Idag presenterade regeringen Vårändringsbudget 2019. De skrivningar som finns om hälso- och sjukvården, och de mindre satsningar som trots allt görs på LSS och äldreomsorgen i vårändringsbudgeten är bra, men det krävs handling nu och långsiktiga investeringar i sektorn. Med tanke på de utmaningar som välfärden står inför hade vi förväntat oss mer av regeringens vårändringsbudget.

Det är dags att se medarbetarna som bär välfärden, varje dag. De behöver förutsättningar för att orka erbjuda en hälso- och sjukvård i världsklass, de behöver även förutsättningar för att kunna vara en del av omställningen. Det handlar t.ex. om möjlighet till kompetensutveckling och karriär, men även att fysioterapeuter, i likhet med både läkare och sjuksköterskor, självklart ska kunna få sin specialistutbildning betald. Primärvården måste stärkas om tankarna om nära vård ska kunna bli verklighet. Insatser för att stärka folkhälsan lyser med sin frånvaro vilket är oroande då vi måste arbeta offensivt med förebyggande insatser för att färre människor ska bli sjuka.

Att regeringen aktivt väljer att inte återinföra avdraget för den fackliga avgiften är beklagligt. Det fackliga engagemanget är grunden för den svenska modellen. Att stimulera till medlemskap i fackliga organisationer stärker den svenska modellen men framförallt den enskilde.