Idag har vi tagit farväl av Joep Perk, en kär vän och arbetskamrat. Våra tankar går till hustrun Christine och barnen Lars och Martin med familjer.
Joep Perk, läkare, forskare och senior professor har efter en kort tids sjukdom avlidit och vi var idag samlade till begravning i Oskarshamns kyrka och det blev en ljus och fin minnesstund. Både Annmargreth och jag har många fina minnen efter Joep.
Jag började arbeta tillsammans med Joep 1980 och vi blev också med åren goda vänner.
Annmargreth har också arbetat med honom och Joep var också en väldigt viktig person under Annmargreths mammas sista tid 1978-1979.
Jag flyttade till Oskarshamn 1980 och fick omgående kontakt med en helt ny typ av hjärtrehabilitering. Det vanliga var att patienter bokade tid på hjärtläkarens mottagning, en och en. På Oskarshamns sjukhus tillämpades en annan princip. Hjärtläkaren, dvs. Joep Perk och kollegan Bo Hedbäck kom istället till patienten på fysioterapin, och övervakade cykelträningen. Varje måndag och torsdag kl. 11 kom Bosse eller Joep springande med läkarrocken fladdrande efter sig.Självklart utgjorde det en stor trygghet för både patienter och för oss fysioterapeuter. Samtidigt som läkarens närvaro utgjorde en trygghet kunde det också bli en del effektiviseringar. Medans patienterna cyklade kunde läkarna samtala med patienterna, men också passa på att skriva ut en del recept. Ett vinna-vinna koncept helt enkelt. Vi kanske inte visste det då, men det var en helt unik metod, som kom att benämnas Oskarshamnsmodellen, och som blev vida känd, både nationellt och internationellt.
Med Joep Perks död har vi mist en stor inspiratör. Jag minns några specifika saker med Joep. Han var en möjliggörare, en person som inte såg någonting omöjligt. Jag minns t.ex. en patient som drabbats av stroke i början på 1980-talet. När vi gick rond och kom till denna patient, som då satt isolerad, vänd med ansiktet in emot ett hörn av patientsalen, så tog Joep och snurrade runt på fåtöljen så att patienten istället blickade rakt ut mot omvärlden.
-”Sådär, nu kan du ta del av världen istället för att stirra rakt in i väggen”, sa Joep. För patienten var det som att en ny värld öppnade sig.
Detta var signifikativt för Joep Perk. Han kom att betyda så mycket för så många.
Några år senare föll det sig så att jag blev Joeps chef. I min enfald tänkte jag att eftersom vi kände varandra, så skulle det bli ganska lätt att vara hans chef. Riktigt så blev det inte. Joep Perk hade stor integritet och gick ofta sina egna vägar. Det var faktiskt lättare att handskas med kirurger och ortopeder, de accepterade i alla fall beslut som var fattade. Men efter sex år som sjukhusdirektör var vi i alla fall fortfarande goda vänner.
Jag hade sedan 2008 förmånen att få se Joep Perk utnämnas till professor i hälsovetenskap vid Linnéuniversitetet. I min dåvarande roll som utvecklingsdirektör vid Landstinget i Kalmar län hade jag ett samordningsansvar för forskning och utveckling och det är klart att jag gladdes lite extra över att möjliggöraren och inspiratören Joep Perk nu kunde titulera sig som professor.
Joep Perk var en levnadskonstnär och många är de som fått del av hans brinnande engagemang för att förbättra vården för enskilda patienter.
Vi minns Joep med vördnad och tacksamhet!
Här några av minnesorden som publicerats i Barometern-OT