Nu är det intensiva dagar, det känns nästan som om allt skulle behöva bli färdigt före jul. Dvs likadant i år, som det brukar vara när vintermörkret är som tätast.

Förbundsstyrelsen i Fysioterapeuterna sammanträdde onsdag-torsdag vilket innebar intensiva mötesdagar, men också möjlighet till gemensam julmat och umgänge på kvällen för kansliets medarbetare och förbundsstyrelsen.   

Förbundsstyrelsen tog bl.a. beslut om verksamhetsplan och budget för 2016. Verksamhetsplanen omfattar EN sida, med avsikten att planen ska bli tydligare och också komma till mer användning. Andra viktiga beslut var strukturen för arbetet inför Kongress 2016 och en ny vårdvalspolicy. 

Förbundsstyrelsen hade också besök av Olivia Wigzell, generaldirektör för Socialstyrelsen, som informerade om viktiga pågående arbeten inom Socialstyrelsen och olika samarbetsområden där Fysioterapeuterna är engagerade.  Vi fick också en bra diskussion om vilka frågor som är viktigast och mest strategiska för framtidens hälso- och sjukvård. 

Under de tre första verksamhetsåren i denna mandatperiod har vi haft en rad externa medverkande vid förbundsstyrelsens möten. Vi konstaterade att det är ett framgångskoncept, med unika möjligheter till ömsesidigt lärande.
Denna vecka har ett antal viktiga rapporter presenterats. Arbetsveckan inleddes i måndags med att regeringens klagomålsutredare Anders Printz lämnade ett bra och viktigt förslag, med innebörden att vi kan bättre och att patientens röst måste höras bättre. Läs debattartikel i DN måndag.
   

Samma dag vid ett seminarium i Rosenbad presenterade Annelie Nordström och analysgruppen Arbetet i framtiden huvuddragen i en reform för det livslånga lärandet, en framtidsreform för hög sysselsättning, låg arbetslöshet och minskade klyftor. Rapporten är intressant, ta del av sammanfattning och rapporter här. 

Under tisdagen presenterades Öppna jämförelser i hälso- och sjukvården i ny form. Samma dag kom Öppna jämförelser kroniska sjukdomar 2015 från Socialstyrelsen. Mängder av resultat från hälso- och sjukvården fick Dagens Medicins chefredaktör Christina Kennedy att utbrista på Twitter: ”Vilken högtidsdag”.  

Och jag är beredd att hålla med henne. Här finns mängder av resultat, som går att använda som drivkraft för förbättring. Det är väl t.ex.inte rimligt med så stora skillnader i tillgång till artrosskola eller nöjdhet med rehabilitering efter stroke? Och hur ska fysisk aktivitet hos personer med typ2-diabetes förbättras? 45% fysiskt inaktiva kvinnor i Skåne och Norrbotten är ju verkligen siffror som lämnar utrymme för förbättring. Som ordförande för Fysioterapeuterna är det ju inte svårt att tipsa regioner och landsting om att ta tillvara fysioterapeuters kompetens bättre!

Under torsdagen presenterade regeringen en viktig satsning inom rehabiliteringsområdet med större fokus på hälso- och sjukvårdens roll för återgång i arbete och en minskad detaljstyrning av rehabiliteringsinsatserna.

Under veckan har också tidningen Manualen kommit ut med sista numret för året, där jag medverkar i en ledare. Manualen ges ut av sektionen för Ortopedisk Manuell Terapi i samarbete med sektionerna för Mekanisk Diagnostik och Terapi och Ortopedisk kirurgisk rehabilitering

I Almedalen i somras arrangerade vi tillsammans med flera andra fackliga organisationer ett seminarium om jämlik hälsa. I onsdags morse hade Vårdförbundet bjudit in till återträff och planering inför nästa sommar.  Vi var helt överens om värdet och vikten av att samarbeta också fortsättningsvis, och vi kommer att gå vidare i planeringen på det nya året.   
 
  

Med sex dagar kvar till julafton är det idag +10 grader utomhus, och i en stor del av landet känns en vit jul avlägsen. Skickar med en bild  från juldagen förra året och fortsätter drömma om den vita julen. Ha en skön helg!

De avslutande dagarna på IHI-konferensen i Orlando blev fortsatt intensiva. Maureen Bisognano, avgående president och CEO vid IHI höll ett starkt  tal i plenum om vikten av tacksamhet och där hon också uppmanade de 6000 deltagarna från 52 länder till fortsatt intensivt arbete med att göra patientens röst mer hörd i hälso- och sjukvården. ”We still don’t hear the voice of the patient”, sa Maureen Bisognano.   

 Efter sitt tal blev Maureen Bisognano uppvaktad med stående ovationer och varma tal av IHI:s tidigare stora förgrundspersoner, Paul Batalden och Don Berwick men också av nuvarande styrelseordförande i IHI, Gary Kaplan. En alldeles särskild hälsning framfördes av Maureens son, som hade med sig ett personligt tack och hälsning från presidentparet Barack och Michelle Obama.

Vår svenska grupp fick senare möjlighet att träffa Maureen Bisognano och kunde ställa frågor och få synpunkter och tips på förnyelsearbetet i svensk hälso- och sjukvård. 

Jag lämnade personligen en gåva till Maureen, som betytt mycket för mig som ledare under många år. Jag lämnade en medalj föreställande Pippi Långstrump 70 år, och skickade med Maureen de tre ledord som min barndoms stad har bevarat efter Astrid Lindgren: Ansvar, mod och fantasi. Samma ord och samma jämförelse med Pippi Långstrump, som WCPTs ordförande Emma Stokes fått tidigare.  
 Nästa stora tal var av IHIs tidigare president, Don Berwick. Hans tal hade temat ”It’s all about relations, all the way down”.  

Såväl Paul Batalden som Maureen Bisognano talade varmt om det sätt som Självdialysen i Jönköping arbetar med att göra patientens röst hörd, på riktigt. Därför var det självklart intressant att på plats i Orlando lyssna på Britt-Mari Banck och Patrik Blomqvist, som på ett självklart sätt berättade om sitt arbete i Region Jönköpings län, något de fick mycket uppskattning för.  
Vår svenska grupp har under denna vecka fått en unik möjlighet till gemensam kunskapsinhämtning och tid att reflektera tillsammans och att se nya gemensamma möjligheter. 

Gruppen  deltog också på en särskild CEO-dag, där chefer och ledare från många länder samlades kring ledarfrågor och förbättring av hälso- och sjukvård. 

  
Sammanfattningsvis har lär-resan varit mycket lyckad och faktiskt överträffat förväntningarna, mycket beroende på att vi verkligen lyckades få till ett gemensamt lärande och många stunder för reflektion. En annan viktig faktor är det förtroende som byggs när man upplever och hör samma saker  och också gör saker tillsammans. Stort tack till alla deltagare och till Göran Henriks för bra arrangemang av viktiga möten i USA!

Resan är en bra grund för att nu gå vidare med förnyelsearbetet. Tider för uppföljning är redan bokade i januari. För även om resan varit givande så är detta bara början på den gemensamma lär-resan i svensk hälso- och sjukvård.

 Inte desto mindre är det skönt att vara hemma igen. Ovan molnen är himlen alltid blå, men åter i Norden är vintermörkret kompakt. Ännu ett antal intensiva arbetsdagar återstår innan julen är här. 

Önskar er en fin tredje Advent!

De två första dagarna på The 27 Annual IHI National Forum on Quality Improvement in Health Care i Orlando har varit både intensiva och roliga.  

 I vår svenska grupp har vi deltagit i ett stort antal intressanta learning labs, mini courses, seminarier och studiebesök i den kliniska vardagen. Det är inte helt enkelt att få till gemensamma avstämningsmöten, på en konferens med 6000 deltagare, men hittills har återsamlingarna fungerat mycket bra.  

 Alla är engagerade för att dela sitt lärande med gruppen, något som underlättas av kortrapporter kontinuerligt via sociala medier. 

Vi har utöver konferensprogrammet via Göran Henriks, utvecklingsdirektör i Region Jönköpings län, fått möjligheten att träffa några personer med särskilt stor erfarenhet inom det område som IHI verkar i.  

 Hittills har vi träffat Jim Andersen, styrelseledamot i IHI och tidigare President and CEO, Cincinnati Children’s Hospital Medical Center, Jennie Chin Hansen, tidigare CEO of the American Geriatrics Society och Stephen J Swensen CEO vid Mayo-klinikerna och det har varit mycket intressanta och givande samtal.

  
Under gårdagen hörde Dagens Medicin hörde av sig och gjorde en telefonintervju med mig om hur vår studieresa fortlöper. Jag betonade vikten av att lära och uppleva tillsammans, det ger bra förutsättningar för att fortsätta förnyelsearbetet på hemmaplan.

 
Själv har jag under söndagen deltagit i mycket bra lärande lab och minicourse. Först ett pass under söndagen med Paul Batalden m.fl. om värdebasetad hälso- och sjukvård  

 
och under måndagen en fantastisk heldag med School for Health Care and Radicals och Helen Bevan  

 Två intensiva dagar återstår, dags att ta sats!

Första anhalten på vår lär-resa i USA var New York, där den svenska gruppen av ledare från hälso- och sjukvården på fredagen besökte det välrenommerade The North Shore -LIJ Health System.  

 North Shore LIJ är ett stort hälso- och sjukvårdssystem med alla tänkbara resurser. Ledordet är integrera, t.ex. är utbildningarna och forskningsverksamheten helt integrerade med sjukvårdssystemet. 

Mycket av det vi fick ta del av var intressant och lärorikt. Men det blev också tydligt att svensk hälso- och sjukvård skiljer sig mycket från det amerikanska systemet. Vi fick en genomgång under flera timmar av hela sjukvårdssystemet vid North Shore av CEO Michael Dowling. Han var angelägen om att framhålla, att vid North Shore finns alla resurser som behövs. Och skull det fattas något, så köper vi det, sa Michael Dowling. 

 ”We don’t wait for others to do it, we just do it”, sa Michael Dowling och fortsatte: ”If we need change, we make change”. Det kändes annorlunda och ovant med svenska mått mätt, med Michael Dowlings ovanligt tydliga språkbruk, som nog utan vidare kunde sägas vara ganska kategoriskt. Å anda sidan talade han mycket varmt för ”custumer first”. Han påpekade att han varje veckoslut ringer upp och tar kontakt med alla patienter som har lämnat klagomål på vården. Hur skulle det se ut om man skulle göra något liknande i Sverige?

Michael Dowling hamnar högt upp på listan över de mest inflytelserika personerna i USAs sjukvård. Av den maktlistan framgår att sjukvårdsfrågorma tillhör de allra viktigaste i samhället. Min bedömning är att dessa frågor är mycket viktiga även i Sverige, och förtjänar att lyftas upp på ännu högre beslutsnivå.

Var skulle en svensk statsminister hamna på en sådan inflytelselista? Och vad skulle det innebära för kvaliteten och patientsäkerheten om hälso- och sjukvårdsfrågorna prioriterades upp i samhället?

Jag ställde frågor kring hur arbetet med prevention bedrivs och fick uppfattningen att även om dom tyckte att frågorna var viktiga, så är detta ett nytt och utvecklingsbart område även för North Shore. Jag fick också en intressant pratstund om vikten av fysisk aktivitet och träning med Michael Dowling.

 Vi besökte under dagen också vårdutbildningar, ett stort kliniskt träningscenter och universitets forskningenhet, allt tillhörande samma sjukvårdssystem.  

Vi avslutade en lång och givande dag för vår svenska grupp av ledare med att reflektera tillsammans. Vad har vi hört? Vad har vi lärt? Vi bestämde också att vi under de kommande intensiva dagarna i Orlando ska lägga in liknande  reflektionsstunder regelbundet för att lära så mycket som möjligt tillsammans.   

Idag lördag väntar flyg till Orlando, där konferensen startar imorgon.  
 

Kompetensutveckling är ett väl använt ord. I veckan hade folkhälso- sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström bjudit in till ytterligare ett dialogmöte med professioner och sjukvårdshuvudmän kring temat kompetensutveckling och effektivisering. Göran Stiernstedt presenterade delar av det han kommer att föreslå från sin utredning om hälso- och sjukvårdens effektivisering.   Det kändes hoppfullt med förslagen han redovisade, men det känns ändå nödvändigt att påpeka att ”mer av samma” inte löser problemen, det är nödvändigt med förnyelse och det är nödvändigt att på allvar prioritera det förebyggande arbetet och hälsoperspektivet, där fysioterapeuter har en avgörande roll.

Det lider mot slutet av året, och denna vecka kom årets sista nummer av tidningen Fysioterapi. I min ledare gör jag ett försök att summera en del av verksamhetsåret och betonar också vikten av allas engagemang och att inte vänta med att agera. Det är viktigare än någonsin med ditt och mitt engagemang!
Idag torsdag ger jag mig tillsammans med ett antal andra ledare inom svensk hälso- och sjukvård iväg på en lär-resa. Flera fackliga organisationer, sjukvårdshuvudmän, myndigheter och intresseorganisationer deltar och från Socialdepartmentet deltar statssekreterare Agneta Karlsson.

Vid en förträff förra veckan hos oss på Fysioterapeuterna träffades deltagarna och vi gick igenom det gedigna programmet, både för studiebesök i New York och för en av världens största konferenser inom området lärande och förnyelse inom hälso- och sjukvård, i Orlando, National Forum on Quality and Safety in Health Care.  

Vi kommer att ha ett antal avstämningsmöte under resans gång av Vad har vi lärt?, och vi kommer att följa upp resan med efterträffar, för att få ut mesta möjliga lärande och förnyelse tillsammans. Temat för årets konferens är Recharge, och jag ser fram mot att vi tillsammans ska kunna ladda batterierna och tillsammans bidra till att skapa förutsättningar för nödvändig förnyelse av hälso- och sjukvården och omsorgen. 

Jag kommer att förmedla intryck från resan i första hand via Twitter och Instagram, och givetvis i blogginlägg framöver. Ett laddat gäng står startklara på Arlanda.  

Fackligt arbete är kul – och lärorikt. I det här blogginlägget får du glimtar från min senaste arbetsvecka. 

En ökande sjukfrånvaro och allvarliga konsekvenser för patientsäkerheten är två aktuella ämnen som debatterats denna vecka på DNdebatt. Det är uppenbart att hälso- och sjukvården behöver ställa om, så att det som idag ofta prioriteras bort, som förebyggande insatser, träning, rehabilitering och hälsofrämjande arbete, istället prioriteras högre. Det kan kosta mer på kort sikt, men innebära stora besparingar på längre sikt.  De ökande kostnaderna för sjukskrivningar, beror både på att fler sjukskrivs och på att tiden i sjukskrivning blir längre. 2016 kommer vi att lägga drygt 43 miljarder kronor på sjukpenning och rehabilitering. Jämför det med de drygt 34 miljarder som staten lägger på hälso- och sjukvård. Ett större fokus på förebyggande och rehabiliterande insatser, som fysioterapeuter kan bidra med, skulle inom sjukskrivningen kunna bidra med minskat mänskligt lidande och lägre kostnader.

Smärta och besvär från rörelseorganen är den näst vanligaste orsaken till längre sjukskrivning. Minst vart tionde besök inom primärvården handlar om sådana besvär. Dessa patienter får sällan omedelbar och adekvat hjälp, trots att de flesta patienter med exempelvis ländryggssmärta skulle kunna få god vård med tidigt insatt behandling av en fysioterapeut. Regeringen och landstingen borde lyssna på Fysioterapeuternas förslag att alla patienter med problem i rörelseorganen direkt ska hänvisas till en fysioterapeut som första instans inom primärvården. Med ett sådant arbetssätt frigörs resurser, patientflöden blir smidigare och behandlingsperioden för patienterna blir kortare.  
Ett annat exempel är samhällets kostnader för fallolyckor, som 2012 uppgick till 24, 6 miljarder kronor. Det är högre än kostnaden för trafikolyckor! Här skulle vi kunna spara mycket resurser och mycket mänskligt lidande, om det förebyggande och rehabiliterande arbetet i hälso- och sjukvården och omsorgen ansågs som viktigare. Det hade verkligen varit både önskvärt och på tiden att regeringen särskilt hade pekat ut behovet av fysioterapeuter i äldreomsorgen, men inget sådant fokus finns tydligt uttalat.

 Ett annat mycket angeläget område är att ställa om hälso- och sjukvården till att ständigt arbeta med patientens fokus. Jag deltog i onsdags i en paneldebatt om personcentrerad vård på Dagens Medicin   Malin Svanberg från SKL presenterade bl.a. på seminariet en intressant idébok När brukare och patienter blir medskapare – en lönsam historia

 I veckan deltog jag också via videolänk på årsmötet för Fysioterapeuterna distrikt Västerbotten.  

 Ett både smidigt och roligt sätt att skapa delaktighet mellan lokalt, regionalt och nationellt perspektiv i vårt förbund. Från mitt kontor på Vasagatan kunde jag på en kvart få känna delaktighet med fysioterapeuter och sjukgymnaster runtom i Västerbotten. Dessutom blev jag inspirerad av rubriken på deras årsmöte: Fackligt arbete är kul!

I måndags högtidlighöll Reumatikerförbundet sitt 70-årsfirande med en innehållsrik eftermiddag med föreläsningar, nya forskningsrön och mingel. Dåvarande Sjukgymnasternas organisation, dvs. nuvarande Fysioterapeuterna var en av grundarna till Reumatikerförbundet, när det bildades 1945.  

 
Som sagt, fackligt arbete är kul. Och lärorikt. Spännvidden i mitt uppdrag som förbundsordförande gör att man blir vältränad i att byta perspektiv. Som när jag i tisdags först på lunchen träffade innovativa fysioterapeuter och sjukgymnaster som deltar i  ett nationellt nätverk för Flip i primärvården och strax därefter tillsammans med övriga förbundsledningar i Saco hälso- och sjukvård hade ett bra samtal med Socialstyrelsens nya generaldirektör Olivia Wigzell.  

 
Ännu en intensiv arbetsvecka går mot sitt slut. Nästa vecka väntar för min del bl.a. fortsatt avtalsarbete tillsammans med Vårdförbundet och SKL, besök på myndigheten IVO och ännu ett möte på Socialdepartmentet om kompetensförsörjningsfrågor. I slutet av veckan bär det av till USA, där jag tillsammans med flera andra ledare från svensk hälso- och sjukvård ska delta i en kvalitetskonferens och delta i intressanta studiebesök.

Önskar dig en skön första Adventshelg!

Myndigheten Vårdanalys har, som jag skrev i ett tidigare blogginlägg, nyligen utvärderat de nationella riktlinjerna. Utvärderingen visar att riktlinjerna i begränsad utsträckning implementeras i vården. I en debattartikel i GP i torsdagstidningen skriver jag tillsammans med Läkarförbundets Heidi Stensmyren och Vårdförbundets Sineva Ribeiro om vikten av att ge professionerna rätt förutsättningar.  

  Det är oroande att behandlingsalternativ som identifieras som ej verkningsfulla fortsätter att utföras, till och med mer i vissa landsting. Det innebär att patienter ges vård på tvärs med vad vi vet är det bästa. Det finns brister både i utformningen och tillämpningen av kunskapsstöden och konsekvenserna är allvarliga. I framtidens hälso- och sjukvård måste alla få del av den bästa vården och då måste professionerna få ett bättre kunskapsstöd och vi som professioner bidrar gärna till utvecklingen.

 I debattartikeln i GP  framför vi tre förslag:
 1. Professionerna inkluderas i Socialstyrelsens Råd för styrning med kunskap. Det är vi som bedriver forskning och utvecklingsarbete, identifierar kunskapsluckor och sprider kunskap i verksamheten.

2. Regeringen överväger komplement till Nationella riktlinjer. Professionerna kan ta fram nationella vårdprogram och behandlingsrekommendationer. Staten bör stödja arbetet och bidra till spridning. Patientorganisationernas kunskap ska vara en självklar grund för arbetet så att vi tillsammans kan forma en god och säker hälso- och sjukvård.

3. Socialstyrelsen ges i uppdrag att i sin ledningsföreskrift förtydliga kraven på vårdgivarna när det gäller fortbildning. Kunskap kan bara spridas om professionerna får rätt förutsättningar.

WCPT driver just nu en kampanj för att bygga ett globalt engagemang hos 111 medlemsländer i arbetet med att ta fram en ny strategisk plan. Jag blev tillfrågad om att delta, och i en videoinspelning via Skype utvecklar jag mina tankar.   
En ny och lite annorlunda erfarenhet, att bli videointervjuad på Skype, utan möjlighet att korrigera. Men om man själv pläderar för ansvar, mod och fantasi, så är det ju ganska självklart att man också själv måste våga, när man får frågan från sin världsorganisation. 

Läs gärna mer här om det som jag nämner helt kort i intervjun, om strategiskt arbete och om ”will, idea and execution” (Du behöver sannolikt registrera dig på IHI:s hemsida för att kunna läsa artikeln). 

Under veckan har jag träffat centrala Saco-rådet i Stockholms läns landsting och haft intressanta samtal om hur vi bäst kopplar ihop regionalt fackligt arbete med det nationella, och under veckan har vi också haft en intressant Utvecklingsdialog mellan ett stort antal fack- och professionsförbund och SKL. Det arbetet kommer att intensifieras under 2016. 

Jag har idag fredag också deltagit som inbjuden gäst vid inledningen av FSA fullmäktige. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter håller fullmäktige vart tredje år och på agendan denna gång finns bl.a. ett förslag om ny vision och strategi men också om namnbyte till Sveriges Arbetsterapeuter (styrelsens förslag), men med en motion till fullmäktige som föreslår Arbetsterapeuterna. Återstår att se vilket beslut deras fullmäktige fattar.

På agendan står också val av ny ordförande efter Lena Haglund, som nu efter sju år som ordförande har avböjt omval. Valberedningens förslag till ny ordförande är Ida Kåhlin. Jag vill här framföra ett varmt tack till Lena Haglund för gott samarbete under de tre år vi arbetat samtidigt som förbundsordförande för respektive förbund. Samtidigt önskar jag den tilltänkta nya ordföranden Ida Kåhlin välkommen i ordförandekretsen och ser fram mot ett gott samarbete.  

 I inledningen av kongressen invigningstalade Lena Haglund, men också Sacos ordförande Göran Arrius, SKLs ordförande Lena Micko och regeringens samordnare för life science Anders Lönnberg.

Tack FSA, för en trevlig inledning på fullmäktige. Önskar lycka till med fortsättningen på fullmäktigemötet, och blir påmind om att vi i Fysioterapeuterna håller vår egen kongress om exakt ett år.  Tiden går fort!

Den senaste veckan har varit ovanlig, med förfärliga terrorhandlingar, förhöjt säkerhetsläge i Sverige och med ett medialt överflöd om just detta, terror, rädsla och ondska. Jag har själv tänkt mycket på en text skiven av Desmond Tutu 1995 i kampen för mänskliga rättigheter, och avslutar veckans blogg med att dela med mig av hans ord, som får mig att känna kraft:

”Godhet har makt över ondskan, kärlek nedkämpar hat, ljuset upplyser mörkret, livet segrar till slut”

Med detta önskar jag alla en skön helg!  

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har i veckan genomfört sin kongress i Karlstad. Som inbjuden gäst tog jag tillsammans med andra fackliga organisationer del av debatt och många viktiga inriktningsbeslut  om välfärden för de kommande fyra åren. 
 Jag deltog också i ett seminarium om rekryteringsfrågorna inom hälsa och välfärd samt fick gott om tillfällen för personliga samtal med många beslutsfattare. Jag lyckades också vid ett tillfälle, via presidiet,  få hela SKL-kongressen att stå upp under en kort stund, vilket gladde mig. Framtidsvisionen är att denna typ av kongresser och möten ska vara betydligt mer rörliga och betydligt mindre sittande i framtiden.
Under veckan har också Fysioterapeuternas professionsråd och distriktsråd träffats och jag deltog på ett gemensamt möte under tisdagen, där Mari Lundberg och Mikael Hjerne tillsammans ledde dagen.   Det blev en mycket inspirerande och konstruktiv dag och det gick inte att ta miste på energin i rummet. Ett bra grepp för helheten i förbundet, att ansvariga för våra 21 distrikt och 16 sektioner möts vid samma tillfälle. Det var ett antal nya idéer och sannolikt också ett antal nya samarbeten som startades denna dag.

Det ordnades också ett mingel, med värdefulla möjligheter att få träffa fysioterapeuter och sjukgymnaster från hela landet, som är engagerade i vårt fack- och professionsförbund.
  

Med en höstig bild från en skön promenad i veckan på Djurgården önskar jag trevlig helg!

Veckans kanske viktigaste möte var det möte om kompetensförsörjning som Gabriel Wikström och Helene Hellmark Knutsson hade bjudit in till, för att diskutera hur vi kan förbättra  kompetensförsörjningen av högskoleutbildad personal inom hälso- och sjukvårdsområdet, samt hur vi förbättrar prognosticeringen av framtida kompetensbehov av hälso-och sjukvårdens högskoleutbildade personal.

Fysioterapeuternas inspel till torsdagens möte på Socialdepartementet hittar du här. 

 Jag upplevde att vi fick god respons för våra frågor, och gladdes också åt tonen från Socialstyrelsen, som bl.a. informerade om möjligheter till bättre prognostisering, med fler nyckelgrupper involverade, bland annat fysioterapeuter. Bakgrunden och dygnet med mötet presenteras i en debattartikel i Dagens Medicin av ministrarna.

Att det är viktigt med rörelse och fysisk aktivitet vet vi. Vi vet också att de flesta möten ändå sker sittande, ofta länge, länge. Därför blev jag glad att höra från folkhälso- sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström att han sprider budskapet om vikten av att röra på sig och att ”sitta är det nya röka”. Han såg också till att det blev ståpaus på mötet på departementet, även om han har en bra bit kvar till det som skedde på ett WHO-möte i Geneve i veckan som gick.

WCPT och Emma Stokes spred då budskapet om fysisk aktivitet och fick flertalet av WHO-delegaterna att stå upp för hälsan och att röra på sig. Se videoklipp här.
 
Emma Stokes var inspirerad av hur vi på Fysioterapi 2015 systematiskt genomförde stå-upp-avbrott var 20:e minut, i alla sessioner, och tog konceptet vidare till Geneve. Mycket roligt, detta triggar till att fortsätta arbetet med att skapa en världsvis medvetenhet om faran med fysisk i aktivitet och vikten av rörelse.

I början av veckan hade ett antal fackliga organisationer en debattartikel i Dagens Samhälle om flyktingkrisen där vi lyfter fram vikten av att professionerna får förutsättningar att hantera flyktingsituationen.

 Det har varit en intensiv vecka, med ovanligt mycket resande för min del. Måndag och torsdag i Stockholm och däremellan Göteborg och Kvalitetsmässan, med mängder av bra seminarier och intressanta samtal. 
    
Intensiva dagar på Kvalitetsmässan följdes upp med socialt minglande samtidigt som det utdelandes en rad utmärkelser. Läs mer om Kvalitetsmässan här.

Under torsdagen kom också en viktig rapport från Vårdanalys, Lång väg till patientnytta, där det görs en samlad uppföljning av de nationella riktlinjernas effekter ur ett patientperspektiv.  

Våra farhågor besannas i rapporten, det är oerhört mycket ytterligare som behöver göras för att få ett brett genomslag för en kunskapsbaserad hälso- och sjukvård. 

Avslutar den här arbetsveckan gör jag på hemmaplan i Oskarshamn, med ett föredrag om fysioterapi på Oskarshamns Rotaryklubb.

Hösten har varit ovanligt fin, med många klara dagar med hög luft. Avslutar med en vacker Stockholmsvy och önskar trevlig helg!  

Gabriel Wikström och Helene Hellmark Knutsson hade bjudit in till ett möte idag för att diskutera hur vi kan förbättra kompetensförsörjningen av högskoleutbildad personal inom hälso- och sjukvårdsområdet, samt hur vi förbättrar prognosticeringen av framtida kompetensbehov av hälso-och sjukvårdens högskoleutbildade personal.

Med på mötet var ledningspersoner från SKL, Almega, Socialstyrelsen, Universitetskanslerämbetet, fackliga organisationer, universitet och högskolor samt chefstjänstemän och politiskt sakkunniga från Socialdepartementet och Utbildningsdepartementet. 
Ministrarna beskriver bakgrunden till mötet i en debattartikel idag i Dagens Medicin

Mötet fördes i positiv dialogform och från Fysioterapeuterna förde jag fram några av våra viktigaste synpunkter i sammanfattad form:

1. Vi vet att levnadsvaneorsakad ohälsa idag kostar Sverige 50 miljarder kronor årligen. Detta är både resurser och lidande som skulle kunna undvikas. Vi kommer inte att klara framtidens hälso- och sjukvård om vi inte börjar investera mer i förebyggande hälsoinsatser. Och det är en förutsättning för att vi på allvar ska ställa om hälso- och sjukvården utifrån ett patientperspektiv. Vi måste sätta patienten i centrum och då krävs att vi orkar tänka nytt och tänka i ett längre perspektiv. Vi behöver börja prioritera rörelse, träning, hälsa och förebyggande insatser, både i hälso- och sjukvården och i samhället i stort. Bara så kan vi hushålla bättre med såväl pengar som personalresurser, sänka ohälsan och ge högkvalitativ hälso- och sjukvård till patienterna.

2. För att vi ska kunna säkra kompetensen under hela yrkeslivet måste professionerna ständigt utveckla och tillämpa ny kunskap. Då krävs det att även grundutbildningen har en god forskningsanknytning. En akademisk skolning ger förmåga att värdera och omsätta forskningsresultat i praktiskt arbete. Vi vet också att möjligheten till forskarutbildning har varit helt avgörande för utvecklingen av professionen och ämnet fysioterapi. Därför är vi mycket oroade över det förslag som Lars Haikola presenterat i en utredning till regeringen. Han föreslår att möjligheten till dubbelexamen tas bort, så att grundutbildning i fysioterapi endast ska ge en yrkesexamen, men inte längre en kandidatexamen. Vi menar att detta vore helt kontraproduktivt i förhållande till de krav som ställs i yrket och den kvalitetshöjning vi vill uppnå. Framtiden kommer att kräva än mer forskningsanknytning, inte mindre.

3. Samtidigt som det finns stora behov av mer kompetensutveckling, finns idag också mycket outnyttjad kompetens. Som våra specialister som inte har tjänster/arbetsuppgifter som motsvarar deras kunskap. Här behövs annan arbetsfördelning inom hälso- och sjukvården.

En hel del kompetens belönas inte heller med bättre villkor, vilket i förlängningen gör utbildning oattraktiv och olönsam. Livslönen för våra medlemmar är dålig, och det gäller än mer för de som har utbildning över grundnivå. Detta är ohållbart i en alltmer kompetenskrävande framtida hälso- och sjukvård. 

Mer om hur vi kan tillgodose kompetensbehovet i framtidens hälso- och sjukvård 

Bättre grundutbildning med tydlig forskningsanknytning. Alla fysioterapeutprogram bedrivs på universitet/högskola. Programmet leder fram till en legitimationsgrundande yrkesexamen samt till en kandidatexamen. Denna koppling mellan akademiska- och professionskunskaper har varit en framgångsfaktor och lett till en utbildning med hög kvalitet och varit avgörande för yrkets utveckling och forskningens framväxt.

Fysioterapeuter har ett självständigt ansvar för att utföra bedömningar, diagnossättning, planera, genomföra samt utvärdera interventioner. En legitimationsgrundad utbildning som ger studenten relevant kompetens är en förutsättning för en autonom yrkesroll. Legitimation är samhällets garanti för att personen har den kompetens som krävs för ett patientsäkert yrkesutövande.

Ut ett patientsäkerhetsperspektiv är den akademiska skolningen helt nödvändig. Legitimerade professioner i hälso- och sjukvården ska enligt lag arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Med dagens snabba kunskapstillväxt ställas stora krav på den enskilda yrkesutövaren. Den kunskap man inhämtar under grundutbildningen måste av nödvändighet uppdateras under ett yrkesliv. En akademisk skolning som ger förmåga att värdera och omsätta forskningsresultat i praktiskt arbete är en förutsättning för detta.   

Möjligheten till forskarutbildning har varit helt avgörande för utvecklingen av professionen och ämnet fysioterapi. En framgångsrik forskarmiljö vid landets fysioterapiinstitutioner har byggts upp. Mer än 350 fysioterapeuter har disputerat och ett stort antal har skaffat sig docent- och professorskompetens och handleder nya doktorander. Ämnet fysioterapi har genom detta beforskats, vilket bland annat har lett till att behandlingen av en rad folksjukdomar har utvecklats. Så har till exempel den ökade kunskapen om rehabilitering vid hjärt- och kärlsjukdom, KOL, inflammatoriska ledsjukdomar och artros bidragit till att nya kostnadseffektiva behandlingsmetoder. Det har kommit och kommer också nationella riktlinjer och SBU-rapporter som i ökad grad efterfrågar interventioner som ryms inom vår profession. 

Dagens hälso- och sjukvård är kunskapsintensiv. Fysioterapeuternas utbildning måste svara upp mot till de krav som dagens och morgondagens kunskapsintensiva hälso- och sjukvård ställer. En utbildning som vilar på kandidatnivå ger fysioterapeuterna den vetenskapliga och professionella fördjupning som krävs för detta. Kandidatnivå är också den internationellt accepterade standarden för specialistkompetens i Europa och världen i övrigt. 

För att kunna möta de krav som dagens hälso- och sjukvård ställer vill vi förlänga grundutbildningen till fyra år.

Bättre specialiseringsmöjligheter. Specialistordningen behöver bli statligt sanktionerad och reglerad för att ge allmänheten en korrekt och tydlig vägledning till vilken kompetens som finns. En specialistordning måste vidare utvecklas i samverkan mellan alla parter, myndigheter, vårdgivare och professionen för att fylla samhällets behov och för att vara patientsäker.

Dagens hälso- och sjukvård är kunskapsintensiv. Fysioterapeuternas specialistordning behöver anpassas till de krav som dagens och morgondagens kunskapsintensiva hälso- och sjukvård ställer. En specialistutbildning som vilar på masternivå ger fysioterapeuterna den vetenskapliga och professionella fördjupning som krävs för detta. Masternivå är också den internationellt accepterade standarden för specialistkompetens i Europa och världen i övrigt.

Fortbildning. Legitimerade professioner i hälso- och sjukvården ska enligt lag arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Med dagens snabba kunskapstillväxt ställer det stora krav på den enskilda yrkesutövaren. Arbetsgivaren har ett stort ansvar att skapa förutsättningar för detta kontinuerliga lärande. Detta gäller offentliga såväl som privata vårdgivare. Det kontinuerliga lärandet kan ske i en rad olika former som regelbunden fortbildning och reflektion på arbetsplatsen, deltagande på kurser och konferenser samt auskultering på andra arbetsplatser. Arbetsgivaren har ett ansvar att säkerställa att tidsmässiga och ekonomiska möjligheter finns för den enskilda yrkesutövaren i det reguljära arbetet. 

En organisatorisk förutsättning för en lärande miljö inom hälso- och sjukvården är att det finns tjänstekonstruktioner som stödjer ett sådant lärande. Förenade tjänster mellan akademi och hälso- och sjukvård och specialisttjänster är en nyckelförutsättning. Genom att inrätta förenade tjänster och specialisttjänster säkerställer man att det finns personer i verksamheten som kan fungera som förmedlare och utvecklare av kunskap, något som är en förutsättning för hälso- och sjukvårdens kvalitetsutveckling.