Fysioterapeuternas inspel till möte på Socialdepartementet om kompetensförsörjning

Gabriel Wikström och Helene Hellmark Knutsson hade bjudit in till ett möte idag för att diskutera hur vi kan förbättra kompetensförsörjningen av högskoleutbildad personal inom hälso- och sjukvårdsområdet, samt hur vi förbättrar prognosticeringen av framtida kompetensbehov av hälso-och sjukvårdens högskoleutbildade personal.

Med på mötet var ledningspersoner från SKL, Almega, Socialstyrelsen, Universitetskanslerämbetet, fackliga organisationer, universitet och högskolor samt chefstjänstemän och politiskt sakkunniga från Socialdepartementet och Utbildningsdepartementet. 
Ministrarna beskriver bakgrunden till mötet i en debattartikel idag i Dagens Medicin

Mötet fördes i positiv dialogform och från Fysioterapeuterna förde jag fram några av våra viktigaste synpunkter i sammanfattad form:

1. Vi vet att levnadsvaneorsakad ohälsa idag kostar Sverige 50 miljarder kronor årligen. Detta är både resurser och lidande som skulle kunna undvikas. Vi kommer inte att klara framtidens hälso- och sjukvård om vi inte börjar investera mer i förebyggande hälsoinsatser. Och det är en förutsättning för att vi på allvar ska ställa om hälso- och sjukvården utifrån ett patientperspektiv. Vi måste sätta patienten i centrum och då krävs att vi orkar tänka nytt och tänka i ett längre perspektiv. Vi behöver börja prioritera rörelse, träning, hälsa och förebyggande insatser, både i hälso- och sjukvården och i samhället i stort. Bara så kan vi hushålla bättre med såväl pengar som personalresurser, sänka ohälsan och ge högkvalitativ hälso- och sjukvård till patienterna.

2. För att vi ska kunna säkra kompetensen under hela yrkeslivet måste professionerna ständigt utveckla och tillämpa ny kunskap. Då krävs det att även grundutbildningen har en god forskningsanknytning. En akademisk skolning ger förmåga att värdera och omsätta forskningsresultat i praktiskt arbete. Vi vet också att möjligheten till forskarutbildning har varit helt avgörande för utvecklingen av professionen och ämnet fysioterapi. Därför är vi mycket oroade över det förslag som Lars Haikola presenterat i en utredning till regeringen. Han föreslår att möjligheten till dubbelexamen tas bort, så att grundutbildning i fysioterapi endast ska ge en yrkesexamen, men inte längre en kandidatexamen. Vi menar att detta vore helt kontraproduktivt i förhållande till de krav som ställs i yrket och den kvalitetshöjning vi vill uppnå. Framtiden kommer att kräva än mer forskningsanknytning, inte mindre.

3. Samtidigt som det finns stora behov av mer kompetensutveckling, finns idag också mycket outnyttjad kompetens. Som våra specialister som inte har tjänster/arbetsuppgifter som motsvarar deras kunskap. Här behövs annan arbetsfördelning inom hälso- och sjukvården.

En hel del kompetens belönas inte heller med bättre villkor, vilket i förlängningen gör utbildning oattraktiv och olönsam. Livslönen för våra medlemmar är dålig, och det gäller än mer för de som har utbildning över grundnivå. Detta är ohållbart i en alltmer kompetenskrävande framtida hälso- och sjukvård. 

Mer om hur vi kan tillgodose kompetensbehovet i framtidens hälso- och sjukvård 

Bättre grundutbildning med tydlig forskningsanknytning. Alla fysioterapeutprogram bedrivs på universitet/högskola. Programmet leder fram till en legitimationsgrundande yrkesexamen samt till en kandidatexamen. Denna koppling mellan akademiska- och professionskunskaper har varit en framgångsfaktor och lett till en utbildning med hög kvalitet och varit avgörande för yrkets utveckling och forskningens framväxt.

Fysioterapeuter har ett självständigt ansvar för att utföra bedömningar, diagnossättning, planera, genomföra samt utvärdera interventioner. En legitimationsgrundad utbildning som ger studenten relevant kompetens är en förutsättning för en autonom yrkesroll. Legitimation är samhällets garanti för att personen har den kompetens som krävs för ett patientsäkert yrkesutövande.

Ut ett patientsäkerhetsperspektiv är den akademiska skolningen helt nödvändig. Legitimerade professioner i hälso- och sjukvården ska enligt lag arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Med dagens snabba kunskapstillväxt ställas stora krav på den enskilda yrkesutövaren. Den kunskap man inhämtar under grundutbildningen måste av nödvändighet uppdateras under ett yrkesliv. En akademisk skolning som ger förmåga att värdera och omsätta forskningsresultat i praktiskt arbete är en förutsättning för detta.   

Möjligheten till forskarutbildning har varit helt avgörande för utvecklingen av professionen och ämnet fysioterapi. En framgångsrik forskarmiljö vid landets fysioterapiinstitutioner har byggts upp. Mer än 350 fysioterapeuter har disputerat och ett stort antal har skaffat sig docent- och professorskompetens och handleder nya doktorander. Ämnet fysioterapi har genom detta beforskats, vilket bland annat har lett till att behandlingen av en rad folksjukdomar har utvecklats. Så har till exempel den ökade kunskapen om rehabilitering vid hjärt- och kärlsjukdom, KOL, inflammatoriska ledsjukdomar och artros bidragit till att nya kostnadseffektiva behandlingsmetoder. Det har kommit och kommer också nationella riktlinjer och SBU-rapporter som i ökad grad efterfrågar interventioner som ryms inom vår profession. 

Dagens hälso- och sjukvård är kunskapsintensiv. Fysioterapeuternas utbildning måste svara upp mot till de krav som dagens och morgondagens kunskapsintensiva hälso- och sjukvård ställer. En utbildning som vilar på kandidatnivå ger fysioterapeuterna den vetenskapliga och professionella fördjupning som krävs för detta. Kandidatnivå är också den internationellt accepterade standarden för specialistkompetens i Europa och världen i övrigt. 

För att kunna möta de krav som dagens hälso- och sjukvård ställer vill vi förlänga grundutbildningen till fyra år.

Bättre specialiseringsmöjligheter. Specialistordningen behöver bli statligt sanktionerad och reglerad för att ge allmänheten en korrekt och tydlig vägledning till vilken kompetens som finns. En specialistordning måste vidare utvecklas i samverkan mellan alla parter, myndigheter, vårdgivare och professionen för att fylla samhällets behov och för att vara patientsäker.

Dagens hälso- och sjukvård är kunskapsintensiv. Fysioterapeuternas specialistordning behöver anpassas till de krav som dagens och morgondagens kunskapsintensiva hälso- och sjukvård ställer. En specialistutbildning som vilar på masternivå ger fysioterapeuterna den vetenskapliga och professionella fördjupning som krävs för detta. Masternivå är också den internationellt accepterade standarden för specialistkompetens i Europa och världen i övrigt.

Fortbildning. Legitimerade professioner i hälso- och sjukvården ska enligt lag arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Med dagens snabba kunskapstillväxt ställer det stora krav på den enskilda yrkesutövaren. Arbetsgivaren har ett stort ansvar att skapa förutsättningar för detta kontinuerliga lärande. Detta gäller offentliga såväl som privata vårdgivare. Det kontinuerliga lärandet kan ske i en rad olika former som regelbunden fortbildning och reflektion på arbetsplatsen, deltagande på kurser och konferenser samt auskultering på andra arbetsplatser. Arbetsgivaren har ett ansvar att säkerställa att tidsmässiga och ekonomiska möjligheter finns för den enskilda yrkesutövaren i det reguljära arbetet. 

En organisatorisk förutsättning för en lärande miljö inom hälso- och sjukvården är att det finns tjänstekonstruktioner som stödjer ett sådant lärande. Förenade tjänster mellan akademi och hälso- och sjukvård och specialisttjänster är en nyckelförutsättning. Genom att inrätta förenade tjänster och specialisttjänster säkerställer man att det finns personer i verksamheten som kan fungera som förmedlare och utvecklare av kunskap, något som är en förutsättning för hälso- och sjukvårdens kvalitetsutveckling.

 

 

 

 

 

Kommentarer stängda.