Mitt tal på Sjukgymnastdagarna 2013

20131001-230116.jpg

Tal vid Sjukgymnastdagarna 2013,
Stefan Jutterdal, ordförande Sjukgymnastförbundet

Ärade kongressdeltagare och hedersgäster!
Jag är sedan nio månader tillbaka förbundsordförande för Sjukgymnastförbundet, den tredje största professionen i hälso- och sjukvården. Jag har i dag glädjen, att få dela en nyhet med er. Sjukgymnastförbundet växer, vilket inte är en självklarhet för en facklig organisation år 2013. Vi har de senaste månaderna ökat i medlemsantal och har nu passerat gränsen 12000 medlemmar. Vid månadsskiftet september-oktober hade vi 12072 medlemmar. Det ger oss kraft och visar att vi har medlemmarnas stöd för ett fortsatt förnyelse- och förbättringsarbete i förbundet! Grattis till oss!
Historiens vingslag känns i den här invigningen. Vi har hört övriga högtidstalare beskriva detta. Maria Arnholm från den svenska regeringens perspektiv, Anders Ottosson i sin forskarbeskrivning av den historiska utvecklingen för yrket och Emma Stokes, som gett oss en internationell utblick och placerat oss i ett större sammanhang.

Detta rum är fyllt med kunskap, kunskap som innebär stor nytta och stort värde för människor. Fysioterapeuter gör skillnad för människor i livets alla skiften, oavsett hälsotillstånd och ålder.
För 200 år sedan, år 1813, befann sig mänskligheten i ett annat läge. Krig och elände fanns förvisso även då, USA låg i krig med Storbritannien, Napoleon krigade med en stor del av Europa och Sverige och Danmark låg i krig. Det var vid den tiden som gymnastikpedagogen Per Henrik Ling bildade Gymnastiska Centralinstitutet, Ling, som sedan kom att kallas den svenske gymnastikens fader. Sjukgymnastikens intressanta historia har vi redan hört Anders Ottosson utveckla, så jag tar vid och försöker sätta dagens sjukgymnastik i sitt sammanhang i dagens samhälle och framåt. Inte 200 år framåt, det känns inte realistiskt att ens försöka tänka sig in i år 2213. Tänk er att Ling skulle ha föreställt sig det samhälle vi lever i idag, 200 år senare, ett samhälle där avstånd krympt och möjligheter ökat, på ett närmast ofattbart sätt, ett samhälle där vi agerar lokalt och tänker globalt på samma gång. Men kanske kan vi blicka 35 år framåt. Det gjorde jag när jag höll mitt installationstal, på Sjukgymnastförbundets kongress för snart ett år sedan. Jag gjorde då en tillbakablick 35 år, dvs. så länge det är sedan jag blev legitimerad sjukgymnast i Lund, och utifrån all den enorma utveckling som skett under dessa 35 år och som jag fått vara med om. Jag försökte också spana in i framtiden, kanske 35 år framåt. Då närmar vi oss år 2050 och jag är, om jag får leva, över 90 år gammal. Hur är hälsoläget då? Vilka sjukdomar kan vi bota då? Vilka nya sjukdomar har uppkommit? Vi kan anta att allt fler lever allt längre och att vi också kan bota eller lindra allt fler åkommor allt längre upp i åldrarna. Men det gör också att kostnaderna ökar. Socialdepartementet skriver i rapporten Empati och High Tech att äldreomsorgen beräknas år 2050 bli 70 procent dyrare än 2010 och personalbehovet i äldreomsorgen beräknas öka med 50%. Hälso- och sjukvården beräknas bli 80% dyrare på grund av fler behandlingsmöjligheter, höjd ambitionsnivå och fler äldre. Vidare skriver dom: Kvaliteten i verksamheten kan ökas bl.a. genom att folkhälsan förbättras, fallolyckorna och vårdskadorna i övrigt minskar samt att demenssjukdomar och högt blodtryck förebyggs.
Och i alla dessa områden har fysioterapeuter en självklar roll!
Vi kommer knappast att tillhöra de passivt mottagande vårdtagarna, som snällt och lydigt accepterar vårdens villkor. Vi kommer att ställa krav, vi kommer att vara aktiva, vi kommer att åstadkomma rörelse och förändringstryck. Vi kommer att utgå från att hälso- och sjukvården och vård och omsorg är gäst i våra liv, inte tvärtom. Vi kommer att utgå från att det handlar om oss, om mig, om mina nära och kära. Jag minns från min studietid att Ulrich Moritz, den då ende professorn i sjukgymnastik i Sverige, övertygade mig och oss om vikten av att verkligen lyssna på patienten. Ulrich Moritz, som många av oss väl känner till, är idag 85 år gammal, och när jag pratade med honom häromdagen, så kände jag fortfarande av samma stringens. ”Minns, att det är patientens vilja det handlar om!”
Vi lever just nu i en brytningstid, både i hälso- och sjukvården och i samhället i stort. Hälso- och sjukvården är på väg från ett läge med traditionell hierarkisk organisering och arbetssätt med passivt mottagande vårdtagare till en situation där hälso- och sjukvården bedriver ett aktivt förbättringsarbete för och med patienter och närstående. Patienter och närstående blir medskapare. En ny patientlag kommer inom kort, och den stärker kraftigt patienters och närståendes rättigheter att bli medskapare i hälso- och sjukvården! Vi fysioterapeuter ska tillsammans med andra professioner leda utvecklingen inom patientmedverkansområdet. Vi är särskilt lämpade för det, eftersom vi har en unik kompetens att ta tillvara det friska och också har en särskild närhet och kontinuitet till våra patienter. Vi har en medicinskt sett mycket utvecklad hälso- och sjukvård – men som inte förmår ta tillvara det friska, utan som tar över, i stället för att stimulera till aktivitet. Förmåga att bibehålla funktion och sinnen är något som berör själva livsgnistan hos oss människor. Vi fysioterapeuter är tränade i detta och har en unik kompetens på området. Den kunskapen kan tas tillvara i mycket högre grad.
Vi befinner oss i en brytningstid – det är dags att skapa rörelse framåt – tillsammans. Utvecklingen går så fort idag att vi inte inser att vi förhåller oss till samtiden med ett tankesätt som redan är förlegat. Det är svårt att lösa morgondagens problem med gårdagens metoder, och det gäller för oss fysioterapeuter att begrunda vad detta kan innebära för oss.
Idag är det viktigare än någonsin att skapa rörelse framåt. Hälso- och sjukvården behöver mer empati och mer high tech. Om vi ska kunna möta den åldrande befolkningen, öka kvaliteten och samtidigt hålla kostnaderna i schack, så kan vi inte fortsätta producera vård på det sättet som vi gör idag. Vi behöver arbeta framåt ännu mer tillsammans inom vår profession, men också mellan professioner, inom Sverige men också globalt. Vi har alla ett ansvar för den globala hälsan.
Vi behöver arbeta tillsammans med patienter och närstående på ett mycket bättre sätt än hittills. För att nå ännu bättre resultat behöver vi också ett nytt ledarskap, bortom traditionella hierarkier. Ledare måste ständigt efterfråga medarbetarnas resultat och lyssna på dom. Ledare behöver få med alla i organisationen, medarbetare, patienter och närstående, och vi behöver arbeta på ett nytt sätt. Vi behöver använda nya metoder, och vi behöver arbeta mer i samhället. E-hälsa och sociala medier är exempel på där snabbare reaktioner och mångas delaktighet är möjligt. Vi behöver göra och lära. Då blir det också bättre med tid och utrymme för mer empati i vården, något som är nödvändigt.
Tänker på Karin som just fyllt 96 år. Hela livet har hon varit aktiv, läst mycket böcker, promenerat och cyklat mycket och arbetat hårt. Idag är hon liten och tunn och har en demenssjukdom. Hon bor på ett bra äldreboende och hon får vänligt bemötande, god mat- och hon får MÅNGA läkemedel. Men hur får hon sin fysiska träning?
Det finns idag mycket kunskap om hur viktig träning är, inte minst för äldre. Trots detta får det inte plats i Karins dagsschema. Detsamma gällde när hon fortfarande bodde kvar i sin egna lägenhet, men med biståndsbeslut om att ”få ta en promenad en gång i veckan.” Trots beslutet – ingen träning. Jag upplevde samma sak med min far, under hans sista tid i livet. Bra och vänligt omhändertagande, men ingen som verkade förstå vikten av fysisk aktivitet.
Som närstående träffar vi Karin varje helg, och lyckas oftast locka med henne på en promenad. Efter en stund lossnar det, Karin börjar prata, om förr i tiden, om sitt arbetsliv, om gamla släktingar. Promenaden i kombination med frisk luft och umgänge verkar göra underverk. Med rollatorn som stöd blir det en rejäl promenad. Visst pustar hon på slutet, innan vi kommer hem till äldreboendet, men hon njuter samtidigt!
Mycket vittnar om att äldre idag är övermedicinerade och undertränade. För hälso- och sjukvården, som brottas med ökande kostnader, borde det vara självklart att satsa mer på fysioterapi, eftersom det klart har visats att det minskar behovet av t.ex. läkemedel för äldre. Och strukturerad fysisk träning minskar inte bara risken för fallskador utan förbättrar även hälsan i stort. Men även om detta låter självklart, så krävs det både mod och ansvar för att omsätta denna kunskap i politiska beslut och nya satsningar.
För en rad sjukdomar är fysisk träning den bästa medicinen. För äldre finns stark evidens för att träning har en positiv effekt på muskelstyrka och för möjligheterna att kunna förflytta sig. Tyvärr är det dock så att äldre oftare erbjuds enbart läkemedel istället för tillräcklig fysioterapi och fysisk aktivitet, vilket är en mycket stor risk för hälsan.
I TV-serien Sveriges bästa äldreboende, som gått nu under hösten, spelar fysisk träning en viktig roll. Och efter Rapports inslag om vikten av intensiv fysisk träning för äldre hörde flera personer av sig till mig. ”Jag grät under programmet”. ”Varför används inte fysioterapi mer?” ”Hur svårt kan det vara?”. Kunskapen som finns idag behöver omsättas i praktik, inte minst inom äldreområdet.
I en debattartikel idag i GP konstaterar jag tillsammans med ett stort antal professorer i sjukgymnastik att svensk fysioterapi är världsledande på många områden och att fysioterapeutisk forskning har tagit fart de senaste 20 åren. Det utgör en utmärkt grund för framtiden. Fysioterapi ökar värdet för människor och gör skillnad, Likaså kan samhället spara pengar om personer med funktionshinder i högre utsträckning erbjuds förebyggande fysioterapi och träning i stället för att invänta kostnadskrävande behandlingar. Lågt räknat handlar vart tionde besök hos allmänläkare om smärta och problem med rörelse- och stödjeorganen. Om dessa patienter besöker en sjukgymnast direkt – i stället för att ta omvägen via läkare – frigörs resurser. Ett besök hos sjukgymnast kostar mindre än hälften av ett motsvarande besök hos en allmänläkare. Sammantaget handlar det om en miljard kronor/år som kan frigöras.
Men för att utveckla och förändra ett komplext system som hälso- och sjukvård krävs det också både ansvar, mod och fantasi. Att kraftfullt fokusera på patientens perspektiv är ett sätt att åstadkomma förändring snabbare. Ett annat är att ta tillvara den utvecklingskraft som finns hos de som är på väg in i yrket. Vi har en hel del studenter och patentföreträdare här i lokalen idag. De har berättigade krav att bli lyssnade på. Studenter och patientföreträdare – ni kräver berättigad uppmärksamhet och det ska ni få – får jag be er att resa er upp. Hälso- och sjukvården behöver ”wistle-blowers”! Och ni är en mycket viktig röst för oss idag och för framtiden. Att tydligt markera vikten av kund – patient – student- och medborgarfokus är kanske den viktigaste kraften för att åstadkomma förändring i ett komplext system som hälso- och sjukvården. Ta er ton! Blås!
Vi har nu kommit till det tillfälle i den här ceremonin, då det är dags att högtidlighålla att det i år är 70 år sedan Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund bildades och att det är 200 år sedan yrket Sjukgymnastik etablerades i Sverige. 200 år av stolta traditioner, och vi känner historiens vingslag i rummet. Låt oss nu med öppet sinne ta sats mot framtiden. Sjukgymnast blir fysioterapeut om tre månader, om riksdagen fullföljer genom att fatta det väntade beslutet i november i år. Det ger oss en möjlighet att i än högre grad öka värdet för våra patienter genom förebyggande, behandlande och rehabiliterande fysioterapeutiska insatser. Det ger oss en möjlighet att stärka vårt kvalitets- och patientsäkerhetsarbete och det blir en möjlighet för alla som drabbats av en av vår tids stora utmaningar, nämligen fysisk inaktivitet. Att åstadkomma rörelse i livets alla skiften är en av de viktigaste egenskaperna hos fysioterapeuter.
Låt oss därför ta sats mot framtiden genom att på klassiskt fysioterapeutiskt sätt åstadkomma rörelse.
Jag ber nu hela förbundsstyrelsen ta plats på scenen och Helena Pepa, vice ordförande i Sjukgymnastförbundet, led oss i att åstadkomma rörelse, som sent ska glömmas – vi ska skicka upp en raket till framtiden tillsammans med alla här i lokalen
Så mycket energi och rörelse!
Gå nu ut och ta för er av ett program som ligger i den absoluta frontlinjen.
Go for it!

Kommentarer stängda.