handlar det om corona. På lång sikt vet vi att vi fortsättningsvis kommer att behöva arbeta mycket mer tillsammans med förebyggande och rehabilitering. Men trots att vi redan vet att vi måste ställa om till mycket mer hälsofrämjande arbete, så är det nästan inget som görs.  Nu genom corona-krisen vet vi att vi KAN ställa om mycket fort. Och långsiktigt  kommer vi att kunna dra många lärdomar av krisen, inte minst viljan till samarbete och till att snabbt lösa en svår uppgift. Vi lär oss ju mycket också i dessa dagar om digitaliseringens möjligheter, det kommer vi att ha glädje av på lång sikt.

Men det som gjorde störst intryck på mig under Vårdarenan, var den programpunkt där tre myndighetschefer samt ansvarig på SKR medverkade tillsammans för att ge ett samstämmigt besked om förhållningssätt och agerande under corona-krisen.

Att agera tydligt och klart tillsammans är något vi efterfrågat sedan lång tid. T.ex. när det gäller fallskador, som är en av samhällets största utmaningar, där ett gemensamt agerande från ansvariga myndigheter skulle kunna rädda många liv och bespara både mänskligt lidande och stora samhällsekonomiska kostnader. Läs mer här. Det positiva nu är att vi vet att det går att snabbt ställa om och jobba mycket mer tillsammans!
Christina Kennedy, Dagens Medicin ställde skarpa frågor och Johan Carlson, Folkhälsomyndigheten, Dan Eliasson, MSB, Emma Spak, SKR och Olivia Wigsell, Socialstyrelsen svarade tydligt och tillsammans på frågorna. Föredömligt!

Jag vill avslutningsvis ta tillfället i akt att tacka alla fysioterapeuter och sjukgymnaster och alla andra medarbetare i hälso- och sjukvården, som kämpar i frontlinjen för coronavirusutbrottet och också visa stöd för dem som stannar hemma för att skydda sig själva och andra från COVID-19

Önskar er nu alla en riktigt trevlig helg!

IHI konferens och lärresa

Den senaste veckan har Cecilia Winberg, vice ordförande i Fysioterapeuterna, tillsammans med representanter från myndigheter och fackförbund samt politiker besökt USA för en lärresa. Det var tredje gången som resan ordnades och syftet är att tillsammans lära av andra och varandra och att få se goda exempel på hälso- och sjukvårdssystem som arbetar strukturerat för att förbättra aspekter av hälso- och sjukvård. Det är också en resa för att fördjupa samtalen om hur vi kan förändra och förbättra våra egna system. Bloggen är idag en kort rapport från Cecilia och hennes intryck av resan.

Vår resa startade i Cincinnati där vi besökte Cincinnati Children’s hospital, rankat som ett av de bästa i världen. Sjukhuset har arbetat aktivt och strukturerat med att förbättra sin verksamhet sedan början av 2000- talet för att göra det så bra så möjligt för de barn som använder sig av sjukhuset. En av förutsättningarna för att lyckas har varit engagerat ledarskap på alla nivåer. Alla chefer utbildas i förbättringskunskap och patientsäkerhet. Cheferna får sedan i uppdrag att utbilda sin personal. Man fokuserade också på gemensamt lärande genom nätverk. I alla nätverk fanns det flera patientrepresentanter och anhöriga. Det var helt självklart!

Utanför Cincinnati Children’s Hospital: Sofia Nilsson, Annika Wåhlin, Ida Kåhlin, Maria Morell, Mats Bojestig, Sabina Wikgren Orstam, Göran Henriks, Sineva Ribeiro, Anna Starbrink, Sofia Rydgren Stale, Thomas Linden, Fredrik Lennartsson, Cecilia Winberg, Heidi Stensmyren, Anders Ekholm, Emma Spak, Sofia Wallström

En eftermiddag fick Ida Kåhlin och jag möjlighet att besöka fysioterapi- och arbetsterapiverksamheten. 100 fysioterapeuter och 100 arbetsterapeuter som arbetar med rehabilitering för barn och ungdomar. Majoriteten av besöken är öppenvård. Deras förbättringsarbeten har bland annat riktat sig mot att minska onödig dokumentation. Dokumentation kunde minskas då resultatet visade att 50 % av dokumentationen inte behövde göras och att 67% var dubbeldokumentation. De fick ner tiden för dokumentation vid ett förstagångsbesök med 33%!
Mycket av arbetet handlar om att förtydliga och strukturera, om att kunna förklara vad man gör och att på ett tydligt sätt kunna beskriva resultat.

Klättervägg, gym och möte med Amy Wenz och Rebecca Reder

Efter Cincinnati gick resan till Orlando och IHIs nationella konferens där vi haft samtal med bland annat Maureen Bisognano, Don Berwick, Doug Eby, Helen Bevan och Derek Feeley. Inspirerande och engagerande med personer som brinner för att förbättra hälso- och sjukvård. De vill fortsätta att förbättra för att lära sig mer, för att förstå hur andra har det och för att de är nyfikna. Patienten är delaktig i allt. Varje styrelsemöte börjar med en patientberättelse eller en resa i en patients fotspår. Vi har pratat mycket om prevention och om att försöka påverka innan.

Tack till Göran Henriks, Heidi Stensmyren och Annika O’Connor för en givande och engagerande resa!
Tack till alla övriga deltagare för bra samtal som jag hoppas att vi kommer att fortsätta med både med varandra och med andra.

Sist några julgranar från Cincinnati children’s hospital där entrén var full av julgranar som barnen klätt.

90 miljarder saknas till välfärden år 2026

Den här veckan har det kommit flera intressanta rapporter. Finansminister Magdalena Andersson presenterade finansdepartementets rapport om välfärden där det tydligt framgår vilka stora problem samhället står inför och det blir uppenbart att det måste till ett förändrat arbetssätt, mer inriktat på hälsa och förebyggande, för att överhuvudtaget kunna klara av välfärdens utmaningar. Och från SKL kom Hälso- och sjukvårdsrapporten 2019, där resultaten i regionernas hälso- och sjukvård redovisas utifrån öppna jämförelser. Generellt sett ökar överlevnaden i de stora folksjukdomarna, men befolkningens nöjdhet minskar. Med anledning av den pågående omställningen till en god och nära vård finns det anledning att inför kommande års redovisning fundera djupare kring hur kommunal och regional hälso- och sjukvård ska redovisas tillsammans ur  befolkningens och patientens perspektiv. Idag redovisas kommunal hälso- och sjukvård separat, och det känns inte adekvat fortsättningsvis. I veckan bjöd också Vårdföretagarna in till en intressant presentation av Vårdfakta 2019 inom privat vård, med en transparent redovisning av resultaten.

Sammanfattningsvis är det uppenbart att samhället står inför stora utmaningar inom välfärden, där det behövs nya arbetssätt, ett mer hälsofrämjande ledarskap och en offensiv satsning på hållbar hälsa och förebyggande. Jag skickar med en kort videohälsning från Fysioterapeuterna, klicka här för att se videon

Igår var det möte med referensgruppen för fack- och professionsföreningar inom utredningen God och nära vård. Ett inspirerande möte med både presentation av delbetänkande tre, som kom ut förra veckan och en skiss på ramar för det slutbetänkande som ska komma i mars 2020. I delbetänkande tre finns ett antal mycket användbara dialogfrågor, som vi kommer att använda i alla delar av vår organisation i Fysioterapeuterna. 

Jag har också under denna innehållsrika vecka deltagit i AkademikerAlliansens representantskap, det första sedan vi sökte inträde i AkademikerAlliansen. Ett lärorikt och intressant möte med många andra Saco-förbund. 

Igår kväll besökte jag tillsammans med FoU-chef Cecilia Fridén Järvaveckan och fick bl.a. möjlighet att lyssna till två partiledare, Jonas Sjöstedt och Ebba Busch Thor, som båda berörde  välfärdsfrågorna i sina tal. 

Avslutningsvis vill jag tipsa om att boka in vårt seminarium och vår medlemslunch på den snart stundande Almedalsveckan. Fysioterapeuterna finns på plats och kommer att också medverka i ett stort antal olika seminarier, samtal och mingel. Planeringen pågår för fullt i dessa dagar.

Trevlig helg!

Delbetänkande tre av God och nära Vård

Idag lämnade regeringens utredare Anna Nergårdh över delbetänkande tre av utredningen God och nära vård till socialminister Lena Hallengren. Betänkandet innehåller inga skarpa förslag men väl en stor mängd bakgrundstexter. Vid seminariet idag betonade Anna Nergårdh bl.a. vikten av att hålla ett fortsatt starkt fokus på hälsa i den omställning som pågår.

Det är förslag som vi från Fysioterapeuterna välkomnar. Prevention, habilitering och rehabilitering är viktiga förutsättningar för att klara den nödvändiga omställningen av hälso- och sjukvården. Bra också att utredningen så tydligt utgår från kommunala perspektivet och att vikten av att arbeta personcentrerat.

Vid seminariet idag ställde jag en fråga om kompetensutveckling. Det livslånga lärandet är en mycket angelägen fråga som inte kan vänta och som gäller samtliga professioner. Från Fysioterapeuterna vill vi betona vikten av att staten tar ett ansvar för kompetensutvecklingen och också reglerar möjligheten till att utbilda specialistfysioterapeuter. Det är inte rimligt att vissa vidareutbildningar, t.ex. specialistläkare och specialistsjuksköterska bekostas av staten, medan andra vidareutbildningar, t.ex. specialistfysioterapeut måste bekostas av den enskilde. Här krävs en snar ändring, patienterna har rätt till att bli behandlade av personer med rätt kompetens.

Vi ser att det kommer att behövas fler insatser från fysioterapeuter när det gäller hälsa, men samtidigt är det stor brist på fysioterapeuter. Därför är det viktigt med ökad samverkan och att ta tillvara på all den kompetens som finns inte minst hos de som arbetar inom Nationella taxan, som ju är en specifik del av utredningen.

Läs mer i Dagens Medicin om utredningens tredje delbetänkande.

Fysioterapeuternas remissvar på utredningens delbetänkande 1 finns här och vårt remissvar på delbetänkande 2 hittar du här.

Denna korta arbetsvecka har det också varit mycket fokus på frågan: Vad är viktigt för dig? Att ställa denna fråga till patienter och närstående i den kliniska vardagen och att som ledare ställa samma fråga till sina medarbetare kan göra stor skillnad. Detta uppmärksammas imorgon den 6 juni i många länder under namnet What matters to you’ day. I Sverige firar vi ju nationaldag denna dag, därför firades Vad är viktigt för dig-dagen igår den 4 juni. SKL arrangerade då ett webb-seminarium där jag tillsammans med flera andra medverkade. Se seminariet i efterhand här.  Läs också mera i ett separat blogginlägg från i måndags här. 

Nu rullar mitt tåg söderut mot Småland. Trevlig helg!

Vad är viktigt för dig-dagen den 4 juni

Imorgon den 4 juni firas Vad är viktigt för dig-dagen i Sverige, som ett led i att uppmärksamma den fråga som är så viktig att ställa i hälso- och sjukvårdens vardag, både till patienter och närstående och till medarbetarna.

SKL arrangerar ett webb-seminarium där jag tillsammans med flera andra medverkar.  Anmäl dig till seminariet kostnadsfritt här senast idag 3/6

Som ett led i mina förberedelser inför seminariet har jag ställt frågan: Vad är viktigt för dig? till några fysioterapeuter. Lyssna på deras svar här nedan. 

Pia Nilsson, förbundsstyrelseledamot och specialistfysioterapeut

Mathilda Nordberg-Nilsson, fysioterapeut och arbetsplatsombud, Ystads lasarett

Karin Weidenholm, sjukgymnast, Ystads lasarett

Jag skrev nyligen ett blogginlägg i samma ämne, du hittar det här och där hittar du också min senaste förbundsledare på samma tema. 

Väl mött i morgon på Vad är viktigt för dig-dagen!

Årets förnyare

Idag fick Caroline Agrell och jag från Fysioterapeuterna äran att få ta del av när Anna Duberg, fysioterapeut och forskare fick ta emot priset Årets förnyare av Dagens Medicins chefredaktör Christina Kennedy för sitt arbete mot psykisk ohälsa genom Dans för hälsa. Väldigt roligt att fysioterapi uppmärksammas på detta sätt. Juryn hade utsett två vinnare, den andra var Strukturerad vård vid kirurgi. Läs mer på Dagens Medicins webb, där jag också kommenterar Anna Dubergs pris  Det blev mycket uppmärksamhet för vinnarna av Guldskalpellen, mycket glädje, fotograferande och intervjuer. Se gärna min intervju med Anna Duberg här 

Måndag och tisdag ägnade jag åt att delta i konferensen Utvecklingskraft  i Jönköping, som anordnas av Region Jönköpings län. Ca 700 deltagare och ett riktigt bra och innehållsrikt program inom området förnyelse och förbättring. Det fanns många höjdpunkter i programmet och något av det som fastnade mest hos mig kommer här:

Derek Feeley, VD för IHI i Boston talade om vikten av Joy in work, vikten av förståelse och känslan av sammanhang, en av de viktigaste sakerna i dagens hälso- och sjukvård. Han lyfte också frågan What matters to you? och detsamma gjorde många medverkande.

Jan Haak, cancerpatient och inspiratör presenterade en fascinerande och stark berättelse om 190 mil löpning genom Sverige som kraftkälla för cancerrehabilitering.

Mest annorlunda och väldigt gripande var berättelsen om Hur behåller man hoppet? av Johan Gustavsson, som kidnappades i Mali 2011 och som överlevde flera års fångenskap innan han blev frisläppt. När han slutligen satt på ett flygplan mot Sverige fick han en mobiltelefon fylld med foton på familj och närstående från de fem år som hade förflutit. Berättelsens kraft är enorm!

Tack för mycket bra dagar på Utvecklingskraft!

Jag vill lyfta fram ytterligare en sak från Utvecklingskraft, något som alla konferensarrangörer kan lära sig något av. När konferensen startade sa moderatorn: ”Om något akut inträffar, så är utrymningsvägarna där. Och skulle vi behöva en hjärtstartare så finns den i receptionen”.

Denna enkla påannonsering borde göras vid varje tillfälle när många människor samlas till konferens. Det kan rädda liv. Hjärtstopp inträffar nämligen ofta, en gång i timmen i Sverige dör en person av hjärtstopp utanför sjukhus. Många av dessa skulle kunna överleva, med rätt insats i rätt tid. Det är avgörande både med kunskap om HLR och att det finns hjärtstartare tillgängligt. Föredömligt av arrangörerna för Utvecklingskraft. Visst skulle alla kunna göra så?

Det blev en kort men intensiv och innehållsrik arbetsvecka för min del.

Önskar en riktigt skön helg och fortsatt vecka i försommargrönskan.

Fackligt engagemang gör skillnad

Den här veckan har jag tillsammans med medarbetare från kansliet besökt Värmlands- och Västra Götalandsdistrikten och tagit del av det lokala fackliga arbetet. Det lokala arbetet är navet i det fackliga arbetet, och till allra största delen handlar det om ideellt arbete. Det innebär att det i dagens tidsmässigt pressade samhälle ofta är svårt att  få människor att orka eller hinna ställa upp och engagera sig. Inte desto mindre är det viktigt, till och med avgörande, att vi lyckas få till de lokala engagemanget, och att vi hittar bra former för engagemanget.

Veckans besök ger mig hopp. På båda platserna möttes vi av många och mycket engagerade medlemmar, som hade sökt sig till kvällsmöten och hade många och bra tankar, idéer och frågor. Så viktigt och så inspirerande!

I Karlstad träffade Elba Abreu, ombudsman, Helena Conning, socialpolitisk strateg och jag många medlemmar bl.a. Jonna Thernström och Elsa Svensson från distriktsstyrelsen Värmland och Linn Jansson, som vid årsmötet lämnade distriktsstyrelsen efter en stor lokal insats. Ta del av min presentation här.

I Göteborg träffade Helena Conning och jag tillsammans med distriktsstyrelsen politiker från Västra Götalandsregionen för samtal om hälsa och Fysioterapi. Bl.a. träffade distriktsordförande Rasmus Elb och jag hälso- och sjukvårdsstyrelsens ordförande Jonas Andersson (nere t.h). Kvällens årsmöte var också välbesökt med stort engagemang och intressanta frågor. Ta del av min presentation här.

Men trots stort lokalt arbete så återstår mycket att göra. T.ex. är det bedrövligt för både patienter, profession och företagande att kliniker tvingas stänga på grund av för låga ersättningar. Vi har från Fysioterapeuterna varnat i flera år för vad de snåla nivåerna inom vårdvalet i Stockholms läns landsting kommer att leda till. Ett stort fackligt arbete i Stockholm ser nu ändå ut att utmynna i något bättre ersättningar, men tyvärr är det för sent för många. Nu måste landstinget öka tempot för att trygga patientsäkerheten. Läs mer på webben på Fysioterapi.

Jag avslutar veckans blogginlägg med en glimt från veckans första möte, som var referensgruppsmöte i utredningen God och nära vård med företrädare från olika professioner. Övergripande tema för dagen var samverkan mellan huvudmän och olika vårdaktörer med frågor som: Hur kan samverkan utifrån patientens perspektiv bli bättre? Hur fungerar samverkan rörande förebyggande arbete och rehabilitering? Vilka är de största hindren för samverkan mellan professioner och mellan olika vårdenheter? Svåra men viktiga frågor, och viktigt att vi alla tar vår del av ansvaret för samverkan. Att arbeta tillsammans är en nyckel för framgång.

Louise Andersson, huvudsekreterare, Anna Nergårdh, särskild utredare och Niklas Eklöf, utredningssekreterare i God och nära vård.

Avslutar en vecka fylld av intensivt och stort engagemang med att önska trevlig helg!

Kommentar angående utökat uppdrag att utreda lagen om ersättning fysioterapi som utredningen God och Nära vård idag har fått  av regeringen

Från Fysioterapeuterna välkomnar vi det utökade uppdraget att utreda lagen om ersättning fysioterapi som utredningen God och Nära vård idag har fått  av regeringen och vi ser fram mot att samverka med utredaren Anna Nergårdh.

I tider med stor och ökande kompetensbrist är det verkligen dags att samhället ser också våra privata aktörer som en mycket viktig del i välfärden och att det där finns såväl stor kunskap som utvecklingspotential. Vi som förbund och våra medlemmar upplever en stor frustration över att detta arbete inte har gjorts tidigare och nu hoppas vi och tror att det äntligen ska bli bättre för såväl patienter som profession. Vi vill fortsätta ta ansvar för att möta människors behov, vi vill diskutera ersättningen för det arbetet och på vilket sätt vi i framtiden ska utveckla den verksamheten till en god och nära vård för invånarna.