För 75 år sedan bildades vårt fack- och professionsförbund. Idag fortsätter förbundet att göra skillnad för medlemmar och för medborgare och patienter. Förbundets frågor tillhör idag samhällets viktigaste frågor, inte minst inom området hållbar hälsa och välfärd.
Det var 10 januari 1943 som KLSR, Kvinnliga Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund bildades, med 277 sjukgymnaster som medlemmar. Idag 75 år senare har förbundet 12 713 medlemmar. Det konstituerande mötet på Serafimerlasarettet i Stockholm öppnades under ordförandeskap av fröken Ingeborg Eriksson, som i sitt hälsningsanförande uttryckte förhoppningen ”att sjukgymnaster med idealitet, hängivenhet och enighet skall arbeta för det nya förbundets framgång, med uppoffring av privata intressen för det allmännas bästa”. Läs mer här.
75-årsjubiléet kommer att uppmärksammas flera gånger under 2018. På Fysioterapeuternas kansli firades med kaffe och tårta i onsdags.
Igår torsdag började en ny avsiktsförklaring med SKL att gälla, avseende vägledning om schemaläggning av arbetstider. Syftet är att den ska vara ett stöd i det lokala arbetet för våra fackliga representanter och deras arbetsgivare. De ska kunna använda avsiktsförklaringen som ett verktyg och vägledning vid planeringen av hur medarbetarna ska arbeta. Läs mer här.
Nationella taxan och privata fysioterapeuters villkor. Situationen för privata fysioterapeuter har som jag nämnt flera gånger tidigare i denna blogg blivit allt mer bekymmersam. Ersättning och villkor försämras, och attityden från många landsting och regioner avseende vårdval och nationella taxan speglar verkligen inte det ökande behov som finns av fysioterapeuters tjänster. Många patienter med kroniska sjukdomar och andra patienter med långvariga och stora behov riskerar därmed att hamna i kläm och inte få den rehabilitering de behöver och har rätt till.
De signaler vi får från våra medlemmar är att många mottagningar överväger att lägga ned sin verksamhet, eftersom det blir allt svårare att kunna bedriva en högkvalitativ verksamhet med de försämrade ersättningarna och villkoren. Landstingens och regionernas inställning är svårbegriplig, särskilt eftersom det verkar vara ganska stor enighet kring att prevention och rehabilitering behöver stärkas, om välfärden ska klara sitt uppdrag framöver. Då behövs det fler fysioterapeuter, inte färre. Redan idag är det brist på fysioterapeuter på många håll och det är svårt att förstå att inte landsting och regioner gör mer för att vara attraktiva arbetsgivare, och ser privata aktörer som ett viktigt komplement, i stället för att försvåra deras möjligheter att verka. Vi kommer att fortsätta hårdbevaka denna fråga och jag återkommer säkerligen också om detta i denna blogg framöver.
Önskar nu alla en skön helg med en bild från morgonpromenad i vackra Stockholm i veckan. 
