Här delar vi med oss om våra erfarenheter av livet, alltifrån hälsa, ledarskap och platsen där vi bor. Vi är också starkt engagerade i arbetet kring att öka kunskapen kring hjärtstopp❤️
Idag var vi inbjudna att medverka på en studiecirkel på Vuxenskolan Oskarshamn kring ämnet hjärtsäkerhet. Vad kan du och jag göra för att förbättra hjärtsäkerheten?
Utgångspunkten i vår presentation var vår berättelse om hur jag blev räddad tillbaks till livet efter mitt hjärtstopp för nio år sedan. Vi berättade också om vad vi lärt oss under de år som gått sedan hjärtstoppet, hur viktigt det är att ta vara på livet och att försöka se varje dag som en gåva och att också göra det som man själv kan för att sköta sin hälsa. Det kräver att den egna hälsan prioriteras, det är ju inte alltid självklart att t.ex. avsätta tid och energi för den dagliga träningsstunden och att äta nyttigt. Vi berättade också om Hjärtuppropet och Stefans engagemang som ambassadör.
Våra huvudbudskap är: -Lär dig HLR! -Ta reda på var närmaste hjärtstartare finns. -Bli gärna Sms-livräddare.
Det finns en hel del användbara länkar i vår presentation, bl.a. till HLR-utbildning, Hjärtstartarregistret, Sms-livräddare och till Sparbanksstiftelsen Kronans samarbete med Hjärtuppropet, där föreningar kan ansöka om HLR-utbildning och hjärtstartare. Du kan ta del av hela vår presentation här:
I början av september firade jag min 70-årsdag. Jag valde att fira den i min barndomsbygd Djursdala, tillsammans med min fru Annmargreth, barn och barnbarn. Vi samlades till lunch i Djursdala församlingshem, den plats som var mitt barndomshem och där jag bodde mina första 20 år och fortsatte sedan till Musteriet i Djursdala by, där vi både åt gott och övernattade i de två vandrarhemsstugorna. Det blev en väldigt lyckad helg och jag är både glad och tacksam för att jag fick möjligheten att samlas med nära och kära.
På lunchen i församlingshemmet var också mina syskon med och det blev en fin och nostalgisk stund där vi fick återsamlas i vårt barndomshem, dit familjen flyttade 1953, när pappa Lennart fick tjänst som kyrkvaktmästare i Djursdala vackra 1600-talskyrka. Jag föddes 1956 och var mantalsskriven i församlingshemmet ända tills flyttlasset gick i mars 1976.
Mitt efternamn fick jag när jag var åtta år efter att mina äldsta syskon Håkan och Lisbeth ansökt tillsammans med våra föräldrar om att få byta namn från Johansson till Jutterdal. Året var 1965 och tydligen hade det skett en del namnförväxlingar i postgången som gjort att det blev aktuellt att byta efternamn. Så ena dagen gick jag till skolan som Stefan Johansson och dagen därpå som Stefan Jutterdal.
Ansökan till nytt namn gjordes i september 1964 och det var min äldste bror Håkan som formulerade ansökan, tillsammans med syster Lisbeth. När Håkan formulerade ansökan var han 22 år och arbetade på Länsstyrelsen i Östergötland. Kanske visste han att det var viktigt att formulera sig väl, men jag tycker ändå att han lyckades mycket bra. När vi träffades i Djursdala, så samlade jag barn och barnbarn på kyrkbacken och Håkan läste den formulering som han själv formulerade för 62 år sedan.
”Vårt förslag till nytt släktnamn har vi fått av den socken och församling, som två av oss flyttat från för ett par år sedan. Församlingen heter Djursdala – förr Juttersdala – ligger i Kalmar län men gränsar i norr till Östergötlands län. Landskapet är mycket naturskönt med dess kullar och berg, skogar och dalar. Som ett smycke i detta landskap ligger Djursdala 1600-talskyrka vid södra änden av den ca en mil långa sjön Juttern. Dock, om man ser på bygden ur en annan synvinkel, nämligen lantbrukarens -våra fäders- så står man där stum av beundran och begrundan. De flesta av de åkerlappar, som ligger runt kyrkan eller i skogsgläntorna, är så kuperade och steniga, att det många gånger tycks vara nästan omöjligt att ens kunna bruka jorden. Ja, det ser nästan ut som om bygden bugade sig, neg och ”krumbuktade” sig, för att besanna det gamla ordstävet: ”Sätt en smålänning på en klippa i havet, och han klarar sig” .
Det är tanken på att våra fäder hämtade sitt, om än så magra, levebröd i denna bygd, den bygd som för oss är så kär, som gör att vi vill bevara den i vårt minne – vårt namn.
Linköping och Västervik den 17 september 1964
Håkan Johansson, Lisbeth Johansson
I egenskap av föräldrar:
Djursdala den 17 september 1964
Lennart Johansson och Märta Johansson
Min äldste bror Håkan läser de formuleringar han skrev för 62 år sedanJag och mina syskon, Lisbeth (numer Karlsson), Torgny och Håkan samlade i vårt barndomshem, Djursdala församlingshem, där vi bodde på ovanvåningenJag och mina tre barn, Gustaf, Ludvig och HannaTillsammans med Annmargreth, mina barn och barnbarn och syskon med respektive samt Annmargreths barn och barnbarn. Hälften bär namnet Jutterdal.Samlade på Djursdala kyrkogård, med vy över sjön JutternJag guidar i Djursdala kyrka, precis som jag lärde mig av min pappa när jag var litenKopia av ansökan till namnen Jutterdal
Idag fick vi från HLR-rådet, Riksförbundet HjärtLung, Sms-livräddare och Hjärtuppropet möjligheten att träffa SKR:s ordförande Anders Henriksson med medarbetare och redovisa den Novusundersökning inom hjärtstoppsområdet som vi genomförde i mars liksom den politikerenkät vi tidigare redovisat i juni. Mötet var på SKR i Stockholm och jag deltog digitalt.
Medverkande på mötet var Anders Åkesson, Riksförbundet HjärtLung, David Fredman, Sms-livräddare, Therese Djärv, HLR-rådet, Anders Henriksson, Tina Mansson Söderlund och Johanna Storbjörk, SKR samt Stefan Jutterdal, Hjärtuppropet
Både Novusundersökningen till svenska folket och enkäten till 700 ansvariga politiker i riksdagens socialutskott, regioner, kommuner och SKR visar samstämmiga resultat. Hjärtsäkerhet är ett mycket angeläget område och både svenska folket och ansvariga politiker är överens om att mycket mer behöver göras. Så därför blir ju den stora frågan, varför händer det inte mer?
Kommuner och regioner har verkligen en viktig uppgift att fylla inom området hjärtsäkerhet. Samhället gör många viktiga insatser inom andra områden, t.ex. inom brandsäkerhet, där det sker mycket förebyggande arbete och där dödsfallen i bränder nu är ca 100 personer/år. På samma sätt har antalet dödsfall i trafiken minskat kraftigt de senaste 30 åren och idag är antalet dödsfall i trafiken ca 200 personer/år. Inom hjärtstoppsområdet är det ca 6000 personer som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus, varav ca 5400 personer dör varje år. Det motsvarare 16 personer som drabbas varje dag och endast två som överlever/dag!
Med små men viktiga insatser kan kommuner och regioner leda detta arbete. Om kommuner och regioner tar ledningen i arbetet med att hjärtsäkra samhället så blir det ju lättare att få med frivilligkrafterna i samhället. Dagens möte var hoppfullt och vår förhoppning är att detta nu utmynnar i att betydligt fler liv ska kunna räddas vid plötsligt hjärtstopp.
https://shlr.registercentrum.se/Jag deltog alltså digitalt på dagens möte och personerna på plats i Stockholm idag var: David Fredman, driftsansvarig, Sms-livräddare, Tina Mansson Söderlund, sektionschef SKR, Therese Djärv, ordförande HLR-rådet, Anders Åkesson, förbundsordförande Riksförbundet HjärtLung, Anders Henriksson, ordförande SKR. Foto Johanna Storbjörk, politisk samordnare, SKR
Den 20 augusti träffade vi statssekreterare Petra Noreback på Socialdepartementet och redovisade en Novusundersökning om svenska folkets synpunkter kring hjärtstopp, HLR och tillgängliga hjärtstartare. Vi redovisade också en enkät till 700 svenska politiker kring samma frågor. https://stefanjutterdal.se/2026/08/20/viktiga-moten-om-hjartstopp-med-ansvariga-politiker-i-regeringen-och-pa-kommunal-niva/ Både Novusundersökningen och enkäten till politiker visar samstämmiga resultat. Hjärtsäkerhet är ett mycket angeläget område och både svenska folket och ansvariga politiker är överens om att mycket mer behöver göras. Så därför hade vi med oss den stora frågan till regeringen, varför händer det inte mer?
Bara ett par veckor senare fattade regeringen beslut om ett utökat uppdrag till Socialstyrelsen att se över hur tillgången till hjärtstartare kan stärkas för att rädda fler liv vid hjärtstopp.
Det känns fantastiskt bra att regeringen tagit till sig våra synpunkter och att det nu blir ett tydligt uppdrag till Socialstyrelsen. Det här är frågor som vi arbetat med tillsammans i flera organisationer under lång tid och uppdraget kommer att bidra till att fler liv kan räddas, att fler ska få samma unika möjlighet som jag, att överleva ett hjärtstopp. ❤️
Hjärtstopp och hjärtsäkerhet är viktiga områden för hela samhället. Idag fick vi möjligheten att träffa socialminister Jakob Forssmeds statssekreterare Petra Noreback och politiskt sakkunnig Caroline Agrell på Socialdepartementet och redovisa den Novusundersökning som vi genomförde i mars liksom den politikerenkät vi tidigare redovisat i juni.
Niklas Waldenström, Hjärtuppropet, Bodil Berggren, HLR-rådet, David Fredman, Sms-livräddare, Petra Noreback, Statssekreterare, Stefan Jutterdal, Hjärtuppropet och Anders Åkesson, Riksförbundet HjärtLung. Foto: Caroline Agrell, politiskt sakkunnig hos socialminister Jakob Forssmed
Både Novusundersökningen till svenska folket och enkäten till 700 ansvariga politiker i riksdagens socialutskott, regioner, kommuner och SKR visar samstämmiga resultat. Hjärtsäkerhet är ett mycket angeläget område och både svenska folket och ansvariga politiker är överens om att mycket mer behöver göras. Så därför blir ju den stora frågan, varför händer det inte mer?
Varje dag drabbas 16 personer av hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige, bara två överlever, fast det med enkla åtgärder skulle kunna vara betydligt fler, sannolikt dubbelt så många. 2025 räddades ca 700 personer, det skulle alltså kunna vara ytterligare 700 personer som får chansen att överleva. Läs mer om vårt möte här https://www.instagram.com/p/DcRAZz-goqd/?igsh=ZjdxcHFxenh6eDJz och ta gärna del av vår presentation här nedan👇🏻
Igår var jag i Ljungby och var med och invigde Ljungby kommun som Hjärtvänlig kommun. Ett vandringshjärta överlämnades till Växjö kommun, som nu tar sig an arbetet med att hjärtsäkra sin kommun. Jag träffade såväl engagerade tjänstepersoner som ansvariga politiker från båda kommunerna och det var hoppfullt att i hällande regn höra deras engagemang för att hjärtsäkra sina respektive kommuner, för att öka möjligheterna att överleva ett hjärtstopp. Särskilt roligt var det att höra hur båda kommunerna betonade att det gäller att kommunen är den som ska leda arbetet med att hjärtsäkra kommunen, då blir det ju lättare att få med frivilligkrafterna i samhället❤️.
Jennie Ronefors, folkhälsosamordnare och Magnus Gunnarsson, kommunstyrelsens ordförande (M), Ljungby kommun, Stefan Jutterdal, ambassadör Hjärtuppropet, Rose-Marie Holmqvist, kommunfullmäktiges ordförande S) och Malin Lauber, kommunstyrelsens ordförande (S), Växjö kommun
I lördags publicerades hade vi en debattartikel om hjärtstopp i Aftonbladet. Janne Andersson och jag skrev som ambassadörer för Hjärtuppropet tillsammans med Angelica Katsanidou, Regionstyrelsens ordförande i Region Kalmar län.
Vi har nu under våren och sommaren ett flertal gånger lyft frågan om hur viktigt det är att statliga, regionala och kommunala verksamheter gör sina hjärtstartare tillgängliga dygnet runt och därför är det både roligt och viktigt att kunna lyfta ett gott exempel från en region.
Hur länge dröjer det innan andra regioner flyttar ut sina hjärtstartare? När gör alla kommuner i Kalmar län på samma sätt som regionen och flyttar ut sina hjärtstartare?
Frågan om hjärtsäkerhet är viktig för hela samhället. Enligt en Novusundersökning anser 45 % av svenska folket att dessa frågor är så viktiga att de kan påverka hur man röstar den 13 september.
Nyligen presenterades en enkätundersökning om hjärtsäkerhet till 750 ledande svenska hälso- och sjukvårdspolitiker i stat, regioner och kommuner. Det visar sig att det finns stor överenskommelse med vad svenska folket svarade i den Novus-undersökningen som genomfördes i januari.
Politikerenkäten presenterades i Nyhetsmorgon 15/6 av Anders Åkesson, förbundsordförande Riksförbundet HjärtLung och Janne Andersson, ambassadör Hjärtuppropet. Budskapet var solklart. Både svenska folket och ledande sjukvårdspolitiker tycker att hjärtstartare i statliga, regionala och kommunala verksamheter ska vara tillgängliga dygnet runt. En berättigad fråga är då: Om alla är överens, varför är inte hjärtstartarna tillgängliga? Varför hålls livräddande utrustning inlåst efter kontorstid? Av alla hjärtstartare som finns i Sverige är endast 33% tillgängliga dygnet runt och då handlar det framförallt om privatägda hjärtstartare. Därför vilar nu ansvaret särskilt tungt på offentliga verksamheter.
Frågan om hjärtstopp, HLR och tillgängliga hjärtstartare är enligt Novus-undersökningen så viktig att 45% av befolkningen säger att det kan påverka hur man röstar den 13 september. Detta är verkligen något som borde bli en tankeställare.
Vi vill se en tillgänglig hjärtstartare utanför Rosenbad, Systembolagets alla hjärtstartare borde flyttas ut, skolor och äldreboende bör ha hjärtstartare utomhus, kommunhus ska förstås ha hjärtstartare utomhus i ett larmat skåp och alla regioner borde följa det goda exemplet från Region Kalmar län. Flytta ut offentligt ägda hjärtstartare! Inlåsta hjärtstartare räddar inga liv.
Tillsammans uppmanar organisationerna bakom Novus-undersökningen och politikerenkäten, Riksförbundet HjärtLung, HLR-rådet, Sms-livräddare och Hjärtuppropet beslutsfattare på nationell, regional och kommunal nivå att säkerställa att viljan att agera också kan omsättas i handling.
Idag medverkade jag i ett medlemsmöte hos Fysioterapeuterna i Östergötland med ett Teams-föredrag om hjärtsäkerhet. Det var roligt att återse ett antal ansikten och fint att få sprida kunskap om vikten av HLR och tillgängliga hjärtstartare.
Screenshot
Jag nämnde bland annat vikten av att ställa krav på politiken nu inför höstens val om att ta ansvar och säkerställa att alla medarbetare får regelbunden HLR-utbildning och att offentligt ägda hjärtstartare placeras tillgängligt utomhus.
Just hemkomna efter fantastiska dagar i Göteborg, med vår andra fysiska träff i det svenska nätverket för överlevare och närstående och sedan två intensiva kongressdagar med en av Europas största HLR-kongresser, med drygt 3100 deltagare.
Det är omöjligt att inte bli berörd när man ser utvecklingen som skett sedan jag mirakulöst överlevde ett hjärtstopp i september 2017. Dels har antalet personer som räddas tillbaks till livet ökat för nästan varje år och idag är det ca 700 personer som överlever ett hjärtstopp utanför sjukhus varje år (13;5% enligt Svenska Hjärtlungräddningsregistret). Dels har fokus alltmer flyttats till att också belysa livet efter hjärtstopp. Hur mår de som överlevt ett hjärtstopp och hur mår deras närstående?
HLR-rådets ordförande Therese Djärv inledde kongressen med ett tänkvärt citat från Dave Cleland, från överlevarnätverket i Storbritannien: ”Sluta tänka på överlevnad som det slutgiltiga målet. För de flesta överlevande och deras familjer börjar överlevnaden när de lämnar sjukhusets trygghet. Då vill de leva, inte bara överleva”.
Men fortfarande är det väldigt frustrerande att veta att många fler skulle kunna få samma möjlighet som jag fick att överleva hjärtstopp om bara ännu fler kunde HLR och om det fanns hjärtstartare tillgängliga dygnet runt. Den fråga belystes av många föreläsare på kongressen och det är ju också något som vi inom Hjärtuppropet brinner för. När ett hjärtstopp inträffar handlar det om sekunder.
Det har varit fantastiska dagar med både fysisk nätverksträff och kongress med många föredrag med spetskunskap inom forskning och utveckling. För egen del är nog den viktigaste behållningen ändå att det har blivit ett tydligare fokus på överlevare och närstående de senaste åren, även om den delen kan utvecklas mycket mer.
Att få träffa andra överlevare och närstående, som har liknande erfarenheter som vi, att få ta del av deras starka personliga berättelser och känna igen sig i det, att få utbyta erfarenheter och på så sätt utveckla nya vänskaper, det är stort; mycket stort❤️. Jag är också övertygad om att vi som överlevare, livräddare och närstående i ännu högre grad kan bidra till att utveckla vården efter hjärtstopp. För som Dave Cleland sa i citatet ovan: ”Sluta tänka på överlevnad som det slutgiltiga målet. För de flesta överlevande och deras familjer börjar överlevnaden när de lämnar sjukhusets trygghet. Då vill de leva, inte bara överleva”.
Vi har ju ett nära samarbete med bl.a. Svenska HLR-rådet och Johan Israelsson, som är ordförande i arbetsgruppen för Vård efter hjärtstopp och också en av koordinatorerna i vårt nätverk. På kongressen föreläste Johan och informerade bl.a. om den nya uppdaterade foldern Livet efter hjärtstopp, som delas ut till överlevare och närstående på de flesta svenska sjukhus. Annmargreth och jag medverkar med vår personliga överlevarberättelse, liksom andra i liknande situationer. Läs mer här https://www.hlr.nu/wp-content/uploads/2026/05/livetefterhjartstopp-2026.pdf
Jag är väldigt glad för det fina samarbete som idag finns mellan de olika organisationer som verkar inom hjärtstoppsområdet. Vårt nätverk för dig som överlevt hjärtstopp och dina närståendes supportas och drivs tillsammans med Riksförbundet HjärtLung och Svenska HLR-rådet, och Anders Åkesson, förbundsordförande i Riksförbundet HjärtLung och Bodil Berggren, generalsekreterare i Svenska HLR-rådet medverkade också på vår fysiska nätverksträff.
Ett av de starkaste inslagen under kongressen var när Magnus Kviske och Josef Appelqvist framförde pjäsen Elva minuter, som handlar om hur Magnus räddade livet på sin gravida sambo Maja. Det blev välförtjänta stående ovationer från 3100 deltagare, det var som att applåderna ville aldrig ta slut❤️. Se avslutningen på föreställningen här 👇🏻
En eloge till alla som fortsätter utbilda i HLR och arbeta för tillgängliga hjärtstartare. Det ger trovärdighet till kongressens tema: Alla kan rädda liv!❤️ Tack för en mycket givande kongress!
Idag var jag inbjuden att hålla ett föredrag och köra en kortversion av hjärt-lungräddning (HLR) för polispensionärerna i Oskarshamn. Jag fick många intressanta frågor om både HLR och hur en hjärtstartare fungerar. Mitt enkla råd är att förbereda sig i tanken för att vara först vid ett hjärtstopp. Vad gör du då? Kan du HLR och vet du var närmaste hjärtstartare finns?
