Kategori: Hälso- och sjukvård

Vad är viktigt för dig?

I tisdags gjorde jag tillsammans med Caroline Agrell, socialpolitisk strateg, ett besök på Lasarettet i Ystad där vi var inbjudna för att delta vid Skånedistriktets styrelsesammanträde. Vi gjorde också ett intressant verksamhetsbesök på Ystads Lasarett, där vi träffade på sjukhuschef Annika Malmqvist och blev guidade på rehabenheten, där förbundets vice ordförande Cecilia Winberg arbetar som enhetschef till vardags.

Som vanligt är det mycket givande med verksamhetsbesök, att hinna samtala med medlemmar om aktuella frågor och att bli uppdaterad på verksamheters möjligheter och svårigheter. Inte oväntat blev det många samtal kring kompetensutveckling, specialistfysioterapeut och lön, men också en uppdatering av  den ansträngda situationen inom primärvården. Stort tack för ett mycket givande besök!

Från Ystad fortsatte jag till Stockholm, där förbundsstyrelsen sammanträdde onsdag-torsdag. Viktiga frågor på agendan var bolagsstämma i Fysioterapeuterna Service AB, årsbokslut 2018 och startmöte för budget 2020. Vi ägnade också en hel del tid åt professionsfrågor som specialistordning och karriärvägar. Ett uppskattat inslag var medverkan från Marie Morell (M), ordförande i SKL:s sjukvårddelegation, som delgav oss sin spaning på hälso- och sjukvårdens framtidsfrågor.

I veckan kom ett nytt nummer av tidningen Fysioterapi. I min förbundsledare tar jag upp en fråga som är viktig att ställa, såväl till patienter och närstående i den kliniska verksamheten som till medarbetarna i verksamheten: Vad är viktigt för dig? Om du som ledare ställer den frågan, så kommer du att få svar. Och då är det klokt att lyssna på svaren. Att lyssna på och uppmärksamma sina medarbetare är ett gott råd i dagens ansträngda hälso- och sjukvård. Den 4 juni uppmärksammar SKL denna fråga i ett webb-sänt seminarium, där jag tillsammans med flera andra medverkar. Passa på och ta del, och ställ dig gärna frågan själv: Vad är viktigt för dig?

Önskar er alla en trevlig helg! Passa på att njuta av grönskan i naturen, det tänker jag göra! 

Ledarskap, co-production och intensivt nätverkande på WCPT Congress

Efter många och långa intensiva arbetsdagar är det nu dags för mig att lämna kongressbubblan och Genève och ta mig  hem mot Sverige igen. Jag reser hemåt med en mängd intryck, så många att det är svårt att sortera just nu. Det är så kraftfullt, inspirerande men också omtumlande att möta människor man inte träffat på fyra år, och också möten med en mängd nya människor. Också roligt och inspirerande att möta så många engagerade svenska fysioterapeuter på plats. Jag försöker mig på att ge några korta glimtar från veckan här: Symposium om ledarskap. Utmanande men också mycket inspirerande att tillsammans med fantastiska kollegor från Irland, Storbritannien och USA medverka i detta symposium om ledarskap. Engagemanget i lokalen var stort och vi fick mycket positiv feed back på symposiet. Ta del av min presentation och se seminariet i efterhand här.

Seminarium om co-production. Jag lyssnade på bra presentationer i ett angeläget ämne: Improving physiotherapy by co-production for persons living with long-term conditions. Kristina Areskoug modererade och Cecilia Winberg var en av de som medverkade.

Poster. Cecilia Winberg presenterade en poster om Fysioterapeuternas hälsoresa. Roligt att se förbundets arbete och  budskap i koncentrerad form.

General Meeting. En rad beslut fattades för de kommande fyra verksamhetsåren i WCPT. Läs mer i separat blogginlägg här och läs tidningen Fysioterapis intervju med mig här.

Utmärkelser🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪🇸🇪. Flera svenska fysioterapeuter uppmärksammades med olika utmärkelser. Charlotte Häger och Christina Opava på Dinner Award, där jag tog emot Christinas utmärkelse å hennes vägnar och Helena Pepa, Therese Kristersson och Emelie Karlsson som i samband med kongressens invigningsceremonin påannonserades som poster-vinnare. Läs mer om pristagarna här.  Ett riktigt stort grattis till alla pristagare!

Invigningsceremonin. Mycket inspirerande att tillsammans med 4500 deltagare samlas i Genève Arena. Ett fint invigningsprogram där bl.a. en representant  för Internationella Röda korset medverkade och berättade om det fantastiska arbete som utförs i ett 80-tal länder. Bra av WCPT att lyfta fram detta i invigningen. Och så blir man ju som svensk förstås särskilt stolt när Charlotte Häger, ordförande i den vetenskapliga programkommittén till världskongressen kliver upp på scenen och presenterar det fantastiska utbudet på kongressen. Hon liknade det för övrigt  vid ett traditionellt svenskt smörgåsbord, där det gäller att plocka ut det bästa. Läs mer om invigningen och kongressen här.

Att vara på den här typen av världskongress är som att vara i en bubbla för några dagar, med ett intensivt surrande på olika språk, pratande, lyssnande och möten med nya och gamla vänner, ett viktigt inslag för professionens vidareutveckling. Fantastiskt stimulerande men självklart också lite påfrestande efter ett antal dagar. Delar av förbundsstyrelsen fanns på plats i Genève och vi hann se skymten av varandra. Det blev också många andra möten, inte minst med våra nordiska kollegor och med en del återseenden sedan världskongressen 2015 i Singapore, t.ex. here t.v. Jessica Lees MacCubbin, ordförande i WCPT students and early carriers. 

En del av vår svenska delegation är kvar på plats i Genève också under måndagen. Själv tar jag en lugnare dag på hemmaplan innan det på tisdag är dags för Stockholm igen för min del. Vacker vy från veckan som gick

”Sorry to disturb you – but it’s time to act”


Citatet i rubriken kommer från Greta Thunberg, den unga svenska klimatkämpen, som framgångsrikt driver sin kamp, som träffat många olika makthavare och hållit tal i en rad olika länder den senaste tiden. Hennes citat är användbart på mycket, också på hälso- och sjukvårdens problem och möjligheter och jag återkommer till det.

Efter en lång skön påskhelg var det dags för en ”vanlig” arbetsvecka, med många möten och goda samtal. Just nu är det mycket fokus på förberedelser inför WCPT Congress i Genève, som inleds med General Meeting, ett fackpolitiskt tvådagarsmöte 8-9 maj, med deltagare från ca 120 länder, där den gångna mandatperioden summeras och beslut fattas inför den kommande fyraårsperioden och det pågår nu ett intensivt förberedelsearbete.

Den 10-13 maj arrangeras WCPT:s vetenskapliga kongress, där det väntas ca 4500 deltagare, varav ca 80 medverkande och därutöver många deltagare kommer från Sverige. För egen del ska jag medverka i ett symposium om ledarskap vilket gör att jag bearbetar ledarskapsfrågor än mer nu än tidigare. Symposiet kommer att webbsändas och kan ses live lördag 11/5 kl. 16 eller ses i efterhand på webben

Inför symposiet har jag förberett mig genom att reflektera över vad jag har lärt mig av de olika chefs- och ledaruppdrag som jag haft under sammanlagt mer än 35 år, men också vad jag lärt mig som ledare av livet och de erfarenheter jag fått av olika livshändelser. En sak som slår mig är att många frågeställningar som finns i dagens hälso- och sjukvård har funnits med väldigt länge. T.ex. var yrken som läkare, sjuksköterska, barnmorska, fysioterapeut och arbetsterapeut mycket svårrekryterade redan på 1980-talet. Ökande kostnader för hyrläkare var ett bekymmer på 90-talet, vårdköer och tillgänglighet arbetade vi intensivt med i början på 2000-talet, öppna jämförelser av kvalitet och en särskild patientsäkerhetssatsning startade några år senare. Det senaste årtiondet upplever jag att det blivit alltmer detaljstyrning, ännu mer ekonomifokus och mycket standardiseringsarbete.

En hel del har blivit bättre, mycket bättre. De medicinska resultaten har t.ex. förbättrats mycket, och idag ser vi resultat som vi inte ens kunde ana oss till för 35 år sedan. Patienternas delaktighet har också förbättrats mycket, från passiv vårdtagare, till det som Edgar Borgenhammar 1997 beskrev som ”Våga vara vårdkonsument”, till dagens hälso- och sjukvård där spetspatient är ett ganska etablerat uttryck.

Trots detta känns det som om utvecklingen går alldeles för långsamt. Fortfarande används inte känd kunskap om vikten av förebyggande och av rehabilitering tillräckligt. Fortfarande betraktas medarbetare ofta som schemarader som ska täckas och fortfarande detaljstyr chefer på olika nivåer framförallt utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Fortfarande saknas en kraftsamling på prevention och rehabilitering, trots att detta skulle kunna avlasta akutsjukvården. Fortfarande är planeringsperspektivet alltför sjukhustungt, i stället för att utgå från medborgarens eller patientens perspektiv.

Det är därför knappast förvånande att läsa i veckans nummer av Dagens Medicin hur universitetssjukhusen inte får ihop ekonomin. Det är inget nytt problem, utan har funnits med länge, länge.

En stor skillnad idag är att patienter kräver sin självklara rätt till att vara delaktig i sin hälso- och sjukvård och att medarbetare inte längre accepterar att detaljstyras uppifrån och det är uppenbart att det behövs ett nytt ledarskap. Läs vår debattartikel i Dagens Medicin om ledarskap den 4 april här.

Som ytterligare en del i mina förberedelser för den stundande världskongressen har jag gjort en intervju och en kort video med unga och modiga Greta Thunberg. Vid världskongressen i Singapore för fyra år sedan talade jag om framtiden med hjälp av ledorden efter Astrid Lindgren: Ansvar, mod och fantasi. Och jag exemplifierade med hjälp av Pippi Långstrump. Till Genève tar jag med mig budskapet från Greta Thunberg, som framgångsrikt skapar en rörelse och engagerar stora skaror världen över i sin kamp för klimatet. Hennes budskap nyligen på Earth Day var: ”Sorry to disturb you – but it’s time to act.”

Greta Thunbergs budskap går kanske att tillämpa också i ett vilset hälso- och sjukvårdssystem? Ett system som fortfarande fokuserar alltför mycket på ekonomi och för lite på kvalitet och tillgänglighet ur patientens perspektiv, ett system som redan har kunskapen om vikten av att förebygga ohälsa, kunskapen om att rehabilitering lönar sig, kunskapen om att ett hälsofrämjande ledarskap och arbetsplatser med arbetsglädje är en förutsättning för hållbar hälsa och ett hållbart arbetsliv. Men kunskapen används inte. Den centrala frågan, både till patienter, närstående och till medarbetarna i organisationen är: Vad är viktigt för dig? Den frågan behöver ställas, om och om igen. Och ledare behöver träna sig i att lyssna på svaren.

Det finns många likheter mellan miljö- och klimatarbete och förebyggande hälsoarbete. En naturlig fråga är: Varför gör vi inte som vi vet att vi ska göra?

Jag fortsätter mitt förberedande inför ledarskapssymposiet i Genève och passar på att önska en trevlig helg med ett säsongsfoto från Kungsträdgården i Stockholm.

Trevlig helg!

Ministermöte, vårbudget, nordiskt möte och #fridaysforfuture

Veckan inleddes med ett möte på Socialdepartementet där socialminister Lena Hallengren bjudit in till rundabordssamtal kring kvalitet, utveckling och tillgänglighet i hälso- och sjukvård och omsorg, ett ämne som är mycket angeläget. Inbjudna fack- och professionsförbund framförde sina synpunkter, jag bifogar våra synpunkter från Fysioterapeuterna nedan, se fotot. 

I veckan har också regeringen lagt fram vårändringsbudgeten. Från Fysioterapeuterna hade vi väntat oss mer av budgeten, särskilt när det gäller långsiktiga satsningar inom välfärdssektorn och på prevention. Läs mina kommentarer till budgeten i separat blogginlägg här.

De nordiska fysioterapeutförbundens ledningar träffas varje år för att utbyta erfarenheter och för att lära av varandra. I år var det Finlands tur att vara värd och platsen var Borgå (på finska Porvoo) öster om Helsingfors. En del av mötet ägnades också åt förberedelser inför WCPTs General Meeting, det fackpolitiska mötet som sker i anslutning till WCPT kongress i Genève i maj. Från Fysioterapeuterna deltog vice förbundsordförande Cecilia Winberg, förbundsdirektör Helena Pepa, hälso- och sjukvårdsstrateg Charlotte Chruzander och jag själv.  Ta gärna del av vår presentation från Fysioterapeuterna här. Förbundsledningarna från  fysioterapeutförbunden i Finland, Norge, Danmark, Island och Sverige träffades på Haikko hotel, strax utanför Borgå

Från Finland bar det för min del på torsdagskvällen direkt iväg till Svenska Distriktsläkarföreningens vårmiddag i Stockholm, där ordförande Marina Tuutma höll tal och betonade vikten av att samhället nu går från ord till handling när det gäller en satsning på primärvården. Hon betonade också särskilt vikten av det goda interprofessionella samarbetet. Tack för inbjudan och lycka till med dagens fullmäktige!

Elevhälsan är ett område som berör och vi arbetar för att få till en nödvändig förändring så att arbetsterapeut, logoped och fysioterapeut ska bli självklart inom elevhälsans område. Idag fredag skriver jag om det tillsammans med en rad andra debattörer i Dagens Samhälle

Strax innan tåget rullade från Stockholm fick jag ett kort men viktigt samtal utanför Riksdagen med Greta Thunberg. Det arbete som Greta och alla hennes kamrater bedriver är inte bara otroligt viktigt för vår planet, det är ett lysande exempel på en ledare som ger hopp och som verkligen lever sin vision och för mig och många, många andra är hon en förebild. Jag fick en kort intervju med Greta, och jag kommer att använda den i förberedelserna inför WCPT världskongress i Genève i maj, då jag bl.a. ska medverka i ett seminarium om ledarskap. Intervjun publicerar jag någon av de kommande veckorna. Önskar dig varmt lycka till med ditt fantastiska arbete Greta! Bilden till höger är från Greta Thunbergs Instagramkonto idag #fridaysforfuture

Önskar er nu alla en trevlig och hållbar helg!

 

Kommentar till regeringens vårändringsbudget

Idag presenterade regeringen Vårändringsbudget 2019. De skrivningar som finns om hälso- och sjukvården, och de mindre satsningar som trots allt görs på LSS och äldreomsorgen i vårändringsbudgeten är bra, men det krävs handling nu och långsiktiga investeringar i sektorn. Med tanke på de utmaningar som välfärden står inför hade vi förväntat oss mer av regeringens vårändringsbudget.

Det är dags att se medarbetarna som bär välfärden, varje dag. De behöver förutsättningar för att orka erbjuda en hälso- och sjukvård i världsklass, de behöver även förutsättningar för att kunna vara en del av omställningen. Det handlar t.ex. om möjlighet till kompetensutveckling och karriär, men även att fysioterapeuter, i likhet med både läkare och sjuksköterskor, självklart ska kunna få sin specialistutbildning betald. Primärvården måste stärkas om tankarna om nära vård ska kunna bli verklighet. Insatser för att stärka folkhälsan lyser med sin frånvaro vilket är oroande då vi måste arbeta offensivt med förebyggande insatser för att färre människor ska bli sjuka.

Att regeringen aktivt väljer att inte återinföra avdraget för den fackliga avgiften är beklagligt. Det fackliga engagemanget är grunden för den svenska modellen. Att stimulera till medlemskap i fackliga organisationer stärker den svenska modellen men framförallt den enskilde.

Hälso- och sjukvården behöver ett nytt ledarskap

Att debattera ledarskap är utmanande, särskilt om man som vi föreslår att ledarskapet behöver förnyas. Det första som behövs är nämligen insikten om att förändringen börjar med mig själv. Inte desto mindre är det ett mycket viktigt ämne för hälso- och sjukvårdens utveckling. Läs vår debatt i Dagens Medicins pappersupplaga eller här.

I onsdags var en sådan där särskild arbetsdag med mycket flow, som man gärna vill uppleva igen. Förbundet hade bjudit in till en första frukosthub i ett samhällsviktigt ämne, denna gång var det psykisk ohälsa bland barn och unga som stod på programmet. Den korta morgonstunden var väl förberedd, vi hade mycket kompetenta medverkande, vi hade rummet fullsatt med intresserade beslutsfattare, bl.a. från riksdagens socialutskott, vi hade många goda frukostsamtal och vi hade gott om följare via webben. Flow, helt enkelt. Och det verkade också som om vårt budskap landade hos de politiker som var närvarande. Se gärna webbsändningen i efterhand och notera särskilt den korta men starka berättelsen från Jenny Scott om vägen från psykisk ohälsa via Anna Dubergs Dansprojekt (efter 32 min 30 sek) Samma dag som vi hade vår frukosthub släppte Generation Pep en mycket intressant rapport inom samma ämnesområde, en ny stor hälsostudie som visar att barn och ungdomar äter för dåligt och rör sig för lite. Läs Pep-rapporten 2019 här.

Denna vecka har det kommit ett nytt intressant nummer av tidningen Fysioterapi. Läs gärna och kolla särskilt in förbundsledaren av Cecilia Winberg och Kommenterat från Marie Granberg.

I måndags var jag tillsammans med förbundsdirektör Helena Pepa inbjuden till invigningen av Arbetsterapiforum 2019, som startade med högtidligt firande av Arbetsterapi i Sverige 75 år. Stort grattis till Sveriges Arbetsterapeuter och tack för inbjudan Ida Kåhlin.Förbundsordförande Ida Kåhlin hälsade välkommen, hade ett intressant samtal med tre starka patientföreträdare, Lise Lidbäck, Sara Riggare och Madelene Beermann och socialminister Lena Hallengren invigningstalade på Arbetsterapiforum 2019.

Nästa vecka väntar möte i Finland då vi deltar i det årliga nordiska mötet mellan fysioterapeutförbunden, då vi bland annat förbereder oss inför stundande världskongress i Genève i maj.

Trevlig helg!

 

Varje system är perfekt utformat för att ge det resultat det ger

I veckan har både Sacos styrelse och Fysioterapeuternas förbundsstyrelse sammanträtt. På Sacostyrelsens agenda fanns viktiga framtidsfrågor för Saco och därutöver bland annat skattefrågor och de brännheta frågorna kring LAS. På Fysioterapeuternas förbundsstyrelse fanns godkännandet av Verksamhetsberättelse 2018, ta gärna del, det var ett händelserikt och intensivt verksamhetsår. Andra punkter var t.ex. kvalitets- och patientsäkerhetsfrågor och fastställande av datum för nästa kongress 14-15/11 2020.

Igår torsdag träffades såväl Distriktsrådet som Förhandlingsrådet inom Fysioterapeuterna. Jag gjorde ett kort besök hos Distriktsrådet och träffade distriktsordföranden från hela landet, vilket som alltid är både viktigt och värdefullt. 

Igår torsdag fick vi från Fysioterapeuterna möjlighet att lämna synpunkter på Socialstyrelsens strategiska färdplan. Det blev ett intressant samtal, nyttigt att reflektera tillsammans och att få möjligheten till rak feed back. 

Kommande vecka ska jag medverka i en paneldebatt på Vårdarenan, ett nytt stort möte för hälso- och sjukvårds-Sverige. Ämnet är: ”Hur ska primärvården mäkta med att växa i samverkan med kommuner? En strukturomvandling med fokus på primärvården kräver en betydligt starkare primärvård. I dag har den svårt att locka till sig läkare. Samtidigt måste banden till den kommunala sjukvården, också den till stora delar primärvård, stärkas. Hur ska det gå till?”

Jag kom att tänka på citatet jag hörde första gången för många år sedan från Donald Berwick, IHI: ”Varje system är perfekt utformat för att ge det resultat det ger”. Det är fortfarande lika aktuellt, och för min egen del en av mina ledstjärnor i arbetet. Om vi vill få till en förändring, så duger det inte att fortsätta på samma sätt som idag

Som en förberedelse inför paneldebatten har jag bett om tips och argument från personer inom olika delar i Fysioterapeuternas organisation. Läs synpunkter från Primärvårdssektionen, från privata fysioterapeuter och från distriktsstyrelsen i Kalmar län med både regional och kommunal primärvård.

Fysioterapeuter är redo att bidra konstruktivt till den omställning som behövs för att nå en god och nära vård. Men för att det ska bli praktiskt genomförbart krävs också en målmedveten satsning från sjukvårdshuvudmännen med ökat fokus och ökade resurser för såväl prevention som rehabilitering. Det krävs ett personcentrerat och hälsofrämjande ledarskap, som lyssnar mer på såväl patienter som medarbetare och leder verksamheten på ett nytt sätt. Det gäller att utforma systemet på ett nytt sätt, annars riskerar vi att få samma resultat som hittills. Varje system är nämligen perfekt utformat för att ge det resultat det ger. 

Kanske något att ta med sig också in i den stundande helgen? Trevlig helg!

 

”Alla artrospatienter ska ha träffat fysioterapeut innan de remitteras till specialist i sluten vård”

Som jag skrivit i två tidigare blogginlägg ska jag i nästa vecka medverka i en av många paneldebatter på Vårdarenan, ett arrangemang av Dagens Medicin Agenda, som benämns som en ny stor mötesplats i hälso- och sjukvårds-Sverige. 

Utgångsfrågan för panelen är: ”Hur ska primärvården mäkta med att växa i samverkan med kommuner? En strukturomvandling med fokus på primärvården kräver en betydligt starkare primärvård. I dag har den svårt att locka till sig läkare. Samtidigt måste banden till den kommunala sjukvården, också den till stora delar primärvård, stärkas. Hur ska det gå till?”

Som en förberedelse inför min medverkan i paneldebatten har jag ställt några av dessa frågor till några fysioterapeuter som finns mitt i primärvårdens vardag. Läs tidigare blogginlägg om detta här.

I detta inlägg har jag pratat med representanter för distriktsstyrelsen i Kalmar län, med Caroline Birgersgård, distriktsordförande, arbetar som fysioterapeut i Högsby kommun och med Hanna Kristelius, förhandlingsråd, som arbetar på distriktsrehabiliteringen i Oskarshamn inom primärvården i Region Kalmar län. 

Hur kan fysioterapeuter i primärvården bidra till omställningen?
Vi är en självklar del som första instans för många patienter som söker primärvård. Nu med den professionsneutrala vårdgarantin så ska fler patienter triageras till fysioterapeut istället för till läkare. Se till att det finns tillräcklig bemanning även av fysioterapeuter så att vi kan ta emot fler patienter som tidigare hade bokats till läkare. Fler patienter ska bedömas av fysioterapeuter i primärvården före remiss till slutenvård (ex ryggbedömningar, ALLA artrospatienter ska ha träffat fysioterapeut innan de ev remitteras till specialist i slutenvården).  

Fysioterapeuter kan bidra med allt som patienterna behöver hemma – vi skulle kunna erbjuda allt i hemmen om man inte kan ta sig till mottagning.  Både tryggheten att komma hem från sjukhuset och rehabiliteringen kan göras hemma med vår hjälp och med teamet runt patienten i hemmet. Det svåra här är när bemanningen inte är tillräcklig och vi bara kan prioritera tryggheten och inte rehabiliteringen i den grad vi önskar och vill.

Hur kan fysioterapeuter arbeta mera med prevention?
Om vi bara får tid och utrymme så är vi det självklara valet för att hjälpa/motivera patienter med ex risk för metabola syndromet. Inom primärvården idag är allt så slimmat och vi har inte alltid möjlighet att ta emot patienter som önskar hjälp med att ex komma igång med fysisk aktivitet. Tvingas prioritera hårt och får avvisa en del patienter som vi annars hade kunnat hjälpa innan de har ohälsa, som det är nu så tar vi emot dem när de redan insjuknat. Finns flera exempel där vi fysioterapeuter kan bidra mycket, ex fysioterapeut i skolan, utökad företagshälsovård som skulle kunna arbeta mycket mer förebyggande. Hitta former för fortsatt hjälp med fysisk aktivitet för ex personer med långvarig smärta.

Hur kan samarbetet mellan olika professioner stärkas ytterligare?
Fortsätta att hitta former där vi kan mötas över professionsgränserna. Våga lita på varandra. Se de olika professionerna som en tillgång ex vid samverkans- och trepartsmöten, dvs även fysioterapeuter ska bjudas in till dessa möten. Samverkansmodeller med patienten i fokus, t.ex ”Oskar” (Oskarshamns sjukhus).

Hur kan arbetsgivaren arbeta med att bli en attraktiv arbetsplats?
Erbjuda en konkurrenskraftig lön som matchar vår utbildningsnivå och vårt ansvar. Våga satsa även på fysioterapeuters arbetsmiljö, dvs kom bort från källaren. Satsa på utbildning och erbjuda vidareutbildning till specialist med bibehållen lön. Erbjuda möjlighet till varierade arbetsuppgifter med rimlig arbetsbelastning.

”En flexibel organisation där vi kan samarbeta utöver organisationsformer”

I detta blogginlägg har jag inför en paneldebatt nästa vecka, som jag beskrev i tidigare blogginlägg träffat Marie Granberg, förbundsstyrelseledamot Fysioterapeuterna och ordförande i Stockholms Privata Fysioterapeuter. Hennes budskap: ”Min vision är att vi får en flexibel organisation där vi kan samarbeta utöver organisationsformer oavsett om vi arbetar privat eller i regiondriven eller kommunal verksamhet. Vi som fysioterapeuter har en stor roll att fylla i framtidens sömlösa hälso-och sjukvård”.  Se min korta intervju med Marie Granberg här.

 

Hur ska primärvården mäkta med att växa i samverkan med kommuner?

I nästa vecka ska jag medverka i en paneldebatt på det nya stora mötet i hälso- och sjukvårds-Sverige kallat Vårdarenan

Utgångsfrågan för panelen är: ”Hur ska primärvården mäkta med att växa i samverkan med kommuner? En strukturomvandling med fokus på primärvården kräver en betydligt starkare primärvård. I dag har den svårt att locka till sig läkare. Samtidigt måste banden till den kommunala sjukvården, också den till stora delar primärvård, stärkas. Hur ska det gå till?”

Som en förberedelse inför min medverkan i paneldebatten har jag ställt några av dessa frågor till några fysioterapeuter som finns mitt i primärvårdens vardag. Först till Primärvårdssektionens ordförande Ingmari Rinsén

Några viktiga frågor som Primärvårdssektionen lyft fram är:

  • Statlig reglering av fortbildning. För att säkra att fortbildning sker utifrån verksamhetens och den enskildes behov behövs en statlig reglering av fortbildning för leg professioner inom hälso-och sjukvården.
  • Statlig reglering av titeln specialistfysioterapeut. Behovet av specialistfysioterapeuter växer inom primärvården. För att säkra kvaliteten, att det finns en utbyggd utbildningsstruktur (inklusive handledning) samt specialisttjänster behövs en statlig reglering specialisttiteln och ett erkännande av specialistutbildningen.
  • Översyn av ersättningsmodeller. De ersättningsmodeller som finns idag fokuserar på vårdproduktion. Forskning, fortbildning, handledning och interprofessionellt arbete är svårt att få till då de inte ryms inom ersättningsmodellerna.
  • En attraktiv primärvård. Redan idag är det svårt att rekrytera och behålla fysioterapeuter i primärvård och svårigheterna förväntas öka. För att skapa en hållbar och attraktiv primärvård för medarbetarna krävs bland annat möjlighet till kontinuerlig fortbildning och kompetens-och karriärutveckling. Det behövs också möjlighet till samverkan med arbetsgivare för dialog kring hur medarbetarnas kompetens tas tillvara på bästa sätt.

Hur kan fysioterapeuter i primärvården bidra till omställningen? Vi tror att fysioterapeuter har mycket att bidra med i primärvården vare sig den är privat-, kommunal- eller regionägd. Viktigt är att det finns tydligt uppdrag och tid för samverkan. Fysioterapeuter är ofta patientens fasta vårdkontakt på hälsocentralen och har ofta stor kunskap om patienten. Fysioterapeuter kan i alla delar av vården vara första instans för muskuloskeletala besvär.

Hur kan fysioterapeuter arbeta mera med prevention? Med ett bredare uppdrag, mindre fokus på antal patienter och mer fokus på vad och hur man gör så skulle fysioterapeuter kunna bidra vid varje besök. Viktigt är då att också ha tid och mandat att jobba med levnadsvanor och sjukdomsförebyggande metoder. Det fungerar inte om man räknar ”pinnar” eller vårdproduktion. Vi behöver få komma in på nya arenor likt skolor, förskolor osv. för att kunna jobba med prevention innan de söker oss för besvär/sjukdom.

Hur kan samarbetet mellan olika professioner stärkas ytterligare? Med fokus på teamarbete, fysisk närhet till varandra över yrkesgränserna, ett tydligt uppdrag med patienten i fokus. Tid för möten över yrkesgränser och mandat från ledning och styrning, mindre fokus på läkarbesök tror vi också behövs. Det finns idag också en del goda exempel på detta, som nog ibland har kommit till som en lösning för läkarbristen i primärvården, men där resultatet har blivit ett gott samarbete mellan yrkesgränser där man utgår från vilken profession som är mest lämpad att träffa patienten men som ändå har teamet att tillgå.

Hur kan arbetsgivaren arbeta med att bli en attraktiv arbetsplats? Karriär, utbildning, tid för reflektion, möjligheter till utveckling, närhet forskning i den verksamhet man jobbar i behövs. Specialistfysioterapeuter behövs för att klara det breda uppdrag vi har idag i primärvården. Betald specialistutbildning precis som läkarna har – en jämlikhetsfråga. Löneutveckling och generellt lönelyft ett måste!! Man kan inte tjäna mindre efter högskoleutbildning än före. Vi måste få betalt för det arbete vi utför annars riskerar vi att fysioterapeuter byter yrke och så tappar vi också kompetens. Lyhördhet från ledning och beslutsfattare, vi måste få bli delaktiga i den verksamhet vi jobbar i. Primärvården måste också få resurser för att utföra det uppdrag vi har, inte ha ett jätteuppdrag men bara personal och budget för att klara en bråkdel.

Hos Rehab Öst (Östergötland) har medarbetarna fått delge vad som kännetecknar en attraktiv arbetsplats: Möjlighet till kompetensutveckling/fortbildning. Sammanhållning i arbetsgrupp med tydligt ledarskap. Löneutveckling. Bra rimlig lön. Möjlighet att påverka sin arbetsmiljö samt arbetstider. Kanske en bra sammanfattning?