God jul 2023 och Gott nytt år 2024!

Så här års känns det fint och naturligt att summera året som gått. Det märkliga är att dagarna och veckorna går så fort och när man blickar tillbaka så känns det som det mesta flyter ihop. Men jag fotograferar ofta och mycket och det hjälper minnet lite på traven. Så här kommer en slags fotosammanfattning av vårt år 2023. Det handlar om hälsan och livet, nära och kära och olika engagemang som vi har.

En sak vi har lärt oss med åren är att bättre försöka ta tillvara på livet. Inte alltid enkelt förstås, men efter mitt hjärtstopp för sex år sedan har vi blivit ännu mer medvetna om hur viktigt det är att prioritera den egna hälsan, att vara aktiv och att försöka ta vara på varje dag. Livet är inte självklart och varje ny dag är en gåva. Därför har det blivit många cykelturer och många promenader i vår vackra natur under året för hälsans och livets skull. Kanske blev det lite väl bra när Annmargreths fotsmärtor efter en månad visade sig vara en fraktur och hon kom cyklandes till röntgen men fick åka bil hem med gipsat ben.


En höjdpunkt är förstås möjligheten att umgås med nära och kära. Ett sådant tillfälle var sommarfesten i juli, där vi fick en strålande sommardag tillsammans med barn, barnbarn, syskon och några vänner. ❤️🙏🏻


När man som vi bor på landsbygden lever man nära naturen och det blir naturligt att följa årstidernas rytm. För oss är vattnet centralt, eftersom vi har en kvarndamm på vår fastighet och dessutom bara en mil till Östersjön. De senaste åtta åren har vi fått vänja oss vid att vattnet tryter i kvarndammen, sannolikt beroende på klimatförändringar. I slutet av juli sjunker vattennivån och i augusti upphör möjligheten att bada i dammen. Därefter handlar det mycket om när och hur vattnet kommer åter. I år kom det väldigt mycket regn på en vecka i november och nivåerna i sjösystem och kvarndamm blev snabbt återställda till normalnivå.

Ett uppdrag som har varit stimulerande under året var att ingå i en Läsgrupp för Konungens stiftelse Ungt ledarskap . Runt 400 unga ledare nominerades och utifrån deras egna berättelser tog vi i läsgruppen fram tio unga ledare som skulle vara värdiga vinnare. Därefter enades styrelsen för Ungt ledarskap om fem vinnare, som fick motta stipendiet Ungt ledarskap av H.M Kung Carl XVI Gustaf. En högtidlig stund på Kungliga Slottet i Stockholm och en vecka senare ett intressant seminarium i Göteborg. Fantastiska unga människor fick välförtjänt uppmärksamhet och pris ur konungens hand. Känner du en modig, omtänksam och handlingskraftig ung ung ledare under 25 år som skulle vara en värdig vinnare av Ungt ledarskap 2024? Passa på att nominera nu! https://ungtledarskap.positionett.se/

Ett annat uppdrag jag blivit engagerad i under året gäller marknadsgruppen för O-Ringen Smålandskusten 2024. Världens största orienteringstävling kommer till Smålandskusten vecka 30 och i Oskarshamn räknar vi med 25 000 besökare i sommar. Nästan en fördubbling av folkmängden. Mitt uppdrag är som senior rådgivare till unga engagerade orienterare, som i sociala medier inspirerar och engagerar inför O-Ringen 2024 https://oringen.se/tillfallen/smalandskusten-2024.html. Om du är intresserad, följ gärna O-Ringen på Instagram!

Annmargreth och jag har under året fortsatt att engagera oss för att öka kunskapen och medvetenheten om hjärtsäkerhet. Bl.a. har vi medverkat med föreläsningar i Falun, Köpenhamn och på hemmaplan i Oskarshamn och vi har fortsatt engagera oss i ”Svenska nätverket för dig som överlevt hjärtstopp och för dina närstående”. Nätverket omfattar idag mer än 400 överlevare efter hjärtstopp och våra närstående och engagemanget i den gruppen känns väldigt meningsfullt.
Jag har under 2023 också fortsatt skriva debattartiklar och också engagerat mig som ambassadör för Hjärtuppropet, ett initiativ vars syften är att arbeta för att alla ska kunna HLR och att det ska finnas fler tillgängliga hjärtstartare i Sverige. Jag har under året fortsatt blogga och startat podden Mina samtal https://open.spotify.com/show/3clGUVJYDUicKm3PGo0Jgj?si=PX0JsCv0Q7CDEKenqyHfjQ där jag bl.a. samtalar med personer med kunskap och erfarenhet inom området hälsa och hjärtstopp. Jag upplever att samarbetet mellan olika organisationer inom området hjärtstopp ökat under året och det känns inspirerande att få engagera sig i detta livsviktiga arbete tillsammans med så många kunniga och entusiastiska människor! ❤️

Vi lever i oroliga tider och det är många människor som far illa. Att få leva i ett land där fortfarande fred och frihet råder är stort, men det gäller att fortsätta värna dessa demokratiska rättigheter, de är inte alls självklara. Det gäller också hälsan, vi har lärt oss att inte ta hälsan för givet, men att försöka göra det man kan själv.

Tack till alla nära och kära, alla samarbetspartners och goda kamrater för ett fint år 2023 och
God Jul och Gott Nytt År 2024!

Vintervy vid Lammhultesjön 3 december 2023

Hur påverkas livet av att överleva ett hjärtstopp?

Idag publicerar jag det sjätte avsnittet av podden Mina samtal. Den här gången får du lyssna till ett samtal i oktoberkvällen mellan tre personer som fått en andra chans i livet, tre överlevare efter plötsligt hjärtstopp, som inte hade överlevt utan handlingskraftiga medmänniskor.


Tack Gunilla Velin och Christer Melén för ett samtal fyllt av tacksamhet, ödmjukhet, livsglädje och hopp ❤️. Och tack David Fredman på Sms-livräddare för att du förmedlade kontakten till Gunilla och Christer 🙏🏻.

Detta podd-avsnitt publiceras i samarbete med Riksförbundet HjärtLung, i samband med årets HLR-vecka.
Ljud och teknik: Jonas Fagerson

Är du själv överlevare efter hjärtstopp eller närstående till någon som överlevt hjärtstopp?
Då är du välkommen till Nätverket för dig som överlevt hjärtstopp och dina närstående https://www.hjart-lung.se/vart-arbete/hjart-lungraddning-hlr/natverket-for-overlevare-och-deras-narstaende/

Sex mil på cykel för att fira sex år i Livet 2.0 ❤️

Lördag 2 september. Det är en vacker sensommardag och Annmargreth och jag är ute och cyklar. Idag har vi cyklat utmed havet i hemtrakterna, en tur på sex mil mellan Lagmanskvarn och Figeholm fram och tillbaka.
För sex år sedan var det också lördag 2 september. Då cyklade vi på Bornholm och var på väg i det vackra strandlandskapet till färjan i Rönne. Det var då katastrofen inträffade, jag fick mitt hjärtstopp, som hade kunnat innebära att jag dog just där. Men tack vare stor rådighet från Annmargreth och från tillkommande goda medmänniskor blev jag otroligt nog räddad tillbaks till livet.

2 september 2017, i Rönne, på väg in i ambulanshelikoptern mot Rigshospitalet i Köpenhamn

Mycket har hunnit hända på sex år men jag tror inte jag överdriver om jag säger att både Annmargreth och jag lärt oss att ännu bättre ta vara på livet, att ta vara på varje dag. Att överleva ett hjärtstopp, vilket bara en av tio drabbade gör, det sätter sina spår.

Vi känner båda ett stort engagemang i att bidra till att förbättra hjärtsjukvården och livet efter hjärtstopp. Ett sätt är att dela våra erfarenheter och upplevelser och att sprida detta till andra.
http://stefanjutterdal.se/2021/09/02/fyra-ar-varje-dag-ar-en-gava/

Förra året bjöd vi in beslutsfattare för både kommunen och regionen där vi bor och det var verkligen glädjande att känna att vårt budskap berörde politikerna, som också verkställde flera saker för att förbättra vården vid hjärtstopp.
Dessutom blev vi i december inbjudna till Sveriges Riksdag på ett seminarium om hjärtstopp, där vi fick föra fram våra förslag på vad som behöver göras nationellt för att fler ska överleva hjärtstopp.

Med ganska små insatser skulle fler kunna överleva ett hjärtstopp. Det handlar framförallt om att alla behöver kunna HLR, att det finns hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt och att det finns frivilliga sms-livräddare i alla regioner i Sverige (idag finns det i tolv av 20 regioner https://www.smslivraddare.se/ )

Annmargreth och jag har under detta år medverkat i flera föreläsningar där vi berättat vår berättelse om dramat som utspelade sig den 2 september för sex år sedan och vi har fört fram vår budskap om vad som behöver göras. Vi har bl.a. medverkat i seminarier i Falun och i Köpenhamn och på hemmaplan i Oskarshamn, och därutöver har jag tackat ja till att bli ambassadör för Hjärtuppropet, ett nationellt initiativ som verkar för att fler ska kunna HLR och att det ska finnas fler tillgängliga hjärtstartare https://www.hjartuppropet.se/

En sak som värmer särskilt en dag som denna är att vi i somras fick möjligheten att fira livet på en sommarfest här vid Kvarnen där vi bor. Kanske är det det allra finaste med att få leva livet 2.0, att få se barn och barnbarn växa upp, att få umgås, dela livets glädje och sorg, att få leva det liv som vi inte kan ta för självklart. Varje dag är nämligen en gåva!

Barn och barnbarn samlade på sommarfesten,
en höjdpunkt i livet att få vara tillsammans ❤️
📷: Dag Ström

Nu har vi landat hemma, efter en synnerligen aktiv dag på cyklarna. Vi stannade till och fikade, åt lunch och firade Livet 2.0. Vi hade vädrets makter med oss, men när vi kom hem öste regnet ner i kombination med åska och blixtar. Ännu en anledning att vara tacksam. Livet är en gåva och det gäller att ta vara på den gåvan varje dag.

Sexårsdagen i bilder:

”Vi ville göra något extra varje dag”

För några veckor sedan hade jag stämt träff med vännen, författaren och pedagogen Henry Egidius, 98 år. Henry ringer och frågar var jag är. Han har gett mig tydlig instruktion om vilken buss jag ska ta. Bussen är två minuter sen, men han sitter redan nere i entrén i sin rullstol, mån om att öppna dörren för mig eftersom det duggregnar den här förmiddagen i maj. Henry bor sedan knappt ett år tillbaka på ett äldreboende, men arbetar fortfarande aktivt varje dag med sitt skrivande, oftast i form av att digitalt uppdatera sitt Psykologilexikon, som varje dag har ca 10 000 sökningar.
Vårt samtal kom att handla om livet, om livsglädjen som Henry upplevt tillsammans med sin fru Anita och sorgen över att Anita dog för tre månader sedan. Anita och Henry var mästare på att ta tillvara varje dag. Ett av deras motton var: ”Vi ska göra något extra varje dag”
Henry har skrivit böcker sedan 50-talet och att samtala med Henry är som att om och om igen glänta på nya kunskapsdörrar och att få möta en 98-åring med en sån skärpa gör intryck för lång tid. Om jag får leva och ha hälsan tills jag är 98, så hoppas jag att jag har åtminstone en liten del av Henrys engagemang och entusiasm kvar.

Lyssna till vårt samtal här

Länk till Psykologilexikon här https://www.psykologiguiden.se/psykologilexikon