I fredags 10/2 kunde vi höra på Sveriges Radio om att det är tilltagande brist på fysioterapeuter ute i landet . Detta är ingen nyhet för oss i professionen, men den senaste tiden har vi fått fler, och mer alarmerande signaler, från arbetsgivare runt om i landet att de inte kan tillsätta tjänster med fysioterapeuter. P4 Jämtland gjorde en uppföljande intervju med mig den 13/2 där jag lämnar förslag på vad arbetsgivare kan vidta för åtgärder.
1. Arbetsgivarna måste bli attraktiva arbetsgivare för fysioterapeuter. Här handlar det om att erbjuda bra villkor, med högre lön och bättre lönespridning och en god arbetsmiljö. Men en mycket viktig sak är även att fysioterapeuter ska ha möjlighet till adekvat kompetensutveckling. I höstas publicerade vi rapporten ”Fysioterapeuters förutsättningar för livslångt lärande samt tillgång till kunskaps- och beslutsstöd” som visar att detta är ett väldigt stort problem framförallt i kommunerna. Läs rapporten och debattartikel här.
Fysioterapeuter som är anställda i kommuner har, i jämförelse med sina kollegor inom primär- och slutenvård, sämst möjlighet att upprätthålla sin kompetens. De saknar i stor utsträckning möjlighet till fortbildning, kollegialt utbyte och de har inte tillgång till databaser där de kan ta del av forskning. Det är självklart att sådana parametrar spelar in när man som anställd överväger en anställning.
2. En annan viktig del är att arbetsgivarna måste ta tillvara alla de professioner och resurser som finns inom hälso- och sjukvården på bästa sätt. Här handlar det om att se sina medarbetare och de möjligheter som teamarbetet ger. Men det krävs mod att tänka nytt i förlegade och ineffektiva strukturer och här finns stor utvecklingspotential. Fysioterapeuter kan göra mycket mer inom hälsa, vård och omsorg om man bara tillåts. Det finns många bra exempel på detta runt om i landet som effektiviserar verksamheterna och dessutom också är mer kostnadseffektiva, samtidigt som fysioterapeuterna bidrar och utvecklas i sin kunskap och kompetens.
a. I Skåne, vid Brahehälsan, träffar patienter med smärta och problem med rörelse- och stödjeorganen en fysioterapeut direkt istället för en läkare. Detta kan till och med spara resurser då ett besök hos en fysioterapeut är billigare än till en läkare. Beräkningar som vi har gjort visar att det lågt räknat handlar om minst en miljard kronor årligen som kan frigöras. Läs mer här.
b. I Region Jämtland/Härjedalen skriver fysioterapeuter sedan i våras röntgenremisser. Att fysioterapeuter kan och har rätt att ställa diagnos borde vara väl känt, men tyvärr är det på få platser denna kunskap används. Men i Brunflo har fysioterapeuterna fått adekvat utbildning i att skriva röntgenremisser och det utökade ansvarsområdet sker under ordnade och patientsäkra former. Resultatet är mycket bra, framförallt för patienterna. Väntetiderna har kortats, de är nöjda och från röntgen är man också mycket nöjd. Läs mer här.
3. I grunden handlar bristen på fysioterapeuter om att det utbildas för få, men det är många som söker till utbildningen. Idag är det 12 sökande på varje utbildningsplats till fysioterapeut, och utbildningen är tre årig.
För ett år sedan gjorde vi en undersökning tillsammans med Ipsos för att utvärdera utbildningsbehovet av fysioterapeuter. Den undersökningen visar att efterfrågan redan är större än tillgången på fysioterapeuter.
En tydlig trend är dock att samhället efterfrågar ett mer hälsofrämjande och personcentrerat förhållningssätt i hälso- och sjukvården. Detta kommer innebära att efterfrågan på fysioterapeutisk kompetens ökar ytterligare vilket grafen ovan inte tar hänsyn till.
Detta betyder att när vi redan idag ser en tilltagande brist på fysioterapeuter behöver universiteten agera och bygga ut utbildningarna med ytterligare platser för att det inte ska råda en alarmerande brist på yrket inom några år.