Stefan Jutterdal, Fysioterapi 2015
Kära konferensdeltagare, gäster och ni som deltar via webben,
Vi lever i Sverige, ett av världens rikaste länder. Och det är år 2015, den modernaste av tider. I vårt land och i vår tid är det mycket som är bra. Under mina drygt 35 år i hälso- och sjukvården har utvecklingen varit fantastisk. Vi kan idag bota och behandla sjukdomar som vi bara kunde drömma om att bota och behandla för 35 år sedan.
Vi har mycket att vara tacksamma för. Och jag tror att vi lite oftare borde säga just ’tack’ till alla dem som vågade drömma, då för 35 år sedan. Och tack till alla dem – till alla er – som har orkat göra drömmarna till verklighet.
Idag är det vi som har förmånen att kunna titta bakåt. Men vi har också skyldighet att titta framåt. Det är vi som nu ska spänna bågen. Det är vi som måste våga drömma. Och det är vi som måste orka göra drömmarna till verklighet.
Om 35 år till, så räknar vi fram till år 2050. De som då tittar bakåt, vad kommer de att se? Kommer de att vara tacksamma för vad vi gör idag? Jag vet inte. Men jag är orolig för att både våra barnbarn och våra framtida kollegor kommer att ställa oss två berättigade frågor:
Hur kunde ni, mot bättre vetande, tillåta den fysiska inaktiviteten att breda ut sig?
Hur kunde ni, mot bättre vetande, låta bli att satsa på hälsa och förbyggande insatser?
Vi känner alla till baksidan av vårt välstånd. Stillasittandet. Levnadsvanesjukdomarna. De ökande sjukskrivningarna. Äldre och personer med kroniska sjukdomar som är övermedicinerade men undertränade. Barn som lär sig att spring i benen mest är till besvär.
Vi vet att det som behövs är nytänkande. Att vända upp och ner på prioriteringarna. Att våga satsa mer på förebyggande idag för att spara massor med lidande och stora pengar på sikt.
Vi vet att fysioterapi, träning och rörelse kan bidra till att lösa många av våra största samhällsutmaningar. Ändå, mot bättre vetande, gör vi inte tillräckligt.
Nu kanske några av er som lyssnar börjar undra vilka vi är? För det där är väl politikernas jobb? Det är väl styrsystemens fel att rehabilitering inte får tillräckliga resurser? Och landstingen, de förstår ju nästan aldrig hur viktigt det är med rörelse. För att inte tala om äldreomsorgen.
Allt det där kan man instämma i. Men idag vill jag att vi här ska ta vår del av ansvaret. Om vi vill att hälso- och sjukvården och omsorgen ska bli bättre måste vi börja med att förändra oss själva.
Hälso- och sjukvården kan bara bli bättre om vi blir bättre på att påverka den. Patienterna kan bara få bättre stöd, om vi blir bättre på att stödja dem. Samhället kan bara bli friskare, om vårt perspektiv blir starkare i debatten.
På framtidens fråga om hur vi kunde tillåta den fysiska inaktiviteten att breda ut sig, vill jag kunna svara: Det gjorde vi inte. Vi tog vår del av ansvaret. Vi gjorde allt vi kunde. Vi vände utvecklingen.
Det här är Fysioterapeuternas vision. ”Fysioterapeuters insatser är självklara för hållbar hälsa och välfärd”. Efter många år och uppdrag som sjukgymnast, sjukhusdirektör, utvecklingsdirektör, projektledare och nu förbundsordförande för Fysioterapeuterna skulle jag nog kunna kalla mig expert på hälso- och sjukvård.
Trots detta så är det genom att vara närstående och patient själv, som jag lärt mig allra mest. Jag har lärt mig, inte minst under min åldrige fars sista år i livet, hur svårt det kan vara att påverka och förbättra hälso- och sjukvårdens innehåll.
Revirtänkande hindrar idag att varje profession används på rätt sätt och patienternas egna resurser och kraft tappas ofta bort.
I min dröm inför framtiden används rätt kompetens på rätt ställe. Patienter och närstående är de främsta personerna i det multiprofessionella teamet. Varje människas egenresurs och kraft används självklart och fullt ut. Hälso- och sjukvården präglas av ett nytt möjliggörande ledarskap med både empati och high tech. Alla medarbetares kraft ses som en möjlighet och tas tillvara.
I min dröm är hälsa helt inarbetat i begreppet hälso- och sjukvård och omsorg, och budgettilldelningen har ändrats radikalt.
Vi använder kunskapen om att det är bättre att förebygga ohälsa än att lägga resurserna på att behandla sjukdomar som skulle kunna ha förebyggts.
Fysisk aktivitet och anpassad träning utgör i framtiden en självklar mänsklig rättighet, i alla delar av livet, oavsett hälsotillstånd eller funktionshinder.
Barn behöver dubbelt så mycket fysisk aktivitet som vuxna. I arbetslivet behöver vi hälsosamma arbetsplatser. Äldre behöver fortfarande träning regelbundet.
I framtiden finns det en eller flera fysioterapeuter knutna till varje svenskt äldreboende och svensk skola. I min dröm hänvisas alla personer med problem i rörelseorganen direkt till en fysioterapeut. Det finns redan idag flera goda exempel på detta, men i framtiden är det en självklarhet och en standard.
Jag tror det är viktigt och nödvändigt att leva sin vision. Ska vi kunna förändra, så måste vi börja med oss själva. Change Day är en internationell förnyelserörelse, som vi från Fysioterapeuterna engagerat oss mycket i. Den utgår från att alla, du och jag, kan bidra till förnyelsen genom att lämna ett löfte och sedan försöka leva upp till det löftet.
Change Day finns med oss här på Fysioterapi 2015. Ta chansen och lämna ett löfte, vad du vill bidra med. Mitt löfte är att bidra till ökad rörelse och minskat sittande, i alla sammanhang där jag deltar.
Symboliskt tycker jag det är viktigt att vi efter 20 min reser oss upp, sträcker på oss och visar vägen till rörelse. Och jag hoppas att detta ska prägla hela denna konferens. Låt oss hjälpas åt att leva vår vision!
Min dröm är att vi tillsammans skapar en rörelse där vi som fysioterapeuter går före. All förändring börjar med oss själva, därför avslutar jag mitt tal med Emma Watsons modiga ord, från ett omtalat FN-tal:
If not me, who? If not now, when?