Debatt: Det behövs politiska beslut och systematiska samhällsåtgärder om fler ska överleva hjärtstopp

Är du beredd att kunna rädda liv? Varje dag drabbas 16 personer i Sverige av hjärtstopp utanför sjukhus. Bara två överlever, trots att fler skulle kunna räddas.

Idag skriver jag en debattartikel i Sydsvenskan tillsammans med företrädare för flera av de organisationer som arbetar för att fler ska få chansen att överleva ett hjärtstopp. Läs debattartikeln här https://www.sydsvenskan.se/2021-07-15/det-behovs-politiska-beslut-och-systematiska-samhallsatgarder-om-fler-ska-overleva-hjartstopp


Och du som är politiker, fundera på vad du kan göra i riksdagen, i den kommun eller region som du är verksam.
När det gäller att minska olyckor och död inom trafiken så tog riksdagen redan för 25 år sedan beslut om en nollvision. Nu krävs satsning på förebyggande åtgärder och ett liknande angreppssätt som inom trafiken för att fler ska kunna få chansen att överleva ett hjärtstopp.

Jag är själv en av de få, som likt Christian Eriksen haft den ofattbart stora lyckan att överleva ett hjärtstopp, tack vare rådigt ingripande från medmänniskor. Jag hoppas innerligt att fler ska få den möjligheten.

Uppmärksamhet, inflytande och makt

Under våren började jag skriva krönikor i Dagens Samhälle, en kreativ och rolig uppgift och en hel del reaktioner från olika läsare, vilket självklart uppskattas. Min sista krönika för denna terminen publicerades igår och handlade om vikten av att visa uppmärksamhet och att ge ärlig feedback. Du hittar krönikan här https://www.dagenssamhalle.se/opinion/gastkronika/hur-brukar-du-ge-feedback-blir-det-en-eller-tio-strommingar/

För många år sedan gick jag i en magisterutbildning i ledarskap för förbättring av hälso- och sjukvården, en av de allra bästa utbildningar jag gått. En av föreläsarna talade varmt om vikten av uppmärksamhet under rubriken ”Attention is the currency of leadership”, vilket inspirerade mig att skriva min uppsats ”Uppmärksamhet är ledarskapets valuta https://docplayer.se/11802398-Uppmarksamhet-ar-ledarskapets-valuta-en-diskussion-kring-drivkrafter-for-forbattringsarbetet-i-halso-och-sjukvarden.html. Det är många år sedan, men mycket av innehållet är fortfarande aktuellt och uppmärksamhet är fortfarande en avgörande fråga inom ledarskap.
Ta till exempel den maktlista inom hälso- och sjukvården, som just idag publiceras av branschtidningen Dagens Medicin för 26:e året i följd https://www.dagensmedicin.se/opinion/ledare/storre-dramatik-an-vanligt-nar-vi-listar-vardens-100-maktigaste/

Hur viktigt är det för ledare inom hälso- och sjukvården att finnas med på den maktlistan? Jag har med intresse följt listan sedan starten 1996 och vet att det definitivt spelar roll. Andra, både ledare och media, är nämligen intresserade av vilka som finns på listan och visar den som finns på listan större uppmärksamhet. Jag vet av egen erfarenhet, jag hamnade själv på listan under mitt första år som förbundsordförande för Fysioterapeuterna 2013 och upplevde tydligt att det blev lättare att driva förbundets frågor, ju högre jag klättrade på listan. Maktlistan tas fram genom att Dagens Medicin samtalar med ett 40-tal makthavare, som tycker till om andra ledare. Vad andra tycker spelar roll, och uppmärksamhet är avgörande, positiv uppmärksamhet kan dessutom lyfta ledarskapet till högre höjder. Men med inflytande och makt följer alltid ökat ansvar, och den som anses ha högt inflytande får vara beredd på att granskas noggrant av media, vilket är både självklart och viktigt, och det gäller att vara medveten om detta som ledare.

Maktlistan, ”listan som ingen bryr sig om men som alla känner till” spelar alltså en viktig roll. Uppmärksamhet är nämligen ledarskapets valuta och att ge varandra ärlig feedback är viktigt. Stort grattis till alla på årets maktlista!

Så fort det kan gå…

I direktsändning inför hundratals miljoner åskådare i hela Europa föll ikväll den 29-åriga danske fotbollsstjärnan Christian Eriksen ihop till synes livlös på Parken i Köpenhamn. Dramatiska bilder visade hur Eriksen snabbt fick akut omhändertagande med bl.a. hjärt- lungräddning. Vi var många runt hela Europa, som våldsamt omtumlade följde dramat i realtid och som efter en knapp timme kunde ta del av UEFA:s rapport om att Christian Eriksen nu vårdas på Rigshospitalet i Köpenhamn och att hans tillstånd är stabilt. Lättnaden är stor hos alla oss som följt dramat och säkert hos alla andra som tar del av nyheten i efterhand. I skrivande stund återupptas EM-matchen mellan Danmark och Finland på Parken, bara några hundra meter från Rigshospitalet.

För egen del blev det många existensiella tankar ikväll. För snart fyra år sedan drabbades jag av hjärtstopp under en cykeltur på Bornholm. Tack vare rådiga insatser av mina livräddare så fick jag omedelbar hjärt- lungräddning och efter 20 minuter kom ambulans och jag fick alla tänkbara livsuppehållande insatser med bl.a. defibrillering. Mitt hjärta startade igen, och efter transport med ambulanshelikopter fick jag sedan förstklassig hjälp på Rigshospitalet i Köpenhamn. Läs min berättelse om hjärtstoppet här https://www.facebook.com/715266651/posts/10154649929516652/

Jag hade själv en ofattbar tur och är en djupt tacksam överlevare, och det verkar tack och lov som att det gäller också för Christian Eriksen, att vi fick bästa tänkbara akutinsats av rådiga människor.
Men många människor får inte den hjälpen. Varje dag inträffar i Sverige 16 hjärtstopp utanför sjukhus. Endast 2 överlever, dvs varje dag dör 14 (!) personer i hjärtstopp utanför sjukhus. Men så behöver det inte vara. Många av de som drabbas skulle kunna räddas om samhället mer systematiskt satsade på att alla ska lära sig hjärt- lungräddning och att det finns hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt. Jag skrev nyligen en krönika om detta i Dagens Samhälle http://stefanjutterdal.se/2021/04/20/jag-var-dod-men-nu-lever-jag-igen/

Vi har under det senaste året i dessa pandemitider tyvärr tvingats vänja oss vid att matas med siffror över antalet döda. Andra halvåret 2020 dog enligt Socialstyrelsens statistik 19 personer/dag i covid-19. Det är en förskräckande hög siffra och via media har vi verkligen matats med dessa siffror. Men låt oss nu vidga perspektivet. Under samma period dog varje dag 70 personer i hjärt- kärlsjukdomar (varav 14 i hjärtstopp utanför sjukhus) och om detta har det inte rapporterats särskilt mycket i media. 
I min krönika skriver jag om att det nu behövs en kraftfull satsning i hela samhället på att fler ska överleva ett hjärtstopp. Bland annat behövs detta: 

• Politiska beslut på nationell, regional och kommunal nivå med mål att öka överlevnaden efter hjärtstopp, från dagens 11 procent till 20 procent före år 2030. 

• Kunskap om HLR för alla i samhället och årlig träning. Särskilt viktigt är det att alla elever inom grundskolan och gymnasiet utbildas.

• Hjärtstartare, som är tillgängliga dygnets alla timmar, inte som i dag, där de flesta hjärtstartare finns inom lås och bom utanför kontorstid.

• Utlarmning av räddningstjänst, polis och frivilliga livräddare (SMS-livräddning) i hela Sverige.

Det är hög tid att samhället tar detta på största allvar. Det behövs politiska beslut och åtgärder snarast.  Fler behöver få höra orden: ”Du var död, men nu lever du igen”.

Jag vet hur kort avstånd det är mellan Rigshospitalet och Parken i Köpenhamn. Jag vet skillnaden på att vara död och levande. Jag är oändligt tacksam för att jag fick chansen att leva igen. Och jag och många, många andra är ikväll mycket tacksamma för ljusa hälsorapporter om Christian Eriksen🇩🇰🙏🏻.

Vy från Rigshospitalet, september 2017. Foto: privat


När var du senast gäst hos dig själv?

Idag skriver jag en krönika i Dagens Samhälle om vikten av att byta perspektiv. Jag har lärt mig mycket när jag under 45 år har arbetat i olika roller i hälso- och sjukvården, både i direkt patientkontakt, som chef och med övergripande ledaruppdrag både i region och i fackförbund. Men allra mest har jag nog lärt mig av att själv vara patient och närstående. Det är nyttigt och lärorikt att byta perspektiv. Kanske dags att prova att vara gäst hos dig själv? Läs krönikan här https://www.dagenssamhalle.se/opinion/gastkronika/som-patient-far-du-ett-helt-annat-intryck-av-halso-och-sjukvarden/

”Det kan vara sant – fast det står i tidningen”

Det var 50 år sedan och björkarna grönskade lika vackert som idag i Småland. Året var 1971 och jag var fjorton år gammal och skulle snart konfirmeras. Då fick jag av min farfar Valentin med mig några ord där hemma i Djursdala, som jag haft både nytta och glädje av under många år som chef och ledare. ”Det ska du ha klart för dig pojk, det kan va sant, fast det står i tidninga”, sa farfar på utpräglad småländska, samtidigt som han höll kvar mig i ett fast handslag och kramade min hand hårt, precis som han brukade. Någon vecka därefter dog min farfar, och jag fick konfirmeras med ett svart sorgeband på kavajslaget. Och orden han inpräntat i mig har jag burit med mig sedan dess.

Idag skriver jag om det i min krönika i Dagens Samhälle och om vikten av kritiskt tänkande och att ständigt ställa sig frågan: ”Varför?”.

Du hittar krönikan här https://www.dagenssamhalle.se/opinion/gastkronika/det-kan-vara-sant-fast-det-star-i-tidningen/

Jag var död, men nu lever jag igen

”Hej Stefan! Du var död, men nu lever du igen”. Det var de första orden jag hörde från sjuksköterskan som dragit ut min tub och ville få mig att andas själv igen, efter mitt hjärtstopp i september 2017 och efter två dygn på Rigshospitalet i Köpenhamn, nedkyld och i respirator.

Idag skriver jag en krönika i Dagens Samhälle https://www.dagenssamhalle.se/opinion/gastkronika/14-personer-dor-i-hjartstopp-utanfor-sjukhus-varje-dag/ där jag lyfter fram vikten av politiska beslut och åtgärder för att öka andelen personer som överlever ett hjärtstopp utanför sjukhus.

14 personer dör varje dag (!) i hjärtstopp utanför sjukhus. Vi har det senaste året i dessa pandemitider tyvärr tvingats vänja oss vid att matas med siffror över antalet döda. Andra halvåret 2020 dog enligt Socialstyrelsens statistik 19 personer/dag i covid-19. Det är en förskräckande hög siffra och via media har vi verkligen matats med dessa siffror. Men jag vill vidga perspektivet. Under samma period dog varje dag 70 personer i hjärt- kärlsjukdomar (varav 14 i hjärtstopp utanför sjukhus) och om detta har det inte rapporterats särskilt mycket i media.
I min krönika skriver jag om att det nu behövs en kraftfull satsning i hela samhället på att fler ska överleva ett hjärtstopp. Bland annat behövs detta: 

• Politiska beslut på nationell, regional och kommunal nivå med mål att öka överlevnaden efter hjärtstopp, från dagens 11 procent till 20 procent före år 2030. 

• Kunskap om HLR för alla i samhället och årlig träning. Särskilt viktigt är det att alla elever inom grundskolan och gymnasiet utbildas.

• Hjärtstartare, som är tillgängliga dygnets alla timmar, inte som i dag, där de flesta hjärtstartare finns inom lås och bom utanför kontorstid.

• Utlarmning av räddningstjänst, polis och frivilliga livräddare (SMS-livräddning) i hela Sverige.

Det är hög tid att samhället tar detta på största allvar. Det behövs politiska beslut och åtgärder snarast.  Fler behöver få höra orden: ”Du var död, men nu lever du igen”. Läs min krönika och sprid gärna https://www.dagenssamhalle.se/opinion/gastkronika/14-personer-dor-i-hjartstopp-utanfor-sjukhus-varje-dag/

Nätverk för överlevare efter hjärtstopp och deras närstående
”Du var död, men nu lever du igen” är stora ord som alla överlevare efter hjärtstopp försöker ta till sig och leva med, ord som man bär med sig resten av livet. Det gäller också närstående till överlevare efter hjärtstopp, som ofta har mycket starka upplevelser av hjärtstoppet. Min fru Annmargreth och jag har tillsammans med andra eldsjälar samt Riksförbundet HjärtLung och Svenska rådet för HLR varit med och startat ett nationellt nätverk för överlevare och deras närstående. Nätverket syftar till att erbjuda möjligheter för personer som drabbats och deras närstående att träffas och dela erfarenheter, bidra till en ökad kunskap om livet efter hjärtstopp och vara en pådrivande kraft för att förbättra behandling av hjärtstopp i Sverige.

I veckan som gick startade vårt nätverk en Facebook-grupp för personer som överlevt hjärtstopp och deras närstående. Om du tillhör någon av dessa grupper är du varmt välkommen att gå med i gruppen https://www.facebook.com/groups/hjartstopp

Tanken med detta nätverk är att skapa möjligheter att träffa andra som drabbats, dela berättelser och få tips, råd och stöd. Det är nämligen minst sagt en omtumlande upplevelse att överleva hjärtstopp, både för den drabbade och för närstående. Läs gärna mer här

och här

https://www.hjart-lung.se/aktuellt/nyhetsarkiv/nytt-natverk-for-overlevare/?fbclid=IwAR2CGoHy4CraSYw_9KdIj_RaZHvWRDIo6kyqRxq5covvr9fEO5swnSQ1a1k

Att få uppleva ytterligare en vår påminner mig starkt om det fantastiska i att jag blev räddad tillbaka till livet och fick fortsätta leva. Jag hoppas och vill att fler ska få den möjligheten, det är därför det är viktigt att samhället agerar nu. Och du som är beslutsfattare nationellt, regionalt eller kommunalt, tänk på att dina ställningstaganden och beslut kan rädda liv.

Backsippor i barndomens kullar, ett säkert och underbart vårtecken



Vården är gäst i patienternas liv – inte tvärtom

Idag skriver jag en ny krönika i Dagens Samhälle, där jag försöker utveckla hur viktigt det är att utgångspunkten för förbättringsarbetet i hälso- och sjukvården är att det är vården som är en gäst i patienternas liv. Första gången jag kom till den insikten var när jag 2002 lyssnade till barnläkaren Donald Berwick, president i IHI på en stor kvalitetskonferens i USA. Hans ord gjorde stort intryck och har påverkat mig mycket sedan dess, och jag har haft stor glädje av det synsättet både i arbetet med ständiga förbättringar i Region Kalmar län under många år och sedan i mitt fackliga uppdrag inom Fysioterapeuterna. Men allra tydligast blir orden om att vården behöver vara gäst i patientens liv, när du själv befinner dig i patientrollen eller är närstående. Min krönika hittar du här https://www.dagenssamhalle.se/kronika/varfor-gor-vi-inte-det-som-vi-vet-att-vi-borde-gora-35870

Jag har upplevt detta själv ett antal gånger, både som patient och som närstående t.ex. under min fars sista år, då han var sjuk och i beroendeställning. Trots att jag har goda kunskaper om hälso- och sjukvård och trots att jag vet hur systemet fungerar, så upplevde jag så tydligt hur svårt det var att nå fram med förbättringsförslag. Till stor del handlar det om att vårdens och omsorgens chefer, ledare och medarbetare behöver träna sig i att byta perspektiv, att se saken ur patientens och närståendes perspektiv. Men det handlar framförallt om att organiseringen av hälso- och sjukvården behöver ta sin utgångspunkt i att det är vården som är en gäst i patienternas liv, inte tvärtom.

Flera av Donald Berwick tal hittar du här http://www.ihi.org/resources/Pages/AudioandVideo/Don-Berwick-Forum-Keynotes.aspx

Ett annat perspektivskifte är det som vi nu är mitt uppe i, åtminstone här i Småland, där våren är i antågande och där varje vårtecken ger oss nya perspektiv på hur fantastisk vårens ankomst är. Jag blir lika berörd varje år, kanske till och med mer ett år som detta, mitt i dessa prövande pandemitider.


Ledare skapar förutsättningar för ett bättre samtalsklimat

Bloggen är tillbaka. Efter ett par månaders uppehåll när jag ”avprogrammerat” mig efter åtta års intensivt och spännande uppdrag som förbundsordförande i Fysioterapeuterna så är jag redo att börja skriva på bloggen igen.
Jag har ägnat tiden sedan årsskiftet åt att bearbeta, koppla av och fundera på framtiden. Avprogrammeringen tog en oväntad och ganska genomgripande vändning när jag testades positiv för Covid -19 i slutet på januari. Efter några jobbiga och påfrestande veckor då både jag och min fru Annmargreth var rejält sjuka av viruset mår vi nu betydligt bättre, även om vi som så många andra kan berätta att det kan ta lång tid att återhämta sig efter Covid -19.

Förra året präglades ju av coronaviruset, med många, många timmars sittande framför skärm i digitala möten. Som tur var satte vi upp en målsättning om att förutom ett par korta träningspass per vecka gå minst 10000 steg/dag. Vi lyckades med detta i ett helt år, 366 dagar närmare bestämt. Dagen därpå blev jag sjuk av viruset. Vi är båda tacksamma för att vi var i så hygglig form när vi blev sjuka, annars hade säkerligen återhämtningen tagit betydligt längre tid.

Jag kommer nu att tillsammans min fru Annmargreth Kvarnefors att i begränsad omfattning arbeta med olika uppdrag i ett nystartat bolag, Kvarnlaget AB. Namnet har vi förstås tagit med anknytning till platsen där vi bor, Lagmanskvarn utanför Oskarshamn.

Kvarndammen i Lagmanskvarn , där kvarnen, med anor från 1300-talet, speglar sig i vattnet.

Genom vårt företag kommer vi att att erbjuda rådgivning, coaching och skrivande i olika former inom områdena vård och hälsa som rör kvalitet, hållbar utveckling och ledarskap. Vi kommer också att engagera oss inom området hjärtstopp, där vi av egen erfarenhet vet att samhället behöver och kan göra mycket mer.

Ett uppdrag som jag påbörjade i veckan som gick, var som fristående krönikör i tidningen Dagens Samhälle. Min första krönika publicerades på webben i tisdags https://www.dagenssamhalle.se/kronika/ledare-skapar-forutsattningar-ett-battresamtalsklimat-35643 och i papperstidningen i torsdags. Ett roligt men utmanande uppdrag. Har du tankar och förslag till ämnen att ta upp i krönikorna, hör gärna av dig till mig (stefanjutterdal@hotmail.com)

Första krönikan i Dagens Samhälle 11 mars
Årets första cykeltur till havet sista dagen i februari, +15 grader, strålande sol och vindstilla.
Vi är verkligen på väg mot ljusare tider!

Stort tack för mig!

Nu är det dags för mig att sätta punkt för åtta inspirerande och fantastiska år som förbundsordförande för Fysioterapeuterna. Detta blogginlägg nr 451 blir mitt sista i detta uppdrag och i eftermiddag stänger jag ner mejlen och tar sedan semester fram till årsskiftet.

Jag är stolt över att ha fått vara coach i ett stort lagarbete där vi tillsammans i förbundet har flyttat fram fysioterapeuters positioner och tagit plats i samhällsdebatten. Förbundets frågor om hållbar hälsa och rörelse tillhör i dag samhällets viktigaste frågor, och beslutsfattare vet i dag att Fysioterapeuterna är ett trovärdigt förbund som vill bidra och vara en del av lösningen på de många utmaningar som svensk välfärd står inför.

Jag gör nedan en liten summering av åtta givande år och har lagt en del länkar, bl.a.  till de olika årssammanfattningarna, för den som är intresserad. Den som vill kan också ta del av en LÄNGRE PRESENTATION med sammanfattande händelser här från 2012-2020 .

2012: När jag i november 2012 blev vald till förbundsordförande så blickade jag i mitt linjetal  35 år bakåt och spanade 35 år framåt. Spaningen handlade om vikten av att ta tillvara patienters och närståendes perspektiv,  att som ledare inte stå i vägen för förändringar utan bidra till att öppna nya fönster och dörrar och att arbeta tillsammans för bättre resultat.
 2013 (sammanfattning av året) minns jag framförallt som ett resande-år för att lära känna verksamheterna runt om i landet. Resandet och verksamhetsbesöken har varit så viktiga och ett stort lärande för mig, med många värdefulla möten. Ett historiskt datum blev den 17 december, då riksdagen fattade beslut om att fysioterapeut är det officiella namnet på yrket. 

2014 (sammanfattning av året) inleddes med att Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund (LSR), som en följd av den ändrade beteckningen av yrket bytte namn till  Fysioterapeuterna.

I förbundsstyrelsen satte vi nu målet att förbundet ska gå från att vara ett förbund som får jaga för att få vara med i samhällsdebatten, till att vara ett förbund som är självklart och ständigt efterfrågas. Under våren blev jag introducerad i vårt pågående nordiska samarbete vid ett möte i Helsingfors och ett europeiskt möte med  dåvarande ER-WCPT i Köpenhamn. 

2015 (sammanfattning av året) blev året då Fysioterapeuternas budskap på allvar fick genomslag i samhället. En höjdpunkt för min egen del blev världskongressen i Singapore där jag var inbjuden att medverka med ett 5 minuters tal på  Futures forum inför kollegor från 120 länder. Sällan har jag varit så väl förberedd.  Talet finns här. 
I slutet av året genomförde vi också en lärresa till USA tillsammans med många beslutsfattare och ledare från svensk hälso- och sjukvård, en resa som ledde till fördjupade kontakter och också bidrog till att öka förståelsen för värdet av fysioterapeuters insatser. 

2016 (sammanfattning av året) präglades av Fysioterapeuternas kongress, med ett intensivt dialogarbete benämnt #fysioframtid inför kongressen. Kongressen fattade beslut om en ny vision ”Alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse” och en ny värdegrund för förbundet, ett mycket viktigt beslut. Stort också att bli omvald som ordförande och nu tillsammans med en ny förbundsstyrelse. Här mitt linjetal från kongressen 2016

2017 (sammanfattning av året) genomförde vi Fysioterapeuternas hälsoresa runt om i Sverige, där vi tillsammans med medlemmar och externa samarbetspersoner samtalade kring ämnet hälsa och vad den nya visionen innebär. Jag fick under året också möjlighet att medverka med en ledare med rubriken The Moving Generation i European Journal of Physiotherapy. Inför Almedalsveckan 2017 publicerade Dagens Medicin en helsida med rubriken”Så tog fysioterapeuterna plats mitt på scenen”, och för mig blev det en bekräftelse för att förbundet på nationell nivå hade blivit ett förbund som var självklart och ständigt efterfrågades. 

Hösten 2017 inträffade det ofattbara. Mitt under en cykelsemester på Bornholm drabbades jag av ett hjärtstopp som jag mirakulöst nog överlevde, tack vare fantastiska livräddande insatser. Jag kom tillbaks i arbete efter ett par månader, men den händelsen kom sedan definitivt att påverka resten av mandatperioden. Mina närmaste i ledningen för förbundet ställde upp på ett enastående sätt och lagarbetet för att leda förbundet stärktes. För egen del kände jag mig paradoxalt nog, med den egna erfarenheten av att vara patient, ännu starkare i argumentationen för mer förebyggande och rehabiliterande insatser. Under senhösten 2017 valdes jag också in som styrelseledamot i Saco. 

2018 (sammanfattning av året) firade Fysioterapeuterna 75-årsjubileum, något som firades under hela året och med en minnesvärd jubileumsmiddag en ljummen augustikväll i Stockholm, där vi lyckades samla både nuvarande förbundsstyrelse, studentrepresentanter och sju förbundsordföranden från 1977 och framåt tillsammans. 
Utredningen God och nära vård som driver på omställningen av hälso- och sjukvården har pågått sedan 2017 och har lämnat flera betänkanden. Förbundet har varit delaktiga i referensgruppen för professionerna sedan starten och har i hög grad fått möjlighet att framföra Fysioterapeuternas synpunkter. Regeringens utredare Anna Nergårdh har medverkat i flera sammanhang i förbundets olika sammankomster, alltid i en konstruktiv dialog. 2018 genomfördes också en genomgripande renovering av den fastighet som förbundet äger tillsammans med tre andra förbund, en god investering för framtiden. 

2019 (sammanfattning av året). En av mina personliga höjdpunkter under året var mitt möte med Greta Thunberg, när jag en tidig aprilmorgon bestämde mig för att fråga henne om hon kunde tänka sig att skicka en hälsning till WCPT:s världskongress i Geneve, där jag skulle tala om ledarskap. Jag fick göra en kort inspelning med henne och det kändes väldigt bra att även detta år kunna bidra till världskongressen med ett budskap från Sverige. Vid världskongressen i Singapore 2015 hade jag en hälsning från Pippi Långstrump och denna gång från en 16-årig svensk klimataktivist, se video här , som under året därefter träffat många världsledare och framfört sitt budskap om att lyssna på vetenskapen. Min medverkan på ledarskapsseminariet på världskongressen i Genève var definitivt en stor personlig utmaning och en höjdpunkt för mig. Ta del av hela seminariet och min föreläsning om ledarskap här2019 blev också året då förbundet startade En podd i rörelse. Fram till dags dato har vi gett ut 32 avsnitt, ett intressant grepp och något som har varit ett stort lärande för egen del. 

2020 blev ett år präglat av Coronaviruset och Covid-19, som kom att påverka hela samhället och självklart också förbundets verksamhet. Medarbetarna i svensk hälso- och sjukvård gjorde heroiska insatser, bl.a. blev det uppenbart också för allmänheten att fysioterapeuter och sjukgymnaster utför livsviktiga och livräddande insatser.

2020 blev året då Fysioterapeuterna p.g.a. corona-pandemin genomförde sin första digitala kongress.  Kongressen beslutade bl.a. att Agenda2030 och Barnkonventionen ska vara utgångspunkten för förbundets verksamhet de kommande åren och en ny förbundsstyrelse och en ny förbundsordförande valdes.

Nu är vi inne i de sista veckorna av 2020. Nyvalda och tillträdande ordföranden Cecilia Winberg har den senaste veckan medverkat angående rehabilitering i samband med Covid-19 i Socialstyrelsens podd På djupet och i en debattartikel i Aftonbladet angående vikten av att vi alla tar ansvar och följer myndigheternas rekommendationer under de kommande helgerna.

Idag publiceras också avsnitt 32 av Fysioterapeuternas podd En podd i rörelse där jag som avgående förbundsordförande samtalar med Cecilia Winberg. I samtalet reflekterar jag kring mina åtta år som förbundsordförande och Cecilia Winberg berättar sina tankar om vad hon vill göra under sina första 100 dagar som ordförande.

I en slutintervju i nr 6 av tidningen Fysioterapi berättar jag mer om åren i Fysioterapeuterna, där också min avslutningsledare finns:

Nu vill jag säga varmt tack till dig som läsare av denna min sista blogg i uppdraget som förbundsordförande. Tack för all fin och konstruktiv feedback!

En bit in på det nya året kommer tillträdande förbundsordförande Cecilia Winberg att starta sin blogg med adress ceciliawinberg.se.

Varmt lycka till Cecilia och till den nya förbundsstyrelsen, till alla medlemmar och till hela förbundet. Det har varit en fantastiskt stimulerande tid tillsammans!

En riktig God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag er alla! 

 

Avslut och uppbrott

Den senaste tiden har varit omtumlande på många sätt. Pandemin håller oss i ett järngrepp. Inom Fysioterapeuterna har vi för första gången genomfört en helt digital kongress, vi har haft det sista förbundsstyrelsemötet för mandatperioden och likaså det sista mötet med förbundskansliet, helt digitalt. Vi har inte träffats fysiskt som kansli eller styrelse sedan i början av mars. Ett mycket märkligt sätt att göra avslut och en märklig tid för uppbrott.
Men mitt i allt detta känns det fantastiskt att ändå KUNNA ses, om än digitalt och det är med stolthet, tacksamhet och värme jag inom kort lämnar mitt uppdrag i ett förbund, som innehåller så mycket arbetsglädje. 

Igår torsdag medverkade jag i Fysioterapipodden i ett samtal om vad det innebär att vara förbundsordförande i professions- och fackförbundet Fysioterapeuterna. Du lyssnar på poddavsnittet här.
I veckan kom årets sista nummer av tidningen Fysioterapi med mycket intressant läsning, inte minst med ett reportage om fysioterapeuter som utfört stordåd under pandemin, men som inte känner sig sedda och uppskattade.

I tidningen finns också en lång slutintervju med mig och som vanligt har jag även i detta nummer skrivit min förbundsledare. Det blir lite speciellt, när man vet att den tidningen ligger hemma hos 13000 medlemmar och deras familjer, på badrummet, i sovrummet eller vid köksbordet. Känns som om jag varit på regelbundna hemma-hos-besök 6 gånger om året i åtta år nu. En gång när jag lämnade in bilen på service så sa mannen som satt i kundservice:
– Hej Stefan!
-Hej, men känner vi varandra? sa jag.
-Javisst, du har legat på vårt nattduksbord i flera år nu, sa han.
Han var gift med en av våra medlemmar. 

Vintermörkret är verkligen mycket påtagligt nu och i helgen är det åter dags att fira Lucia. Jag önskar er alla en trevlig helg!
Nästa fredag blir det min sista blogg inom detta uppdrag. Glad Lucia!