Avesta, Vårdförbundet, DN-debatt och så namnfrågan igen

20140116-130547.jpg
Att få besöka verksamheter tillhör det bästa i det här uppdraget. I tisdags var jag i Avesta och träffade ett helt gäng sjukgymnaster från Avesta Lasarett, primärvården samt Avesta och Hedemora kommuner. Denna dag var arrangerad av verksamhetschefen Marie-Louise Albertsson, en kursare till mig från en masterutbildning i Ledarskap för förbättring av hälso- och sjukvård. Jag fick dels möjligheten att träffa sjukgymnasterna, dels alla chefer på lasarettet, där jag också hade ett föredrag om ledarskap under eftermiddagen. Ta del av Min presentation här. Det blev en inspirerande och lärorik dag, och jag kände mig mer än nöjd när jag satte mig på tåget åter till Stockholm. Möjligheten till ”small talks” med dom som finns i vardagens hälso- och sjukvård är ovärderligt. Det görs så mycket oerhört bra arbete, och det får inte tillräcklig uppmärksamhet. Sjukgymnaster och medarbetare från hälso- och sjukvårdens alla professioner är hjältar i vardagen! Sjukgymnasterna, chefer och ledare och övriga medarbetare på Avesta lasarett gör ett stort arbete och det var gott att känna den stolthet de utstrålade för sin verksamhet. Avesta lasarett har gott renommé vad gäller t.ex. AT-läkare och har också ett eget sömnlaboratorium, vilket inte är det vanligaste. Jag känner Marie-Louise ganska väl och blev inte förvånad över stoltheten och den positiva tonen till och från medarbetarna när vi i snabb takt vandrade runt de olika klinikerna. Jag noterade också prestigelösheten i ledarskapet, där Marie-Louise, som verksamhetschef och sjuksköterska framgångsrikt leder verksamheten tillsammans med bitr. verksamhetschefen och läkaren Marcus Carlsson. Vi hann också med att ventilera de möjligheter och svårigheter som namnbytet till fysioterapeut för med sig.

20140116-134846.jpg

Jag tror det är viktigt att diskutera de olika frågeställningar som nu måste lösas, men jag tror också, att det nu är dags att gå vidare, att inte fastna i denna fråga utan höja blicken och fokusera på det värde som sjukgymnaster och fysioterapeuter skapar för patienter. Givetvis kommer förbundet att fortsätta ansträngningarna gentemot Socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen, för att namnbytet ska utgöra en språngbräda för att fysioterapi ska komma till sin fulla rätt. Det har varit mycket skriverier kring namnbytesfrågan och mer lär det bli. I måndags publicerade Dagens Medicin en artikel där jag blev intervjuad. Och visst är det roligt att jag var bland de första att bli legitimerad fysioterapeut. Men denna vecka examineras ca 300 nya fysioterapeuter på de åtta utbildningsorterna i Sverige. Fr.o.m. nu utbildas inga sjukgymnaster, nu blir det fysioterapeuter i stället.
Vi har från Fysioterapeuterna begärt att få träffa Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm i frågan om avgiften för legitimationen och avvaktar nu tid för detta. Vi har också bokat tid med SKL i början av nästa vecka för att bidra med förslag till arbetsgivarföreträdarna på vad som behöver göras av sjukvårdshuvudmännen. Dessutom kommer representanter för ledningen av Kristdemokraterna att delta på Förbundsstyrelsens sammanträde nästa torsdag. Vi fortsätter alltså att agera från förbundets sida, för att namnbytet till fysioterapeut ska genomföras på så bra sätt som möjligt.

20140116-142352.jpg
Har i veckan också haft en rad överläggningar med företrädare för andra fackliga organisationer. Har bl.a. träffat Vårdförbundets ledning med förbundsordförande Sineva Ribeiro i spetsen. Vårt förbund Fysioterapeuterna och Vårdförbundet förhandlar gemensamt mot SKL, och det är viktigt att stämma av och att bli delaktiga i varandras olika frågor. Dessutom är det viktigt att stärka varandras roller och professioner. Alla hälso- och sjukvårdsprofessioner arbetar i en bransch, som är livsviktig för människor. Empati, hälsa, liv och död är frågor som verkligen tillhör de viktigaste i vårt samhälle. Trots det, så tillhör både Vårdförbundets och Fysioterapeuternas medlemmar en grupp, som inte betalas efter betydelse och prestation. Precis som i andra kvinnodominerade branscher, så är lönen lägre och villkoren sämre. Detta är obegripligt och oacceptabelt, och vi behöver lägga vår gemensamma energi på att åstadkomma förbättringar gemensamt och definitivt inte spela ut våra grupper mot varandra. Tillsammans blir vi så mycket starkare!

I Dagens Nyheter skriver idag Anders Blanck, VD för LIF om risken för att sjukvården blir nästa krishärd i svensk välfärd. Artikeln innehåller en väl avvägd beskrivning, samtidigt som jag anser att det blir ganska traditionellt att tänka ”vård” hela tiden. En stor del av framtidens hälso- och sjukvård handlar om den globala epidemi av levnadssjukdomar, där de förebyggande hälsoinriktade insatserna ständigt riskerar att hamna utom synhåll. Men jag delar Anders Blancks uppfattning att frågorna måste hamna mycket högt på den politiska agendan inför valet. Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar, som sannolikt inte kan lösas med befintligt arbetssätt. En möjlighet är att i mycket högre grad använda den kraft som finns hos professionerna. Att skapa motivation, förståelse och drivkrafter för att få alla medarbetare i ett multiprofessionellt team delaktiga, kräver ett radikalt nytänkande, mod, kunskap och ett nytt ledarskap. En av många viktiga uppgifter för ledare är att öppna dörrar, att vara möjliggörare och att inte utgöra ett hinder för utvecklingen.

20140117-133507.jpg
Dagens hinder på vägen hemma på kvarnplan

Kommentarer stängda.