Jag fortsätter publicera gästbloggsinlägg av de som var nominerade till Årets Fysioterapeut 2015. Idag är det Calle Lindqvist och David Felhendler som är gästbloggare. 

Tack Calle och David för er medverkan i bloggen!

                                                              Calle Lindqvist, Leg. sjukgymnast, Dip. MDT, CMP

När mailet med information om nomineringen till Årets Fysioterapeut damp ner i min inkorg så blev jag väldigt glatt överraskad. Att få tillhöra de tolv som blev nominerade av alla fysioterapeuter och sjukgymnaster i Sverige är verkligen en ära. Nomineringen är både en bekräftelse på att min insats gör skillnad och en stark motivation för att fortsätta och utvecklas ytterligare. 

Vad är det då som jag brinner för? Jo, jag arbetar på Feelgood Företagshälsa och driver där från och med i år Sveriges första Certifierade McKenzieklinik. Det innebär att vi har högsta möjliga kompetens inom Mekanisk Diagnostik och Terapi (MDT/McKenzie) och att kliniken ingår i ett internationellt nätverk med cirka 85 andra certifierade kliniker runt om i världen. Jag och min kollega på kliniken arbetar med högspecialiserad utredning, rådgivning och behandling vid smärta och värk och lägger stort fokus på evidensbaserad vård. Vi utvärderar alla behandlingsresultat både på kort och lång sikt med validerade instrument. 

När jag nu har chansen så vill jag slå ett slag för att alla fysioterapeuter och sjukgymnaster som har möjlighet samlar in data om hur just deras behandling gör en skillnad. Det är min övertygelse att detta är en viktig del i vårt arbete för att fysioterapin ska fortsätta stå sig stark. Jag vill även ta tillfället i akt och gratulera årets vinnare Margareta Emtner till den fina utmärkelsen. 

                  David Felhendler, Leg. Sjukgymnast, LöparAkuten, Stockholm och Spinal Approach, Stockholm

Att bli nominerad till Årets Fysioterapeut var fantastiskt kul. Jag känner mig stolt och hedrad! Responsen på nomineringen har gjort mig näst intill mållös, jag kan bara säga TACK! Jag vill också säga ett stort grattis till Margareta Emtner, som fick utmärkelsen i år. 

Jag har världens bästa jobb!! Nej nu sa jag fel, jag tycker nämligen inte att jag jobbar, jag har betalt för att göra det jag älskar! Jag är nu inne på 22 året och det blir bara roligare och roligare. Ett av mina största intressen är hur vår kropp fungerar och hur vi på bästa sätt kan hjälpa den fungera optimalt. Ja jag vet att jag låter som en riktig ”nörd” nu, men jag tycker det är så otroligt spännande! Att få chansen att hjälpa människor på det sätt vi har, är helt fantastiskt. 

När jag började jobba 1994 så blev det med privat praktik men utan etablering och vårdavtal. Jag insåg snabbt att om en patient ska vara beredd att betala mer för en behandling än inom den offentligt finansierade vården var jag tvungen att kunna erbjuda något extra. Det ledde till ett intensivt sökande efter nya metoder som ännu inte var välkända inom Sverige. Detta i sin tur medförde ett stort behov av att söka evidens för dessa metoder.

Erfarenheterna från detta sökande och min kliniska verksamhet är det som ligger till grund för de utbildningar jag hållit många år inom framför allt manuell terapi. Dessa utbildningar har tagit mig landet runt och även internationellt. I själ och hjärta är jag kliniker, och har alltid strävat efter att utbildningarna ska vara kliniskt inriktade, för att på bästa sätt ge kollegor så effektiva verktyg som möjligt att hjälpa våra patienter. 

Jag börjar detta blogginlägg med ännu en gästblogg från en av de som var nominerade till Årets Fysioterapeut. I dag går ordet till Ingrid Olsson Nordgren, fysioterapeut och psykoterapeut.

  Jag har i hela mitt yrkesverksamma liv intresserat mig för den grupp patienter som inte är så lätta att hjälpa. De har ofta flertalet symtom från olika organsystem och existensnivåer och valsar runt i sjukvården i sitt hjälpsökande. Psykiska, psykosomatiska och den av Britt Brageé lanserade neurosomatiska teorimodellen är till ovärderlig hjälp i behandlingsarbetet liksom anknytningsteorier, teorier om självmedkänsla och mentalisering. Mest fundamentalt är dock vår fysioterapeutiska kunskap om och erfarenhet av människans utveckling och grundläggande kroppsliga behov. Den allestädes närvarande frågan: vad är verksamt och vad för processen framåt.

De senaste 30 åren har jag i ökande omfattning dessutom haft förmånen och glädjen att handleda och metodutveckla behandlingsprocesserna tillsammans med de mest kreativa, intresserade och engagerade fysioterapeuterna inom dessa områden i Sverige. Detta har i praktiken fungerat som ett stort nätverk där jag varit bärare och spridare av gjorda erfarenheter mellan de olika grupperna. ”Resande i fysioterapi”.

Fysioterapeuterna som arbetar med denna typ av processarbete med patienterna med de tyngsta bristerna och svårigheterna, är ofta väldigt ensamma i detta arbete. Få i teamen, inte ens i psykiatrin, har en aning om att fysioterapeutens processarbete ofta är minst lika ingående och omfattande i djup som psykologers och psykoterapeuters, men med glesare handledningstillfällen och till betydligt lägre lön. Detta är i hög grad pionjärarbete som behöver leda till forskning med forskningsmetodik som gör detta arbete rättvisa. Alla nivåerna behövs, kliniker såväl som forskare.
Vi behöver hjälpas åt att lyfta fram och synliggöra detta viktiga arbetsområde och dessa fysioterapeuters arbetsinsatser. Deras livslånga lärande inkluderande egenterapier i egna kroppar och själar behöver återspeglas i anseende och lön. Men det är även rent nationalekonomiskt betydelsefullt med hänsyn till senaste dagarnas rapporter om stigande antal sjukskrivna.

 Ingrid Olsson Nordgren leg fysioterapeut, leg psykoterapeut
Tack Ingrid för din medverkan i bloggen!
 I måndags sammanträdde juryn för Fysioterapeuternas nyinrättade Kvalitetspris.

 Foto: Helena Pepa, juryns ordförande

Både enskilda personer och verksamheter kunde nomineras och intresset har varit stort. Här kan du ta del av vilka som är nominerade. Förbundsstyrelsen utser formellt pristagaren och priset kungörs och delas ut torsdag 22 oktober, i samband med Fysioterapi 2015.

Vi har också haft planeringsmöte i veckan inför Fysioterapi 2015

Programmet är fullspäckat och av hög kvalitet, och nu vidtar de sista förberedelserna. Vi är en bra bit över 1600 anmälda deltagare nu, och hoppas på ännu fler.  Jag hoppas på en välbesökt konferens som lyfter fram kraften i fysioterapi, och som förmedlar rörelse, energi och interaktivitet. Vi kommer att uppmana deltagarna att också vara aktiva på sociala medier under hashtagen #Fysioterapi2015, för att sprida lärandet och öka delaktigheten före, under och efter konferensen. Är du ny på Twitter? Här finns några tips.

 Under torsdagen besökte jag Arbets- och miljömedicin i Linköping. Det blev en intressant och lärorik dag, där jag fick möjlighet att träffa många av medarbetarna och ta del av aktuella frågor inom arbetsmiljö och miljömedicin. Verksamhetschef Bengt Ståhlbom och ergonom Charlotte Wåhlin lotsade mig runt under dagen. Jag  konstaterade återigen att det finns likheter mellan området prevention, hälsa och  rehabilitering och området arbetsmiljö och miljömedicin. Hållbarhet är ett nyckelord, men ofta är det kortsiktigt tänkande som styr ändå. Vi har idag mycket kunskap om hur viktigt det är att förebygga, men får i stället ägna stor kraft åt att reparera. Det finns också stora beröringspunkter mellan arbetsmiljö och den fackliga verksamheten. Välmående medarbetare är viktiga för en väl fungerande verksamhet.
Tidningen Reumatikervärlden, som ges ut av Reumatikerförbundet kom ut med nytt nummer (nr 5) i veckan. I tidningen lanseras en intressant samarbetsidé av ordföranden för SFAM Karin Träff Nordström.  

 Från Fysioterapeuterna är vi självklart positiva till ett utökat tvärprofessionellt samarbete där företrädare för patienter har en självklar och viktig roll.

Önskar alla läsare en skön och god helg!   

Jag fortsätter att publicera gästbloggsinlägg från de som var nominerade till Årets Fysioterapeut 2015

I detta inlägg medverkar Susanne Wattin och Lasse Lundgren. Tack för era bidrag!

  Jag älskar mitt arbete! Ett arbete som ger mig möjlighet att stödja barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättningar. En stor och viktig grupp som tyvärr ofta inte ges de möjligheter de har rätt till i samhället.Mitt arbetsliv har jag valt att söka hjälpa patienter, främst barn, med funktionshandikapp. Ett mycket tacksamt, lärorikt och roligt arbete, fast ofta fysiskt och psykiskt tungt. Ett arbete där jag hela tiden strävat efter att inte bara behandla utan också söka överföra glädje och livskvalitet till mina patienter. Mitt arbetsområde har varit i ständig utveckling och förnyelse under de alla de år jag arbetat inom området och att hela tiden söka vara i framkant när det gäller utbildning, följa forskning och utveckling inom områder har varit spännande och lärorikt.Att bli nominerad till utmärkelsen årets fysioterapeut är naturligtvis hedrande och roligt. Men jag ser nomineringen som en uppskattning och hedersbetygelse inte bara till mig utan till kollegor och fysioterapeuter som i tysthet och ofta utan större uppmärksamhet arbetar med att söka hjälpa utsatta grupper. Och vars belöning är att kunna glädjas tillsammans med sina patienter över lyckade behandlingar!

Susanne Wattin

   Vilken ära att bli nominerad till årets Fysioterapeut!! En kliniskt verksam fysioterapeut som jag, som varje dag möter patienter och försöker göra skillnad är jätteglad över att vara nominerad tillsammans med dessa välmeriterade kollegor. 2014-15 har varit ett omtumlande år, tillsammans med två kollegor samt tre specialistläkare tog jag språnget och blev delägare i ett hälsohus i Luleå. Hos oss ryms Rehabilitering, Idrottsmedicin, Specialistvård, Operationsverksamhet samt Företagsservice i samma byggnad och företag. Det är ett galet stort steg som liten enkel Fysioterapeut att våga prova leda ett mellanstort företag i hälsobranschen. 

Nu ska jag njuta ett tag av att människor tycker om min insats och nominerat mig!!  Hoppas alla har en bra och härlig arbetsdag.

Lasse Lundgren , Luleå 

I tisdags och onsdags samlades 700 personer till Nationella Primärvårdskonferensen 2015 i Jönköping.  Det blev en riktigt bra konferens, med bra föreläsningar och med goda och stimulerande samtal. Gabriel Wikström, folkhälso- sjukvårds- och idrottsminister inledde med att presentera sin dröm om primärvården: att sluta hälsoklyftorna. Han pekade också ut tre särskilt viktiga områden för staten: Kompetensförsörjning , eHälsa och den psykiska ohälsan.

Ett mycket konstruktivt inlägg gjorde Emma Spak, ordförande i SYLF, med fokus på att ”Primärvården måste jobba med sin självbild”. Läs mer i ett referat i Läkartidningen.

 Sir John Oldham, en brittisk allmänläkare som blivit adlad för sina insatser i brittisk primärvård, höll ett uppskattat föredrag om vikten av att tänka nytt. Tiderna förändras, alltså behöver vi förändra oss i hälso- och sjukvården också.

Jag själv medverkade i en bloggsession, där jag presenterade det blogginlägg, som jag skrev för ett år sedan. Du kan ta del av  min presentation här.  En av flera bloggare i min session var Bodil Jönsson. Ta del av hennes blogginlägg här.

Jag medverkade också i en avslutande paneldebatt, där chefredaktören på Dagens Medicin Christina Kennedy grillade en stor panel, om förutsättningarna för framtidens primärvård.   

  
Ett längre bild- och textreportage från primärvårdskonferensen finns på Region Jönköpings läns webbplats.
Den här veckan har det också varit en kampanjvecka för äldres säkerhet. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är samordnande instans.

Fallskador bland äldre är ett mycket stort samhällsproblem. Jag skrev om detta för ett år sedan i en debattartikel i Dagens Samhälle. Men fortfarande saknas ofta det fysioterapeutiska perspektivet med träning av äldre i samhällsdebatten och här finns mycket förbättringspotential. Ett exempel på Fysioterapi vid fallskador visades vid Jakobsbergs sjukhus i Järfälla i veckan.
GÄSTBLOGGARE. Det  passar bra i sammanhanget att avsluta veckans blogginlägg med en gästbloggare. Ylva Cederwall var en av de tolv som var nominerade till Årets Fysioterapeut 2015 . Ylva är särskilt inriktad på träning för demenssjuka och skriver här nedan om detta och om sin upplevelse av att bli nominerad.  ”Ylva Cedervall, Grattis Du är Nominerad!” Det tog en stund innan jag förstod vad mailet egentligen handlade om. Någon i Sverige hade nominerat mig till årets fysioterapeut, vilken överraskning! Jag kände mig oerhört förvånad, överväldigad och hedrad. Och väldigt glad över att mitt engagemang för personer med demenssjukdom hade uppmärksammats på detta sätt.

Jag drivs i mitt kliniska arbete av en önskan att personer med demenssjukdom under hela sjukdomsförloppet ska ha möjlighet att motionera och träna på det sätt som de önskar och har behov av. Dessa tankar var också den röda tråden i min avhandling och grunden till det forskningsprojekt som vi startade i april i år på minnesmottagningarna på Akademiska sjukhuset och Falu lasarett. I projektet utvärderar vi om ett gångtest kombinerat med en muntlig uppgift kan bli ett komplement i vården för att fånga in fler personer med begynnande demens tidigt. Om testet håller måttet kan det utföras av fysioterapeuter i olika vårdsammanhang. Möjligheterna ökar då att tidigt sätta in rätt stöd till både personerna med demens och deras anhöriga.

Att få motionera upplevs av många personer med demenssjukdom som en meningsfull aktivitet, inte bara för att man vill behålla sin fysiska kapacitet, utan också för att fysisk aktivitet kan vara ett medel för att känna välbefinnande och behålla självkänsla när ens kognitiva förmåga sviktar. Tyvärr är det en stor brist på friskvårdsaktiviteter som är anpassade för personer med kognitiva svårigheter.

Nomineringen till Årets Fysioterapi har gett mig extra energi att fortsätta arbeta för att personer med demenssjukdom ska kunna ha en meningsfull vardag där rörelse och motion är en självklar del.

Ylva Cedervall, Med.dr, Leg sjukgymnast, Uppsala universitet, Akademiska sjukhuset Uppsala

Önskar alla läsare en trevlig helg, som i alla fall i delar av landet ser ut att bli ännu en skön sensommarhelg!  

Mitt blogginlägg skrev jag 27 oktober förra året med rubriken Folkrörelsen – drömmen om framtidens primärvård.Jag har arbetat i hälso- och sjukvården i snart 40 år, varav nästan 35 år som chef och ledare. Jag har fått vara med om att ha sett en fantastisk utveckling. Tiderna har förändrats, och det har hälso- och sjukvården också. Idag kan vi bota och behandla sjukdomar, som vi inte ens kunde drömma om för 35 år sedan.

Jag arbetade många år som klinisk sjukgymnast med praktiskt patientarbete, därefter många år som sjukhusdirektör, utvecklingsdirektör och projektledare på SKL och nu som förbundsordförande för Fysioterapeuterna, f.d. Sjukgymnastförbundet.

Men trots att jag nog skulle kunna kalla mig expert på hälso- och sjukvård, utifrån de uppdrag jag haft, så är det kanske genom den erfarenhet jag skaffat mig genom att vara närstående och patient själv, som jag lärt mig allra mest. Jag har lärt mig, inte minst under min åldrige fars sista år i livet, hur svårt det kan vara att påverka och förbättra hälso- och sjukvårdens innehåll, trots att jag själv har goda kunskaper både om förebyggande och förbättring av hälso- och sjukvård. Vi har fortfarande inte en kultur som underlättar för patienter och närstående att deras potential till fullo tas till vara.

I min dröm inför framtiden – är det kanske om ytterligare 35 år? – används rätt kompetens på rätt ställe. Patienter och närstående är de främsta personerna i det multiprofessionella teamet. Varje människas egenresurs och kraft används självklart och fullt ut. Primärvården och hela hälso- och sjukvården präglas av ett nytt möjliggörande ledarskap, ett ledarskap präglat av empati och high tech, dvs fullt ut använda teknik och IT men också bygga goda relationer, ett ledarskap där alla medarbetares kraft ses som en möjlighet och tas tillvara.

Hälsa är i framtiden helt inarbetat i begreppet hälso- och sjukvård, och budgettilldelningen har ändrats radikalt. Vi använder den kunskap som vi ju redan idag har, att det är bättre att förebygga ohälsa än att lägga resurserna på att behandla sjukdomar som skulle kunna ha förebyggts.

Vi ser levnadsvanesjukdomarna öka mycket kraftigt ur ett globalt perspektiv och att de utgör en ökande risk för alltför tidig död. Om vi inte lyckas vända trenden, så är utvecklingen av våra levnadsvanor lika existensiellt utmanande som klimat- och miljöfrågorna. Det finns stor risk att fysisk inaktivitet om bara några få år utgör den allra största risken för tidig död. För ett antal år sedan fanns den inte på WHOs risklista alls, idag finns den på en skrämmande fjärde plats.

Fysisk aktivitet och anpassad träning utgör i framtiden en självklar mänsklig rättighet, i alla delar av livet, oavsett hälsotillstånd eller ev. funktionshinder. Barn behöver dubbelt så mycket fysisk aktivitet som vuxna, i arbetslivet behöver vi hälsosamma arbetsplatser, träning och fysisk aktivitet för att må bra, vi behöver mer rörelse, och vi behöver stå mer och sitta mindre.

När vi blir äldre behöver vi fortfarande träning regelbundet, inte bara god omvårdnad, bra mat och mycket läkemedel. Idag är äldre ofta både övermedicinerade och undertränade. I framtiden finns det en eller fler fysioterapeuter knutna till varje svenskt äldreboende och svensk skola.

I min framtidsdröm för primärvården hänvisas alla personer med problem i rörelseorganen direkt till en fysioterapeut. Det finns redan idag flera goda exempel på detta, men i framtiden är det en självklarhet och en standard. Ett sådant arbetssätt frigör resurser, patientflöden blir smidigare och behandlingsperioden för patienterna blir kortare.

Om 35 år, är jag 94 år, om jag får leva och ha hälsan. Mina barn närmar sig pensionsåldern och barnbarnen är i medelåldern. Kanske kommer dom då att ställa den berättigade frågan: Hur kunde ni mot bättre vetande tillåta den fysiska inaktiviteten att breda ut sig? Hur kunde ni låta bli att satsa på hälsa och förbyggande insatser, fast ni hade kunskapen om hur viktigt det är?

Min dröm är att vi tillsammans skapar en folkrörelse. All förändring börjar med oss själva, därför slutade jag mitt blogginlägg med Emma Watsons ord, från ett omtalat FN-tal: If not me, who? If not now, when?

Den här veckan började med att regeringen presenterade sin budgetproposition för 2016, en budget som vi från Fysioterapeuterna tycker saknar tillräckligt med förebyggande och rehabiliterande insatser. Läs mer  i pressmeddelande och i ett separat blogginlägg från i måndags.

I onsdags presenterade Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll en åtgärdsplan för ökad hälsa och minskad sjukskrivning. Sjukskrivningarna ökar återigen i Sverige på ett oroande sätt.

De största anledningarna är psykisk ohälsa samt besvär från rörelseorganens sjukdomar. Socialförsäkringsministerns förslag väcker viss förhoppning, och vi har från Fysioterapeuterna tydliggjort att fysioterapeuter har  viktig kunskap att bidra med i denna för samhället mycket angelägna fråga.

Vi hade förväntat oss att budgetpropositionen skulle innehålla ett tydliggörande av fysioterapeuters viktiga roll, som första instans i primärvården, men i budgetförslaget fanns inget sådant. Däremot fattade nyligen Landstingsstyrelsen i Landstinget i Kalmar län beslut om att breddinföra fysioterapeut som första instans.

 Detta är något som Fysioterapeuterna drivit som en viktig politisk fråga och det är glädjande att något landsting nu går före mer systematiskt. Vi hoppas och förväntar oss att detta ska göra att andra regioner och landsting följer efter Landstinget i Kalmar län.
Tidningen Fysioterapi kom i veckan ut med ett nytt nummer. I min ledare tar jag upp den viktiga frågan om hållbarhet, som enligt mig är lika viktig inom hälsa, som inom miljö.

Jag har under senaste veckan också hunnit med ett par verksamhetsbesök. Förra helgen träffades representanter för sex distrikt inom Fysioterapeuterna till regionmöte i Gränna och jag deltog där under lördagen.

Jag pratade på temat Hur blir vi starkare tillsammans? med betoning på vikten av att samarbeta så bra som möjligt inom förbundet, med andra organisationer och att ständigt ta tillvara förändringskraften i att inta patientens perspektiv. Denna typ av träffar är oerhört viktiga för att lära av goda exempel och för att stärka den gemensamma kraften i organisationen. Tack till Jönköpingsdistriktet för bra arrangemang!

I går torsdag fick jag möjlighet att besöka sjukgymnaster och fysioterapeuter i den kommunala äldreomsorgen i västra Göteborg. Spännande och lärorikt att se hur mycket träning av äldre kan åstadkomma, i hemsjukvård och på äldreboende!

Jag hann också med ett par hembesök och besök på vårdcentralen på Styrsö /Donsö. Det blev väldigt uppenbart vilken nytta fysioterapeuter gör i äldrevården, vi möttes av glada tillrop och positivt bemötande överallt.

Det finns ett mycket stort antal personer i Sverige idag, som behöver både träning och vardagsaktivering. Fysioterapeuter är en viktig grupp både för att specifikt träna äldre personer, men också för att instruera och utbilda andra yrkesgrupper i hur man bäst tar tillvara personernas egen kapacitet i alla lägen.  Tack Tomas Johansson och Staffan Boquist och hela teamet för en intressant och lärorik dag!

Det har blivit en hel del resande denna vecka mellan olika platser i landet. Men jag väljer att avsluta denna veckas blogg med ett foto från i måndags kväll från vår huvudstad. En känd vy över Stockholms Stadshus och med Västerbron i horisonten, i solnedgången en septemberkväll, strax efter att regnet dragit bort. En kort men fin stund.

Nästa vecka väntar bl.a. Nationell Primärvårdskonferens i Jönköping där drömmen om den svenska primärvården står i fokus.

Men först önskar jag dig en trevlig helg!

Idag presenterade regeringen budgetpropositionen inför 2016. 

Det finns enskilda delar i regeringens budgetproposition som är positiva. Det är t.ex. välkommet med satsningar inom både hälso- och sjukvård och äldreomsorg. Det är också bra att regeringen i olika skrivningar uppmärksammar att alla hälso- och sjukvårdens professioner behöver användas på bästa sätt.

 Men när man lyfter blicken från enskilda anslagsförändringar, blir det för Fysioterapeuterna tydligt att regeringens politik i alltför stor utsträckning saknar ett viktigt perspektiv. Det handlar om vikten av förebyggande och rehabiliterande insatser.

 En av hälso- och sjukvårdens stora utmaningar är att med begränsade resurser kunna ge hälso- och sjukvård och omsorg på jämlika villkor till alla som behöver. Hur ska vi kunna hålla budgeten och ändå se till att vi uppfyller målen för hälso- och sjukvården?

 Jo, det behövs förnyelse och det behövs att resurserna används klokare. Och där har fysioterapeuter mycket att bidra med.

 Vi behöver ställa om hälso- och sjukvården så att det som idag ofta prioriteras bort, som förebyggande insatser, träning, rehabilitering och hälsofrämjande arbete, istället prioriteras högre. Det kan kosta mer på kort sikt, men innebära stora besparingar på längre sikt.

 Ett exempel är samhällets kostnader för fallolyckor, som 2012 uppgick till 24, 6 miljarder kronor. Det är högre än kostnaden för trafikolyckor! Här skulle vi kunna spara mycket resurser och mycket mänskligt lidande, om det förebyggande och rehabiliterande arbetet i hälso- och sjukvården och omsorgen ansågs som viktigare. Det hade verkligen varit både önskvärt och på tiden att regeringen särskilt hade pekat ut behovet av fysioterapeuter i äldreomsorgen, men inget sådant fokus finns i budgetpropositionen.

 Ett annat exempel är de ökande kostnaderna för sjukskrivningar, som beror både på att fler sjukskrivs och på att tiden i sjukskrivning blir längre. 2016 kommer vi att lägga drygt 43 miljarder kronor på sjukpenning och rehabilitering. Jämför det med de drygt 34 miljarder som staten lägger på hälso- och sjukvård. Ett större fokus på förebyggande och rehabiliterande insatser, som fysioterapeuter kan bidra med, skulle även inom sjukskrivningen kunna bidra med minskat mänskligt lidande och lägre kostnader.

 Smärta och besvär från rörelseorganen är den näst vanligaste orsaken till längre sjukskrivning. Minst vart tionde besök inom primärvården handlar om sådana besvär. Dessa patienter får sällan omedelbar och adekvat hjälp, trots att de flesta patienter med exempelvis ländryggssmärta skulle kunna få god vård med tidigt insatt behandling av en fysioterapeut. Regeringen och landstingen borde lyssna på Fysioterapeuternas förslag att alla patienter med problem i rörelseorganen direkt ska hänvisas till en fysioterapeut som första instans inom primärvården. Med ett sådant arbetssätt frigörs resurser, patientflöden blir smidigare och behandlingsperioden för patienterna blir kortare.

 Fysioterapeuterna kommer framöver att öka sina ansträngningar för att politiken ska förstå vikten av förebyggande och rehabiliterande insatser, liksom hur fysioterapeuter kan bidra till en mer jämlik och mer effektiv hälso- och sjukvård och omsorg. Budgetpropositionen för 2016 tydliggör att detta perspektiv alltjämt saknas.

Den här veckan har regn och blåst förannonserat att hösten snart är på intåg. En av höstens viktigaste och roligaste aktiviteter för oss i Fysioterapeuterna är vår stora konferens Fysioterapi 2015 21-23oktober i Stockholm.

Programmet är fyllt av mycket intressanta programpunkter och det kommer som vanligt att bli många deltagare. Förra tillfället, då arrangemanget kallades Sjukgymnastdagarna och arrangerades i Göteborg 2013, så kom rekordmånga 1700 deltagare. Om du inte anmält dig ännu, så passa på!

Ett nytt grepp inför årets konferens är att ett antal personer har skrivit blogginlägg om olika aktuella ämnen.  

 Nu i veckan publicerades ett blogginlägg av Anne Carlsson, ordförande i Reumatikerförbundet, som skriver om fysioterapeuten som livsviktig. Du hittar det och övriga intressanta blogginlägg här. 
Fysisk inaktivitet är inte bara den fjärde största riskfaktorn att dö i förtid, globalt sett, det är också en riskfaktor som ökar alltmer.  
 I veckan antogs en nödvändig och mycket viktig strategi för fysisk aktivitet av samtliga medlemsländer i WHO:S Europaregion. Strategin är också en del i  det pågående arbetet för en mer jämlik hälsa. 
 Jämlik hälsa var också ämnet för ett frukostmöte som anordnades av Vårdförbundet i onsdags morse på Rinkeby Vårdcentral och där jag tillsammans med Anna-Karin Trixe, ny hälso- och sjukvårdsstrategisk chef på Fysioterapeuterna deltog. Panelen bestod av nationella företrädare för svensk hälso- och sjukvård och lokala företrädare för stadsdelsnämnd, landsting och en mycket engagerad verksamhetschef på vårdcentralen. 
Sineva Ribeiro, ordförande i Vårdförbundet inledde mötet och beskrev Vårdförbundets politiska inriktning med personcentrerad vård och jämlik hälsa som två viktiga huvudinriktningar. Samtalet som följde blev intressant och belyste bl.a. svårigheten att omsätta goda politiska ambitioner i den praktiska vardagen. Ett bra grepp av Vårdförbundet att förlägga detta viktiga samtal till den praktiska vårdverkligheten!

I tisdags var det upptaktsträff för planeringen av den 9:e Nationella Patientsäkerhetskonferensen som arrangeras 21-22/9 2016 där Fysioterapeuterna är en av många arrangörer.  

 Varje organisation redogjorde bl.a. för pågående aktuellt arbete inom kvalitet- och patientsäkerhetsområdet. För Fysioterapeuterna gäller bl.a. följande:

1. Kvalitets och patientsäkerhet överst på agendan i Fysioterapeuterna. 

2. Jämlik hälsa.  Fysisk inaktivitet den 4:e största riskfaktorn! Fysioterapi kan i alla livets skiften ta tillvara och stärka individens egen kraft, så att människor bättre kan leva ett fullvärdigt liv. Kompetensförsörjningsfrågor är mycket viktiga – fler specialisttjänster för fysioterapeuter behövs för att patienter ska få den hälso- o sjukvård de har rätt till

3. Samverkan allt viktigare, och patienten och närstående är de viktigaste personerna i samverkansteamet

4. Det behövs ett nytt ledarskap och Fysioterapeuterna vill vara med och leda det arbetet. Det behövs ett ledarskap som stödjer och ser möjligheter, inte ett ledarskap som styr och kontrollerar mer.
 I veckan lämnade vi från Fysioterapeuterna ett remissvar tillsammans med Riksförbundet HjärtLung angående målnivåer inom hjärtsjukvården. Det är förvånande hur lågt prioriterat Fysioterapi, träning och fysisk aktivitet blir i vissa sammanhang!

I går torsdag publicerades också en debattartikel i Sundsvalls Tidning som påvisar hur fysioterapeutiska insatser kan höja kvaliteten på hälso- och sjukvården och bidra till att lösa landstingens budgetunderskott.
Avslutningsvis vill jag lämna en uppmaning. Passa på att nominera till Fysioterapeuternas nyinrättade kvalitetspris! Sista dag för nominering är 25 september.  

 
Jag ser nu fram mot att i morgon lördag på en regionträff i Gränna, träffa representanter för 7 distrikt inom Fysioterapeuterna i södra Sverige.

Jag önskar er en trevlig helg!

Med anledning av den pågående mycket ansträngda flyktingsituationen har Fysioterapeuternas förbundsstyrelse beslutat att skänka en gåva på 20 000kr till Läkare utan gränser.

Det är omänskliga bilder som beskrivs i media och det känns nödvändigt att vi alla bidrar, var och en på sitt sätt. Jag har själv skänkt ett bidrag till flera hjälporganisationer och jag vill också uppmana alla medlemmar att bidra. 
Vad kan du och jag göra för att hjälpa till? Det kan handla om att skänka pengar, skänka kläder, skor och saker eller kanske skänka lite av vår tid. T.ex. Röda Korset och Rädda Barnens lokalavdelningar har stort behov av volontärer som kan hjälpa till på olika sätt.
Flera organisationer har eller planerar riktade insamlingar till förmån för människor på flykt, t.ex. Radiohjälpens insamling, Röda Korset, Rädda Barnen, UNHCR eller Läkare utan gränser. Se till att insamlingsorganisationen har ett 90-konto, vilket garanterar att insamlingen är seriös.

Den här veckan har till stor del präglats av Internationella Fysioterapins Dag den 8 september, som jag skrev om i föregående blogginlägg. Bilder från firandet landet runt finns på Fysioterapeuternas Facebook-sida.

I veckan har vi också haft ett nytt utvecklingsdialogmöte med SKL från de fackliga organisationerna. Vid mötet diskuterades bl.a. de utmaningar hälso- och sjukvården står inför inom kompetensförsörjningsområdet. Vid mötet medverkade Experio lab med ett interaktivt inslag kring tjänstedesign.

Igår torsdag var vi från Fysioterapeuterna tillsammans med Vårdförbundet och Läkarförbundet inbjudna till en mindre workshop hos eHälsomyndigheten.

 Generaldirektör Torsten Håkansta presenterade myndighetens utmaningar och respektive förbund summerade sin uppfattning. Ta del av min presentation här.

Gästblogg. Margareta Emtner, som i tisdags fick utmärkelsen Årets fysioterapeut 2015 berättar här i ett  gästbloggsinlägg om sin upplevelse av att få utmärkelsen:
 Jag är överväldigad och mycket glad för den fina utmärkelsen. Att bli nominerad och därefter vald av sina kollegor som årets fysioterapeut är nog den finaste uppskattning man kan få på att det man gör är värdefullt. Stort tack för priset!
En viktig del i att mitt arbete har varit den tjänstekonstruktion som jag haft under de senaste 15 åren. Jag har haft möjlighet att forska, undervisa blivande fysioterapeuter samt i klinik behandla patienter med lungsjukdomar. Denna mix har givit mig en stabil bas att stå på samt möjligheter att omsätta forskningsresultat i klinisk verksamhet. Jag har också blivit oerhört stöttad av mina chefer på lung- och allergikliniken, Akademiska sjukhuset i Uppsala när det gäller utvecklingsarbete och forskning. De har alltid bifallit mina förfrågningar om att ta på mig nationella uppdrag och de har stöttat mig i det arbetet och påtalat hur viktigt de tycker det är att en fysioterapeut från lung- och allergikliniken arbetar på nationell nivå. Det goda samarbetsklimatet, stöd från arbetskamrater och allt roligt vi gjort tillsammans på kliniken har också bidragit till att det nästan alltid varit roligt att arbeta. 

Mitt arbete i projektgruppen för de nationella riktlinjerna vid astma och KOL är ett exempel ett nationellt uppdrag, där jag känner att vi fysioterapeuter fått stort gehör. Naturligtvis beror det till största delen på att vi har så god evidens för att fysisk aktivitet och träning ger god effekt. Med de nya riktlinjerna hoppas jag att ett större fokus i vården framöver ska vara på mätning av fysisk kapacitet, fysisk träning och att vi kan arbeta mer interprofessionellt för att förbättra vården för våra patienter.

Stort tack för din bloggmedverkan Margareta!

Har avslutat denna arbetsveckan nu i eftermiddag med att tacka av ordföranden i Svensk Sjuksköterskeförening Ania Willman som har slutat efter många års gott arbete.  Aina blev avtackad av Ami Hommel, ny ordförande sedan i juni. I sitt tal betonade hon den stora och viktiga insats som Aina Willman haft för föreningen och svensk hälso- och sjukvård.