Så har då ett nytt år tagit sin början och i och med det bytte Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund namn till Fysioterapeuterna. Att byta namn både på en profession och på ett fack- och professionsförbund är inga okomplicerade frågor, och givetvis tar det sin tid innan det sätter sig. Namnbytet på förbundet är dock en mindre fråga, än att byta yrkestiteln från leg. sjukgymnast till leg. fysioterapeut. Namnbyte på av samhället legitimerade yrken beslutades av samhällets högst beslutande organ, Sveriges riksdag, vilket tyder på att det inte bara är att byta namn på legitimerade yrken hur som helst.
Att professionen ville byta namn till fysioterapeut beslutades av fack- och professionsförbundets kongress i november 2012 efter många års debatterande. Riksdag och regering har lyssnat in vårt fack- och professionsförbunds demokratiska process och vilja, men också själva prövat och utrett saken. Efter många turer, remissrundor, departementsskrivelser, proposition och utskottsutlåtande beslutade så riksdagen om en proposition, som också innehöll namnbytet till fysioterapeut. Samhällets högsta beslutsorgan har alltså i demokratisk anda lyssnat in olika synpunkter och sedan fattat beslut. En ganska tungrodd men gedigen process får man säga. Huvudskälen till beslutet var enligt riksdagen patientsäkerhet och internationaliseringen.
Därför är det märkligt att Socialstyrelsen, som har att verkställa riksdagens beslut innehållande prövning av legitimationer, nu väljer att ta ut en avgift på 700 kr för den som vill byta från leg. sjukgymnast till leg. fysioterapeut, och därigenom bidrar till att denna fråga får uppförsbacke. Det är ju samhällets högsta organ, Riksdagen, som genom sitt beslut vill underlätta och stimulera sjukgymnaster att bli fysioterapeuter. Socialstyrelsen behöver nu inte göra en fullständig prövning mot utbildningsbevis etc, bara en mindre prövning. Det är därför inte rimligt att avgiften är densamma, som för fullständig prövning. Fysioterapeuternas arbetsutskott beslutade i veckan att vi ska fortsätta agera mot den höga avgiften, och fortsatta kontakter med Socialstyrelsen och departement pågår. Läs gärna mer om namnbytet här
Debattartikel i Vimmerby tidning
Inaktivitet är en av vår tids stora risker. I samband med ett föredrag i Vimmerby före jul formulerade jag en debattartikel som publicerades i veckan. I debattartikeln lyfter jag fram vikten av att underlätta och stimulera fysisk aktivitet och fysioterapi i livets alla skiften. Läs gärna debattartikeln i Vimmerby tidning här.
Så är då resandet och pendlandet i full gång igen och efter en välbehövlig återhämtning över helgerna har det varit tidiga morgnar och sena kvällar igen och många timmar på tåg. I veckan som gått har jag varit på kontoret på Vasagatan 48 i Stockholm, haft årets första arbetsutskott, med bl.a. utbildningspolitiskt program, specialistordningen och uppföljningen och fortsättningen på de lyckade Sjukgymnastdagarna. Nästa arrangemang blir 2015, och förberedelserna behöver komma igång snarast. Detta och mycket mer kommer att behandlas på förbundsstyrelsen 22-23 januari.
Vidare har jag också träffat Psykologförbundets nye ordförande Anders Wahlberg på en arbetslunch. Psykologförbundet finns i samma hus som Fysioterapeuterna, och det är en fördel att känna till varandra över organisationsgränserna, vilket inte alltid är en självklarhet, i ett späckat program.
Jag har också föreläst för sistaterminens fysioterapeutstudenter i Göteborg om ”Att leda för bättring – med kvalitet och patientsäkerhet”. Alltid inspirerande att möta studenter, inte minst i den situationen, att de ska ut på arbetsmarknaden i slutet på nästa vecka, då de examineras. Det blev bra diskussioner, inte minst om vikten av förebilder, att ta aktiv ställning och vara med att påverka redan från början. Jag pläderade också för vikten av att träna sig i empati och att ständigt bära med sig patientens perspektiv i vardagens arbete. Ta del av min presentation här.
Avslutade sedan veckan med ett internat i Sollentuna, tillsammans med alla fackliga ordföranden i svensk fackföreningsrörelse. Samtliga tre centralorganisationer, LO, TCO och Saco var arrangörer och teman var dels frihandel och frihandelsavtal, dels utvecklingen och utmaningarna för den svenska modellen. Lärorikt att få ta del av beskrivningar, förhållanden och villkor från andra delar av samhället. T.ex. gjordes nedslag i verkligheten inom åkeri, flyg, kommunikation, media, global handel och kollektivavtal samt området ojämställda löner. Inte minst viktigt är att se de gemensamma utmaningar som fackliga organisationer har när det gäller engagemang och solidaritet i den globala värld vi lever i.
54 av 60 fackliga ordföranden samlade tillsammans