Inom Fysioterapeuterna förbereder vi oss intensivt för kongress i november då vi bl.a. ska lägga fast vilken politik som ska drivas för de kommande fyra åren. Vilka är de viktigaste framtidsfrågorna? Hur ska vi som organisation bli bättre på att bli bättre? I förberedelsearbetet har vi dels frågat våra medlemmar, vilket är självklart och också det vanliga förfaringssättet, dels har vi frågat ett stort antal externa personer, för att också få en utifrån och in- bild. Arbetssättet har varit mycket inspirerande och lärorikt och själva processen har varit en lär-resa i sig. 

I veckan var jag inbjuden till ett fokusgruppsmöte på Dagens Medicin, som var upplagd på liknande sätt. Ett antal externa personer var inbjudna för att ge sina synpunkter. Hur konsumerar vi nyheter? Vilka är de största utmaningarna? Vilket drömscenarie skulle vi vilja se?

Det som händer när man träffas kring denna typ av frågor är att det väcker nyfikenhet och nya tankar. Dvs jag fick möjlighet, både att träffa nya inspirerande människor, ta del av deras tankar och fick också en möjlighet atttänka till på ett nytt sätt kring viktiga frågor.

Dagens Medicins chefredaktör Christina Kennedy var en av dom som deltog i Fysioterapeuternas framtidsarbete, och när hon varit hos oss, så skrev hon en ledare om öppenhet som viktigaste framtidsfråga. Nu har jag varit hos Dagens Medicin, och efter noggrant funderande kommit fram till att ett par av de viktigaste framtidsfrågorna avseende nyheter är balans och tajming. Det gäller att hitta former för att inte drunkna i nyhetsflödet, men samtidigt få rätt nyheter i rätt tid, för att kunna ta ställning till om och hur vi behöver agera.

Men framförallt så har nog bilden klarnat ännu mer för mig, hur viktigt det är att tänka utifrån och in när det gäller att förnya och förbättra.  För att ständigt kunna bli bättre är det viktigt att ta hjälp både av interna och externa ögon och öron. Det är ett bra sätt för att bli bättre på att bli bättre. 

Den 8-10 september samlades arbetsgruppen för professionsfrågor inom den europeiska delen av WCPT i Warwick, England. Gruppen består av åtta deltagare från olika europeiska länder där Sverige representeras av Charlotte Chruzander, medarbetare på förbundet. Ett av gruppens viktigaste uppdrag är att lyfta fram fysioterapeuters kompetens i frågor som rör hälsa och hälso-och sjukvård. En plattform där arbetsgruppen är efterfrågad är i EU-kommissionen som vill veta vad fysioterapeuter kan bidra med när det gäller barn och fysisk aktivitet. Ett annat uppdrag är att formulera på vilket sätt fysioterapeuter med sin kompetens kan bidra med att nå FNs globala mål för hälsa och välbefinnande. Arbetsgruppen har en mandatperiod på två år och löper därmed fram till 2018. På  från vä till hö: Emelie Wöjdemann från Danmark, Jill Long från Irland, Sarah Bazin från England, Victoria Massahla från Malta, David Gorria från sekretariatet ER-WCPT, Nirit Rotem från Israel. På fotot saknas Charlotte Chruzander, Sverige,  Nicole Muzar från Österrike och Karin Heijbom från Nederländerna. 

Tack för rapporten Charlotte och lycka till i detta viktiga arbete!

Min vecka har för övrigt fyllts med möten av många slag men också att följa de politiska utspel som denna vecka när riksdagen åter öppnat har varit många. 

Mitt i september är vi, även om det denna vecka i Stockholm och Småland i alla fall känts som högsommar. Önskar dig en trevlig helg, med foton från en ljummen morgonpromenad på Söder i Stockholm. 

Igår torsdag firades Internationella Fysioterapins dag runt om i världen, i 113 länder. I Sverige ordnades aktiviteter runt om i landet. Anledningen till att detta firas varje år 8 september är att vår världsorganisation WCPT bildades den 8 september 1951. Då var det 11 grundare, varav Sverige var ett av länderna. Idag består världsfederationen av 113 medlemsländer.

Via Fysioterapeuternas hemsida kan du ta del av aktiviteter, rapporter, seminarier och foton från dagen.

För min egen del har den gångna veckan varit lite annorlunda. Jag har varit ledig ett par dagar för att fira 60 år. Därefter deltog jag i en konferens under onsdagen och i går torsdag började jag dagen med att medverka i Fysioterapins dag i Linköping. Därefter tåg till Stockholm och ett stående seminarium om stillasittande, där vi hade lyckats få med folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström som talare och också ledande forskare inom fysioterapin som debatterade stillasittande och fysisk aktivitet. Du kan se hela seminariet i efterhand via hemsidan.

Seminariet var också ett sätt att fira min 60-årsdag ”jobbmässigt” och jag gladdes mycket åt att vänner, kollegor och samarbetspartners hade möjlighet att delta. Ett stort tack för all uppvaktning och till alla som kom och bidrog genom att delta!

I samband med seminariet fick jag möjligheten att dela ut utmärkelsen Årets fysioterapeut, som i år tilldelades Maria Landén Ludvigsson. Stort grattis Maria!  Läs mer om utmärkelsen här.

Skickar med en glimt från tidig torsdagsmorgon i Linköping också, där distriktsordförande Mikael Hjerne hälsade välkommen och Charlotte Wåhlin just skulle börja tala, när jag lämnade för att hinna till tåget.

Under onsdagen deltog och medverkade jag tillsammans med förbundsdirektör Helena Pepa i konferensen Utvecklingskraft i Jönköping. Denna årliga konferens innehåller alltid intressanta och lärorika pass. I år var t.ex. Maureen Bisognano från IHI, statssekreterare Agneta Karlsson och författaren och läkaren Karin Wahlberg som medverkande. 

Helena Pepa och jag redogjorde för hur Fysioterapeuternas framtidsdialog genomförts och fick också möjlighet att genomföra en dialog kring ämnet ”rätt använd kompetens”. 

Nu passar jag på att återgå till några dagars ledighet, ser fram mot att få fortsätta 60-årsfirande i helgen tillsammans med familj, barn och barnbarn.

Trevlig helg!

Igår torsdag gjorde vi ett brett gemensamt mejlutskick från fackliga organisationer och SKL till skyddsombud, landstings- och kommundirektörer, personalchefer samt verksamhets- och förvaltningschefer inom offentlig sektor. Budskapet är att använda Sunt arbetslivs nya arbetsmiljöutbildning och tanken är att skyddsombud och chefer genomför utbildningen tillsammans. Det är dags att sätta hållbar hälsa och arbetsmiljö högre upp på agendan!

Denna vecka har det arbetats intensivt på vårt kansli med att göra de sista förändringarna i kongressdokumenten, efter förbundsstyrelsens möte förra veckan. Efter sista korrekturläsningen skickas handlingarna till tryck och sedan till kongressombuden i slutet på månaden. Anna-Karin Trixe och Peter Karlsson på kansliet korrekturläser kongresshandlingarna intensivt inför tryckning

Under onsdagseftermiddagen avtackades Mats Einerfors från sitt uppdrag som förbundsdirektör, som han avslutade 1 augusti. Mats har en lång tid bakom sig i den fackliga rörelsen, dels som ombudsman och förhandlingschef i Lärarnas Riksförbund och sedan nio år som förbundsdirektör i Fysioterapeutena. Det var många som kom till avtackningen och ville tacka för gott samarbete. Ett stort tack Mats, för ett mycket gott jobb som förbundsdirektör i Fysioterapeuterna, under nio år! Sacos ordförande Göran Arrius var en av dom som tackade Mats för gott arbete, och han passade också på att önska Fysioterapeuternas nytillträdde förbundsdirektör Helena Pepa ett särskilt lycka till. 

Nu är vi inne i höstmånaden september, även om sensommarvärmen har dröjt sig kvar. En av många händelser i september är Paralympics i Rio och där finns fysioterapi förstås med som en viktig del. Anna Granström, sjukgymnast från Jönköping är en av dom som ingår i det medicinska teamet, skriver Region Jönköpings län

Nästa vecka firas på torsdag den 8 september Internationella Fysioterapins dag. En mängd aktiviteter sker runt om i landet, läs mer här.  

Nationellt arrangeras i Stockholm ett stående seminarium om stillasittande där folkhälso- idrotts- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström inleder, följt av en forskningsdebatt med ledande fysioterapeuter och forskare. Under seminariet, som webb-sänds delas också utmärkelsen Årets Fysioterapeut ut. 

Internationella Fysioterapins dag firas på torsdag den 8 september i 113 länder. Ta chansen och ta del av någon av alla aktiviteter som genomförs. Eller kanske bara fira genom att göra något litet extra på din arbetsplats. Håll gärna koll på Fysioterapeuternas hemsida. Tillsammans, så mycket roligare!

Trevlig helg!

Den här veckan har still stor del präglats av förbundsstyrelsens möte, som denna gång var förlagt till min hemmaplan Oskarshamn. I vanliga fall träffas styrelsen i Stockholm, men jag har haft en önskan om att en gång under mandatperiodens fyra år förlägga ett FS-möte till Oskarshamn, och nu var det dags. 

De viktigaste frågorna var slutförberedelser med propositioner och motionssvar inför höstens kongress. Förbundsstyrelsen fattade också beslut om att godkänna en utbildning till specialist inom veterinärmedicin och utsåg också Årets fysioterapeut. Utmärkelsen offentliggörs och delas ut på Fysioterapins dag 8 september. 
Under FS-sammanträdet hade vi också ett dialogmöte kring viktiga kompetensförsörjningsfrågor med Yvonne Hagberg (S), ordförande i landstingets personaldelegation, Hanna Kristelius och Åsa Bank från distriktsstyrelsen Kalmar län och sektionsordförande OMT Kalle Nordén, Västervik. 

Media var inbjudna till denna del av mötet, och genomslaget medialt i hela länet blev bra. Läs Barometern-OT här och Östra Småland/Nyheterna här.

Arrangemanget i Oskarshamn gick bra och underlättades förstås av att Småland visade upp sin bästa sida också vädermässigt, med ljumma sensommarkvällar och möjlighet att umgås också utanför sammanträdesrummet.
I början av veckan deltog jag tillsammans med FS-ledamot Pia Nilsson i Livsplats Sverige i Varberg, ett initiativforum för samhälle och hälsa. Ett bra program med kompetenta medverkande och deltagare från många delar av samhället gjorde konferensen intressant och viktig. 

Till ett kommande år är det definitivt viktigt att Fysioterapeuterna deltar, gärna också fler andra fackliga organisationer från hälso- och sjukvårdsområdet. Konferensen skulle kunna förbättras ytterligare genom att ”leva som man lär”, dvs mer aktiv dialog, inte så långa sitt-pass, mer dynamik och rörelse och så skippa skol-sittningen, det skulle ge ännu bättre dialoger.
I veckan meddelade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll glädjande nog att förslaget om Hälsoväxling dras tillbaka, vilket var väntat och naturligt eftersom parterna enats om en avsiktsförklaring förra veckan. Läs mer på Sunt arbetsliv, där jag tillsammans med Annika Strandhäll och Lena Micko kommenterar. 

I onsdags offentliggjorde valberedningen sitt förslag till förbundsstyrelse för nästa mandatperiod 2017-2020. Jag är hedrad över att få valberedningens förtroende för ytterligare en mandatperiod, och under förutsättning av kongressens beslut är jag beredd att satsa fullt ut på detta viktiga och ärofulla förtroendeuppdrag. 

Veckan har varit intensiv, och började för min del på västkusten och avslutas på ostkusten på hemmaplan i strålande sommarväder, som har hållit i sig hela veckan, från kust till kust.

Trevlig helg med ett foto från Varberg! 

Idag fredag har parterna inom kommun- och landstingssektorn undertecknat och överlämnat en gemensam avsiktsförklaring med åtgärder för friskare arbetsplatser till regeringen. Åtgärdspaketet har tagits fram med anledning av förslaget om hälsoväxling. 

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll har tidigare aviserat att förslaget om hälsoväxling ska dras tillbaka om arbetsmarknadens parter kan komma överens om åtgärder som kan minska sjukfrånvaron. Nu har facken och Sveriges kommuner och landsting tagit fram en åtgärdslista för vad som ska göras för att minska sjuktalen. Många bra förebyggande förslag, inte minst en stärkt roll för företagshälsovård. Det är bra att vi har enats och nu är det dags för regeringen att dra tillbaka förslaget om hälsoväxling och så gäller det att komma igång med åtgärderna vi enats om. Dags att gå från bör till gör. 
Fysioterapeuterna har särskilt lyft vikten av prevention och arbetsgivarnas ansvar för att långsiktigt stärka hälsan i arbetslivet. Vi vet att bättre och fler insatser skulle göra stor skillnad för hållbar hälsa, ändå brister det ofta idag. Dagens överenskommelse är ett efterlängtat steg i rätt riktning.
I tisdags deltog jag i ett intressant frukostmöte på Kommunal, som då presenterade rapporten Status: prekär. Tidsbegränsade anställningsformer är vanligast inom kvinnodominerade arbetaryrken. Både tim- och vid behovsanställningar har ökat på arbetsmarknaden under senare år och kryper högre upp i åldrarna – medelåldern inom kommun och landsting var 37 år 2014. Kommunals rapport ”Status: prekär” handlar om tidsbegränsat anställda inom både Kommunals organisationsområde och på arbetsmarknaden i stort.

I veckan har också juryn för Årets fysioterapeut sammanträtt. Utifrån juryns förslag beslutar förbundsstyrelsen i nästa vecka vem som ska utses till Årets fysioterapeut 2016. Utmärkelsen offentliggörs och delas ut den 8september i samband med ett webb-sänt seminarium på Fysioterapins dag.

Det märks att vi kommit in i sensommaren, kvällarna blir mörkare och temperaturen lite kyligare. Inte desto mindre är det lätt att stanna till på kvällspromenaden vid Slussen, som nu är i stor förändring, och fånga ögonblicket och den klassiska vyn i vår vackra huvudstad. 

Trevlig helg!

I början av sommaren besökte jag Palliativ vård och ASIH i Lund, ett lärorikt och givande besök, där jag fick ta  del av en av sjukgymnasten Sofia Jarlbrings vardagar. Läs gärna mer om mitt besök här. 

I samband med detta bad jag Sofia gästblogga och här kommer nu Sofias inlägg. 

Stort tack Sofia, för ett finstämt och berörande blogginlägg!

”My hands are small, I know. 

But they’re not yours, they are my own…

​​- Jewel

När rösten inte längre bär talar kroppen åt oss. 55 % av vår totala kommunikation står kroppen för, det gäller för oss alla. Ibland hör jag någon säga: ”hon kommunicerar inte”. Vad det ofta handlar om är att personen inte kan eller vill tala, kommunikationen leds inte av den verbala talan. Men vi måste komma ihåg att vi alla kommunicerar, ibland på alternativa sätt. Kanske får någon annans ord och tolkningar då vara vägledande.

I arbetet som fysioterapeut är det viktigt att vara lyhörd för alla kommunikationsvägar som finns. I ett patientmöte inser jag hur viktig vår kommunikation är och hur olika den kan se ut. Patienten jag möter är nu försämrad i sin sjukdom och kommer från hemmet för vård på vår palliativa avdelning. Tidigare i sitt liv har hon tagit ett beslut om att genomgå en stor operation som då övertygade henne om att hon skulle avvärja ett kommande möte med cancern, men cancern lurar henne, den klär sig i en annan skepnad och intar nu hennes kropp ohejdat. Cancern håller nu på att vinna över hennes kropp. Hon ligger i sängen, späd och trött. Hon orkar knappt möta min blick, hon låter sina fingrar röra vid sin makes hand, han står precis intill hennes säng och han tar över orden. Att se han stå bredvid henne, hur han jobbar hårt för att ge henne det allra bästa, hur han fångar henne när hon inte orkar, han finns där för henne – alltid, det ger mig en insikt om livet. Han sover på hennes rum, de skapar sig en vardag av dygnets timmar, tillsammans. Han stryker henne på ryggen när hennes tårar talar för henne. Han bär henne från sängen till toaletten på natten, han lägger sin varma hand på hennes kalla arm, han ger henne tryggheten i att älska henne tills döden skiljer dem åt. Dessa två personer gör mig ödmjuk för livet och de vändningar livet tar och hur sjukdom kan bli oss övermäktiga. Besluten är inte längre våra, det är sjukdomen och kroppen. Jag beundrar hur de håller sin kärlek vid liv ända in till hennes sista andetag, hur de står varandra så nära när de vet att det största hotet knackar dem på axeln. Hotet om att hennes liv snart rinner ut och att kärleken och närheten och ömheten dem emellan kommer att upphöra, genom ett val de inte gjort utan blivit tilldelade. De kämpar tillsammans och har en önskan om att få komma hem, så blir det också. Två dagar till hinner de få tillsammans hemma, med familjen. Vår personal gör dagliga besök och finns alltid nära tillhands. Sedan kliver hotet in i deras hem och blir till verklighet. En verklighet som är svår för dem alla att förstå. Patienten avlider lugnt och stilla i sitt hem. Mötet med den patienten dröjer sig kvar hos mig.

Med små beröringar, hud mot hud, kommer vi ofta varandra närmre. I mitt yrke möter jag ofta mina patienter genom beröring med mina händer – mobilisering, palpation, strykningar och kommunikation. De patienter jag möter har ofta ett behov av beröring, de upplever hudhunger. Hudhunger är ett av kroppens språk för behov av närhet. 

En kropp behöver stöd när livet rinner ur den, sinnet behöver stöd att acceptera de fysiska förluster som kroppen får. I mitt arbete möter jag dagligen patienter som bär på obotbar sjukdom och som vet att döden är nära förestående. Tillsammans med patienten läggs fokus på de förmågor som kroppen har, att ge optimerat stöd för de förluster som är, samtala om orättvisan i att vara drabbad och frustrationen över att fysiska förmågor försvinner. Kroppen behöver, trotts sin avtackling, aktivering genom rörelse om det skapar livskvalite, positionering av kroppen på nya sätt för att uppnå optimal vila och ett alternativ för att smärtlindra med fler val än mediciner. Att möta människan i en döende kropp är en utmaning där jag som fysioterapeut har en viktig del att ge.”
 

Efter fyra veckors skön semesterledighet var det i mitten på denna vecka dags för min del att åter ta plats på tåget mot Stockholm. Jag har nu i drygt 4 1/2 år varit veckopendlare från Småland till Stockholm, och lärt mig mycket om att tågpendla. 

På det hela taget går det bra att resa, även om det så här i uppstarten tar emot lite och det krävs lite extra energi och ihärdighet, när semestershortsen ska bytas mot jobb-chinos och fötterna ska pressas in i svarta tillstängda skor, efter en sommar med ”barfota utan strumpor och skor”.

Rean tar sin tid, 1 tim och 40 min med bil från Oskarshamn till Nässjö, därefter 2 tim och 39 min med tåg Nässjö-Stockholm. Men jag använder det allra mesta av restiden på tåg till att jobba via min IPad, värdefulla stunder, då jag hinner få mycket gjort. Det tog alltså inte så lång tid innan jag var åter på jobb-banan i veckan som gick. 

Redan innan jag kom till kontoret i Stockholm, kom nr 6 av tidningen Fysioterapi ut. Och det var en synnerligen bra tajming, med det intensivt pågående sommar-OS i Rio. Tidningen innehåller ett stort reportage med guld- silver- och bronsmedaljören Sarah Sjöström och simlandslagets fysioterapeut Jeanette Berggren, som kan rekommenderas. Reportaget visar med all tydlighet vikten av tillgång till fysioterapeut, eller som Sarah Sjöström uttrycker det: ”Med en fysioterapeut vet man alltid varför man gör en övning och hur den är bra för simningen”. Passar på att skicka med ett STORT GRATTIS till Sara Sjöström för fantastiska prestationer i OS i Rio!

I Fysioterapi nr 6 finns mycket läsvärt, bl.a. ett stort och intressant reportage med Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson, en ledare från avgående förbundsdirektör Mats Einerfors, en krönika från avgående redaktören på Fysioterapi Hilda Zollitsch Groll och ett reportage med Helena Pepa, ny förbundsdirektör sedan 1 augusti. Läs hela tidningen här.

I Fysioterapi nr 6 finns också en ”Kallelse till Fysioterapeuternas kongress”, där det framgår att vi har tre intressanta och spännande invigningstalare på kongressen i november: Socialförsäkringsminister AnnikaStrandhäll, Sacos ordförande Göran Arrius samt Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell.

Under onsdagen hade vi terminens första arbetsutskott hos Fysioterapeuterna. Nytillträdde förbundsdirektören Helena Pepa och jag fanns på plats i Stockholm, och Cecilia Winberg och Mikael Hjerne deltog via telefon. Här nedan redogör professionsutvecklare Charlotte Chruzander för det pågående arbetet med att utse Årets fysioterapeut. Grattis till alla nominerade!
I torsdags morse medverkade Maria Hagströmer, docent vid Karolinska Institutet och Årets fysioterapeut 2014, som expert i Gomorron Sverige. Ämnet var vikten av fysisk aktivitet och träning, som är Marias specialområde. Det korta inslaget var riktigt bra och Maria lämnade flera kloka råd. T.ex. att ”den bästa träningen är den som blir av” och ”lite träning är bättre än inget”. Se inslaget här, dra fram spelaren till 25 min och 30 sekunder för att titta.

Än är ju inte sommaren slut, även om kyliga morgnar och kvällar och mycket blåst i veckan har fått höstkänslan att komma närmare. Avslutar därför veckans blogginlägg med några foton med fina sommarminnen. Trevlig helg!

Nu tar jag och bloggen sommarsemester under några veckor. Tack till alla medlemmar och alla andra läsare av denna blogg, för återkopplingar, tips och idéer. 

Vi ses igen i augusti, och då väntar en spännande höst, som för min egen del innebär de sista månaderna på denna mandatperiod. I november väljer Fysioterapeuternas kongress en ny förbundsstyrelse, som tillträder 1 januari. För egen del har jag meddelat valberedningen att jag står till förfogande som förbundsordförande för ytterligare en mandatperiod på fyra år. Efter sommaren presenterar valberedningen sitt förslag till ny förbundsstyrelse. 

Fyra år har gått rasande fort.  Och det gäller sannolikt också de närmaste fyra semesterveckorna. Jag ser fram mot att få koppla av, inte resa lika mycket som under övriga året, umgås med familjen och ha mycket tid för att återhämta krafter.

Jag önskar er alla en skön sommar!

Efter en vecka med högintensivt tempo, och dagar som startat kl. 7 på morgonen och slutat runt midnatt känns det angeläget att reflektera och summera veckan. 
Entusiastisk. Jag blev entusiastisk över hälsoinitiativet Gen Pep från Kronprinsessparet. Att verka för mer rörelse och mer fysisk aktivitet är ju något som ligger också vårt förbund varmt om hjärtat. Prins Daniel medverkade i ett seminarium som var mycket positivt.  Lois Steen, chefredaktör på vår tidning Fysioterapi var med och lyssnade där och berättade engagerat för oss andra. Initiativet är mycket angeläget och Fysioterapeuterna har bokat tid efter sommaren för att se på vilket sätt vi kan samarbeta.

Nöjd. Fysioterapeuternas seminarium om Framtidens hälso- och sjukvård blev välbesökt och uppskattat, utifrån mångas reaktioner i efterhand. Patientinflytande, kompetensförsörjning, ledarskap och digitaliseringen utkristalliserades som viktiga framtidsfrågor. Även det mingel vi arrangerade med andra förbund med temat ”Hur får vi förutsättningar för personcentrerad hälso- och sjukvård?” blev både välbesökt och uppskattat.

Vi hade flera kvalificerade medverkande som alla bidrog till seminariet och minglet på ett konstruktivt sätt. Gabriel Wikström, ansvarig folkhälso- sjukvårds- och idrottsminister dök upp på minglet och det var särskilt kul att få möjlighet att intervjua honom. Lyssna gärna på hans klockrena definition av hur man minglar personcentrerat. Hans svar är direkt tillämpbart i vardagen i hälso- och sjukvården och omsorgen. 

Stolt. Självklart blir jag både nöjd och stolt när Dagens Medicins chefredaktör Christina Kennedy skriver på sin Facebook att det mest underhållande i Almedalen 2016 skedde på Fysioterapeuternas seminarium, i form av en debattävling. 

Glad. Jag blir glad när vi kan lära av varandra och dessutom vara generösa med att sprida vidare. Hela Almedalen är på så sätt fullt av många goda exempel, men Ringla har på ett särkilt bra och läckert sätt bidragit till att sprida goda exempel. Ta del av detta här! 

Jag är också glad för att Fysioterapeuterna är efterfrågade i debatten och att jag åkte upp några steg på Dagens Medicins maktlista. Och kul att gå på maktmingel. 

Hoppfull. Roche anordnade en spaning på de viktigaste frågorna under veckan, och där var digitaliseringen högst upp på agendan. Det som gör mig hoppfull är att vi uppenbarligen är på väg från ord till handling, och att det innebär så oerhört mycket för ökad patientdelaktighet och förnyelse i hälso- och sjukvården. 

Blev tillsammans med ett antal andra intervjuad i Dagens Medicin om viktigaste frågan i Almedalen. Mitt svar: ökat patientinflytande.  

Peppad. Utan oss ingen jämlik hälsa, var parollen för oss sju fackförbund, som hade bjudit in till rundabordssamtal i veckan. Vi företräder tillsammans 700 000 medarbetare i hälso- och sjukvård och omsorg, och är därför en nödvändig kraft i arbetet med jämlik hälsa. Inte så ofta vi får möjlighet att stå på samma scen och kan stärka varandra som här. 

Inspirerad. Dagens Medicin arrangerade en utfrågning av Gabriel Wikström, och Christina Kennedy använde en intervjuteknik som inspirerade mig. ”Vad sa din chef till dig på senaste utvecklingssamtalet?”, löd frågan. ”Vilka områden tyckte han att du skulle förbättra?” Avväpnande frågor, som gav generösa svar. Hälso- och sjukvården behöver komma högre upp i samhällsdebatten, svarade ministern. Instämmer till fullo! 

Funderar på. Jag har deltagit i Almedalsveckan i 12 år, och kan konstatera att hälso- och sjukvård alltid är ett ämne som berör och engagerar. Mängder av evenemang och arrangörer vill påkalla uppmärksamhet kring angelägna vårdfrågor, och numer också inom hälso-området. Men det är förvånande att de politiska partierna inte lyfter upp hälso- och sjukvårdsfrågorna till sin allra högsta politiska nivå. För medborgarna är dessa frågor om hälsa, liv och död nämligen livsviktiga. Därför tycker jag att fler partier borde göra som Liberalerna gjorde i år, partiledaren tar ställning för att hälso- och sjukvårdsfrågorna kommer med på allra högsta nivå.

Inspirerad igen. Alla möten med intressanta människor, det är kanske den viktigaste inspirationskällan under Almedalsveckan. Att vara närvarande i mötet med en annan människa ger alltid mycket, och förhoppningsvis tränar man sig också i konsten att lyssna på varandra. Tack till alla som jag fått förmånen att möta under veckan!

Torsdag, och jag har nästan tappat räkningen på antalet dagar i Almedalen. På fem dagar hinner det hända så mycket, i form av evenemang, möten med människor, seminarier och rundabordssamtal. 

Torsdagsmorgonen inledde jag med att delta i Vinnvårds seminarium, med rubriken: Vad krävs för att uppnå varaktiga förändringar i hälso- och sjukvården? 

Panel bestående av Staffan Arvidsson, Boel Andersson Gäre, Kiku Puck Härenstam, Lisbeth Löpare Johansson, Åsa Hommelsköld och jag själv

Efter lunch var det dags att summera debatten om hälso- och sjukvård och omsorg denna vecka i Almedalen. Det var Roche som arrangerade en debatt mellan ett antal inbjudna personer och tältet var fullt när samtalen drog igång. Digitalisering, personcentrerad hälso- och sjukvård, kompetensförsörjning och ledarskap var de frågor som nämndes mest.

Själv lyfte jag också fram det genomslag som prins Daniel fått  med initiativet Gen Pep, som vill bidra till mer rörelse och fysisk aktivitet  för barn och unga.

Fortfarande handlar debatten alltför mycket om vård, och för lite om hälsa, och här behöver det bli ett skifte till nästa år. En annan spaning är att ett parti, Liberalerna, hittills lyft hälso- och sjukvårdsfrågorna till partiledarnivån. Jag efterlyser detta från samtliga partiledare, det är rimligt att låta livsviktiga frågor om hälsa, liv och död få ta mer utrymme i samhällsdebatten.

Det uppstår paradoxala känslor när färjan lägger ut från Visby. Bra och konstruktiva dagar, men ganska tröttkörd. Nu närmar sig färjan Oskarshamn, och för egen del har jag endast en cykeltur  en halvtimme, sedan är jag hemma. Och kanske är det tur, för efter dessa intensiva dagar behövs det ombyte, lägre tempo och tid för reflektion. Semestern hägrar om några dagar.