Här bloggar jag om hälsa, hållbarhet och ledarskap, frågor som jag och min fru Annmargreth Kvarnefors engagerar oss i genom vårt företag, Kvarnlaget AB. Vi är också starkt engagerade i arbetet kring att öka kunskapen kring hjärtstopp❤️
En vacker sommardag i augusti fick vi besök av Anneli Strömsöe hemma vid Kvarnen. Anneli är forskare inom området hjärtstopp, anestesisjuksköterska och klinisk lektor inom ambulansssjukvården i Dalarna. Men Anneli är också sedan många år en god vän till familjen. Annmargreths och Annelis vänskap började redan i samband med att Annmargreth var handledare för Anneli när hon skulle vidareutbilda sig till anestesisjuksköterska för snart 30 år sedan. Sedan dess har både Annmargreth och jag fått följa och lära känna Anneli och hennes familj ytterligare. När Anneli disputerade för tio år sedan så var det med avhandlingen ”HjärtLung-räddning igår, idag och imorgon” och då var vi på plats på Göteborgs Universitet. Föga anade vi då att jag fyra år senare själv skulle drabbas av hjärtstopp, det som varje år drabbar 6000 personer i Sverige varav endast 600 personer överlever. Hjärtstopp är ett samhällsproblem av stora mått och många fler insatser skulle behöva göras.
Idag är Anneli en central person i Svenska HjärtLungräddningsregistret https://shlr.registercentrum.se/, ett unikt svenskt kvalitetsregister, som tar fram viktigt forskningsunderlag för att öka överlevnaden vid hjärtstopp.
Lyssna till vårt samtal i fjärde avsnittet av podden Mina samtal 👇🏻
Samtal under sommarparasolletAnnmargreth och Anneli, vänskap som består efter många årDu hittar också Mina samtal på Spotify och andra plattformar för poddar https://spotify.link/EHNW5DlChDb
Svenska HLR-rådet och dess europeiska motsvarighet, European resuscitation council, rekommenderar alla regioner och länder att införa system som larmar frivilliga till den som drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus. Trots det har ännu inte alla regioner i Sverige infört ett sådant system. Tolv regioner erbjuder tjänsten, men i övriga regioner saknas den.
Idag publicerades en debattartikel i Dagens Medicin, där jag tillsammans med Anders Åkesson, ordförande i Riksförbundet HjärtLung och David Fredman, driftansvarig för sms-livräddare skriver om vikten av att alla regioner i Sverige inför frivilliga sms-livräddare.
Tänk så fantastiskt att det finns mer än 130 000 frivilliga som är engagerade i att rädda livet på en medmänniska, som registrerat sig och som är redo att ta emot larm mellan kl. 7-23 varje dag! Och notera att det finns 20 000 av de som registrerat sig som sms-livräddare som finns i någon av de regioner som ännu inte anslutit sig till tjänsten. Vilken kraft och vilket engagemang! Ja, det är verkligen svårt att förstå hur ett antal regioner avstår från att använda sig av en tjänst som uppenbart ökar möjligheterna att överleva ett hjärtstopp.
Många är inte alls medvetna om vilket omfattande problem detta med hjärtstopp är i samhället. Inom områden som brandsäkerhet och trafiksäkerhet har samhället arbetat målmedvetet sedan länge och antalet som dör i bränder och trafiken har därmed minskat kraftigt, ca 100 personer dör i bränder varje år i Sverige och ca 220 i trafiken. När det gäller hjärtstopp är siffran 5 400 döda varje år! Varje dag drabbas 16 personer av hjärtstopp utanför sjukhus, endast två överlever, trots att många fler skulle kunna räddas. Hjärtstopp förekommer i alla åldrar, ung som gammal kan drabbas, det är därför det är svårt att förstå varför vissa regioner avstår från att använda den stora frivilligkraft som finns.
När jag för sex år sedan drabbades av hjärtstopp på en ödslig cykelväg på Bornholm så hade jag all tur på min sida. Min fru Annmargreth, som är narkossjuksköterska påbörjade omedelbart HLR, och förbipasserande kom och hjälpte till och jag fick pågående HLR i 20 minuter innan ambulans var på plats. Att få möjligheten att överleva är ofattbart stort och jag är oändligt tacksam för det.
Men alla har inte samma tur och lyckliga omständigheter som jag hade. Det behövs frivilliga livräddare i alla regioner och det är bråttom. Varje dag drabbas 16 personer av hjärtstopp utanför sjukhus och fler än två skulle kunna räddas!
Idag var Annmargreth och jag inbjudna till grannar i Lagmanskvarn där vi bor för att hålla ett föredrag om mitt hjärtstopp, hur jag blev räddad tillbaka till livet och vad var och en kan göra för att bidra till ett mer hjärtsäkert samhälle.
Sällskapet som vi träffade var ett stort gäng med förflutet inom bankvärlden och inbjudare var vår goda vän och granne Britt Svensson. Vi fick många intressanta frågor och det fanns definitivt ett stort intresse för att lära sig mer om hjärt- lungräddning (HLR) och om hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt. Tack för inbjudan!
För några veckor sedan fick jag frågan från Hjärtuppropet om jag ville stå till förfogande som ambassadör. För mig var det ett lätt val att tacka ja, eftersom jag känner mig besjälad av att verka för att fler ska få samma möjlighet som jag, dvs att överleva ett hjärtstopp.
Jag brinner verkligen för att öka möjligheterna att överleva ett hjärtstopp. I Sverige överlever ca 10% hjärtstopp utanför sjukhus. I Danmark överlever 15%. Vad behöver vi göra i Sverige för att åtminstone öka överlevnaden till samma nivå som Danmark? Det finns ett antal saker som behöver göras av samhället, på samma sätt som samhället engagerat sig hårt för att t.ex. minska dödligheten inom trafiken. (Läs tidigare blogginlägg från seminariet i Sveriges Riksdag http://stefanjutterdal.se/2022/12/14/nar-hjartat-stannar/)
Det finns tre saker som vi behöver fokusera på: -Alla behöver kunna HLR!
-Det behövs fler hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt.
-Det behövs fler frivilliga SMS-livräddare och det behövs i alla regioner i Sverige.
För några veckor sedan hade jag stämt träff med vännen, författaren och pedagogen Henry Egidius, 98 år. Henry ringer och frågar var jag är. Han har gett mig tydlig instruktion om vilken buss jag ska ta. Bussen är två minuter sen, men han sitter redan nere i entrén i sin rullstol, mån om att öppna dörren för mig eftersom det duggregnar den här förmiddagen i maj. Henry bor sedan knappt ett år tillbaka på ett äldreboende, men arbetar fortfarande aktivt varje dag med sitt skrivande, oftast i form av att digitalt uppdatera sitt Psykologilexikon, som varje dag har ca 10 000 sökningar. Vårt samtal kom att handla om livet, om livsglädjen som Henry upplevt tillsammans med sin fru Anita och sorgen över att Anita dog för tre månader sedan. Anita och Henry var mästare på att ta tillvara varje dag. Ett av deras motton var: ”Vi ska göra något extra varje dag” Henry har skrivit böcker sedan 50-talet och att samtala med Henry är som att om och om igen glänta på nya kunskapsdörrar och att få möta en 98-åring med en sån skärpa gör intryck för lång tid. Om jag får leva och ha hälsan tills jag är 98, så hoppas jag att jag har åtminstone en liten del av Henrys engagemang och entusiasm kvar.
Jag hade förmånen att få lära känna människan, forskaren och hjärtläkaren Joep Perk under mer än 40 år. Med ett brinnande engagemang och ett okonventionellt arbetssätt var han inte bara som en uppskattad läkare, han var också en stor förkämpe för att förbättra folkhälsan, med Oskarshamn som utgångspunkt och med Sverige och världen som sitt arbetsfält. Var fick han sitt engagemang ifrån och vilka var hans drivkrafter? Jag hade så gärna velat prata mer med Joep om detta, men det samtalet blir inte av, Joep dog för ett år sedan http://stefanjutterdal.se/2022/04/28/vi-har-mist-en-stor-inspirator/
Men en vacker aprildag i år fick jag och Annmargreth ett fint samtal med Christine Perk, som levt tillsammans med Joep i många, många år. Hon var nyss hemkommen från Malaga och European Heart Prevention Congress, där det hölls ett minnesseminarium för Joep Perk. Rubriken var: ”Better invest in health than pay för diseases”.
Lyssna på vårt samtal nedan.
Samtal med Christine Perk med vacker vy mot havet, en vy som Joep Perk älskade
Välkommen till Mina samtal, ett sätt att komplettera bloggen, där jag genom goda samtal vill lyfta fram viktiga frågor kring liv och hälsa.
Först ut är Johan Herlitz, hjärtläkare, forskare och professor, som har ägnat hela sitt yrkesliv åt att förbättra vården för människor som drabbas av plötsligt hjärtstopp.
Samtalet med Johan Herlitz i Falun på Högskolan Dalarna 16 mars 2023Johan och Annmargreth kollade förstås genast in var närmaste hjärtstartare fanns
I veckan var Annmargreth och jag inbjudna till Högskolan Dalarna för att medverka i ett seminarium om hjärtstopp.
Medverkade gjorde också Hjärtuppropet och ledande forskare inom området hjärtstopp och det var mycket intressant att få fördjupa sig inom området.
Björn Jadeland och Niklas Waldenström från Hjärtuppropet uppmanade till engagemang för att öka kunskapen inom HLR och att öka antalet hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt. Gå gärna in på Hjärtuppropets hemsida https://www.hjartuppropet.se/ och ta del av mer information. Skriv också gärna på deras namninsamling för att bidra till få till en reell förändring!❤️
Initiativtagaren till seminariet var Anneli Strömsöe, proprefekt Institutionen hälsa och välfärd, docent vid Högskolan Dalarna, och själv disputerad inom området hjärtstopp 2013
Övriga medverkade var Johan Herlitz, professor, prehospital sjukvård, Högskolan Borås och Matilda Frisk Thorell, doktorand, Sahlgrenska Akademin, Göteborg.
Johan Herlitz, som är en nestor inom hjärtstoppsområdet, gjorde en initierad historisk resumé över utvecklingen av hjärt-lungräddning både i Sverige och globalt. Det gjorde stort intryck på mig när han beskrev hur kunskapen om HLR först började spridas på allvar i Sverige 1983, genom ett initiativ av kardiologen Stig Holmberg, som tog ansvar för massutbildning av människor i samhället i HLR. ”Det skall vara lika självklart att kunna HLR som att kunna simma” var hans tes. Stig Holmberg initierade också det Svenska Hjärt-Lungräddningsregistret som idag utgör ett slags facit för HLR verksamheten i landet. Läs mer här https://www.hlr.nu/wp-content/uploads/2018/02/Hjärt-lungräddningens-historia-2016.pdf
Uttrycket ”Lika självklart som att kunna simma” är något som jag själv som överlevare efter hjärtstopp funderat en hel del på. Idag är det få som ifrågasätter vikten av att lära sig simma. Simskola är en självklarhet och uppmuntras av samhället. Varför är det inte lika självklart att kunna HLR? Alla borde självklart lära sig HLR och också repetera det regelbundetoch samhället behöver ta ett övergripande ansvar för detta.
Johan Herlitz poängterade att responstiden för ambulans vid hjärtstopp behöver kortas. Utvecklingen går just nu åt fel håll och detta behöver uppmärksammas. Responstiden är en avgörande faktor för att öka antalet överlevare efter hjärtstopp
Matilda Frisk Thorell talade om hjärtstopp i samband med idrottsutövande. Hon betonade bl.a. vikten av att det sker fler riskbedömningar i samband med idrottande, såväl för elitidrottare som motionsidrottare.
Annmargreth och jag talade under rubriken Livet innan och efter hjärtstopp. Vi har ju gjort denna typ av presentationer många gånger nu, där vi delger våra erfarenheter som överlevare, livräddare och närstående. Vi beskrev livet innan hjärtstopp, hjärtstoppet och den efterföljande veckan på sjukhus, första tiden hemma, rehabiliteringen och sist men inte minst: Vad har vi lärt oss och vad behöver göras?
En av de saker vi lyfte var den ojämlika tillgången på frivilliga SMS-livräddare i Sverige. Tjänsten SMS-livräddare finns i elva av Sveriges 21 regioner, och tyvärr tillhör Dalarna en av de regioner som inte ännu anslutit sig till denna tjänst. För mig som överlevare känns detta svårt att förstå, idag vet vi nämligen att frivilliga SMS- livräddare ökar möjligheten till överlevnad efter hjärtstopp. Det finns idag 136 000 frivilliga SMS- livräddare i Sverige, en enastående siffra i sig. Det finns också knappt 2000 personer i Dalarna, som registrerat sig för SMS-livräddartjänsten. Dessa personer kan få larm när de befinner sig utanför Dalarna, men inte på hemmaplan. Jag hoppas verkligen att vi snart kan få se att alla 21 regioner i Sverige erbjuder denna tjänst.
I Danmark finns motsvarande tjänst i alla fem regionerna. Danmark är i mångt och mycket ett föredöme när det gäller hjärtstoppsvården, inte minst genom att det finns många hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt och att det finns en rikstäckande tjänst med frivilliga SMS-livräddare, eller hjerteløber, som det danska systemet heter https://hjertestarter.dk/hjerteloeber
I Danmark är överlevnaden efter hjärtstopp utanför sjukhus klart bättre än i Sverige, ca 15 % jämfört med 10% i Sverige. Så en självklar fråga blir ju: Vad kan vi lära av Danmark?
Idag var Annmargreth och jag inbjudna att medverka på ett seminarium i Sveriges Riksdag med rubriken ”När hjärtat stannar”. Inbjudare var Johan Hultberg (M), ledamot i Socialutskottet.
Dagens moderator Emma Henriksson och inbjudande riksdagsledamot Johan Hultberg hälsade välkommen
Det var många intressanta medverkande och intresset bland riksdagsledamöterna för det angelägna ämnet var glädjande stort. Vårt huvudbudskap var att samhället nu behöver kraftsamla för att minska dödligheten i hjärtstopp. Idag överlever endast 10% och det skulle kunna vara det dubbla. Men för detta krävs en tydlig satsning från samhället, liknande den som skett inom trafiken, där dödligheten successivt har sjunkit sedan riksdagen fattade beslut om en noll-vision för ca 25 år sedan.
Vi fick också möjligheterna bjuda in några av de viktigaste aktörerna inom civilsamhället och glädjande nog kom alla och de fick också möjlighet att kort beskriva sina viktigaste frågor.
Stort tack för att vi fick möjlighet att medverka i dagens viktiga seminarium!
Annmargreth och jag och övriga medverkande föreläsare på seminariet, Anders Åkesson, Riksförbundet HjärtLung, Annika Rosengren, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Markus Lingman, Region Halland och Anders Ekholm, Institutet för framtidsstudier Anders Åkesson, Riksförbundet HjärtLung och Jenny Kölfors, Hjärt-Lungfonden i glatt samtal för att få till ännu mer samarbete framöverAnneli Strömsöe, Svenska HLR-registret och David Fredman, Sms-livräddare presenterade sina organisationers uppdrag Ovan förmöte med Björn Jadeland, Staffan Lindeborgh och Niklas Waldenström från Hjärtuppropet och nedan samtal med Johan Israelsson och Therese Djärv, Svenska HLR-rådet
Igår medverkade Annmargreth och jag på SWEDEHEARTs årsmöte i Malmö. Vi var inbjudna under punkten Överlevare och närstående – om att överleva ett hjärtstopp.
Peter Vasko, ordförande i SWEDEHEART inledde vårt pass
SWEDEHEART https://www.ucr.uu.se/swedeheart/om-swedeheart/bakgrund-och-historia är ett kvalitetsregister med syftet att stödja evidensbaserad terapiutveckling vid akut och kronisk kranskärlssjukdom och vid kateterburen eller kirurgisk klaffintervention genom att ge kontinuerlig information om vårdbehov, undersökningar, behandlingar och behandlingsresultat.
Vi berättade vår berättelse om hur jag drabbades av hjärtstopp i september 2017 och om vägen tillbaka. En viktig del i vår presentation är vad vi har lärt oss, vad vi har gjort hittills och vad som återstår att göra.
• Politiker generellt bör satsa mer på hälsofrämjande insatser som kan förebygga hjärt-kärlsjukdom.
• Politiker på nationell, regional och kommunal nivå bör avsätta resurser så att överlevnaden efter hjärtstopp utanför sjukhus kan öka från dagens 11 procent till 20 procent före år 2030.
• Det bör finnas en instans som har ansvar för att erbjuda alla i samhället utbildning och årliga repetitioner i hjärt-lungräddning. Det är särskilt viktigt att alla elever inom grundskolan och gymnasiet utbildas och att det säkerställs att detta verkligen sker. I Danmark är det obligatoriskt med utbildning i hjärt- och lungräddning i samband med att man tar körkort. Kanske något för Sverige att ta efter?
• Landets samtliga regioner bör besluta om att räddningstjänst/polis larmas ut vid hjärtstopp, som ett komplement till ambulans. Idag skiljer det mycket mellan olika regioner.
• Landets samtliga regioner bör se till att frivilliga livräddare (sms-livräddare) larmas ut vid hjärtstopp. Detta är i linje med de nyligen publicerade europeiska riktlinjerna för hjärt-lungräddning. Även här skiljer det idag mycket mellan olika regioner.
• Alla hjärtstartare bör registreras i Sveriges hjärtstartarregister och fler göras tillgängliga dygnets alla timmar. Idag finns de flesta hjärtstartare bakom lås efter kontorstid.
• Riksdagen bör anta en nationell strategi för var och hur hjärtstartare ska placeras. Idag sker detta ofta på privatpersoners och föreningslivets initiativ.
Det är alltid lite tudelat att dela sin personliga berättelse på det här sättet, men det känns positivt att få feedback och att också veta att vår berättelse kan hjälpa någon annan i liknande situation.
På scenenVy från podietLite vårkänsla var det i Malmö i tisdags eftermiddag
