Kategori: Prevention

Att leva sin vision

När Fysioterapeuternas kongress 2016 antog den nya visionen Alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse, så minns jag att jag fick rådet av mina medarbetare att inte bara lotsa beslutet om en ny vision i hamn, utan att också se till att vi verkligen försöker leva utifrån visionen, att använda den som en ledstjärna för det som vi vill uppnå.
Så har vi gjort, och denna vecka var inget undantag. Både vid uppvaktningen av socialminister Lena Hallengren och vid en rad andra möten hade vi stor nytta av att peka på vår vision, även om vi har lång väg kvar för att närma oss visionen.

Onsdagen blev intensiv. Dels fick vi möjlighet till uppvaktning av socialministern 

och dels fick vi möjlighet att föredra vårt perspektiv på preventionsfrågorna vid Moderaternas Preventionsdag i Sveriges Riksdag. Många professioner medverkade och det blev en mycket engagerad heldag.  Ta gärna del av vår presentation här.

Idag fredag släpps avsnitt 6 av En podd i rörelse där vice förbundsordförande Cecilia Winberg samtalar med Årets fysioterapeut 2019 Charlotte Häger. Lyssna på deras intressanta samtal här.

I veckan hade vi besök på Fysioterapeuterna av av Amanda Sjöquist och Marie Kaufmann från Sacos framtidsutredning. Vi hade ett bra och inspirerande samtal om hur Saco ska kunna bli ännu bättre och nå sin fulla potential för framtiden.

Om exakt ett år är det dags för Fysioterapeuternas Kongress 2020. Arbetet inför kongressen är igång och igår torsdag hade vi ett frukostmöte med externa deltagare kring ämnet hållbar hälsa. Trots tidig morgon och novembermörker fick vi ett inspirerande och rikt samtal. Tack för att ni hjälper oss i vårt framtidsarbete! Trevligt och innehållsrikt frukostmöte för #fysioframtid med Ulrika Lindstrand, Sveriges Ingenjörer, Lise Lidbäck, Neuro, Sandra Pernkrans, Sveriges Elevkårer, Lisbeth Löpare Johansson, SKL , Lena Granqvist, Saco och Helena Pepa, Fysioterapeuterna.

Snart är det helg och förutom en god portion rörelse ska jag försöka njuta av novembermörkret. Och kanske tända många ljus, för både värme och ljus är sådant som vi längtar efter nu.

Trevlig helg!

Fysioterapi 2019

En av årets höjdpunkter är Fysioterapi 2019, den vetenskapliga konferens som arrangeras av Fysioterapeuterna vartannat år. Evenemanget pågår onsdag till fredag i Stockholm och är en högintensiv arena för kompetensutveckling och nätverkande och ett sätt att hänga med i det pågående förändringsarbetet i hälso- och sjukvården.

Dagarna inleddes med en energifylld invigning med fokus på framtidens hälso- och sjukvård där, förutom jag själv, också projektledaren för konferensen Charlotte Chruzander, Fiona Bull från WHO, statssekreterare Maja Fjaestad, sektionschef Emma Spak från SKL och huvudsekreterare Louise Andersson från utredningen God och nära vård medverkade. Se hela invigningen i efterhand här och läs mitt inledningstal här. Du kan också här ta del av den rörelse som guldskalpellvinnaren Anna Duberg skapade i rummet med mer än 1000 fysioterapeuter i salongen. Mäktigt! Se också ett fotocollage från dagarna här och ta del av ytterligare webb-sändningar i efterhand här

I samband med konferensen fick vi en debattartikel publicerad i GP där förbundet redovisar de brister i arbetsmiljö och patientsäkerhet som framkommit i en enkät ställd till fysioterapeuter i primärvården. Det är uppenbart att det bl.a. behövs ett nytt hälsofrämjande och personcentrerat ledarskap för att komma till rätta med bristerna i dagens system. 
På onsdagskvällen arrangerades ett mingel med inbjudna gäster, där två internationella utmärkelser uppmärksammades samt Årets fysioterapeut 2019 korades. Se prisutdelningarna i efterhand här.

Det var full aktivitet även i utställningshallen hos utställare, vid sektionernas montrar och i Fysioterapeuternas gemensamma monter. Även en del podd-inspelningar blev det.

Att mötas på detta sätt är både energigivande och en rejäl kick. Konferensen pågår också under fredagen, därefter väntar helgvila. Själv är jag höstlovsledig nästa vecka, därför gör bloggen ett kort uppehåll. Åter om två veckor. Trevlig helg!

Inledningsanförande Fysioterapi 2019

Inledningsanförande Fysioterapi 2019, Stefan Jutterdal, förbundsordförande Fysioterapeuterna, 2019-10-23

Hjärtligt välkommen till Fysioterapi 2019! Det är en stor förmån att få stå här och hälsa er alla välkomna till tre spännande och intensiva dagar, där vi tillsammans ska lära Av varandra och dela erfarenheter med varandra. Välkommen både ni som finns på plats här på Stockholm Waterfront och ni som följer oss via webben.

För två år sedan satt jag här på åskådarplats och känslan kommer lite tillbaka nu. Någon sa till mig i morse: ”Kul att se dig livs levande!”. Det tycker jag också – det är fantastiskt att stå här igen och det är en stor gåva.

Hållbar utveckling är en av de viktigaste frågorna i vår värld idag. Utan hållbar utveckling kommer vi inte att kunna uppnå hållbar hälsa och välfärd.

FN har tagit fram 17 globala utvecklingsmål, där världens länder enats om vad som behöver göras. Utifrån detta bedrivs ett arbete benämnt Agenda 2030. Det handlar om en omställning på tre plan; social och ekonomisk omställning och den allt viktigare klimatomställningen. En omställning till hållbar utveckling är både nödvändig och möjlig, men tiden är kort och och för att lyckas måste vi hantera de globala utmaningarna tillsammans.

Fysioterapeuterna, som förbund och profession, ska spela en större och mer självklar roll i både hälso- och sjukvården och i samhället, det slogs fast redan vid vår kongress 2016.

För att nå dit behöver vi ta ett större ansvar för hur samhället och hälso- och sjukvården utvecklas. Vi vet att hälsa alltmer handlar om det som fysioterapeuter kan bäst: rörelse, funktion och fysisk aktivitet.

Vår vision  ”Alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse” knyter an till FN:s utvecklingsmål 3 och sätter fokus på det vi kan bäst – rörelse – och de vi är till för – patienterna, människorna. Genom visionen utmanar vi oss själva till ständig förbättring och deltar i arbetet med att möta framtidens utmaningar med hållbar utveckling.

Besök gärna Fysioterapeuternas monter, där har vi mer material kring Agenda 2030-arbetet och var en del av arbetet inför nästa års kongress, där kan du skriva dina tankar kring olika frågor som förbundsstyrelsen tar med sig i det fortsatta arbetet med kongresshandlingarna. Hållbarhetsfrågorna kommer att vara väldigt viktiga i detta arbete.

För att kunna arbeta på ett hållbart sätt är det viktigt att ha rätt förutsättningar. Därför är vi oroade över svaren vi fick när vi i en enkät i våras vände oss till våra medlemmar som arbetar inom primärvården. Vi frågade om deras arbetsmiljö och såg oroande tendenser som inte bara riskerar våra medlemmars hälsa utan också patientsäkerheten.  51 procent anser att de inte längre kan sköta sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt och 28 procent befarar att de inte längre kan upprätthålla kraven på patientsäkerhet.

Vi såg att de brister som identifierades har en sak gemensamt, nämligen det nuvarande ersättningssystemet. Därför har vi tre förslag till lösningar:

  1. Gör om dagens ersättningssystem i grunden och utgå från individens behov. I stället för att jaga pinnar behöver vårdgivaren kunna ge adekvat vård utifrån patientens behov.
  2. Förebyggande insatser måste i högre utsträckning än idag generera ekonomisk ersättning från huvudmännen.  Vi har helt enkelt inte råd att låta människor bli sjuka när vi vet att 30 procent av cancerfallen och 80 % av hjärt-och kärlsjukdomar går att förebygga.  Idag går 95% av den totala hälso- och sjukvårdsbudgeten till sjukvård, endast 5% läggs på förebyggande insatser.
    Det krävs nu att politiker vågar investera hållbart och långsiktigt. Enligt WHO skulle 10 investerade kronor i förebyggande åtgärder resultera i 70 kronor tillbaka år 2030!
  3. Hälso- och sjukvården förändras snabbt och det innebär att kompetensutveckling för medarbetarna måste vara inbyggt i systemen. Så ser det inte alls ut idag, många fysioterapeuter får inte möjlighet till kompetensutveckling alls eller får betala den själv och sköta det på sin fritid. Vi föreslår att kravet på kompetensutveckling bör regleras för att en patientsäker vård ska kunna garanteras i framtiden.

 

Inom hälso- och sjukvården ska vi kunna erbjuda patienter och närstående hopp, trygghet o säkerhet. Det kan bara komma från medarbetare som själva känner sig hoppfulla, trygga och säkra.  Du kan inte ge till andra, det du inte har själv. Därför krävs det ett nytt personcentrerat ledarskap, som är hälsofrämjande. som ger nöjda och delaktiga medarbetare och utgår från de som vi är till för, patienter och närstående som måste vara medskapande i utvecklingen av hälso- och sjukvården. Både patienter och medarbetare behöver få frågan: Vad är viktigt för dig?

Vi fysioterapeuter vill vara med och ta ansvar och utveckla hälso- och sjukvården, men för att det ska kunna vara möjligt behövs förnyelse. Vi vill vara en del av lösningen och tillsammans kan vi klara det. Tillsammans för en hållbar hälsa!

Debattklimat och samtalston

Denna vecka firar branschtidningen Dagens Medicin 25 år och från Fysioterapeuterna säger vi varmt grattis! Vi vill bidra till firandet med att ta upp ett mycket aktuellt ämne, nämligen debattklimatet och samtalstonen. Lyssna på ett samtal mellan mig och Dagens Medicins chefredaktör Christina Kennedy i veckans avsnitt av En podd i rörelse. Hur har debattklimatet förändrats över tid? Och hur kan vi förbättra samtalstonen? Lyssna på vårt samtal och Christina Kennedys goda råd här

I veckan har vi från förbundet fått  möjlighet att vi två tillfällen träffa viktiga aktörer inom hälsoområdet. Dels träffade vi i tisdags Johan Carlson, generaldirektör vid Folkhälsomyndigheten för att prata utmaningar i det förebyggande arbetet och hur vi tillsammans kan arbeta för hållbar hälsa inom ramen för Agenda2030 .
Dels träffade vi i onsdags Erik Nilsson, statssekreterare hos utbildningsminister Anna Ekström för att samtala om behovet av fysioterapeuter inom elevhälsan och hur vi kan arbeta tillsammans för att bryta den negativa hälsoutvecklingen. Två bra möten om utmanande och svåra frågor. 

Lagom inför nästa veckas stora konferens Fysioterapi 2019 kom denna vecka ett innehållsrikt och läsvärt mässnummer av tidningen Fysioterapi. Läs förbundsledaren av vice ordförande Cecilia Winberg och hela tidningen digitalt här.


Nästa vecka är det alltså dags för ett av våra stora event för i år, då 1500 fysioterapeuter och sjukgymnaster samlas till tre intensiva konferensdagar på Fysioterapi 2019. Det ligger stor förväntan i luften och vi ser fram mot inspirerande och givande dagar. Statssekreterare Maja Fjaestad ersätter socialminister Lena Hallengren i invigningen av konferensen, som också går att följa via webben här.

Trevlig helg!

Kommentar till budgetpropositionen

Traditionsenligt har nu regeringen presenterat sin budgetproposition. Utöver det vi redan fått kännedom om genom diverse läckor så kan jag, tyvärr återigen konstatera att de stora satsningarna på förebyggande insatser och rehabilitering uteblir. Däremot finns det intressanta skrivningar om vikten av fysisk aktivitet för ökad hälsa som behöver preciseras ytterligare, och det arbetet vill vi gärna följa och delta i från Fysioterapeuterna!

Det är även positivt att regeringen nu återinför satsningen genom idrottsrörelsen för att fler äldre ska kunna vara aktiva.

Att regeringen nu aviserar att man går vidare med vissa av de förslag som utredningen som God och nära vård lämnat är mycket positivt. Den omställning som pågår behöver ett kraftfullt stöd från av alla delar av samhället för att inte tappa fart. I detta är det även välkommet att man väljer att lyfta frågan om kompetensutveckling och kompetensförsörjning i regioner och kommuner. Många av våra medlemmar saknar idag förutsättningar för kompetensutveckling och är hänvisade till att ordna detta på egen hand på sin fritid. Satsningen på andra yrkesgrupper och deras kompetensutveckling är bra, men detta behöver självklart gälla alla yrkesgrupper, inte minst fysioterapeuter.

I budgetpropositionen föreslår regeringen också att vårdmomsen ska utredas på nytt, vilket är mycket positivt.

Om man tittar tillbaka på de senaste årens budgetar kan man snabbt konstatera att det dessvärre inte är så mycket som förändrats, mycket är sig likt i satsningar och riktning. Jag skulle önska att man, trots att det är ett långsiktigt arbete, vågade satsa mer offensivt på förebyggande insatser. Om vi inte på allvar tar tag i den ohälsa som vi idag ser inom många områden, kommer vi inte kunna bryta trenden och kostnaderna för hälso- och sjukvård kommer fortsätta öka. Vi behöver göra detta tillsammans. Staten, region och kommuner behöver kroka arm med organisationer inom det civila samhället. Fysioterapeuterna är redo att bidra, men vi måste få förutsättningarna att kunna vara en del av det arbetet.

Preventionskris – det är dags att agera

Efter en skön sommar  är bloggen tillbaka och snart är första arbetsveckan efter semestern avklarad och vi har redan hunnit med att ha ett möte med förbundsstyrelsens arbetsutskott. Det kändes ovant och lite instängt att åter kliva på tåget mot Stockholm och sedan uppför trapporna till kontoret på Vasagatan, men efter att ha hälsat på kansliets goda medarbetare och växlat några fina sommarminnen tog det inte många timmar innan jag var inne i jobbet igen.

Redan dag två intervjuades jag om hälso- och sjukvårdens produktivitet och effektivitet, ett ämne som kändes otroligt avlägset så sent som i söndags kväll, hemma i grönskan på landet. Jag lyckades nämligen följa Anders Hansens råd i sitt  Sommar-program om att koppla ner i sommar och har mått väl av att inte vara mer än marginellt uppkopplad på sociala medier. Men nu är det tid att dra igång igen och det känns som vanligt engagerande och spännande. Vilken förmån att få representera sin profession! Och vilket ansvar.

Ett par saker har jag burit med mig under sommaren från Almedalsveckan, som ju avslutade arbetsperioden för min del, alldeles före semestern (läs mitt blogginlägg från Almedalsveckan 2019 här).

Det ena handlar om det fokus det blev på prevention och rehabilitering i hälso- och sjukvårdsdebatten i Visby. Men trots många goda uttalanden och vällovliga ambitioner har det faktiskt inte hänt särskilt mycket inom dessa områden de senaste åren. Jag lyfte begreppet preventionskris under Almedalsveckan och gläds över att jag fick ett visst gehör för detta. Ska vi ha en chans att klara välfärdens problem och utmaningar så duger det inte att fortsätta bara fundera på vad som ska göras. Använd i stället känd kunskap till att omgående och offensivt satsa på både prevention och rehabilitering. Citerad i Dagens Samhälle i samband med Almedalsveckan efter ett seminarium hos Folkhälsomyndigheten

Det andra handlar om hur det i Almedalsdebatten blev så tydligt för mig hur viktigt det är att vara en del av lösningen. Hälsa, förebyggande och rehabilitering behöver prioriteras kraftigt om hälso- och sjukvården ska lyckas med omställningen till en god och nära vård, där relationer och förhållningssätt är avgörande och kampen mot de drastiskt ökande levnadsvanesjukdomarna lyckas. Detta är ju något som också tydligt lyfts fram i olika betänkanden från utredningen God och nära vård.

Det finns likheter mellan förebyggande hälsoarbete och förebyggande klimatarbete. Många inser värdet av de förebyggande insatserna, men få förmår att prioritera det tillräckligt mycket. Jag blev mycket inspirerad av meteorologiprofessorn Michael Tjernström som i sitt Sommar-program talade om klimatforskningen. Rekommenderas! Det krävs ett modigt och nytänkande ledarskap i alla delar av samhället för att nå både hållbar hälsa och hållbart klimat. Och det är hög tid att agera! Tiden är knapp och det är dags för alla delar av samhället att börja agera. Alla behöver bidra och alla kan vara en del av lösningen. Allas delaktighet behövs!

Från Fysioterapeuterna kommer vi självklart att fortsätta lyfta fram arbetsgivares ansvar för goda arbetsvillkor, det finns oerhört mycket som måste göras i form av ledarskap, att visa tillit till professionerna och att sluta detaljstyra.

Men vi vill också gärna själva vara en del av lösningen på välfärdens problem och utmaningar och vi är övertygade om att vi konstruktivt kan bidra. Förbundet har t.ex. påbörjat ett arbete med att ta fram material, som på ett tydligt och lättillgängligt sätt visar på vinsterna av fysioterapeutiska insatser. Läs mer här om Fysioterapi ger resultat.

Inom många av de områden där fysioterapeuter är verksamma finns i dag övertygande forskning som visar på att insatserna ger förbättrad hälsa och är kostnadseffektiva. Men många av de insatser som fysioterapeuter kan bidra med används ännu inte alls i tillräcklig omfattning. 

Hur gick det då med intervjun om produktivitet och effektivitet? Jo, uppdraget visade sig komma från regionledningarna, som nu förbereder sig för att hitta lämpliga områden att samverka kring, över regiongränserna. Och det är ju vällovligt. Men för att lyckas med sitt initiativ så krävs det enligt min mening att arbetet sker i en anda av tillit och tillsammans med både fackliga organisationer och patientorganisationer. Att försöka öka trycket uppifrån för att öka produktiviteten är en riskabel väg att gå. Redan idag är det en alltför hög andel sjukskrivna av de anställda i hälso- och sjukvården.

I intervjun tryckte jag hårt på vikten av att satsa på prevention, rehabilitering, personcentrering, samverkan med medarbetare och fackliga organisationer, på vikten av att ta med kommunal hälso- och sjukvård och på behovet av ett nytt hälsofrämjande ledarskap. Jag tipsade också om de slutsatser som drogs vid det globala WHO-mötet om Rehabilitation 2030 i juli, där förbundet representerades av förbundsdirektör Helena Pepa.

Det är uppenbart att hälso- och sjukdomspanoramat är i stark förändring. Behovet av omställning till ett mer förebyggande och rehabiliterande förhållningssätt gäller såväl i Sverige som globalt, inte minst för att levnadsvanesjukdomarna ökar drastiskt. WCPTs ordförande Emma Stokes liknade i ett blogginlägg satsningen på Rehabilitation 2030 vid målet att ta människan till månen för 50 år sedan.

Det ger en vink om vilka resurser, vilken energi och vilken tillämpning av känd kunskap som behövs för att uppnå en jämlik rehabilitering av hög kvalitet för alla människor. Det är dags att agera nu! 

Det ska bli lättare att söka hjälp vid psykisk ohälsa. Igår torsdag fattade regeringen beslut om att ge Anna Nergårdh i  uppdrag att fram till januari 2021 utreda möjligheterna för att förbättra tillgängligheten för personer med psykisk ohälsa. Ta del av kommittédirektivet här. Ett mycket viktigt uppdrag, men det blir också ytterligare en sak som läggs på vårdcentralerna. Det blir nu viktigt att de får utrymme, förutsättningar, kompetens och ersättning för ett utökat åtagande inom området psykisk ohälsa. Vi önskar Anna Nergårdh lycka till med det viktiga uppdraget!

Ja, det tar inte så lång tid att komma tillbaka i jobbartagen. Men nu dags att önska: Trevlig helg!

 

”Sorry to disturb you – but it’s time to act”


Citatet i rubriken kommer från Greta Thunberg, den unga svenska klimatkämpen, som framgångsrikt driver sin kamp, som träffat många olika makthavare och hållit tal i en rad olika länder den senaste tiden. Hennes citat är användbart på mycket, också på hälso- och sjukvårdens problem och möjligheter och jag återkommer till det.

Efter en lång skön påskhelg var det dags för en ”vanlig” arbetsvecka, med många möten och goda samtal. Just nu är det mycket fokus på förberedelser inför WCPT Congress i Genève, som inleds med General Meeting, ett fackpolitiskt tvådagarsmöte 8-9 maj, med deltagare från ca 120 länder, där den gångna mandatperioden summeras och beslut fattas inför den kommande fyraårsperioden och det pågår nu ett intensivt förberedelsearbete.

Den 10-13 maj arrangeras WCPT:s vetenskapliga kongress, där det väntas ca 4500 deltagare, varav ca 80 medverkande och därutöver många deltagare kommer från Sverige. För egen del ska jag medverka i ett symposium om ledarskap vilket gör att jag bearbetar ledarskapsfrågor än mer nu än tidigare. Symposiet kommer att webbsändas och kan ses live lördag 11/5 kl. 16 eller ses i efterhand på webben

Inför symposiet har jag förberett mig genom att reflektera över vad jag har lärt mig av de olika chefs- och ledaruppdrag som jag haft under sammanlagt mer än 35 år, men också vad jag lärt mig som ledare av livet och de erfarenheter jag fått av olika livshändelser. En sak som slår mig är att många frågeställningar som finns i dagens hälso- och sjukvård har funnits med väldigt länge. T.ex. var yrken som läkare, sjuksköterska, barnmorska, fysioterapeut och arbetsterapeut mycket svårrekryterade redan på 1980-talet. Ökande kostnader för hyrläkare var ett bekymmer på 90-talet, vårdköer och tillgänglighet arbetade vi intensivt med i början på 2000-talet, öppna jämförelser av kvalitet och en särskild patientsäkerhetssatsning startade några år senare. Det senaste årtiondet upplever jag att det blivit alltmer detaljstyrning, ännu mer ekonomifokus och mycket standardiseringsarbete.

En hel del har blivit bättre, mycket bättre. De medicinska resultaten har t.ex. förbättrats mycket, och idag ser vi resultat som vi inte ens kunde ana oss till för 35 år sedan. Patienternas delaktighet har också förbättrats mycket, från passiv vårdtagare, till det som Edgar Borgenhammar 1997 beskrev som ”Våga vara vårdkonsument”, till dagens hälso- och sjukvård där spetspatient är ett ganska etablerat uttryck.

Trots detta känns det som om utvecklingen går alldeles för långsamt. Fortfarande används inte känd kunskap om vikten av förebyggande och av rehabilitering tillräckligt. Fortfarande betraktas medarbetare ofta som schemarader som ska täckas och fortfarande detaljstyr chefer på olika nivåer framförallt utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Fortfarande saknas en kraftsamling på prevention och rehabilitering, trots att detta skulle kunna avlasta akutsjukvården. Fortfarande är planeringsperspektivet alltför sjukhustungt, i stället för att utgå från medborgarens eller patientens perspektiv.

Det är därför knappast förvånande att läsa i veckans nummer av Dagens Medicin hur universitetssjukhusen inte får ihop ekonomin. Det är inget nytt problem, utan har funnits med länge, länge.

En stor skillnad idag är att patienter kräver sin självklara rätt till att vara delaktig i sin hälso- och sjukvård och att medarbetare inte längre accepterar att detaljstyras uppifrån och det är uppenbart att det behövs ett nytt ledarskap. Läs vår debattartikel i Dagens Medicin om ledarskap den 4 april här.

Som ytterligare en del i mina förberedelser för den stundande världskongressen har jag gjort en intervju och en kort video med unga och modiga Greta Thunberg. Vid världskongressen i Singapore för fyra år sedan talade jag om framtiden med hjälp av ledorden efter Astrid Lindgren: Ansvar, mod och fantasi. Och jag exemplifierade med hjälp av Pippi Långstrump. Till Genève tar jag med mig budskapet från Greta Thunberg, som framgångsrikt skapar en rörelse och engagerar stora skaror världen över i sin kamp för klimatet. Hennes budskap nyligen på Earth Day var: ”Sorry to disturb you – but it’s time to act.”

Greta Thunbergs budskap går kanske att tillämpa också i ett vilset hälso- och sjukvårdssystem? Ett system som fortfarande fokuserar alltför mycket på ekonomi och för lite på kvalitet och tillgänglighet ur patientens perspektiv, ett system som redan har kunskapen om vikten av att förebygga ohälsa, kunskapen om att rehabilitering lönar sig, kunskapen om att ett hälsofrämjande ledarskap och arbetsplatser med arbetsglädje är en förutsättning för hållbar hälsa och ett hållbart arbetsliv. Men kunskapen används inte. Den centrala frågan, både till patienter, närstående och till medarbetarna i organisationen är: Vad är viktigt för dig? Den frågan behöver ställas, om och om igen. Och ledare behöver träna sig i att lyssna på svaren.

Det finns många likheter mellan miljö- och klimatarbete och förebyggande hälsoarbete. En naturlig fråga är: Varför gör vi inte som vi vet att vi ska göra?

Jag fortsätter mitt förberedande inför ledarskapssymposiet i Genève och passar på att önska en trevlig helg med ett säsongsfoto från Kungsträdgården i Stockholm.

Trevlig helg!

”Alla artrospatienter ska ha träffat fysioterapeut innan de remitteras till specialist i sluten vård”

Som jag skrivit i två tidigare blogginlägg ska jag i nästa vecka medverka i en av många paneldebatter på Vårdarenan, ett arrangemang av Dagens Medicin Agenda, som benämns som en ny stor mötesplats i hälso- och sjukvårds-Sverige. 

Utgångsfrågan för panelen är: ”Hur ska primärvården mäkta med att växa i samverkan med kommuner? En strukturomvandling med fokus på primärvården kräver en betydligt starkare primärvård. I dag har den svårt att locka till sig läkare. Samtidigt måste banden till den kommunala sjukvården, också den till stora delar primärvård, stärkas. Hur ska det gå till?”

Som en förberedelse inför min medverkan i paneldebatten har jag ställt några av dessa frågor till några fysioterapeuter som finns mitt i primärvårdens vardag. Läs tidigare blogginlägg om detta här.

I detta inlägg har jag pratat med representanter för distriktsstyrelsen i Kalmar län, med Caroline Birgersgård, distriktsordförande, arbetar som fysioterapeut i Högsby kommun och med Hanna Kristelius, förhandlingsråd, som arbetar på distriktsrehabiliteringen i Oskarshamn inom primärvården i Region Kalmar län. 

Hur kan fysioterapeuter i primärvården bidra till omställningen?
Vi är en självklar del som första instans för många patienter som söker primärvård. Nu med den professionsneutrala vårdgarantin så ska fler patienter triageras till fysioterapeut istället för till läkare. Se till att det finns tillräcklig bemanning även av fysioterapeuter så att vi kan ta emot fler patienter som tidigare hade bokats till läkare. Fler patienter ska bedömas av fysioterapeuter i primärvården före remiss till slutenvård (ex ryggbedömningar, ALLA artrospatienter ska ha träffat fysioterapeut innan de ev remitteras till specialist i slutenvården).  

Fysioterapeuter kan bidra med allt som patienterna behöver hemma – vi skulle kunna erbjuda allt i hemmen om man inte kan ta sig till mottagning.  Både tryggheten att komma hem från sjukhuset och rehabiliteringen kan göras hemma med vår hjälp och med teamet runt patienten i hemmet. Det svåra här är när bemanningen inte är tillräcklig och vi bara kan prioritera tryggheten och inte rehabiliteringen i den grad vi önskar och vill.

Hur kan fysioterapeuter arbeta mera med prevention?
Om vi bara får tid och utrymme så är vi det självklara valet för att hjälpa/motivera patienter med ex risk för metabola syndromet. Inom primärvården idag är allt så slimmat och vi har inte alltid möjlighet att ta emot patienter som önskar hjälp med att ex komma igång med fysisk aktivitet. Tvingas prioritera hårt och får avvisa en del patienter som vi annars hade kunnat hjälpa innan de har ohälsa, som det är nu så tar vi emot dem när de redan insjuknat. Finns flera exempel där vi fysioterapeuter kan bidra mycket, ex fysioterapeut i skolan, utökad företagshälsovård som skulle kunna arbeta mycket mer förebyggande. Hitta former för fortsatt hjälp med fysisk aktivitet för ex personer med långvarig smärta.

Hur kan samarbetet mellan olika professioner stärkas ytterligare?
Fortsätta att hitta former där vi kan mötas över professionsgränserna. Våga lita på varandra. Se de olika professionerna som en tillgång ex vid samverkans- och trepartsmöten, dvs även fysioterapeuter ska bjudas in till dessa möten. Samverkansmodeller med patienten i fokus, t.ex ”Oskar” (Oskarshamns sjukhus).

Hur kan arbetsgivaren arbeta med att bli en attraktiv arbetsplats?
Erbjuda en konkurrenskraftig lön som matchar vår utbildningsnivå och vårt ansvar. Våga satsa även på fysioterapeuters arbetsmiljö, dvs kom bort från källaren. Satsa på utbildning och erbjuda vidareutbildning till specialist med bibehållen lön. Erbjuda möjlighet till varierade arbetsuppgifter med rimlig arbetsbelastning.

Hur ska primärvården mäkta med att växa i samverkan med kommuner?

I nästa vecka ska jag medverka i en paneldebatt på det nya stora mötet i hälso- och sjukvårds-Sverige kallat Vårdarenan

Utgångsfrågan för panelen är: ”Hur ska primärvården mäkta med att växa i samverkan med kommuner? En strukturomvandling med fokus på primärvården kräver en betydligt starkare primärvård. I dag har den svårt att locka till sig läkare. Samtidigt måste banden till den kommunala sjukvården, också den till stora delar primärvård, stärkas. Hur ska det gå till?”

Som en förberedelse inför min medverkan i paneldebatten har jag ställt några av dessa frågor till några fysioterapeuter som finns mitt i primärvårdens vardag. Först till Primärvårdssektionens ordförande Ingmari Rinsén

Några viktiga frågor som Primärvårdssektionen lyft fram är:

  • Statlig reglering av fortbildning. För att säkra att fortbildning sker utifrån verksamhetens och den enskildes behov behövs en statlig reglering av fortbildning för leg professioner inom hälso-och sjukvården.
  • Statlig reglering av titeln specialistfysioterapeut. Behovet av specialistfysioterapeuter växer inom primärvården. För att säkra kvaliteten, att det finns en utbyggd utbildningsstruktur (inklusive handledning) samt specialisttjänster behövs en statlig reglering specialisttiteln och ett erkännande av specialistutbildningen.
  • Översyn av ersättningsmodeller. De ersättningsmodeller som finns idag fokuserar på vårdproduktion. Forskning, fortbildning, handledning och interprofessionellt arbete är svårt att få till då de inte ryms inom ersättningsmodellerna.
  • En attraktiv primärvård. Redan idag är det svårt att rekrytera och behålla fysioterapeuter i primärvård och svårigheterna förväntas öka. För att skapa en hållbar och attraktiv primärvård för medarbetarna krävs bland annat möjlighet till kontinuerlig fortbildning och kompetens-och karriärutveckling. Det behövs också möjlighet till samverkan med arbetsgivare för dialog kring hur medarbetarnas kompetens tas tillvara på bästa sätt.

Hur kan fysioterapeuter i primärvården bidra till omställningen? Vi tror att fysioterapeuter har mycket att bidra med i primärvården vare sig den är privat-, kommunal- eller regionägd. Viktigt är att det finns tydligt uppdrag och tid för samverkan. Fysioterapeuter är ofta patientens fasta vårdkontakt på hälsocentralen och har ofta stor kunskap om patienten. Fysioterapeuter kan i alla delar av vården vara första instans för muskuloskeletala besvär.

Hur kan fysioterapeuter arbeta mera med prevention? Med ett bredare uppdrag, mindre fokus på antal patienter och mer fokus på vad och hur man gör så skulle fysioterapeuter kunna bidra vid varje besök. Viktigt är då att också ha tid och mandat att jobba med levnadsvanor och sjukdomsförebyggande metoder. Det fungerar inte om man räknar ”pinnar” eller vårdproduktion. Vi behöver få komma in på nya arenor likt skolor, förskolor osv. för att kunna jobba med prevention innan de söker oss för besvär/sjukdom.

Hur kan samarbetet mellan olika professioner stärkas ytterligare? Med fokus på teamarbete, fysisk närhet till varandra över yrkesgränserna, ett tydligt uppdrag med patienten i fokus. Tid för möten över yrkesgränser och mandat från ledning och styrning, mindre fokus på läkarbesök tror vi också behövs. Det finns idag också en del goda exempel på detta, som nog ibland har kommit till som en lösning för läkarbristen i primärvården, men där resultatet har blivit ett gott samarbete mellan yrkesgränser där man utgår från vilken profession som är mest lämpad att träffa patienten men som ändå har teamet att tillgå.

Hur kan arbetsgivaren arbeta med att bli en attraktiv arbetsplats? Karriär, utbildning, tid för reflektion, möjligheter till utveckling, närhet forskning i den verksamhet man jobbar i behövs. Specialistfysioterapeuter behövs för att klara det breda uppdrag vi har idag i primärvården. Betald specialistutbildning precis som läkarna har – en jämlikhetsfråga. Löneutveckling och generellt lönelyft ett måste!! Man kan inte tjäna mindre efter högskoleutbildning än före. Vi måste få betalt för det arbete vi utför annars riskerar vi att fysioterapeuter byter yrke och så tappar vi också kompetens. Lyhördhet från ledning och beslutsfattare, vi måste få bli delaktiga i den verksamhet vi jobbar i. Primärvården måste också få resurser för att utföra det uppdrag vi har, inte ha ett jätteuppdrag men bara personal och budget för att klara en bråkdel.

Hos Rehab Öst (Östergötland) har medarbetarna fått delge vad som kännetecknar en attraktiv arbetsplats: Möjlighet till kompetensutveckling/fortbildning. Sammanhållning i arbetsgrupp med tydligt ledarskap. Löneutveckling. Bra rimlig lön. Möjlighet att påverka sin arbetsmiljö samt arbetstider. Kanske en bra sammanfattning?

 

 

 

”Det som inte mäts finns inte”

”Det som inte mäts  finns inte”, brukar det sägas ibland. Kanske det är en överdrift att uttrycka sig så, men det ligger definitivt mycket  i att det är viktigt vilka resultat som efterfrågas. Tillgängligheten i svensk hälso- och sjukvård började mätas mer systematiskt 2004 och har sedan dess följts upp noggrant. Dock har fokus legat enbart på väntetid till läkarbesök. Nu, efter att den nya professionsneutrala vårdgarantin infördes 1 januari 2019 har för första gången nationell statistik kommit på tillgängligheten till fler grupper än läkare. Det är minst sagt anmärkningsvärt att sjukvårdshuvudmännen inte har efterfrågat dessa siffror tidigare, men desto roligare och viktigare att dessa resultat nu  börjar komma.

SKL publicerade i veckan den första redovisningen av nya vårdgarantin där det nu går att utläsa tillgängligheten till många professioner i primärvården ända till vårdcentralsnivå. En fråga som jag ställer mig efter första mätningen är varför bara 9 av 21 regioner redovisas? Men framförallt är jag glad över att det äntligen finns mätningar att redovisa för många yrkesgrupper. Vi kommer nu från förbundet att följa resultaten noga över tid och jag utgår från att regionerna kommer att göra detsamma. 

I veckan träffade vi från Fysioterapeuterna den socialdemokratiska gruppen i Riksdagens socialutskott och fick möjlighet att presentera vårt arbete och tid till bra samtal omkring bl.a. elevhälsa, MAR, specialistfysioterapeut, prevention och rehabilitering. Ta del av vår presentation här. Tack för ett bra besök i Riksdagen! 

Samtidigt som vi träffade den socialdemokratiska gruppen i socialutskottet så firade utredningen God och nära vård 2 år som utredning med att träffa referensgruppen med professionsföreträdare, denna gång förstärkt med representanter för yngre/studentrepresentanter från förbunden.Från Fysioterapeuterna deltog bl.a. nytillträdde studentordföranden Robin Jarl, som sammanfattade dagen så här:

Det var ett intressant tillfälle, men framförallt givande, att få diskutera kring våra professioner och hur vi kan bidra till ett hälsofrämjande arbete. Mycket diskussion fördes kring hur vi når denna grupp individer i rätt skede där en hälsofrämjande intervention skulle vara gynnsam. När kommer vi egentligen i kontakt med dessa, är det när de uppsöker vårdcentralen eller är det faktiskt när de kommer in på apoteket och rådfrågar farmaceuten? Hur ska vi ta tillvara på just det tillfället? Det fanns en enighet i att vi behöver hitta en gemensam strategi i hur vi identifierar dessa individer, men även en struktur hur vi därefter går vidare i det hälsofrämjande arbetet.”Regeringens utredare Anna Nergårdh tillsammans med  yngre/studentrepresentanter från hälsoprofessionerna

Avslutningsvis i detta blogginlägg också något från Sacos ordföranderåd, där förbundsordförande och förbundsdirektörer för Sacos 22 olika förbund träffades. Förmiddagen ägnades åt Sacos framtidsarbete och eftermiddagen huvudsakligen åt de förändringar av LAS som föreslås i 73-punktsöverenskommelsen mellan S, MP, C och L. Under eftermiddagen besökte också arbetsmarknadsminister Ylva Johansson ordförandekonferensen. Ylva Johansson tydliggjorde att LAS-utredningen handlar om att utöka undantagen i turordningsreglerna. Det finns en oro för att det ska omfatta mycket mer än det. Så blir det inte, enligt arbetsmarknadsministerns uttalande på Sacos ordföranderåd.

En intensiv och bra arbetsvecka närmar sig sitt slut. Inför helgen, tänk på att vi går mot ljusare tider! Vacker vy från lusthuset vid Valdemarsudde på Djurgården, en sen eftermiddag under veckan.

Trevlig helg!