I början av september firade jag min 70-årsdag. Jag valde att fira den i min barndomsbygd Djursdala, tillsammans med min fru Annmargreth, barn och barnbarn. Vi samlades till lunch i Djursdala församlingshem, den plats som var mitt barndomshem och där jag bodde mina första 20 år och fortsatte sedan till Musteriet i Djursdala by, där vi både åt gott och övernattade i de två vandrarhemsstugorna. Det blev en väldigt lyckad helg och jag är både glad och tacksam för att jag fick möjligheten att samlas med nära och kära.
På lunchen i församlingshemmet var också mina syskon med och det blev en fin och nostalgisk stund där vi fick återsamlas i vårt barndomshem, dit familjen flyttade 1953, när pappa Lennart fick tjänst som kyrkvaktmästare i Djursdala vackra 1600-talskyrka. Jag föddes 1956 och var mantalsskriven i församlingshemmet ända tills flyttlasset gick i mars 1976.
Mitt efternamn fick jag när jag var åtta år efter att mina äldsta syskon Håkan och Lisbeth ansökt tillsammans med våra föräldrar om att få byta namn från Johansson till Jutterdal. Året var 1965 och tydligen hade det skett en del namnförväxlingar i postgången som gjort att det blev aktuellt att byta efternamn. Så ena dagen gick jag till skolan som Stefan Johansson och dagen därpå som Stefan Jutterdal.
Ansökan till nytt namn gjordes i september 1964 och det var min äldste bror Håkan som formulerade ansökan, tillsammans med syster Lisbeth. När Håkan formulerade ansökan var han 22 år och arbetade på Länsstyrelsen i Östergötland. Kanske visste han att det var viktigt att formulera sig väl, men jag tycker ändå att han lyckades mycket bra. När vi träffades i Djursdala, så samlade jag barn och barnbarn på kyrkbacken och Håkan läste den formulering som han själv formulerade för 62 år sedan.
”Vårt förslag till nytt släktnamn har vi fått av den socken och församling, som två av oss flyttat från för ett par år sedan. Församlingen heter Djursdala – förr Juttersdala – ligger i Kalmar län men gränsar i norr till Östergötlands län. Landskapet är mycket naturskönt med dess kullar och berg, skogar och dalar. Som ett smycke i detta landskap ligger Djursdala 1600-talskyrka vid södra änden av den ca en mil långa sjön Juttern. Dock, om man ser på bygden ur en annan synvinkel, nämligen lantbrukarens -våra fäders- så står man där stum av beundran och begrundan. De flesta av de åkerlappar, som ligger runt kyrkan eller i skogsgläntorna, är så kuperade och steniga, att det många gånger tycks vara nästan omöjligt att ens kunna bruka jorden. Ja, det ser nästan ut som om bygden bugade sig, neg och ”krumbuktade” sig, för att besanna det gamla ordstävet: ”Sätt en smålänning på en klippa i havet, och han klarar sig” .
Det är tanken på att våra fäder hämtade sitt, om än så magra, levebröd i denna bygd, den bygd som för oss är så kär, som gör att vi vill bevara den i vårt minne – vårt namn.
Linköping och Västervik den 17 september 1964
Håkan Johansson, Lisbeth Johansson
I egenskap av föräldrar:
Djursdala den 17 september 1964
Lennart Johansson och Märta Johansson
