Denna vecka har det debatterats fallskador för äldre i media. SVT presenterade en granskning, som ledde till att ministrar och andra ansvariga politiker snabbt kom på fötter. En viktig debatt, men helt utan perspektivet träning och fysioterapi. Det fick oss från förbundet att reagera, och vi fick snabbt publicerat dels en debattartikel i Dagens Samhälle, dels ett brev till ansvarig minister

Både debattartikel och brevet till ministern fick uppmärksamhet och väckte intresse i sociala medier. Det visar bara hur viktigt det är att agera snabbt i debatten, och det underlättas ju när det finns bra argument att ta till.

I tisdags var det dags för en chefs- och ledardag inom Fysioterapeuterna. Det blev en lyckad dag, med många deltagare och hög kvalitet bland de medverkande.

Ta gärna del av presentationerna från dagen här.

Diskussioner med SKL
För närvarande för vi samtal och överläggningar med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, kring vårt gällande avtal HÖK 11. Diskussionerna förs tillsammans med Vårdförbundet och vi har gemensamt tydliggjort att vi vill att villkorsfrågor fortsättningsvis ska kopplas samman med frågor om hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet, utveckling, hälsa, arbetsmiljö, kvalitet och patientsäkerhet. Överläggningarna fortsätter och planeras vara slutförda i mitten av december månad.

I veckan har Svensk Sjuksköterskeförening arrangerat Sjuksköterskedagarna 2014. Jag deltog som inbjuden i första delen av konferensen, som hade lockat 800 personer.

Ett stort arrangemang och med ett mycket gediget program.

Från Stockholm var det dags att ta tåget till Jönköping för att delta i Jönköpingsdistriktets årsmöte. Jag medverkade med ett föredrag där jag betonade vikten av att var och en engagerar sig i fackliga arbetet. Som vanligt utgick jag från de drivkrafter vi som fysioterapeuter och sjukgymnaster har, att förbättra hälso- och sjukvård och omsorg för människor och att därigenom tydliggöra vikten av fysioterapi och utifrån detta förbättra fysioterapeuters villkor och lön. Påverkansarbetet blir så mycket bättre och starkare, ju fler som engagerar sig. Det blev intressanta diskussioner, som inger hopp om att vi verkligen är på väg att ta ett steg till i påverkansarbetet. Ett väl arrangerat årsmöte av Jönköpingsdistriktet!

Har idag en debattartikel i Dagens Samhälle samt har tillskrivit barn- äldre och jämställdhetsministern Åsa Regnér om vikten av att ta tillvara känd kunskap om träning och fysioterapi

Till barn-, äldre och jämställdhetsminister Åsa Regnér

De senaste dagarna har vi i media kunnat ta del av SVT:s granskning som visar att antalet fallolyckor bland personer över 65 år ökar. Drygt 100 000 personer över 65 år förra året skadades så svårt att de var tvungna att uppsöka sjukhus. Samhällets kostnader för fallolyckor är cirka 25 miljarder kronor.

I rapporteringen saknas dock ett viktigt och avgörande perspektiv, nämligen värdet av fysioterapeutiska insatser för äldre. Det är ofattbart att trots att det finns känd kunskap så används den inte, vilket leder till att människor inte får den hälso- och sjukvård som de har rätt till. Vi har idag en debattartikel om detta i Dagens Samhälles nätupplaga
Alla goda krafter behövs i detta arbete, fysioterapeuter är en viktig sådan kraft

Under de senaste 25 åren har fysioterapeuter forskat intensivt för att utvärdera effekter av olika fallpreventiva insatser. Det finns i dag en god kunskapsbas för det praktiska arbetet. Fysioterapeuter, med sin specialkunskap om rörelse och individuellt anpassad träning, har en avgörande kompetens i det fallförebyggande arbetet.

Regeringen skriver i budgetproposition om en långsiktig kvalitetsplan för äldreomsorgen. Under 2015 bör nya mål och ny inriktning för äldrepolitiken utvecklas (utgiftsområde 9, sidan 167). Detta ska ske inom ramen för en Nationell kvalitetsplan. Här finns ett gyllene tillfälle för regeringen att tillvarata den outnyttjade kunskap och kompetens som fysioterapeuter har.

Vi skulle gärna vilja beskriva detta noggrannare vid ett personligt möte inom kort.

Med vänlig hälsning
Stefan Jutterdal
Förbundsordförande
Fysioterapeuterna

Fysioterapi handlar till stor del om att i livets alla skiften ta tillvara individers egen förmåga och stödja och stimulera den, med rörelse som grund.

Bland årets riksdagsmotioner finns det glädjande nog tre som handlar om fysioterapi, en som handlar om elevhälsa, en om äldres hälsa och en om fysioterapeuters specialistordning. Det har föregåtts av ett påverkansarbete från förbundet, och det är glädjande att det nu finns tre motioner framlagda, som kommer att behandlas av riksdagen under det kommande året.

Under denna vecka har debatten om vårdval varit het. Som jag skrev i förra veckans blogginlägg, så är det viktigt att påpeka, att vi som fackliga organisationer enbart agerar i själva sakfrågan. Vi företräder våra medlemmar och står oberoende från både politisk majoritet och opposition.
Det vi framförallt reagerar mot i den gemensamma debattartikeln förra veckan är hanteringen av frågan, att det inte ges förutsättningar för en bra dialog och att det inte görs någon konsekvensanalys. Riksrevisionen för i veckan fram kritik mot vårdvalssystemet, men säger inte i sin rapport att vårdval bör tas bort, utan att det bör vidareutvecklas, så att det blir mindre ojämlikt. Fysioterapeuterna har i tidigare debattartikel i GP framfört liknande synpunkter. Dvs. med dagens form på vårdval riskeras att målen med vårdval avseende vårdkvalitet, effektivitet, samverkan eller samhällets behov och utbud av fysioterapeutiska insatser inte uppnås.

Exempelvis premieras korta, akuta och enklare behandlingar framför insatser riktade till personer med mest vårdbehov. Multisjuka och personer med kroniska sjukdomar, såsom reumatiker och smärtpatienter, trängs undan och riskerar att inte få den vård de har rätt till.
Vårdvalet behöver alltså utvecklas och förbättras.

I lördags bjöd Leading HealthCare och Nätverket för bättre hälsa, vård och omsorg in till seminarium. I nätverket ingår Fysioterapeuterna, Läkarförbundet, Sjukhusläkarna, SYLF, SFAM, Vårdförbundet, Barnmorskeförbundet och Naturvetarna.

Tanken är att få till en medarbetardriven dialog såväl mellan olika professioner och professionella som med ledning och policymakare. Och alla dessa var på plats liksom företrädare för patienter och närstående. Ett refererat från dagen kommer inom kort här och snart är det även möjligt att se en film från dagen.

Jag har under lång tid i blogginlägg, föredrag och andra sammanhang berättat om ”faster Karin” och hennes livssituation som äldre människa. Natten till onsdag dog vår kära Karin. Hon somnade in på det äldreboende som hon bott på de senaste åren, drygt 97 år gammal. Vi fick möjlighet att besöka henne i söndags, och ta avsked på ett värdigt sätt.

Ända in i det sista kunde Karin behålla livsgnistan, trots att hon sedan flera år hade en demenssjukdom. Vi ansträngde oss som närstående att bistå Karin med att ”leva livet hela livet”. Vi insåg att det var viktigt för henne att komma ut och ta promenader, som på bilden ovan, i närområdet av äldreboendet, men också att byta miljö och få andra perspektiv, det gjorde att hon mådde väl och också att det gick att samtala ”på riktigt” med henne.

Sista gången var för två veckor sedan då Karin var på besök hemma hos oss. Hon gick en promenad med sin rollator runt huset som vi bor i, som också var hennes barndomshem, och som hon älskade så djupt. Karin var en positiv människa, hon var trots sjukdomen så tacksam för god omvårdnad, god mat och vänligt bemötande. Vi, som närstående, instämmer till fullo.

Men vi inser också att det fortfarande går att utveckla möjligheterna för äldre att ”leva livet hela livet”. Bl.a. var avsaknaden av regelbunden fysisk aktivitet och träning påtaglig, inte bara för Karin, utan också för andra äldre i samma situation.

Kunskapen om betydelsen av träning för äldre människor behöver bli betydligt bättre, och här har fysioterapi en viktig roll. Att ge förutsättningar för människor att leva livet hela livet är en del av människovärdet.

Denna vecka publicerar jag ytterligare gästbloggsinlägg från de som var nominerade till Årets Fysioterapeut.
Tack för ditt bidrag Chris!

Jag är såklart väldigt stolt och hedrad över min nominering till årets Fysioterapeut dock var det första jag gjorde efter nomineringarna offentliggjorts var att tillägna nomineringen till alla mina kollegor på Brahehälsorna i Löberöd och i Eslöv. Det går egentligen inte att bli nominerad till årets fysioterapeut för Brahemodellen då detta inte är en enmansshow utan bygger på ett äkta patientcentrerat teamarbete som både ger och ställer krav på teammedlemmarna. Sjuksköterskorna i telefonen hjälper till att starta patientens resa mot ett gott omhändertagande vid besvär från rörelsestödjeorganen genom att konsekvent rekommendera fysioterapeut som primärinstans. Fysioterapeuten gör sedan ett snart kvalitativt omhändertagande av patienten. Om läkaren blir inkopplad på patienten vet hen vad nästa steg är i behandlingsstrategin tack vare tillit och god kännedom om fysioterapeutens kunskap. Patienten blir trygg i teamets styrka och de konsekventa besked hen får.

För mig personligen innebär arbetsmetoden en enorm arbetsglädje och stolthet över min yrkeskunskap samtidigt som det också innebär stort ansvarstagande och krav på kompetens. Tack vare mina kunniga fysioterapikollegor har jag alltid någon att rådfråga med och det nära samarbetet med läkarna gör också det enkelt att konsultera dem om det behövs. När jag frågade medarbetarna efter ord som beskriver Brahemodellen fick jag tillbaka ”att vara betrodd att få jobba med hela min kompetens”, ”att få jobba top of the line”, ”ökad arbetsglädje i takt med att teamet svetsas samman” och ”patienten i centrum”.

Många vårdcentraler och hälsovalsenheter arbetar med open access till fysioterapeut och gör det väldigt bra. Det som kännetecknar Brahemodellen är att vi tar det ett steg till och tänjer på gränserna så mycket det går för att förenkla patientens resa genom vården och kunna dra nytta av våra olika yrkeskompetenser på bästa sätt.

Sedan nyår är jag verksamhetschef på Brahehälsan och har nu fått ett annat ansvar att få Brahemodellen till att fungera. Kulturen på arbetsplatsen sätter standarden och vi arbetar mycket med att synliggöra vår kompetens för varandra i teamet, att alla har kännedom om vilka rutiner som gäller och på så sätt skapa ansvarsområden men även skapa ansvarsbegränsningar vilket förenklar det dagliga patientarbetet. Jag träffar också patientföreningar och berättar för dem om vårt arbetssätt. I träffar med regionspolitikerna har jag påpekat för dem det viktiga att inte ha läkarcentrerade mål i ersättningsvillkoren utan att vi ska premieras på vårdcentralerna för snabb vård av den vårdpersonal som har bäst kompetens för uppgiften.

Primärvård idag är under stor förändring med en utökning av uppdraget. Brahemodellen är frukten av ett gott praktiskt utövande av task-shifting från läkare till fysioterapeut som behövs för att både effektivisera och förbättra vården som bedrivs på hälsovalsenheten.

Det bästa råd jag kan ge till er som vill följa med på Brahetåget är att skapa er era egna rutiner efter era förutsättningar och ekonomiska resurser och vänta inte utan sätt igång med arbetet- helst igår!

/Chris Johansson stolt fysioterapeut

Christina.chris.johansson@ptj.se

Denna vecka publicerar jag ytterligare gästbloggsinlägg från de som var nominerade till Årets Fysioterapeut.
Tack för ditt bidrag Carina!

För en tävlingsmänniska är det oftast bara vinst som räknas. Undantaget är nomineringar till hedersamma priser! Självklart smäller det fortfarande högst att ta hem rubbet, men själva nomineringen är en seger i sig. I den lilla kommun där jag bor och lever, Laholm, nomineras eldsjälar, kreatörer, företagare och föreningar årligen till hederspriser. Här har man tagit fasta på att nomineringen i sig är ett hedersomnämnande och delar ut ett diplom till alla nominerade. Dessa hänger sedan strategiskt placerade på många väggar runt om i kommunen. Innehavaren är stolt och jag som ser diplomet får en känsla av respekt för den erfarenhet och kompetens som finns. Det kanske är något för Fysioterapeuterna att ta efter?
För visst är det en oerhörd stolthet jag känner, att vara en av de nominerade till Årets fysioterapeut 2014. Jag, som blev sjukgymnast i slutet av 80-talet, mest av en slump. Jag, som snusförnuftigt sa att ”man ska byta arbetsplats vart femte år”, men som först för tre år sedan lämnade min första arbetsgivare (efter 24 år). Trots detta har jag ofta valt vägar som ingen tidigare har gått, för att bryta ny mark och visa att det går. Efter ett antal år som klinker började jag forska. Efter disputationen ville jag omsätta forskningsresultat till nytta för patienterna. För att nå ”alla” patienter ville jag utbilda kollegor. För att veta om vi lyckas med våra avsikter att hjälpa patienter till ett bättre liv ville jag utvärdera. För att visa att fysioterapeuter kan göra skillnad vill jag sprida våra resultat. Jag är nu ansvarig för ett Nationellt Kvalitetsregister som fokuserar på att utvärdera hur evidensbaserad behandling, levererad av fysioterapeuter, kan ge ett Bättre omhändertagande av patienter med artros. Jag har utbildat cirka två tusen kollegor, mer än trettiofem tusen patienter har erbjudits artrosskola och inkluderats i registret av kollegorna. Resultaten visar att konceptet fungerar, patienterna mår bättre och att fysioterapeuter kan göra skillnad i vården. Jag ryser och njuter. Inte kunde jag ana att det var så det skulle bli, när jag blev sjukgymnast av en slump.

Jag skrev i förra veckans blogginlägg om vikten av att låta proffsen vara proffs och att bibehålla och utveckla vårdvalet. I går hade vi tillsammans med Läkarförbundet och Vårdförbundet en gemensam debattartikel i GP om detta. Debattartikeln gick rakt in i den pågående politiska diskussionen, men det är viktigt att konstatera, att vi som fackliga organisationer agerar i sakfrågan. Vi företräder våra medlemmar och står oberoende från både politisk majoritet och opposition. Regeringen valde att gå fram med en proposition i ärendet senare under torsdagen.

Nu återstår att se hur riksdag och regering förmår att hantera hela frågan och den komplicerade budgetprocessen.

I tisdags kväll deltog jag i Svenska Läkaresällskapets årshögtid. Läkaresällskapet är en ärevördig förening, och är med 200 år på nacken, med ett vackert hus i Jugendstil i centrala Stockholm en traditionsfylld och viktig mötesplats.

Vid årshögtiden delades ut ett antal stipendier. Bland många andra deltagare på årshögtiden märktes folkhälso- sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström. Jag passade på att hälsa, etablera kontakt och presentera Fysioterapeuterna och vår vision.

Uppdraget som förbundsordförande innehåller verkligen kontraster. Sen tisdag kväll deltog jag alltså i Stockholm på årshögtid på Läkaresällskapet, i kristallkronors sken. Detta följdes av tidig avresa med tåg mot Växjö onsdag morgon och nätverksmöte med Kronobergs fysioterapeuter och sjukgymnaster på S:t Sigfridsområdet i Växjö.
Under detta mycket engagerade och innovativa nätverksmöte, medverkade jag i en av programpunkterna med ett föredrag utifrån Fysioterapeuternas vision: ”Fysioterapeuters insatser är självklara för hållbar hälsa och välfärd”. Ta gärna del av min presentation här .Efter nätverksmötet, där ca 80 fysioterapeuter/sjukgymnaster deltog, genomfördes årsmöte med Fysioterapeuterna Kronoberg under ledning av distriktsordförande Malin Larsson.

I morgon lördag kommer jag att medverka i ett seminarium i Stockholm Bättre hälsa, vård och omsorg. Intresserad? Kom och delta!

Så här i den gråaste och mörkaste tiden på året kan det kanske kännas fint att avsluta med en sommarbild, en varm och skön dag i Blekinges skärgård. Håll till godo!

Socialstyrelsen publicerade i veckan en intressant rapport om benskörhet kopplat till nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar som introducerades 2012. Syftet med dessa riktlinjer är att bidra till en mer jämlik hälso- och sjukvård och rapporten som kom i veckan pekar på flera mycket intressanta delar. Bl.a. uttalar Socialstyrelsen tydligt att fysisk träning behöver prioriteras och att det föreligger ojämlik hälso- och sjukvård över landet avseende tillgången till handledd och individanpassad träning (läs fysioterapi)

Det kommer ständigt nya rapporter som pekar åt samma håll. Det finns mycket att vinna i form av kvalitet och effektivitet med tidigt insatta fysioterapeutiska åtgärder.

Även denna vecka har varit intensiv. I måndags publicerade Nationell Primärvårdskonferens mitt gästbloggsinlägg Folkrörelsen – drömmen om framtidens primärvård, ett inlägg som jag har fått många positiva reaktioner på.

I veckan har jag också deltagit i en träff med ledarnätverket After the Edge i Stockholm

där bl.a. Heidi Stensmyren från Sveriges Läkarförbund talade om ledarskap, Hans Winberg från LeadingHealthCare om värdeskapande hälso- och sjukvård och Marie-Louise Albertsson, Avesta sjukhus om ett lyckat arbete med AT-läkarutbildning och en modell för äldresamverkan. After the Edge-nätverket består av deltagarna i masterutbildningen Ledarskap för förbättring i hälso- och sjukvård vid dåvarande Växjö universitet 2003-2005. Namnet kommer från dokumentationen från utbildningen, On the Edge

Så något om LOV, lagen om Vårdval, som debatteras intensivt just nu. Anledningen är att regeringen lagt ett förslag ,som innebär att landstingen inte längre ska vara tvungna att ha vårdval. Förslaget är mycket kortfattat, känns inte genomarbetat och dessutom endast tre veckors remisstid, vilket inte alls är praxis. En hearing anordnades igår på Socialdepartementet med representanter för landstingen och ett fåtal andra aktörer. Fysioterapeuterna var inte inbjudna, varken till hearingen eller att lämna remissvar, vilket måste ses som anmärkningsvärt. Fysioterapi är en mycket viktig del i vårdvalet och en stor andel av våra medlemmar är berörda. Och trots påstötningar kunde departementet inte bereda oss plats. Det rimmar inte så bra med devisen ”Låt proffsen vara proffs”, som Stefan Löfven uttalat, att inte ens bjuda in till dialog. Detta hindrade inte oss att lämna ett remissvar Vi anser att frågan huruvida LOV ska fortsatta vara obligatorisk eller inte bör utredas noggrant och analyseras i sedvanlig ordning och vi deltar gärna tillsammans med övriga fackliga organisationer i det arbetet. Mera om detta följer nästa vecka.

Nu stundar snart helg, löven faller fortfarande från träden och den första frosten har nått vår del av landet. Jag passar på att önska en skön och fin Allhelgonahelg, med ett foto på Ella, ett av barnbarnen, som ser ut att liksom jag trivas i skog och mark

Publicerar ytterligare ett gästbloggsinlägg från en av dom som var nominerade till Årets Fysioterapeut.
Tack för ditt bidrag Gunilla!

”Nominering till årets fysioterapeut 2014”
Jag måste erkänna att jag blev överraskad men glad!! När sedan alla känslor lagt sig växte stoltheten fram… Bli nominerad bland många duktiga fysioterapeuter känns stort! För mig känns det också lite extra att bli nominerad av en kollega. Vi är en kritisk yrkeskår som ställer höga krav..
Jag blev färdig fysioterapeut en månad efter min 20 års dag. Egentligen en alldeles för tidig ålder om man ser till mognad och erfarenhet.
Efter snart 38 års arbete har jag inte en enda gång ångrat mitt yrkesval, vilket är fantastiskt!
Vilket privilegium att alltid tycka om att gå till arbetet..
Efter 3 år på Lunds sjukhus, där jag arbetade som handledare för fysioterapi elever, reste jag till Norge och arbetade under 8 år som privatpraktiserande fysioterapeut. Där startade mitt intresse för den manuella terapin och tog därmed OMT steg 3 examen.
Numera arbetar jag på min klinik i Helsingborg.
Mitt motto har alltid varit ”Patienten i fokus” och för att kunna leva upp till detta krävs mycket utbildning, engagemang och att ständigt befinna sig under utveckling.
Mitt koncept är att vara noga med orsaksförklaringen till patientens problem och att inte behandla symptomen. Se patienten från ett helhetsperspektiv. Differentialdiagnostik tar tid och därför sätter jag alltid av mycket god tid till anamnes och undersökning. Genom detta vinner jag oftast patientens förtroende och med stort egenansvar av patienten når vi oftast också snabbare fram till behandlingsmålet.
Det är ett fantastiskt yrke vi har och jag är så glad att det blev just fysioterapeut som blev mitt val den gången för snart 40 år sedan…

Hälsningar
Gunilla Björkqvist
www.omrehab.se

Denna vecka publicerar jag en del gästbloggsinlägg från några av de som var nominerade till Årets Fysioterapeut.
Tack för ditt bidrag Birgitta!

En stor överraskning väntade när jag kom tillbaka från sen sommarsemester. Att bli nominerad var nästan lite chockartat. Men mina arbetskamrater uppmuntrade och hejade på.

Jag arbetar på Skellefteå Lasarett, på Rehabcentrum, som är gemensam organisation för sjukgymnaster/fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Det innebär att vi som arbetar med rehabilitering på avdelning, i hemrehabilitering eller dagrehabilitering tillhör samma basenhet. Det gör det möjligt att tillsammans bedriva utvecklingsarbete genom att lära av varandra, diskutera nya forskningsrön och hålla oss uppdaterade kring nationella riktlinjer mm för våra patienters bästa.

Jag har arbetat med strokepatienter sedan 80-talet, och i lasarettsanknuten hemrehabilitering sedan 1996. Teamet på Hemrehab består av sjukgymnast/fysioterapeut, arbetsterapeut, sjuksköterska och kurator samt läkare från medicinkliniken. De patienter som skrivs ut från lasarettet till eget boende, vilket är de allra flesta, följs upp av Hemrehab för ställningstagande till fortsatt rehabilitering. Det innebär att våra patienter har problem av olika svårighetsgrad och symptom av många olika slag. Vägledande för vårt arbete i Hemrehab är bl a det stamcellsforskare Peter Eriksson sade, nämligen att stress är giftigt för den läkande hjärnan. I arbetet med patienter med motoriska svårigheter, vilket är mitt ansvar, gäller det att vara lyhörd för den motoriska återhämtningen för att även personer med stora motoriska bortfall skall kunna återfå förmåga. Hemrehab finns hos patienterna tills vardagen hemma fungerar, ibland med stöd av hemtjänst och anhöriga. De som behöver fortsatt rehabilitering när vi avslutar får komma till lasarettsanknuten dagrehabilitering. Dagrehab blir då även en möjlighet att komma ut från hemmet och att träffa andra med liknande erfarenheter.

Att arbeta med strokepatienter är ständigt utvecklande, utmanande och mycket intressant. Dessutom är det en förmån att få vara delaktig i en verksamhet där vi ges möjlighet att hela tiden utveckla vårt arbete för patienternas bästa.

Hälsningar
Birgitta Winqvist

Denna vecka publicerar jag en del gästbloggsinlägg från några av de som var nominerade till Årets Fysioterapeut. Tack för ditt bidrag Anna!

Jag har världens bästa jobb! Jag som tycker det heter Anna Rajala och jag arbetar som sjukgymnast på Hällefors Vårdcentral i Örebro Läns Landsting (ÖLL).
ÖLL tillhör ett av de landsting i Sverige som satsar minst på primärvård, men jag arbetar på en vårdcentral med högt i tak, stor möjlighet till kreativitet och jag har alltid känt att jag utvecklas i mitt jobb. Sedan 2008 arbetar jag med Multimodal rehabilitering av personer med långvarig smärta, och tillsammans med en kuratorskollega, har jag jobbat fram rutiner och riktlinjer för teamsamverkan här på vårdcentralen.
Jag tycker primärvården är fantastisk på det viset att den möjliggör möten, möten mellan människor som kanske inte skulle ske någon annanstans. Det är inte glamoröst på så många vis, men i min vardag får jag en unik inblick i andra människors liv och hur det ter sig på en liten bruksort i mellersta Sverige. Här har jag mött en arbetslös, tidigare missbrukande kvinna på samhällets botten som uttrycker livsglädje och har en oanad förmåga till närvaro. Här finns en nedstämd finsk man som arbetar på stålverket, som lider av smärta från nacken, som vill komma i gång med träning, har en underfundig humor och känner stor omsorg om sin familj. Här möter jag undersköterskor med en tuff verklighet i demensvården, där det märks att samhället hårdnat och de inte längre räcker till. Där kampen om identitet, självbild och yrkesstolthet pågår, samtidigt som de hanterar utmattning och långvarig smärta.
Arbetet på vårdcentralen innebär att öppet och lyhört möta människor där de befinner sig och hjälpa dem att hitta sina resurser. Att ha förmånen att följa dem på vägen en stund, att se dem växa och utvecklas berör mig på djupet och gör mig ödmjuk och gör mitt arbete till världens bästa. Jag är så stolt över att som kliniker ha blivit nominerad av mina fina kollegor till Årets fysioterapeut. Stolt över att vi har en klinisk verksamhet där mitt arbete gör skillnad för andra människors livssituation, varje dag.
/Anna Rajala