Förbundsstyrelsen inleddes med värdegrundsarbete
Förbundsstyrelsen har denna vecka haft årets första möte. Flera stora frågor avhandlades, bl.a. inleddes förbundets värdegrundsarbete, en workshop om sociala medier genomfördes

ett utbildningspolitiskt program fastställdes och en reviderad version av Fysioterapeuternas specialistordning beslutades. Det utbildningspolitiska programmet är en del av det uppdrag som finns från kongressen, och kommer att kompletteras med ytterligare en del, senare under mandatperioden. Beslutet i förbundsstyrelsen nu innebär att Fysioterapeuterna verkar för en fyraårig akademisk yrkesexamen som är legitimationsgrundande och ger magisterexamen. Vidare vill vi verka för en statligt reglerad specialistordning inom fysioterapins olika kärnområden, som bibehåller sin nuvarande struktur, där kliniskt och akademiskt lärande integreras och som bygger på masterexamen. Vi vill också ha organisatoriska förutsättningar för ett kontinurligt lärande i yrkeslivet i form av kontinuerlig fortbildning och inrättande av specialisttjänster samt tjänster som förenar akademisk och klinisk verksamhet

Mari Lundberg, ordförande i professionsrådet, har tillsammans med Anna Pettersson från kansliet lotsat den reviderade specialistordningen i hamn
Efter språkliga granskningar kommer båda dokumenten inom kort att bli publika. Var och en av dessa frågor är stora nog för att kräva ett eget styrelsemöte, men med väl förberedda ärenden blev det en bra process och vi kunde besluta enhälligt i samtliga frågor. Därutöver avhandlade vi många frågor kring strategier under valåret 2014, namnbytesfrågan och den frustrerande avgiftsfrågan men också en del övriga frågor.

Vi hade under torsdagen besök av företrädare för Kristdemokraternas partiledning, då partisekreterare Acko Ankarberg Johansson och KD:s gruppledare i Riksdagens socialutskott Anders Andersson besökte förbundsstyrelsen. Det blev en bra dialog, med många aktuella frågor på agendan. Inte minst fortsatt påverkan kring avgiften för namnbytet, vårdvalsfrågor samt regeringens nyantagna strategi för kroniker, där fysioterapeuter av outgrundlig anledning fallit bort från den utsedda högnivågruppen.

Vi har nu på förbundet haft besök av flera partiers främsta företrädare inom hälso- och sjukvårdsfrågor, och vi kommer att erbjuda fler partier att besöka oss. Vår vision inom Fysioterapeuterna är att fysioterapeuters och sjukgymnasters insatser är självklara för hållbar hälsa och välfärd, och då är det också självklart att våra åsikter och vår kunskap blir efterfrågade i den aktuella samhällsdebatten.

Mona-Lisa Åkerström, Karin Edler, Anna Bjarnegård (ordf), Elisabeth Pietilä Holmner och Emma Swärdh från styrelsen för sektionen för smärta och sensorisk stimulering
I början av veckan hade jag en bra träff med styrelsen för sektionen för smärta och sensorisk stimulering. Det är värdefullt att få sätta sig in i sektionernas olika frågor, och också viktigt att få en bild av all kompetens som finns i professionen. En av styrelseledamöterna i sektionen, Elisabeth Pietilä Holmner, var just hemkommen från en resa till Canada, där hon fungerat som kvalitetsgranskare. Hon var uppfylld av intrycken från resan, och jag frågade henne om hon ville berätta mer om det, som gästbloggare i min blogg, vilket direkt omsattes i handling nedan.Tack Elisabeth!

”Sedan några år tillbaka har jag en arbetsuppgift som är kopplad till vår kliniks kvalitetssystem och min specialisttjänst. Förutom kvalitetsarbete i den egna organisationen har jag fått möjlighet att utbilda mig till s.k. kvalitetsgranskare. Uppgiften är att tillsammans med andra rehabiliteringsaktörer utföra en granskning ”på plats” och denna gång var det en klinik i Canada som vi besökte. Vi var sju granskare, varav en som hade ett särskilt ansvar för ledningssystem, ekonomi, strategisk planering, hälsa- och säkerhet etc. Kliniken har rehabiliteringsprogram på flera orter, så första dagen var jag stationerad i Edmonton. Dag två sammanstrålade vi alla i Calgary för att slutföra arbetet och sammanställa vår rapport. En rapport som ligger till grund för ett beslut om icke ackreditering, 1-års ackreditering eller 3-års ackreditering. Min huvuduppgift har varit att intervjua patienter, personal, remittenter, anhöriga etc. För att få en uppfattning om rehabiliteringsprogrammet lever upp till vad som krävs inom områden som t.ex intagnings-/utskrivningskriterier, interdisciplinärt teamarbete, att man baserar sitt program på evidens, patienträttigheter, utvärdering. Förutom intervjuer har jag läst och bedömt olika policydokument, årsrapporter etc. Granskningen har en konsultativ approach och alla som gör dessa granskningar arbetar själva inom rehabilitering. CARF (the Comission on Accreditation of RehabilitationFacilities) är en internationell icke vinstdrivande ackrediteringsorganisation som startades 1966 av rehabiliteringsaktörer. Det senaste året har jag besökt kliniker i Texas, Kalifornien och Canada. Vid kliniken i Calgary samarbetade sjukgymnasterna med sk kinesiologer, som är en sedan 2007 godkänd hälsoprofession i Canada.
Jag har genom detta volontärarbete också vid två tillfällen deltagit i att revidera de standards som rör området interdisciplinär smärtrehabilitering. Det är stimulerande att träffa andra som arbetar inom samma område och att upptäcka att vi har samma förhållningssätt och rehabiliteringsmetoder. Avslutningsvis vill jag uppmana er kollegor att ta möjligheten till att delta i den här typen av uppdrag!!

Elisabeth Pietilä Holmner
Spec.Sjukgymnast (smärta och smärtrehabilitering)
Neurocentrum, Smärtrehabiliteringen, Norrlands universitetssjukhus, Umeå

Marie Wedin, ordf Läkarförbundet, Håkan Wittgren, VD Läkarförbundet och Mats Einerfors, förbundsdirektör, Fysioterapeuterna
Veckan har sedan innehållit ett antal viktiga möten. Bl.a. har jag tillsammans med förbundsdirektör Mats Einerfors träffat såväl företrädare för SKL angående namnbytesfrågorna som Läkarförbundets ledning för ett samarbetsmöte. Det är mycket viktigt att hitta de frågor som är gemensamma mellan förbunden, och på så sätt lättare kunna stärka varandras roller. Goda samarbetsrelationer är avgörande, och jag gläds åt goda kontakter med många av våra samarbetspartners. Fysioterapeuterna vill även i fortsättningen uppfattas som kunniga, självklara, nödvändiga och samarbetsinriktade – för att nämna några av de värdeord som förekom vid förbundsstyrelsens värdegrundsarbete.

I veckan har årets första nummer av vår tidning Fysioterapi kommit ut. Jag skriver i min ledare om vikten av att engagera sig, att ta ställning, och att börja förnyelsearbetet nu. Fysioterapeuter för förnyelse. Läs min ledare här

Att få besöka verksamheter tillhör det bästa i det här uppdraget. I tisdags var jag i Avesta och träffade ett helt gäng sjukgymnaster från Avesta Lasarett, primärvården samt Avesta och Hedemora kommuner. Denna dag var arrangerad av verksamhetschefen Marie-Louise Albertsson, en kursare till mig från en masterutbildning i Ledarskap för förbättring av hälso- och sjukvård. Jag fick dels möjligheten att träffa sjukgymnasterna, dels alla chefer på lasarettet, där jag också hade ett föredrag om ledarskap under eftermiddagen. Ta del av Min presentation här. Det blev en inspirerande och lärorik dag, och jag kände mig mer än nöjd när jag satte mig på tåget åter till Stockholm. Möjligheten till ”small talks” med dom som finns i vardagens hälso- och sjukvård är ovärderligt. Det görs så mycket oerhört bra arbete, och det får inte tillräcklig uppmärksamhet. Sjukgymnaster och medarbetare från hälso- och sjukvårdens alla professioner är hjältar i vardagen! Sjukgymnasterna, chefer och ledare och övriga medarbetare på Avesta lasarett gör ett stort arbete och det var gott att känna den stolthet de utstrålade för sin verksamhet. Avesta lasarett har gott renommé vad gäller t.ex. AT-läkare och har också ett eget sömnlaboratorium, vilket inte är det vanligaste. Jag känner Marie-Louise ganska väl och blev inte förvånad över stoltheten och den positiva tonen till och från medarbetarna när vi i snabb takt vandrade runt de olika klinikerna. Jag noterade också prestigelösheten i ledarskapet, där Marie-Louise, som verksamhetschef och sjuksköterska framgångsrikt leder verksamheten tillsammans med bitr. verksamhetschefen och läkaren Marcus Carlsson. Vi hann också med att ventilera de möjligheter och svårigheter som namnbytet till fysioterapeut för med sig.

Jag tror det är viktigt att diskutera de olika frågeställningar som nu måste lösas, men jag tror också, att det nu är dags att gå vidare, att inte fastna i denna fråga utan höja blicken och fokusera på det värde som sjukgymnaster och fysioterapeuter skapar för patienter. Givetvis kommer förbundet att fortsätta ansträngningarna gentemot Socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen, för att namnbytet ska utgöra en språngbräda för att fysioterapi ska komma till sin fulla rätt. Det har varit mycket skriverier kring namnbytesfrågan och mer lär det bli. I måndags publicerade Dagens Medicin en artikel där jag blev intervjuad. Och visst är det roligt att jag var bland de första att bli legitimerad fysioterapeut. Men denna vecka examineras ca 300 nya fysioterapeuter på de åtta utbildningsorterna i Sverige. Fr.o.m. nu utbildas inga sjukgymnaster, nu blir det fysioterapeuter i stället.
Vi har från Fysioterapeuterna begärt att få träffa Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm i frågan om avgiften för legitimationen och avvaktar nu tid för detta. Vi har också bokat tid med SKL i början av nästa vecka för att bidra med förslag till arbetsgivarföreträdarna på vad som behöver göras av sjukvårdshuvudmännen. Dessutom kommer representanter för ledningen av Kristdemokraterna att delta på Förbundsstyrelsens sammanträde nästa torsdag. Vi fortsätter alltså att agera från förbundets sida, för att namnbytet till fysioterapeut ska genomföras på så bra sätt som möjligt.

Har i veckan också haft en rad överläggningar med företrädare för andra fackliga organisationer. Har bl.a. träffat Vårdförbundets ledning med förbundsordförande Sineva Ribeiro i spetsen. Vårt förbund Fysioterapeuterna och Vårdförbundet förhandlar gemensamt mot SKL, och det är viktigt att stämma av och att bli delaktiga i varandras olika frågor. Dessutom är det viktigt att stärka varandras roller och professioner. Alla hälso- och sjukvårdsprofessioner arbetar i en bransch, som är livsviktig för människor. Empati, hälsa, liv och död är frågor som verkligen tillhör de viktigaste i vårt samhälle. Trots det, så tillhör både Vårdförbundets och Fysioterapeuternas medlemmar en grupp, som inte betalas efter betydelse och prestation. Precis som i andra kvinnodominerade branscher, så är lönen lägre och villkoren sämre. Detta är obegripligt och oacceptabelt, och vi behöver lägga vår gemensamma energi på att åstadkomma förbättringar gemensamt och definitivt inte spela ut våra grupper mot varandra. Tillsammans blir vi så mycket starkare!

I Dagens Nyheter skriver idag Anders Blanck, VD för LIF om risken för att sjukvården blir nästa krishärd i svensk välfärd. Artikeln innehåller en väl avvägd beskrivning, samtidigt som jag anser att det blir ganska traditionellt att tänka ”vård” hela tiden. En stor del av framtidens hälso- och sjukvård handlar om den globala epidemi av levnadssjukdomar, där de förebyggande hälsoinriktade insatserna ständigt riskerar att hamna utom synhåll. Men jag delar Anders Blancks uppfattning att frågorna måste hamna mycket högt på den politiska agendan inför valet. Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar, som sannolikt inte kan lösas med befintligt arbetssätt. En möjlighet är att i mycket högre grad använda den kraft som finns hos professionerna. Att skapa motivation, förståelse och drivkrafter för att få alla medarbetare i ett multiprofessionellt team delaktiga, kräver ett radikalt nytänkande, mod, kunskap och ett nytt ledarskap. En av många viktiga uppgifter för ledare är att öppna dörrar, att vara möjliggörare och att inte utgöra ett hinder för utvecklingen.

Dagens hinder på vägen hemma på kvarnplan

Så har då ett nytt år tagit sin början och i och med det bytte Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund namn till Fysioterapeuterna. Att byta namn både på en profession och på ett fack- och professionsförbund är inga okomplicerade frågor, och givetvis tar det sin tid innan det sätter sig. Namnbytet på förbundet är dock en mindre fråga, än att byta yrkestiteln från leg. sjukgymnast till leg. fysioterapeut. Namnbyte på av samhället legitimerade yrken beslutades av samhällets högst beslutande organ, Sveriges riksdag, vilket tyder på att det inte bara är att byta namn på legitimerade yrken hur som helst.

Att professionen ville byta namn till fysioterapeut beslutades av fack- och professionsförbundets kongress i november 2012 efter många års debatterande. Riksdag och regering har lyssnat in vårt fack- och professionsförbunds demokratiska process och vilja, men också själva prövat och utrett saken. Efter många turer, remissrundor, departementsskrivelser, proposition och utskottsutlåtande beslutade så riksdagen om en proposition, som också innehöll namnbytet till fysioterapeut. Samhällets högsta beslutsorgan har alltså i demokratisk anda lyssnat in olika synpunkter och sedan fattat beslut. En ganska tungrodd men gedigen process får man säga. Huvudskälen till beslutet var enligt riksdagen patientsäkerhet och internationaliseringen.

Därför är det märkligt att Socialstyrelsen, som har att verkställa riksdagens beslut innehållande prövning av legitimationer, nu väljer att ta ut en avgift på 700 kr för den som vill byta från leg. sjukgymnast till leg. fysioterapeut, och därigenom bidrar till att denna fråga får uppförsbacke. Det är ju samhällets högsta organ, Riksdagen, som genom sitt beslut vill underlätta och stimulera sjukgymnaster att bli fysioterapeuter. Socialstyrelsen behöver nu inte göra en fullständig prövning mot utbildningsbevis etc, bara en mindre prövning. Det är därför inte rimligt att avgiften är densamma, som för fullständig prövning. Fysioterapeuternas arbetsutskott beslutade i veckan att vi ska fortsätta agera mot den höga avgiften, och fortsatta kontakter med Socialstyrelsen och departement pågår. Läs gärna mer om namnbytet här

Debattartikel i Vimmerby tidning
Inaktivitet är en av vår tids stora risker. I samband med ett föredrag i Vimmerby före jul formulerade jag en debattartikel som publicerades i veckan. I debattartikeln lyfter jag fram vikten av att underlätta och stimulera fysisk aktivitet och fysioterapi i livets alla skiften. Läs gärna debattartikeln i Vimmerby tidning här.

Så är då resandet och pendlandet i full gång igen och efter en välbehövlig återhämtning över helgerna har det varit tidiga morgnar och sena kvällar igen och många timmar på tåg. I veckan som gått har jag varit på kontoret på Vasagatan 48 i Stockholm, haft årets första arbetsutskott, med bl.a. utbildningspolitiskt program, specialistordningen och uppföljningen och fortsättningen på de lyckade Sjukgymnastdagarna. Nästa arrangemang blir 2015, och förberedelserna behöver komma igång snarast. Detta och mycket mer kommer att behandlas på förbundsstyrelsen 22-23 januari.
Vidare har jag också träffat Psykologförbundets nye ordförande Anders Wahlberg på en arbetslunch. Psykologförbundet finns i samma hus som Fysioterapeuterna, och det är en fördel att känna till varandra över organisationsgränserna, vilket inte alltid är en självklarhet, i ett späckat program.
Jag har också föreläst för sistaterminens fysioterapeutstudenter i Göteborg om ”Att leda för bättring – med kvalitet och patientsäkerhet”. Alltid inspirerande att möta studenter, inte minst i den situationen, att de ska ut på arbetsmarknaden i slutet på nästa vecka, då de examineras. Det blev bra diskussioner, inte minst om vikten av förebilder, att ta aktiv ställning och vara med att påverka redan från början. Jag pläderade också för vikten av att träna sig i empati och att ständigt bära med sig patientens perspektiv i vardagens arbete. Ta del av min presentation här.

Avslutade sedan veckan med ett internat i Sollentuna, tillsammans med alla fackliga ordföranden i svensk fackföreningsrörelse. Samtliga tre centralorganisationer, LO, TCO och Saco var arrangörer och teman var dels frihandel och frihandelsavtal, dels utvecklingen och utmaningarna för den svenska modellen. Lärorikt att få ta del av beskrivningar, förhållanden och villkor från andra delar av samhället. T.ex. gjordes nedslag i verkligheten inom åkeri, flyg, kommunikation, media, global handel och kollektivavtal samt området ojämställda löner. Inte minst viktigt är att se de gemensamma utmaningar som fackliga organisationer har när det gäller engagemang och solidaritet i den globala värld vi lever i.

54 av 60 fackliga ordföranden samlade tillsammans