Här bloggar jag om hälsa, hållbarhet och ledarskap, frågor som jag och min fru Annmargreth Kvarnefors engagerar oss i genom vårt företag, Kvarnlaget AB. Vi är också starkt engagerade i arbetet kring att öka kunskapen kring hjärtstopp❤️
En vacker sommardag i augusti fick vi besök av Anneli Strömsöe hemma vid Kvarnen. Anneli är forskare inom området hjärtstopp, anestesisjuksköterska och klinisk lektor inom ambulansssjukvården i Dalarna. Men Anneli är också sedan många år en god vän till familjen. Annmargreths och Annelis vänskap började redan i samband med att Annmargreth var handledare för Anneli när hon skulle vidareutbilda sig till anestesisjuksköterska för snart 30 år sedan. Sedan dess har både Annmargreth och jag fått följa och lära känna Anneli och hennes familj ytterligare. När Anneli disputerade för tio år sedan så var det med avhandlingen ”HjärtLung-räddning igår, idag och imorgon” och då var vi på plats på Göteborgs Universitet. Föga anade vi då att jag fyra år senare själv skulle drabbas av hjärtstopp, det som varje år drabbar 6000 personer i Sverige varav endast 600 personer överlever. Hjärtstopp är ett samhällsproblem av stora mått och många fler insatser skulle behöva göras.
Idag är Anneli en central person i Svenska HjärtLungräddningsregistret https://shlr.registercentrum.se/, ett unikt svenskt kvalitetsregister, som tar fram viktigt forskningsunderlag för att öka överlevnaden vid hjärtstopp.
Lyssna till vårt samtal i fjärde avsnittet av podden Mina samtal 👇🏻
Samtal under sommarparasolletAnnmargreth och Anneli, vänskap som består efter många årDu hittar också Mina samtal på Spotify och andra plattformar för poddar https://spotify.link/EHNW5DlChDb
Svenska HLR-rådet och dess europeiska motsvarighet, European resuscitation council, rekommenderar alla regioner och länder att införa system som larmar frivilliga till den som drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus. Trots det har ännu inte alla regioner i Sverige infört ett sådant system. Tolv regioner erbjuder tjänsten, men i övriga regioner saknas den.
Idag publicerades en debattartikel i Dagens Medicin, där jag tillsammans med Anders Åkesson, ordförande i Riksförbundet HjärtLung och David Fredman, driftansvarig för sms-livräddare skriver om vikten av att alla regioner i Sverige inför frivilliga sms-livräddare.
Tänk så fantastiskt att det finns mer än 130 000 frivilliga som är engagerade i att rädda livet på en medmänniska, som registrerat sig och som är redo att ta emot larm mellan kl. 7-23 varje dag! Och notera att det finns 20 000 av de som registrerat sig som sms-livräddare som finns i någon av de regioner som ännu inte anslutit sig till tjänsten. Vilken kraft och vilket engagemang! Ja, det är verkligen svårt att förstå hur ett antal regioner avstår från att använda sig av en tjänst som uppenbart ökar möjligheterna att överleva ett hjärtstopp.
Många är inte alls medvetna om vilket omfattande problem detta med hjärtstopp är i samhället. Inom områden som brandsäkerhet och trafiksäkerhet har samhället arbetat målmedvetet sedan länge och antalet som dör i bränder och trafiken har därmed minskat kraftigt, ca 100 personer dör i bränder varje år i Sverige och ca 220 i trafiken. När det gäller hjärtstopp är siffran 5 400 döda varje år! Varje dag drabbas 16 personer av hjärtstopp utanför sjukhus, endast två överlever, trots att många fler skulle kunna räddas. Hjärtstopp förekommer i alla åldrar, ung som gammal kan drabbas, det är därför det är svårt att förstå varför vissa regioner avstår från att använda den stora frivilligkraft som finns.
När jag för sex år sedan drabbades av hjärtstopp på en ödslig cykelväg på Bornholm så hade jag all tur på min sida. Min fru Annmargreth, som är narkossjuksköterska påbörjade omedelbart HLR, och förbipasserande kom och hjälpte till och jag fick pågående HLR i 20 minuter innan ambulans var på plats. Att få möjligheten att överleva är ofattbart stort och jag är oändligt tacksam för det.
Men alla har inte samma tur och lyckliga omständigheter som jag hade. Det behövs frivilliga livräddare i alla regioner och det är bråttom. Varje dag drabbas 16 personer av hjärtstopp utanför sjukhus och fler än två skulle kunna räddas!
Lördag 2 september. Det är en vacker sensommardag och Annmargreth och jag är ute och cyklar. Idag har vi cyklat utmed havet i hemtrakterna, en tur på sex mil mellan Lagmanskvarn och Figeholm fram och tillbaka. För sex år sedan var det också lördag 2 september. Då cyklade vi på Bornholm och var på väg i det vackra strandlandskapet till färjan i Rönne. Det var då katastrofen inträffade, jag fick mitt hjärtstopp, som hade kunnat innebära att jag dog just där. Men tack vare stor rådighet från Annmargreth och från tillkommande goda medmänniskor blev jag otroligt nog räddad tillbaks till livet.
2 september 2017, i Rönne, på väg in i ambulanshelikoptern mot Rigshospitalet i Köpenhamn
Mycket har hunnit hända på sex år men jag tror inte jag överdriver om jag säger att både Annmargreth och jag lärt oss att ännu bättre ta vara på livet, att ta vara på varje dag. Att överleva ett hjärtstopp, vilket bara en av tio drabbade gör, det sätter sina spår.
Vi känner båda ett stort engagemang i att bidra till att förbättra hjärtsjukvården och livet efter hjärtstopp. Ett sätt är att dela våra erfarenheter och upplevelser och att sprida detta till andra. http://stefanjutterdal.se/2021/09/02/fyra-ar-varje-dag-ar-en-gava/
Förra året bjöd vi in beslutsfattare för både kommunen och regionen där vi bor och det var verkligen glädjande att känna att vårt budskap berörde politikerna, som också verkställde flera saker för att förbättra vården vid hjärtstopp. Dessutom blev vi i december inbjudna till Sveriges Riksdag på ett seminarium om hjärtstopp, där vi fick föra fram våra förslag på vad som behöver göras nationellt för att fler ska överleva hjärtstopp.
Med ganska små insatser skulle fler kunna överleva ett hjärtstopp. Det handlar framförallt om att alla behöver kunna HLR, att det finns hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt och att det finns frivilliga sms-livräddare i alla regioner i Sverige (idag finns det i tolv av 20 regioner https://www.smslivraddare.se/ )
Annmargreth och jag har under detta år medverkat i flera föreläsningar där vi berättat vår berättelse om dramat som utspelade sig den 2 september för sex år sedan och vi har fört fram vår budskap om vad som behöver göras. Vi har bl.a. medverkat i seminarier i Falun och i Köpenhamn och på hemmaplan i Oskarshamn, och därutöver har jag tackat ja till att bli ambassadör för Hjärtuppropet, ett nationellt initiativ som verkar för att fler ska kunna HLR och att det ska finnas fler tillgängliga hjärtstartare https://www.hjartuppropet.se/
En sak som värmer särskilt en dag som denna är att vi i somras fick möjligheten att fira livet på en sommarfest här vid Kvarnen där vi bor. Kanske är det det allra finaste med att få leva livet 2.0, att få se barn och barnbarn växa upp, att få umgås, dela livets glädje och sorg, att få leva det liv som vi inte kan ta för självklart. Varje dag är nämligen en gåva!
Barn och barnbarn samlade på sommarfesten, en höjdpunkt i livet att få vara tillsammans ❤️ 📷: Dag Ström
Nu har vi landat hemma, efter en synnerligen aktiv dag på cyklarna. Vi stannade till och fikade, åt lunch och firade Livet 2.0. Vi hade vädrets makter med oss, men när vi kom hem öste regnet ner i kombination med åska och blixtar. Ännu en anledning att vara tacksam. Livet är en gåva och det gäller att ta vara på den gåvan varje dag.
Idag var Annmargreth och jag inbjudna till grannar i Lagmanskvarn där vi bor för att hålla ett föredrag om mitt hjärtstopp, hur jag blev räddad tillbaka till livet och vad var och en kan göra för att bidra till ett mer hjärtsäkert samhälle.
Sällskapet som vi träffade var ett stort gäng med förflutet inom bankvärlden och inbjudare var vår goda vän och granne Britt Svensson. Vi fick många intressanta frågor och det fanns definitivt ett stort intresse för att lära sig mer om hjärt- lungräddning (HLR) och om hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt. Tack för inbjudan!
För några veckor sedan fick jag frågan från Hjärtuppropet om jag ville stå till förfogande som ambassadör. För mig var det ett lätt val att tacka ja, eftersom jag känner mig besjälad av att verka för att fler ska få samma möjlighet som jag, dvs att överleva ett hjärtstopp.
Jag brinner verkligen för att öka möjligheterna att överleva ett hjärtstopp. I Sverige överlever ca 10% hjärtstopp utanför sjukhus. I Danmark överlever 15%. Vad behöver vi göra i Sverige för att åtminstone öka överlevnaden till samma nivå som Danmark? Det finns ett antal saker som behöver göras av samhället, på samma sätt som samhället engagerat sig hårt för att t.ex. minska dödligheten inom trafiken. (Läs tidigare blogginlägg från seminariet i Sveriges Riksdag http://stefanjutterdal.se/2022/12/14/nar-hjartat-stannar/)
Det finns tre saker som vi behöver fokusera på: -Alla behöver kunna HLR!
-Det behövs fler hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt.
-Det behövs fler frivilliga SMS-livräddare och det behövs i alla regioner i Sverige.
För några veckor sedan hade jag stämt träff med vännen, författaren och pedagogen Henry Egidius, 98 år. Henry ringer och frågar var jag är. Han har gett mig tydlig instruktion om vilken buss jag ska ta. Bussen är två minuter sen, men han sitter redan nere i entrén i sin rullstol, mån om att öppna dörren för mig eftersom det duggregnar den här förmiddagen i maj. Henry bor sedan knappt ett år tillbaka på ett äldreboende, men arbetar fortfarande aktivt varje dag med sitt skrivande, oftast i form av att digitalt uppdatera sitt Psykologilexikon, som varje dag har ca 10 000 sökningar. Vårt samtal kom att handla om livet, om livsglädjen som Henry upplevt tillsammans med sin fru Anita och sorgen över att Anita dog för tre månader sedan. Anita och Henry var mästare på att ta tillvara varje dag. Ett av deras motton var: ”Vi ska göra något extra varje dag” Henry har skrivit böcker sedan 50-talet och att samtala med Henry är som att om och om igen glänta på nya kunskapsdörrar och att få möta en 98-åring med en sån skärpa gör intryck för lång tid. Om jag får leva och ha hälsan tills jag är 98, så hoppas jag att jag har åtminstone en liten del av Henrys engagemang och entusiasm kvar.
Ledarskapets olika utmaningar intresserar mig mycket. Jag har själv varit ledare i olika roller under mer än fyrtio år och är idag senior rådgivare inom ledarskap och hälsa. Därför var det både roligt och hedrande när jag i början av året fick frågan om att ingå i en läsgrupp i Konungens Stiftelse Ungt ledarskap. Läsgruppen är en arbetsgrupp till stiftelsens styrelse och förbereder ansökningsprocessen för styrelsens beslut.
Stiftelsen Ungt Ledarskap bildades i samband med Kung Carl XVI Gustafs 60-årsdag med ändamålet att främja ungdomars utbildning i ledarskap utifrån de värderingar som kommer till uttryck i scoutrörelsen genom bl.a. utdelning av stipendiet Kompassrosen till välförtjänta unga ledare för vidare utbildning i ledarskap. https://www.ungtledarskap.se/
Den 15 maj var det högtidlig stipendieutdelning på Kungliga slottet, där fem unga ledare fick ta emot stipendiet Kompassrosen ur Kungens hand. Vi som deltagit i urvalet också fick möjlighet att delta och träffa och gratulera stipendiaterna.
I måndags, den 22 maj, var det sedan dags för Seminariet Ungt Ledarskap på Börsen i Göteborg i arrangemang av Konungens Stiftelse Ungt Ledarskap och Scouterna. Seminariet syftade till att skapa möten mellan representanter från näringsliv, offentlig sektor och ideell sektor, alla med det gemensamma målet att vara ansvarstagande ledare som drivs av engagemanget för och arbetar utifrån en god värdegrund. Temat för årets seminarium var Värdebaserat ledarskap i en polariserad värld. Ett väldigt aktuellt ämne. Vad gör det med våra samhällen när polarisering tycks vara allt vi ser? Vad händer med vårt ledarskap? Hur bygger vi förtroende och respekt när så mycket i samhället är upptaget med att peka ut hur olika vi är? Kungen höll inledningstal och betonade vikten av att verkligen skapa förutsättningar för unga ledare i dagens samhälle. https://www.kungahuset.se/arkiv/nyheter/2023-05-23-kungen-vid-ungt-ledarskaps-seminarium-i-goteborg
Årets Kompassros-stipendiater medverkade under seminariet med inspirerande berättelser från sina ledarinsatser.
Det var oerhört stimulerande och hoppfullt att höra stipendiaterna berätta om sitt ledarskap. En sak jag särskilt la märke till var hur fina de var mot varandra, hur de gladdes med varandra och hur de förstärkte och lyfte fram varandra. Ärlig feedback och uppmärksamhet är viktiga delar i ett gott ledarskap. Stort grattis till årets stipendiater och varmt lycka till i framtiden!
Seminariedagen inleddes för min del med ett intressant studiebesök på Chalmers
En bra sammanfattning på utmaningarna för ledarskapet i en polariserad värld uttrycktes av Scouternas generalsekreterare Anna-Karin Hennig: ”Vi behöver möta oförståelse med förståelse, fast det ibland är väldigt svårt”.
Stort tack till Ungt ledarskap och Scouterna för två intressanta och värdefulla dagar!
Jag hade förmånen att få lära känna människan, forskaren och hjärtläkaren Joep Perk under mer än 40 år. Med ett brinnande engagemang och ett okonventionellt arbetssätt var han inte bara som en uppskattad läkare, han var också en stor förkämpe för att förbättra folkhälsan, med Oskarshamn som utgångspunkt och med Sverige och världen som sitt arbetsfält. Var fick han sitt engagemang ifrån och vilka var hans drivkrafter? Jag hade så gärna velat prata mer med Joep om detta, men det samtalet blir inte av, Joep dog för ett år sedan http://stefanjutterdal.se/2022/04/28/vi-har-mist-en-stor-inspirator/
Men en vacker aprildag i år fick jag och Annmargreth ett fint samtal med Christine Perk, som levt tillsammans med Joep i många, många år. Hon var nyss hemkommen från Malaga och European Heart Prevention Congress, där det hölls ett minnesseminarium för Joep Perk. Rubriken var: ”Better invest in health than pay för diseases”.
Lyssna på vårt samtal nedan.
Samtal med Christine Perk med vacker vy mot havet, en vy som Joep Perk älskade
Välkommen till Mina samtal, ett sätt att komplettera bloggen, där jag genom goda samtal vill lyfta fram viktiga frågor kring liv och hälsa.
Först ut är Johan Herlitz, hjärtläkare, forskare och professor, som har ägnat hela sitt yrkesliv åt att förbättra vården för människor som drabbas av plötsligt hjärtstopp.
Samtalet med Johan Herlitz i Falun på Högskolan Dalarna 16 mars 2023Johan och Annmargreth kollade förstås genast in var närmaste hjärtstartare fanns
Last week Annmargreth and I were invited to a resuscitation symposium in Copenhagen. Organizers were the companies Medidyne and Zoll and the theme was Improving resuscitation outcomes together.
Knut Clem, CEO Medidyne started the day reminding that it takes a system fo save lives
It was an interesting day with actors and participants from our Nordic countries and guest speakers from the US.
Annmargreth and I told our story about my cardiac arrest five years ago, the week in hospital in Copenhagen, first time at home, rehabilitation and what we have learned.
Our partner Johan Israelsson from Region Kalmar County and Linneuniversitetet was also invited to participate with the title Health related Quality of life after cardiac arrest and his participation was appreciated.
We also listened to two interesting talks about debriefing, Hot debriefing and performance data and Data Driven, Performance Focused Debriefing.
Rasmus Meyer Lyngby, Denmark and Elisabeth A. Hunt, US
We noted during the day that although Sweden is doing very well in the area of cardiac arrest, there is much to learn from others, not least Denmark. In Sweden, 10% of all those who have a cardiac arrest outside the hospital survive, in Denmark the survival rate is 15%. Our assessment is that there is a completely different understanding in Denmark that everyone needs to know CPR. There are also more AEDs and they are more often available 24/7. Another example is that in Denmark there is a requirement to know CPR when you get your driver’s license.
We saw lot’s of AEDs available 24/7 when we were back in Rønne the year after my cardiac arrestA nice and interesting visit in Copenhagen, and nice to meet many good friends. To the left: Meeting SMS lifesavers. To the right: Lunch in Nyhavn
Thanks a lot to Medidyne and ZOLL Medical for inviting us to this well-arranged day! There is certainly still a lot to do, to improve resuscitation outcomes together.
