Förbundsordförande Stefan Jutterdals tal vid invigningen av Fysioterapeuternas kongress 2016

Kära kongressdeltagare!

Idag står samhället, Sverige och världen inför stora utmaningar. Den ojämlika hälsan, utanförskapet, hälsoutvecklingen och en dramatisk ökning av levnadsvanesjukdomarna ställer oss inför helt nya utmaningar. Och kanske är det lokala och globala arbetet med hållbar utveckling den allra största utmaningen. För utan hållbar utveckling kan vi aldrig nå hållbar hälsa och välfärd. 

Under årtionden har länder runt om i världen samarbetat för att bidra till en mer hållbar utveckling, inte minst inom området hälso- och sjukvård.
Efter andra världskriget startade många organisationer för att stärka det internationella samarbetet och vänskapen mellan länder. Vi är inget undantag. Sverige var en av 11 initiativtagare när fysioterapeuter påbörjade detta arbete i världen 1951. Idag består vår världsorganisation, som vi nyss hörde ordförande Emma Stokes tala om, av 113 länder som stärker det professionella och vetenskapliga samarbetet globalt. Ett samarbete som skapar bättre och närmare relationer mellan länder men även stärker arbetet i den egna professionen.

Syftet har hela tiden varit att kunna erbjuda människor och samhället den bästa kvaliteten på fysioterapi och fysioterapeuter. Behovet är stort, och det ökar i takt med att våra levnadsvanor förändras.

Därför är det viktigt att vi fortsätter vårt samarbete inom professionen, inom och mellan distrikt och sektioner, mellan professioner men också i det svenska samhället och i världen.
I onsdags presenterade organisationen GEN-PEP en film med professor Stephen Hawking där han uttalar sig om folkhälsa. Hans uttalande har blivit vida spritt över hela världen på några få dagar.

Han understryker att fysisk inaktivitet idag är världens fjärde vanligaste dödsorsak, och tillsammans med ohälsosamma matvanor den bakomliggande orsaken till att fler människor idag dör av övervikt och fetma än av undernäring.
Tyvärr är Sverige ett av Europas mest stillasittande länder och studier visar t ex att 4-åringar sitter stilla nästan hälften av sin vakna tid.
I Sverige står vi inför stora utmaningar. Antalet barn OCH antalet äldre ökar dramatiskt de närmaste femton åren. Om samhället ska klara av dessa enorma utmaningar för välfärden, så måste vi både tänka nytt och innovativt och vi måste göra det tillsammans. 

Efter förra kongressen funderade den då nyvalda förbundsstyrelsen på hur vi skulle kunna möta alla dessa utmaningar.
Hur skulle vi få hälso- och sjukvården och samhället att förstå att fysioterapeuters insatser är självklara för hållbar hälsa och välfärd?
Vi formulerade ett mål:
Vi vill gå från att vara ett förbund, som ständigt får jaga för att få vara delaktiga, till ett förbund som ständigt efterfrågas och är självklara. 
Men vi insåg också att vi aldrig skulle kunna förändra ensamma. Alla finns vi, och verkar, i ett större sammanhang, i en organisation, i Sverige men också i världen. Vi har försökt bygga ett nära samarbete med andra organisationer i samhället med fokus på hur vi tillsammans kan åstadkomma bästa möjliga hälsa för medborgarna. 

Namnbytet från sjukgymnast till fysioterapeut, som beslutades av riksdagen 2013, och namnbytet på förbundet till Fysioterapeuterna har på nationell nivå fungerat som en språngbräda i vår strävan efter att bli självklara i samhället.
Men förändring tar tid. Och trots ett bra och engagerat arbete i förbundets 21 distrikt och 16 sektioner så är vi inte självklara överallt. Inte än.

Det behövs fler karriärvägar och större lönespridning, inte mindre. Förbättring av villkor och löner för kompetenta fysioterapeuter går för långsamt.

Livslönerna för vår kvinnodominerade profession är alltför dålig, och är en del i den strukturella lönediskrimineringen av kvinnodominerade grupper. 

Men på vissa håll rör det på sig.

En viktig statlig utredning under den gångna mandatperioden är den s.k Stiernstedtska utredningen, Effektiv vård. Utredningen lyfter tydligt fram att fysioterapeuter som första instans i primärvården både höjer kvaliteten och avlastar systemet. Vi har ju vetat att det är så länge, men det är inte så vanligt att en statlig utredning slår fast det så tydligt.

Äntligen ser vi resultat av vårt påverkansarbete och att man vågar tänka nytt för att olika professioners kunskaper ska kunna bidra till en förbättrad vårdgaranti.
Men trots en omfattande utredning på 800 sidor, så lämnas både prevention och rehabilitering utanför.Trots att det borde vara självklart att en investering i hälsa är en återinvestering i samhället.

Fyra års arbete låter sig inte sammanfattas på några minuter. Men jag vill lyfta några exempel på hur vi under åren har arbetat tillsammans, trovärdigt och i rörelse.

Under de gångna fyra åren har förbundets välbesökta fortbildningsdagar lockat allt fler deltagare och blivit viktiga tillfällen för utveckling. De senaste dagarna som genomfördes för ett år sedan var dessutom systematiskt upplagda så att alla sessioner innehöll stå-upp-övningar var tjugonde minut. 
Inom Fysioterapeuterna har vi bestämt oss för att leva vår vision och vi gillar att utmana andra att göra likadant.Där är sociala medier en möjlighet. På Twitter kommer det nu och då hälsningar från jordens alla hörn där olika personer och organisationer antagit vår utmaning till rörelse under möten och konferenser.
Ett bra exempel på hur vi kan gå före och utmana. Men även hur ny teknik knyter oss nära varandra. Fysioterapeuterna har gjort sig kända för att vara aktiva på sociala medier. Och det har hjälpt oss att öppna nya kanaler och bygga goda relationer, inom och utom vår organisation.

En del i att skapa trovärdighet, och tillsammans med andra påverka, blev den studieresa som vi tillsammans med Sveriges äkarförbund och Vårdförbundet arrangerade för ett år sedan.
Med på resan fanns personer från regeringen, SKL och olika myndigheter och organisationer.
Tillsammans besökte vi olika verksamheter som ligger i framkant. Vi lärde oss och deltog gemensamt i en viktig kvalitetskonferens. 
Resan hade vi planerat i över ett och ett halvt års tid, och den blev ett exempel på hur viktigt det är att jobba tillsammans, och att långsiktigt bygga goda och hållbara relationer.
Dessa goda kontakter gör det möjligt för oss att verka mer framgångsrikt på ett nationellt plan efter resan.

Likaså var det en stor händelse under mandatperioden med världskongressen i Singapore 2015, där betydelsen av svensk Fysioterapi lyftes fram bland världens alla länder.
Kunniga och kompetenta svenska kollegor syntes flitigt som föredragande och posterutställare, och flera uppmärksammades och fick pris för sina arbeten.
För många av oss var det en särskild upplevelse när WCPTs ordförande Emma Stokes kom ut på scenen tillsammans med gåvan som hon fått från vårt förbund, en Pippi Långstrump-docka, och hur hon sedan har tagit med sig Pippis och våra ledord om ansvar, mod och fantasi in i sitt nya globala ledaruppdrag.

Men för mig som förbundsordförande har det mest stimulerande i detta uppdrag varit att komma ut till arbetsplatser, att besöka medlemmar, distrikt och sektioner.
Därför har jag också försökt göra så många besök som möjligt, från norr till söder.
I ett professions och fackförbund som vårt är det dagliga och nära, och oftast ideella lokala engagemanget, en bärande och avgörande del. Jag är djupt imponerad över allt arbete som utförs av kompetenta fysioterapeuter runt om vårt land.

Och nu står vi här inför två dagars kongress med livliga diskussioner och mycket viktiga beslut.
Med oss har vi de stora framtidsutmaningarna som vi identifierat genom den framtidsdialog vi genomfört under året.
Enkäter har skickats till våra medlemmar och dialogmöten har hållits med cirka 80 externa personer, patienter, andra professioner, beslutsfattare och samarbetspartners.
Vi har benämnt dialogen för Fysioframtid. Förslaget till ny vision, som kongressen ska ta ställning till, är grundad på FNs globala mål, där hälsa för första gången nu finns med som ett eget mål.
Den bygger på övertygelsen om att vi inte kan klara framtidens utmaningar med gårdagens metoder.
De stora utmaningarna inom hållbar utveckling, hållbar hälsa och välfärd klarar vi inte av om vi inte gör det tillsammans, genom att vara trovärdiga och i rörelse. 

Utifrån framtidsdialogen tror vi det är nödvändigt att spänna bågen och att anta en ny utmanande vision.
Fysioterapeuternas nya vision föreslås bli:
Alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse. 
Med denna vision tror jag att vi sätter en boll i rullning för en utveckling som vi bara kan ana, och som är vårt bidrag för att uppnå hållbar utveckling.  
För utan hållbar utveckling, ingen hållbar hälsa och välfärd.
Nu väntar två dagars kongress där vi möts, skapar kontakter, lär, delar med oss, pratar, äter, skapar varaktiga vänskapsband och allt detta kommer att göra oss bättre tillsammans.
Än en gång, varmt välkomna till kongress 2016!