Myndigheten Vårdanalys har, som jag skrev i ett tidigare blogginlägg, nyligen utvärderat de nationella riktlinjerna. Utvärderingen visar att riktlinjerna i begränsad utsträckning implementeras i vården. I en debattartikel i GP i torsdagstidningen skriver jag tillsammans med Läkarförbundets Heidi Stensmyren och Vårdförbundets Sineva Ribeiro om vikten av att ge professionerna rätt förutsättningar.
Det är oroande att behandlingsalternativ som identifieras som ej verkningsfulla fortsätter att utföras, till och med mer i vissa landsting. Det innebär att patienter ges vård på tvärs med vad vi vet är det bästa. Det finns brister både i utformningen och tillämpningen av kunskapsstöden och konsekvenserna är allvarliga. I framtidens hälso- och sjukvård måste alla få del av den bästa vården och då måste professionerna få ett bättre kunskapsstöd och vi som professioner bidrar gärna till utvecklingen.
I debattartikeln i GP framför vi tre förslag:
1. Professionerna inkluderas i Socialstyrelsens Råd för styrning med kunskap. Det är vi som bedriver forskning och utvecklingsarbete, identifierar kunskapsluckor och sprider kunskap i verksamheten.
2. Regeringen överväger komplement till Nationella riktlinjer. Professionerna kan ta fram nationella vårdprogram och behandlingsrekommendationer. Staten bör stödja arbetet och bidra till spridning. Patientorganisationernas kunskap ska vara en självklar grund för arbetet så att vi tillsammans kan forma en god och säker hälso- och sjukvård.
3. Socialstyrelsen ges i uppdrag att i sin ledningsföreskrift förtydliga kraven på vårdgivarna när det gäller fortbildning. Kunskap kan bara spridas om professionerna får rätt förutsättningar.
WCPT driver just nu en kampanj för att bygga ett globalt engagemang hos 111 medlemsländer i arbetet med att ta fram en ny strategisk plan. Jag blev tillfrågad om att delta, och i en videoinspelning via Skype utvecklar jag mina tankar.
En ny och lite annorlunda erfarenhet, att bli videointervjuad på Skype, utan möjlighet att korrigera. Men om man själv pläderar för ansvar, mod och fantasi, så är det ju ganska självklart att man också själv måste våga, när man får frågan från sin världsorganisation.
Läs gärna mer här om det som jag nämner helt kort i intervjun, om strategiskt arbete och om ”will, idea and execution” (Du behöver sannolikt registrera dig på IHI:s hemsida för att kunna läsa artikeln).
Under veckan har jag träffat centrala Saco-rådet i Stockholms läns landsting och haft intressanta samtal om hur vi bäst kopplar ihop regionalt fackligt arbete med det nationella, och under veckan har vi också haft en intressant Utvecklingsdialog mellan ett stort antal fack- och professionsförbund och SKL. Det arbetet kommer att intensifieras under 2016.
Jag har idag fredag också deltagit som inbjuden gäst vid inledningen av FSA fullmäktige. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter håller fullmäktige vart tredje år och på agendan denna gång finns bl.a. ett förslag om ny vision och strategi men också om namnbyte till Sveriges Arbetsterapeuter (styrelsens förslag), men med en motion till fullmäktige som föreslår Arbetsterapeuterna. Återstår att se vilket beslut deras fullmäktige fattar.
På agendan står också val av ny ordförande efter Lena Haglund, som nu efter sju år som ordförande har avböjt omval. Valberedningens förslag till ny ordförande är Ida Kåhlin. Jag vill här framföra ett varmt tack till Lena Haglund för gott samarbete under de tre år vi arbetat samtidigt som förbundsordförande för respektive förbund. Samtidigt önskar jag den tilltänkta nya ordföranden Ida Kåhlin välkommen i ordförandekretsen och ser fram mot ett gott samarbete.
I inledningen av kongressen invigningstalade Lena Haglund, men också Sacos ordförande Göran Arrius, SKLs ordförande Lena Micko och regeringens samordnare för life science Anders Lönnberg.
Tack FSA, för en trevlig inledning på fullmäktige. Önskar lycka till med fortsättningen på fullmäktigemötet, och blir påmind om att vi i Fysioterapeuterna håller vår egen kongress om exakt ett år. Tiden går fort!
Den senaste veckan har varit ovanlig, med förfärliga terrorhandlingar, förhöjt säkerhetsläge i Sverige och med ett medialt överflöd om just detta, terror, rädsla och ondska. Jag har själv tänkt mycket på en text skiven av Desmond Tutu 1995 i kampen för mänskliga rättigheter, och avslutar veckans blogg med att dela med mig av hans ord, som får mig att känna kraft:
”Godhet har makt över ondskan, kärlek nedkämpar hat, ljuset upplyser mörkret, livet segrar till slut”
Med detta önskar jag alla en skön helg!