Välbesökt visning av hällristningar i Lagmanskvarn. Snart 100-årsjubileum efter upptäckt?

En sommardag 1928 upptäckte en då 15-årig pojke en del ojämnheter i en berghälI när det var paus i skördearbetet. Pojken hette Henrik, kom från kvarnen i Lagmanskvarn, den plats där vi idag bor, och var far till Annmargreth och hennes syskon.

Igår, 98 år senare, hade Länsmuseet och Länsstyrelsen i Kalmar län en välbesökt allmän visning av hällristningarna i Lagmanskvarn. Många hade samlats för att lyssna till arkeolog Cecilia Ring som berättade om hur bilderna kan tolkas, deras föreställningsvärld och hur människorna levde vid den här tiden. Vi fick även veta mer om hur hällristningar vårdas och skyddas för framtiden.

Enheten för Museiarkeologi inom Kalmar läns museum har fått i uppdrag av Kulturmiljöenheten vid Länsstyrelsen Kalmar län att röja, rengöra och dokumentera hällristningen. På hällen finns bland annat bilder av skepp och fotsulor, motiv som väcker frågor om bronsålderns människor, deras liv och föreställningsvärld.

De många besökarna idag vittnade om det stora intresset som finns för att försöka förstå vilka budskap människor på bronsåldern ville skicka och bevara för framtiden.

Det uttalades idag tydligt att det finns en ambition från Länsstyrelsen att skydda och bevara hällristningarna så bra som möjligt. De senaste åren har det varit lite si och så med skötseln. Senaste renoveringen av hällristningarna var 2010 och därefter har området delvis förfallit och gärdsgårdar har rasat. Nu är området på nytt inhägnat och området har försetts med ett bord med bänkar, en bra plats att ta sitt medhavda fika på.
På dagens visning berättade också Lisa Ragnarsson och Coco Dedering från Länsstyrelsen i Kalmar län att man planerar att varje år i november preparera berghällen med en etanollösning och att täcka hällristningarna med en presenning över vintern för att dämpa angreppen av lavar. Inom ett par år bör det bli så att laven till viss del försvinner från berghällen och att det därmed blir lättare att se hällristningarna från bronsåldern.

Vi väckte idén om att det då kanske borde bli ett jubileum, när hällristningarna kan ses lite bättre samtidigt som det är 100 år sedan Henrik Kvarnefors upptäckte hällristningarna.
Läs mer om hur detta gick till i tidigare blogginlägg om kvarnen och hällristningarna i Lagmanskvarn https://stefanjutterdal.se/kvarnen-i-lagmanskvarn-med-anor-fran-1300-talet/

Här några foton från dagens samling vid hällristningarna.

Cecilia Ring från Kalmar läns museum samt Lisa Ragnarsson och Coco Dedering från Länstyrelsen i Kalmar län berättade om hällristningarna och dess historia.
Arkeolog Cecilia Ring spanar efter hällristningarna i det tidiga morgonljuset
Här finns numer en bra plats att sitta och fika på

Nu hoppas vi på att både Länsstyrelsen och Oskarshamns kommun fortsätter att sköta om den vackra platsen vid hällristningarna, att hällristningarna underhålls kontinuerligt och att det kan bli ett 100-årsjubileum år 2028.

Läs gärna också reportaget i Barometern-OT om hällristningarna i Lagmanskvarn https://www.barometern.se/oskarshamn/fran-vanskott-till-valskott-hallristning-far-nytt-liv/

Hembygdsföreningen på besök vid Kvarnen i Lagmanskvarn

I onsdags 22/5 hade vi besök vid kvarnen av Hembygdsföreningen Oskarshamn-Döderhult. Det blev en fin försommarkväll med välkomsthälsning av hembygdsföreningens ordförande Kerstin Åverling, följt av en kort historisk beskrivning av oss om kvarnen från 1300-talet fram till nutid.

Ca 45 personer hade sökt sig till Lagmanskvarn denna soliga majkväll och besökarna fick också gå en tipspromenad till Lammhultesjön och runt kvarndammen. Därefter var det guidning i kvarnen innan det var dags för fika i gröngräset.

Vi fick också ta del av olika berättelser från deltagarna om egen erfarenhet från tidigare kvarnbesök.

För den som är intresserad finns en hemsida med en del ytterligare information om kvarnen och dess historia http://stefanjutterdal.se/2024/05/18/kvarnen-i-lagmanskvarn-med-anor-fran-1300-talet/

Kvarnen i Lagmanskvarn, med anor från 1300-talet

Vi som äger och bor vid kvarnen i Lagmanskvarn utanför Oskarshamn heter Annmargreth Kvarnefors och Stefan Jutterdal. Annmargreth har bott stora delar av livet här i Lagmanskvarn och är också barndomsfödd här. Hon är fjärde generationen mjölnare med en stark koppling till ett yrke som tidigare var samhällsviktigt. Stefan har bott här sedan 2004.
Det är en förmån att få bo vid en så vacker plats, med så stark koppling till historien. På den här sidan kan du läsa mer om kvarnen i Lagmanskvarn, historik om platsen och om hällristningarna som finns här.

Vy över kvarnen och kvarndammen från övre dammluckorna.
Hitta hit: https://maps.apple.com/?address=Lagmanskvarn,%20Oskarshamn,%20Sverige&auid=16855654269537971738&ll=57.256019,16.351074&lsp=6489&q=Lagmanskvarn&t=m

Att bo vid en plats med så mycket koppling tillbaka i tiden känns bra, men innebär också en del åtaganden. Vattennivån i kvarndammen ska regleras dagligen. På vårvintern är vattenflödet som högst, med härligt brusande vatten. Sommartid är det lägre vattenstånd och de senaste 8 åren har det varit ont om vatten i kvarndammen redan i slutet av juli. Nivåskillnaden mellan vinter och sommar är ca 1 1/2 – 2 meter!

Augusti 2023


En fråga som är vanlig från besökare är: Var kommer vattnet i Kvarndammen ifrån och vart tar det vägen? Här en karta som beskriver vattnets väg.

Vattensystemet börjar ca 83 m.ö.h. vid Kulltorp, söder om Bråbo, fortsätter genom sjöarna Smälten, Brukssjön och Lammhultesjön innan det når kvarndammen som ligger 35 m.ö.h. Nedströms fortsätter det som Lagmanskvarnsån och Applerumsån, som sedan rinner ut i Östersjön vid Applerum, söder om Oskarshamn.

Lagmanskvarns historia

Det finns en rik historia kvarnen vid Lagmanskvarn. I samband med planeringen för ny väg mellan Århult och Oskarshamns södra infart träffade vi arkelogen Alf Ericsson, som kom på besök i samband med att han samlade fakta till en rapport inför Oskarshamn-Århult, inför ny sträckning av väg 37/47 mellan Oskarshamn-Århult.

”Av olika omständigheter framgår att Döderhults kyrkby redan under äldre medeltid utgjordes av två stora gårdar, som var centra i var sitt godskomplex (Axelsson 2017). Bilden bekräftas av det historiska kartmaterialet, som redovisar ett mycket stort utmarksområde tillhörande Döderhults kyrkby, se figur 4. Den ena av huvudgårdarna ägdes i mitten av 1300-talet av Israel Birgerson (Finstaätten). Israel,en bror till den heliga Birgitta, hade ärvt godset av sin mor Ingeborg Bengtsdotter (Folkungaättens lagmansgren). Hennes far och farfar hade varit östgötalagmän sedan 1240-talet och Israel var sedan 1330-talet uppländsk lagman. När det i Israel Birgerssons jordebok från 1351 redovisas en kvarn i Döderhult kan det knappast betvivlas att det inte skulle vara Lagmans­kvarn som avses (Axelsson 2017). Lagmans­kvarn med mjölnargård torde därför vara avsöndrad från Döderhults kyrkby”

Rapport 2020:122, Arkeologisk utredning, etapp 1a, Oskarshamn-Århult, inför ny sträckning av väg 37/47, Kalmar län, Oskarshamns kommun, Döderhults socken. Annika Helander och Alf Ericsson

Ta del av rapporten här nedan👇🏻


Kvarnen i Lagmanskvarn

Kvarnen i Lagmanskvarn har anor sedan 1300-talet. I bildspelet nedanför kan du läsa och lyssna till historien om kvarnen och hur den fungerade.

Välj Presentera, så kan du också lyssna till vår berättelse för varje bild

Bildspel om Kvarnen i Lagmanskvarn

I boken Svenska Kvarnar från 1940 beskrivs kvarnen i Lagmanskvarn:

Hällristning vid Lagmanskvarn

Ca en km från kvarnen i Lagmanskvarn upptäcktes 1928 en hällristning. Den som upptäckte hällristningen var Annmargreths far Henrik Kvarnefors, som då var15 år.

”Det var sommaren 1928. Jag skulle vara med några dagar på gården för att hjälpa till med skördearbetet. Vi arbetade på fältet som började alldeles vid den nu inhägnade hällen (dvs. platsen för ristningen). Varje gång som vi gick vägen mellan gården och åkern så gick vi rätt över hällen. Vid några tillfällen hade jag lagt märke till att det syntes parallella ränder över den släta bergytan, och vid en middagsrast, då vi var på hemväg, gick det upp för mig att det var en hällristning. De följande dagarna studerade jag den ytterligare och så sände jag bud med mina systrar, som fortfarande gick i skolan, till min f d lärare, kantor C.H. Helander om min upptäckt. Helander var mycket intresserad av fornminnen från olika tidsepoker och bedrev på äldre dar en del forskning i våra trakter. Han hade i skolan undervisat om våra förfäder och hur de troligen levde sitt liv. Vi hade vid flera tillfällen utflykter i naturen, då vi bl.a. såg på de gravrösen och andra stensättningar som finns i våra trakter. När Helander fick mitt bud blev han givetvis intresserad, och kom snart till oss en kväll i Lagmanskvarn. Vi båda följdes åt för att se på hällristningen. Han tecknade av den på fri hand, och jag tror också att han satte ut några mått på skissen. Senare skickade han uppgifterna till landsantikvarien i Kalmar, och på så sätt kom saken till intresserade myndigheters kännedom”.

Oskarshamn: det egna samhället. Fornminnen i en kustbygd, 2008, ISBN 919703424X

Lyssna till Annmargreths berättelse om hur hennes far Henrik upptäckte hällristningarna:
https://1drv.ms/p/c/515b3a2ffe099248/EcC6T0MOemRHuCd60DCegHgByXfZWs6tTiDBHxh33eK2xQ