Redan torsdag och fyra intensiva dagar i Visby är till ända. Vår delegation från Sjukgymnastförbundet har varit igång i stort sett hela tiden i Almedalsvimlet. Känner mig nöjd med att vi har varit cykelburna och fått en del vardagsmotion på köpet. Knappt 10 mil på cykel och däremellan små korta promenader på kullerstensgatorna i Visby innerstad. Konstaterar att det funkar ganska bra för kollega Mari att cykla med rullväska på pakethållaren.

En fördel med att genomföra denna typ av satsning är att du svetsas ihop med gänget som du reser med. Det hör ju annars inte till vardagen att bo tillsammans med jobbarkollegorna och på så sätt umgås i princip dygnet runt.

Torsdagsmorgonen bjöd på ett nytt frukostmöte, denna gång med de ansvariga på SKL, för satsningen på De mest sjuka äldre, projektchef Maj Rom och projektledare Anette Nilsson. Vi var överens om behovet av mätbara indikatorer inom det sjukgymnastiska området. Ett ord som användes flera gånger av Maj Rom var vikten av”vardagsrehabilitering”.

Träffade Anne Carlsson med medarbetare på S:t Hans café, dit många sökte sig för att få skydd av regnet, som på torsdagsmorgonen nådde i Visby. Anne är nyligen omvald ordförande för Reumatikerförbundet och en stark och erkänt skicklig opinionsbildare. Hon brukar också tala sig varm för behovet av sjukgymnasters insatser, eller som jag hört henne säga emellanåt: ”Sjukgymnasten är en av våra medlemmars viktigaste personer i livet”.
Blev därefter intervjuad av Dagens Medicin omkring Kunskapslyftet för fysisk aktivitet och fysioterapi, som vi lanserade i gårdagens seminarium. LSR bedömer att de finns en kunskapsbrist i hälso- och sjukvården och i samhället i stort om vilka möjligheter som finns och resultat som kan uppnås inom området fysisk aktivitet och fysioterapi. Vi vet mycket om effekterna, men kunskapen används inte, vare sig inom hälso- och sjukvården eller inom skola, arbetsliv eller äldreomsorg. Ledare och medarbetare i organisationer saknar ofta incitament, andra frågor prioriteras, av tradition eller av okunskap. Det saknas också indikatorer att följa upp i uppföljningsmetoder som Öppna jämförelser.
Därför, och med gårdagens seminarium som grund, vill vi ta detta initiativ, för att tillsammans med andra grupper verka för ett Kunskapslyft inom fysisk aktivitet och fysioterapi. Vi kommer att verka för detta under hösten och närmast kommande år, i debattartiklar och opinionsbildning i samhälle och politik. Det är inte okej att det finns känd kunskap, som inte används och att detta bidrar till en av vår tids stora problem, inaktivitet, med allvarliga levnadsvanesjukdomar som följd.

Lunchen ägnades åt ett möte med Vårdförbundets ledning. Vi stämde av aktuellt opinionsläge för våra respektive viktiga frågor, och också vilka gemensamma angelägna frågor som vi har. Vi är överens om att ett konstruktivt systematiskt förbättringsarbete behövs, där hela teamet runt patienten involveras och där patienter och närstående utgör den viktigaste delen i teamet, kanske t.o.m. är den som ska leda teamets arbete i många avseenden. Det är ju trots allt patienten eller individen själv, som vi finns till för. Vi bestämde oss för att fortsätta samtalen framöver, det ännu viktigt att vi som parter får vara med och forma en utvecklingsinriktad förättrad hälso- och sjukvård.

Så var det dags att summera med gänget, och ta färjan åter till fastlandet. Kvar på ön finns fortfarande massor av engagerade människor, som fram till och med söndag kommer att fortsätta att mötas.

Jag ser tillbaka på en givande vecka, där jag upplever att vi i Sjukgymnastförbundet både mött förståelse och intresse för våra frågor och också haft flyt med att nå uppmärksamhet. Namnbytet till fysioterapeut, som förväntas ske 1januari, utgör en språngbräda för att våra frågor hamnar ännu mer i fokus.
Jag är särskilt nöjd med att vi fick så bra feed back på gårdagens seminarium, att vi knutit värdefulla kontakter till oss i Sjukgymnastförbundet, både företrädare för patientorganisationer, SKL, departement och nyckelpolitiker i Socialutskottet, men också media, samarbetspartners från andra fackliga organisationer m.fl.
I morgon väntar genomgång av ackumulerad mejlskörd, summering av aktuella frågor och därefter nedvarvningsdags. En dag kvar till semester!

Tredje dygnet i rad i Almedalen med massor av intressanta aktiviteter, bra seminarier, politiska utspel,mycket folk i ett somrigt Visby- men, för lite sömn…

Gårdagen, onsdagen, blev om möjligt ännu mer intensiv än tidigare. Började med en frukostträff med regeringens äldresamordnare Eva Nilsson Bågenholm tillsammans med förbundsstyrelseledamöterna Marie Granberg och Mari Lundberg. Eva hade bra koll på vårt område inom äldreområdet, och vi var överens om att det nu handlar om att tydliggöra resultatet av sjukgymnastiska insatser på ett bättre sätt. Med sin tidigare erfarenhet som Läkarförbundets ordförande har Eva kunskap om systemet på ett sätt som är värdefullt också för Sjukgymnastförbundet. Vi bestämde oss för att dela en del dokument, fundera över sommaren på hur vi går vidare och sedan träffas igen kring äldrefrågor och sjukgymnastik i augusti på Sjukgymnastförbundets kansli på Vasagatan i Stockholm.
Visby känns för övrigt nästan som ett Stockholm i miniatyr denna vecka. Människor promenerar, småspringer eller cyklar i gator och gränder. Tjockt med folk och i vart och vartannat hörn står någon som man tycker sig känna igen, men som strax därpå visar sig vara en minister eller kändisjournalist eller annan från medier välkänd figur. Största skillnaden är nog den avslappade klädseln och det är inte utan att man kan tycka synd om den som inte kunde klädkoden och som kommer i mörk kavaj och slips. För egen del är det gympaskor och cykel/cykelhjälm som gäller mestadels denna vecka. Cykel är ett utmärkt sätt att ta sig skapligt snabbt fram. Ett tips är dock att ta med egen cykel eller att boka cykel minst ett halvår i förväg. Både boende och cykel är fullbokat sedan mycket länge, och det är mer än en som ”sover på golvet” hos någon man känner denna vecka.

Huvudpunkten under onsdagen för vår del var förstås det seminarium som vi själva anordnade.
Fysisk aktivitet den bästa medicinen
Allt gick enligt planerna, solen sken, ca 80 personer i Westanders trädgård, panelen var både kompetent, skicklig och trevlig. Marie Granberg inledde med en kort fysisk aktivitet till musik och människor njöt av att röra på sig. Det gav mig som moderator möjlighet att förtydliga att sjukgymnastik/fysioterapi handlar om att göra och lära, inte bara ha kunskapen, utan att verkligen ”få det gjort”.

Samtalet med panelen löpte på lätt, och Mari Lundberg förtydligade skillnaden mellan fysisk aktivitet i allmänhet och fysioterapi. Peter Friberg, Läkarsällskapets ordförande belyste vad vi egentligen vet om fysisk aktivitet och också vad vi vet om konsekvenserna av inaktivitet. Vid ”organisationsbordet” visade det sig att både landstingsdirektören i Värmland Hans Karlsson och Ulrica Sundholm, politisk sakkunnig på Socialdepartementet hade bra koll på detta med betydelsen av fysisk aktivitet. Och allra störst stöd fick vi, inte oväntat, från Christina Fjellström, tf förbundssekreterare i Riksförbundet HjärtLung. Patienter, närstående och de som företräder detta vet vikten av fysioterapi och det värde det verkligen skapar för ”den som hälso- och sjukvården är till för”. Maria Enggren Zavisic, socialpolitisk strateg på LSR, var den som administrativt ansvarade för genomförandet av vårt seminarium, och hon och vi fick också bra stöd av flera kollegor från LSRs Gotlandsdistrikt och även flera andra tillresande sjukgymnaster från olika delar av Sverige.
I Almedalen finns det denna vecka ca 2500 seminarier av alla slag. Därför känns det särskilt roligt och fint att få det omdömet vi fick av en av besökarna via Twitter.

Tack till alla som ställde upp i panelen, till alla besökare, till hela LSR-gänget på plats och också till dig som läsare, vi har fått en hel del digital support också denna vecka, vilket känns stimulerande!

Efter seminariet vidtog ett antal mingel för min egen del, både i Westanders trädgård, på Dagens Medicins ”maktmingel” m.m. ”Gamla” kontakter blir som nya, här fanns t.ex. både Anders Andersson (KD) och Saila Quicklund (M), båda gruppledare för sina partier i Socialutskottet. Saila är också sjukgymnast, F.n. den ende sjukgymnasten i riksdagen.

Åsa Himmelsköld, sektionschef på avdelningen för Vård och omsorg på SKL minglade om vårdval och patientmakt med Johan Assarsson, patientmaktsutredare och Anders Henriksson (S), landstingsråd i Kalmar tillika ledamot i SKLs styrelse och arbetsutskott.

Vi hann också lyssna till statsminister Fredrik Reinfeldts tal i Almedalsparken innan vi avslutade med en bit mat och cykeltur tillbaka ”hem” till Vibble i Gotländsk sommarnatt.

Började dagen med en skön cykeltur från Vibble till Almedalen och ett tidigt morgonseminarium 06.45 med Anna Herrting och Margareta Kristenson om Hälsofrämjande möte. Utsökt utsikt över ett blått hav samtidigt som cykeln rullar utför backen ned mot hamnområdet. Känsla!
Andra frukostmötet denna morgon blev hos Vårdförbundet i TCO-trädgården om patientsäkerhet. Angeläget ämne med arbetsmiljö och patientsäkerhet. Göran Stiernstedt betonar att SKL kan och vill bli bättre på samarbete över avdelningsgränserna. kan bara instämma. Idag finns inte tillräckligt mycket samverkan mellan arbetsgivaravdelningen och avdelningen för vård och omsorg. Som facklig organisation för vi samtalen med SKL, och då är det viktigt att SKL inom sig har ett bra samarbete. Det är också mycket viktigt att fler parter än Läkarförbundet och Vårdförbundet bjuds in. Sjukgymnastförbundet vill vara delaktiga i detta arbete. Min retoriska fråga vid denna typ av seminarium är att ställa första frågan och säga:
-”Som ordförande i Sjukgymnastförbundet, hälso – och sjukvårdens tredje största profession har jag en fråga: Hur tar ni tillvara alla professioners kompetens på bästa sätt”.
De flesta nickar instämmande, men sanningen är att tradition och vana gör att sjukgymnasters kunskap inte tas tillvara tillräckligt. Vilket inte är bra för patienterna. Eller borde vi säga människorna i stället. Eller individerna. Patient är ett svårt ord och en svår roll.
Hann med ett kortare besök på Vårdanalys seminarium om vårdval. Ett svårt ämne, där det förefaller som det mesta återstår att göra, för att vården inte bara ska styra mot ekonomiska incitament, som leder till suboptimering.

Lunchmöte med Eva Estling, SKL också om patientsäkerhet. Ser fram mot fortsatt samarbete i frågor som rör nationell strategi för patientsäkerhet, arbetsmiljö och konkret patientsäkerhetsarbete och nästa nationella Patientsäkerhetskonferens. LSR vill vara med i arrangörsgruppen nästa konferens, framförallt eftersom vi finns i hela vårdkedjan, inte minst i de farliga skarvarna i värdens övergångar.

Eftermiddagen innehöll givande rundabordssamtal kring ämnet Patientkraft, med Stockholms Sjukhem som arrangörer. Har satt mig in en del i deras sätt att leda arbetet, eftersom jag fanns med i juryn för Årets kvinnliga ledare, och där sjukhusdirektören vid Stockholms Sjukhem utsågs till Årets ledare 2013.

Sedan dags för möte med Anders W Jonsson, ordförande i riksdagens socialutskott. Hur lägger man upp ett kort möte med en strikt inbokad person, som dessutom är 1:e vice ordförande i Centerpartiet? Vi valde att ta en halvtimmes ”walk and talk”. Bra för oss båda. Mötet blev konstruktivt, och det kommer att finnas anledning att ha fortsatt kontakt efter sommaren. Socialutskottet är nästa instans för bl.a. namnfrågan och bytet till Fysioterapeut.
Och fysioterapeuter har många konstruktiva idéer om hur hälso- och sjukvården kan förbättras, och vi vill och ska medverka mera.
Gustav Fridolin, språkrör för (MP) har fått många epitet, bl.a. ”världsförbättrare”. Tisdagskvällen tillhörde Miljöpartiet och Gustav Fridolin gjorde vad han kunde för att leva upp till epitetet. I en sagolikt vacker Almedalsmiljö talade han sig varm för vikten av att ledare styr med hjälp av sina värderingar. Mycket folk, eskorterad av en fanclub med ”Nej till kärnkraft” intog Gustav Fridolin hela sommarkvällen i Visby.
>
Tisdagen avslutades med trivsamt mingel hos Myndigheten för Vårdanalys, där myndighetschefen Fredrik Lennartsson visade prov på sin förmåga att bygga gränsöverskridande nätverk.

En lång och intensiv Almedagsmåndag går mot sitt slut. Vi startade med att cykla 9 km till färjan i Oskarshamn, i sol och medvind, och kunde glida förbi en lång bilkö till färjan, cyklister har en egen gräddfil. Dock finns det förbättringspotential i trafiksäkerheten för cyklister på väg till färjeläget. Inte rimligt att behöva köra mitt bland bilar i vänsterfil. Där har Visby kommit betydligt längre. Vi är inrymda i Vibble, 3 km söder om stan, och kan cykla på cykelbana hela sträckan. Bra Visby!

Hade ett bra möte på färjan, med vice ordförande i Socialutskottet Lena Hallengren. Fick möjlighet att uppdatera henne om aktuella frågor inom fysioterapi, men också att få information om vilka hälso- och sjukvårdsfrågor som ligger överst på hennes agenda. Inser att vi sannolikt ligger helt rätt i tiden. Hälso- och sjukvården är verkligen en möjlighetsbransch, vi kan göra allt mer för allt äldre personer, vilket leder till att vi lever allt längre. Men det gör också att kostnaderna för vård ökar kraftigt i framtiden. För att klara detta måste samhället satsa betydligt mer på förebyggande åtgärder, t.ex. folkhälsa och minskning av vårdskador, som t.ex. fallolyckor. Frågor där sjukgymnaster/fysioterapeuter verkligen kan göra stor skillnad. Vi har många möjligheter i detta. Viktigt att fysioterapeuter uppfattas som en möjlighet, nye bara en kostnad!

Under dagen har jag hunnit med att besöka Dagens Samhälles utfrågning av patientmaktsutredaren Johan Assarsson. Den nya patientmaktslagen är en mycket viktig förbättring, även om den inte når fullt ut. Rehabilitering omnämns t.ex. inte alls.

Seminariet om professionernas roll i samhället, som vi hade inplanerad, var fullt, i stället blev det spontana möten med många människor. Passade också på att lyssna på Aftonbladets utfrågning av jämställdhetsminister Maria Arnholm (FP). Hon klarade sig bra, och svarade smidigt på besvärliga frågor om kvotering och andra viktiga men svåra frågor. Hon lyckades provocera några män i lyssnarskaran, sannolikt för att männen inte förstod bättre. Jämställdhet är inte lätt, men det är viktigt!

Nu är större delen av vår LSR-delegation på plats i Visby, och jag ägnade en del av kvällen åt att prata ihop mig med förbundsstyrelseledamöterna Mari Lundberg och Marie Granberg. Vårt tema är Fysioterapi, den bästa medicinen.

Kvällen avslutades med att jag deltog i Debatteriet, på Hälsodalen, en aktivitet bland många hälsoinitiativ här i Almedalen. Företrädare för Läkarsällskapet, Stockholm Marathon, Friskis och Svettis och Sjukgymnastförbundet m.fl. frågades ut kring frågor om hälsa, träning och dess effekter på levnadsvanor. Jag försökte profilera fysioterapin, som område, och betonade särskilt att en av vår tids stora hälsofaror är inaktivitet, snarare än träning. Men som i allt är det viktigt med balans.

Efter cykeltur i skymningsljus, nu dags att sova. I morgon tidig start i gröngräset i Almedalen. Bra att bo en bit utanför stan, idag blev det ett par mils cykling ”på köpet”.

Packar just nu cykelväskorna inför Almedalen, samtidigt som jag följer socialmnister Göran Hägglunds olika framträdanden i Almedalen idag via TV och sociala medier. Tar cykeln till färjan i morgon förmiddag, och sedan väntar en intensiv vecka i Almedalscirkusen. Har deltagit många gånger tidigare, men efter ett halvår som ordförande för Sjukgymnastförbundet måste jag medge att jag känner en särskild utmaning i år. Aldrig förr har våra frågor varit viktigare än nu, både i hälso- och sjukvården och i samhället i stort.
Läs gärna min ledare i vår tidning Fysioterapi om aktuella frågor LSR-ledare i Fysioterapi

Vi är en delegation från LSR som åker, och vi kommer att bevaka många seminarier tillsammans LSR i Almedalen2013 Dock långt ifrån alla, i år är det rekordmånga aktiviteter, ca 2500.

Några glimtar i min kalender för veckan som kommer:
Måndag Cykel till färjan Oskarshamn-Visby, möte med vice ordförande i Socialutskottet Lena Hallengren (S), seminarium om professionernas roll i samhället, ev. kvällsmöte med ”Debatteriet” på Hälsdalen om fysisk aktivitet och hälsa
Tisdag Morgonmöte Hälsotorget med bl.a. Min företrädare som LSR-ordförande Anna Herrting, frukostmöte med regeringens äldresamordnare Eva Bågenholm, Vårdförbundets seminarium om vårdskador och arbetsmiljö, förmiddagsmöte med Vårdanalys om vårdval, lunchmöte med Eva Estling, SKL om patientsäkerhet, eftermiddagsmöte med ordföranden i Socialutskottet Anders W Jonsson (C), kvällsmingel med Myndigheten för Vårdanalys
Onsdag Frukostmöte med Vinnvård, förmiddagsmöte med SKL om patientmakt.
Kl. 13.00 arrangerar vi LSRs seminarium
Fysisk aktivitet den bästa medicinen och hoppas på många deltagare och en bra debatt!
Eftermiddagen ägnas sedan åt boksläpp på LeadingHealthCare, mingel hos Westanders följt av Dagens Medicins ”maktmingel”, med personer på deras ”100-lista”. Hoppas kunna lyssna en del till statsministern på onsdagskvällen också.
Torsdag Frukostmöte med SKL om ”De mest sjuka äldre”, förmiddagsmöte med Dagens Medicin om riktlinjer för rygghälsa, lunchmöte med ordföranden i Vårdförbundet Sineva Ribeiro. Torsdag eftermiddag tar vi båten hemåt igen.

Nu fortsätta packa och lyssna/spana på nuvarande socialministerns tal i kväll. Ser fram mot att i morgon träffa en av hans motkandidater om socialministerposten efter valet nästa år, Lena Hallengren, och uppdatera henne på viktiga frågor inom Fysioterapi.

Trots alla viktiga inbokade möten, vet jag av erfarenhet, att bland det viktigaste är de möten, som ”bara händer” och att det är viktigt att ha tid för detta också.

Nedan en bild från Almedalen för tre månader sedan, då jag besökte LSRs Gotlandsdistrikt. Garanterat mera folk i Almedalen i morgon. Andra bilden är från förra sommaren. Det ÄR vackert i Almedalen.
Hej Almedalen, nu kör vi!

Under våren har vi i Sjukgymnastförbundet startat en Framtidsgrupp i syfte att fånga upp frågor inför framtiden – som i vissa fall redan är här…
Hur fångar vi kraften hos unga människor som utbildar sig för sitt framtidsyrke Fysioterapeut. Och hur driver och stöttar vi från Sjukgymnastförbundet frågor som är viktiga för de som är nya i yrket? Hur spanar vi på omvärlden för att uppnå bästa möjliga resultat?
Framtidsgruppen leds av Cecilia Winberg, förbundsstyrelseledamot, sjukgymnast och forskare. Till gruppen är knutna personer som nu är studenter eller nyligen har varit det. Jag har som ordförande initierat gruppens tillkomst och följer deras arbete med intresse. Inser att det inte är självklart, varken på utbildningarna eller i arbetslivet, att unga människors kraft och energi tas tillvara. Det gäller förvisso inte bara unga människor. Det finns mycket mer att göra inte minst inom ledarskapsfrågor, för att verkligen ta till vara alla människors kraft i organisationen. Alla människor kan växa, bara de får möjlighet!

Idag har Framtidsgruppen träffats i Växjö. På programmet stod bland annat dialog med Calle Hageskog, professor i idrottens ledarskap vid Linnéuniversitetet. Hur kan vi kombinera teori och praktik i vardagen? Hur kan vi stärka yrkeskunnandet? Calle har en bakgrund som gymnastikdirektör tillika framgångsrik ledare inom idrottsrörelsen i många år, bl.a. som Davis Cup-kapten för svenska tennislandslaget. Det var under ”guldåren”med bl.a. Mats Wilander, Stefan Edberg och Magnus Larsson. Idag driver han tillsammans med Edberg och Larsson en utvecklingsanläggning http://www.readyplay.se/ ”världens första tennishall byggd helt i trä”. Calle är också engagerad i ett globalt utbildningsprogram för tränare, och gav en glimt också av detta.
Inspirationen och kreativiteten gick på högvarv denna eftermiddag!
Fångade ett par tänkvärda citat från Calle:
-”Vi fungerade bättre tillsammans i landslaget när vi trivdes ihop” och
-”Interna arbetsmiljön så viktig! Att forma ett bra klimat på en klinik är guld värt. Patienten märker det direkt. Det handlar om patientsäkerhet”

Inget tillkrånglat där inte. Relationer är avgörande för klimat, resultat och säkerhet.

Är glad att Framtidsgruppen nu har kommit igång och ser fram mot deras fortsatta arbete. Till hösten bjuder vi in till en Seniorträff, för att bättre fånga erfarna sjukgymnasters kunskap och för att ha erfarna sjukgymnaster som bollplank. Tänk att få ha utvecklande reflektioner och dialoger tillsammans med företrädare för både Framtidsgrupp och Seniorgrupp och tillsammans med Calle Hageskog.
Just nu får det vara min önsketanke!

Välkommen till min nystartade blogg! Varför starta en blogg Stefan? Frågan, som ställdes av Sjukgymnastförbundets kommunikatör Peter Karlsson var klok, och fick mig att fundera ytterligare en gång.
Jag har sedan länge insett kraften som finns i strategisk kommunikation, inte minst i sociala medier. I jobbsammanhang använder jag mest Twitter, och känner att det ibland blir väl knapphändigt med 140 tecken. Därför startar jag en blogg, för att kunna skriva några rader ytterligare i ett ämne, som känns angeläget. Tänker också publicera en del foton i bloggen, länka till andra medier och försöka få till förstärkning av viktiga budskap- en poäng är att få olika sociala medier att förstärka varandra. Tack för bra fråga Peter!

Börjar med en kort berättelse om framtidstro. I förra veckan spreds nyheten, att en av Sveriges simstjärnor de senaste åren, Martina Granström, beslutat sig för att inom kort avsluta sin simkarriär endast 21 år gammal, för att satsa helhjärtat på att utbilda sig till sjukgymnast. Jag fick tipset av Sjukgymnastförbundets jurist Martha Gurmu i fikarummet, hon hade just hört det på nyheterna.
Jag blev intresserad, och skickade ett mejl till Martina, där jag berättade att jag gärna ville träffa henne, för att höra mer om hennes drivkrafter för att bli sjukgymnast. Fick snabbt svar, vilket ledde till ett snabbt påkommet lunchmöte redan igår.

Vi träffades i Jönköping, där Martina bor. Cyklandes direkt från simpasset kom en energifylld vältränad tjej. Den framtidstro som hon utstrålade vill jag dela med dig som läsare. Med erfarenhet från många års träning, berättade hon att intresset för sjukgymnastyrket väckts bl.a. av att hon funderat mycket varför just hon har hållit sig i stort sett skadefri under hela sin karriär. Intresset hade också väckts av kompetenta sjukgymnaster som hon träffat på, och också haft möjlighet att auskultera hos. Och nu kändes studierna väldigt stimulerande, inte minst i anatomi och fysiologi. Martina ser möjligheter och vet ju också efter all tid hon lagt ned på simningen, att träning ger färdighet. Hon har hittills bara avverkat en termin, men kommer nu att satsa helhjärtat på att bli sjukgymnast.
-”Fast sjukgymnast blir du knappast”, sa jag. ”Snarare fysioterapeut”
-”Känns helt ok”, sa Martina. ”Det känns väldigt naturligt med fysioterapeut, det speglar bättre vad yrket innehåller”.
Att vara sjukgymnast eller fysioterapeut är att ha ett mycket viktigt arbete. Ett framtidsarbete, som handlar om förebyggande, behandlande och rehabiliterande insatser. Ett arbete som för många människor inte bara är viktigt, utan rentav livsviktigt! Lycka till med din utbildning Martina. Och lycka till i SM i Halmstad nästa vecka!