Förra veckan hade jag förmånen att vara mötesordförande på Riksförbundets HjärtLungs kongress i Bålsta. Tillsammans ledde jag och Ida Kåhlin, förbundsordförande i Sveriges Arbetsterapeuter kongressen i dagarna tre och fick samtidigt en god inblick i många av de viktiga och intressanta frågor som drivs av Riksförbundet HjärtLung https://www.hjart-lung.se/, där jag själv är medlem.
En av frågorna som debatterades livligt var hur man skulle kunna tillföra ännu mer energi och vitalisering bland de förtroendevalda i hela landet. Det görs ju redan ett enastående frivilligarbete av många människor, men det finns helt klart en del utmaningar när det gäller succession i styrelser av olika slag. Hur ska man kunna engagera nya frivilligarbetare? Hur ska man lyckas med att fler ska vilja och våga ta sig an olika ledaruppdrag, t.ex. att vara ordförande i en lokal förening? Och när är det dags att lämna sitt ledaruppdrag?

De flesta som har erfarenhet av att vara ledare känner nog igen sig. I början är det fantastiskt att ta sig an ledaruppdraget, att känna glöden och viljan att förbättra, att vinna den egna gruppens förtroende, att kämpa tillsammans och att nyfiket engagera sig i nya projekt.
Men efter några år känns det kanske annorlunda. Gruppen har lärt känna varandra, drivkraften att förbättra är inte lika stor och när medarbetare kommer med förslag till förbättring så är det lätt att tänka: ”lycka till, men det där har jag redan provat…”

När är det egentligen dags att avrunda och börja förbereda marken för sin efterträdare?
Givetvis är det olika beroende på varje specifik organisations förutsättningar. För egen del har jag flera gånger konstaterat att efter sex – åtta år så har jag gett det mesta av mig själv, av det jag kan tillföra som ledare. Nu är det hög tid att bereda marken för den som kommer efter. Jag har också lärt mig att det är viktigt att vara medveten om att det är en sak är att ha ett uppdrag eller förordnande, en annan sak är vem jag själv är och vad jag vill. Du är inte ditt uppdrag, du är en människa och värderas inte bara efter vad du gör utan efter vem du är. Och efter dig kommer någon, som ska föra organisationens uppgift och budskap vidare och en av dina viktigaste uppgifter som ledare är alltså att tänka på successionen och att förbereda för fortsättningen.

Rekrytering och introduktion av nya ledare är förstås viktigt, liksom ledarutveckling. Men kanske borde vi prata mycket mer om hur vi på ett bra sätt arbetar med ledaravveckling? Hur kan vi ta tillvara tidigare ledares erfarenheter på ett bättre sätt? Det kan vara avgörande både för en organisations framtid och för den enskilde ledaren. Och hur möjliggör vi ett bra avslut av ett ledaruppdrag?

När det gäller ledarskapet inom Riksförbundet HjärtLung så föregick den avgående förbundsordföranden Inger Ros med gott exempel vid förra veckans kongress. Efter 12 framgångsrika år avslutade hon sitt uppdrag med flaggan i topp🇸🇪. Tack Inger för god kamratskap, gott ledarskap och gott omdöme att kliva av när du är på topp. Och till inkommande förbundsordföranden Anders Åkesson fick jag möjlighet att skicka med en hälsning som ligger mig varmt om hjärtat, en hälsning som jag använt tidigare, då i samband med att världsorganisationen för fysioterapeuter senast skulle få en ny ordförande 2015 http://stefanjutterdal.se/2015/05/08/wcpt-varldskongress-i-singapore-och-utvecklingskraft-i-jonkoping/ :

I min barndomsbygds Vimmerby lever nämligen den fantastiska Astrid Lindgrens minne kvar bl.a. via tre koncentrerade ord:
Ansvar, mod och fantasi.
Det är ord som utmanar och som förhoppningsvis kan ge inspiration nu när du tar dig an uppgiften att leda detta viktiga förbund med 37000 medlemmar. Och med dessa ord önskar jag dig all lycka till Anders, i uppgiften att leda ett förbund som driver livsviktiga frågor. Och glöm inte att tänka på successionen redan från början.