Ny WHO-rapport-Fysisk aktivitet räddar liv!
Under veckan kom en mycket viktig rapport från WHO om fysisk aktivitet. Fysisk inaktivitet är den fjärde största riskfaktorn för död i världen och leder till att 3 miljoner människor dör ”i onödan”. Fysisk aktivitet och träning uppmärksammades också nyligen i Vetenskapens värld. Ytterligare en spännande rapport Sitta är nya röka kom i veckan från Anna Iwarsson, sjukgymnast, ledarskapsspanare och författare. Det är helt uppenbart, att området fysisk aktivitet i allmänhet och Fysioterapi i synnerhet är områden, som är avgörande för vår hälsa, både nu, men ännu mer i framtiden.

Det finns en direkt koppling mellan behovet av mer kunskap om fysioterapi och det utbildningspolitiska program som nu är antaget av Fysioterapeuternas förbundsstyrelse. Vi behöver både en längre grundutbildning och en specialistordning godkänd av samhället.

The Microsystem Festival i Jönköping 2014
I veckan arrangerades den elfte internationella Mikrosystemfestivalen i Jönköping, med 200 deltagare från 12 länder. En enorm kraft som gör stort intryck, alla dessa möten som uppstår när besjälade människor från många länder träffas för att nätverka och förbättra hälso- och sjukvården. En rad föreläsare i världsklass med bl.a. Göran Henriks, Helen Bevan och Christer Fuglesang och massor av kunniga och engagerade deltagare och ett lysande arrangemang gör dessa dagar till något som verkligen går att rekommendera.

Särskilt intryck gjorde Helen Bevan, som till vardags är ledande ”Change Agent” i NHS i Storbritannien. Genom sitt oerhört kunniga och engagerade sätt att föreläsa och att få med sig deltagarna gör hon stora avtryck. Hon berättade bl.a. om det arbete som hon leder med Change Day i England, som nästa vecka äger rum för andra gången. Hon talade också mycket om vikten av att som förändringsledare kunna använda sig både av det hierarkiska systemet och nätverkande och att använda både hjärta och hjärna i förändringsarbetet.

Hon beskrev också förändringsarbetet som en balansgång mellan att vara troublemakers och rebell och vikten av att både sätta båten i gungning och ändå kunna sitta kvar i båten

Styrelsemöte med distriktsstyrelsen i Stockholm
Det fackliga arbetets kärna är det arbete, som görs av alla medlemmar. En del i det är styrelsemöten för distriktsstyrelserna, ofta förlagda kvällstid. I måndags kväll var jag inbjuden att medverka på distriktsstyrelsen i Stockholm, som träffades i Sacos lokaler på Sabbatsbergs sjukhus och hade där ett engagerat samtal kring namnbytesfrågan, utbildningspolitik och lönefrågor.

Styrgruppen för levnadsvaneprojektet sammanträdde i tisdags för att dra upp riktlinjerna för det sista årets arbete inom levnadsvaneprojektet, med anslag från Socialstyrelsen. Fysioterapeuterna har en rad olika insatser riktade till sektioner och distrikt under 2014. Läs mer om levnadsvaneprojektet på förbundets hemsida.

Avslutar detta blogginlägg med ytterligare en reflektion från Helen Bevan. Hon talade om konsten att balansera på slak lina mellan hierarkier och nätverk, mellan att uppfattas som troublemaker och rebell, att driva sin sak hårt och viljestarkt, men att ändå känna av när ”loppet är kört”.
-”Men HUR länge ska man driva sin fråga och hur vet man när det är dags att sluta?”, frågar någon av deltagarna.
Hennes svar kom reptilsnabbt, och gjorde att lokalen fylldes av glada skratt
-”If your horse dies, get off it”, sa Helen.

Debatt och landstingsstyrelsebeslut om vårdval i Värmland
Denna vecka har det återigen handlat en hel del om vårdval. Landstinget i Värmland har under ett drygt år utrett vårdval sjukgymnastik /fysioterapi för primärvården. Debattartikeln från förra lördagen visar att det finns politisk oenighet i frågan. Vi i den centrala delen av förbundet hade i måndags en överläggning med landstinget. Vi känner oro för att förslaget inte i tillräcklig grad tar hänsyn till olika kvalitetsparametrar och vi har svårt att se utvecklingspotentialen. Gången i ärendet är att landstingsstyrelsen fattade beslut i frågan i onsdags, varefter landstingsfullmäktige tar det slutgiltiga beslutet 11 mars. Därefter är planen att vårdvalet träder i kraft 1 juni. Men i ytterligare en debattartikel flaggar oppositionen för att de vid ett eventuellt maktskifte efter valet i höst, kommer att överväga om de ska riva upp beslutet om vårdval för sjukgymnaster och fysioterapeuter.

Jag känner mig nöjd med att vi nu har en bra kontakt med landstinget, och att vi kommit överens om att noggrant följa införandet och vilka konsekvenser det får, tillsammans med landstinget. Ett problem i sammanhanget är kommunikationen och i viss mån engagemanget. När vårdval nu kommer att införas i såväl Västra Götaland som Värmland, så berör det alla fysioterapeuter och sjukgymnaster i primärvården och kanske också till viss del slutenvården i dessa län/regioner. Det är alltså inte alls enbart en företagarfråga, utan berör alla offentliganställda också, och det här är något, som inte verkar ha nått fram i tillräcklig grad.
Förbundsstyrelsen har nyligen formerat en vårdvalsstrategisk grupp, för att bättre kunna påverka denna typ av arbete, både på kort och lång sikt. Frågan är komplex, men inte desto mindre viktig. Det finns stor risk för att de ersättningssystem, som tas fram i respektive landsting/region inte beaktar varken de förebyggande och hälsofrämjande insatser eller de självklara rehabiliteringsinsatser som fysioterapeuter kan bidra med utan i stället fokuserar enbart på hur kostnader ska kunna reduceras.

Saco Vård möttes i veckan i Läkarförbundets hus
De fack- och professionsförbund inom Saco som är verksamma inom hälso- och sjukvården träffas regelbundet i en konstellation, som benämns Saco Vård. Där delger vi varandra aktuell situation inom respektive förbund, och där samtalar vi kring möjliga samarbetsområden, där vi tillsammans kan stärka vårt gemensamma intresseområde. De förbund som ingår i Saco Vård förutom Fysioterapeuterna är Läkarförbundet, Sveriges Farmaceuter, Sveriges Tandläkarförbund, Akademikerförbundet SSR, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, Dietisternas Riksförbund, Tandhygienistföreningen, Psykologförbundet, Legitimerade Kiropraktorers Riksorganisation och Sveriges Veterinärförbund

Mikael Renberg besökte Fysioterapeuternas kansli i veckan
Det finns många kopplingar mellan Fysioterapi och idrottens värld. Ofta finns skickliga fysioterapeuter i bakgrunden till framgångsrika idrottsprestationer. När skidåkaren Johan Olsson nyligen gjorde comeback, och det genom att ta ett OS-silver, så sa han direkt efter loppet: ”Min fysioterapeut sa att mina muskler var i toppform, och då är det ju så”.
Mikael Renberg är en av många idrottsstjärnor, som efter idrottskarriären valt att utbilda sig till fysioterapeut. Tidningen Fysioterapi hade ett reportage om Mikael Renberg i nr 7, 2012. I tisdags besökte Mikael Renberg vårt kansli och vi hade en intressant diskussion omkring hans drivkrafter för att bli fysioterapeut, synpunkter på utbildningen och andra utvecklingsmöjligheter. Mikael planerar att slutföra sin fysioterapeututbildning i Luleå i januari 2015. Jag passade också på att resonera med Mikael hur han använder sitt fysioterapeutiska synsätt i sin roll som hockeyexpert i SVT. Hockey är ju för dagen synnerligen aktuellt, eftersom Tre Kronor spelar OS-semifinal mot Finland idag fredag eftermiddag.

Nästa vecka arrangeras The Microsystem Festival i Jönköping, en årligt återkommande internationell mötesplats för förbättring hälso- och sjukvård. Temat för årets konferens är personcentrerad vård och reflektion från de senaste årens utveckling och jag ser fram mot givande kontakter med utvecklingsinriktade personer från tolv länder, och kring en rad föreläsningar och seminarier. Bl.a. medverkar Christer Fuglesang och Helen Bevan som föreläsare. Följ gärna konferensen via Twitterflöde på #qmikro.

Göran Stiernstedt beskrev sitt uppdrag att effektivisera svensk hälso- och sjukvård vid ett seminarium som ordnades av Dagens Medicin i veckan.
Han beskrev de olika områden, som han riktar in sig på, styrsystem, arbetssätt/arbetsbeskrivning samt eHälsa/IT. Upplägget känns intressant, men jag tror det är nödvändigt att kontinuerligt påminna om dels att det handlar om HÄLSO- och sjukvård, inte bara traditionell vård, dels att det handlar om en multiprofessionell organisation och att det är viktigt att hela tiden ha med det i utredningen. Göran Stiernstedt har varit tydlig med det från början, med det finns ändå alltid en risk att det i slutänden koncentreras till de ”traditionella”yrkesgrupperna läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Fysioterapeuter och sjukgymnaster är en av de yrkesgrupper som definitivt kan och vill bidra i detta sammanhang. Ta del av  Göran Stiernstedts presentation här

Jag och förbundet får fortsatt många frågor kring namnbytet och inte minst avgiften på 700kr för att ansöka om legitimation som fysioterapeut. I veckan uppvaktade jag Socialstyrelsen, tillsammans med representant för SKL. Socialstyrelsen har ett regelverk att förhålla sig till, och nästa steg blir att vi återigen trycker på till Socialdepartementet för att åstadkomma nödvändiga förändringar för att underlätta att så många sjukgymnaster som möjligt vill byta till fysioterapeut. Självklart är detta en angelägen fråga för sjukvårdshuvudmännen också, och det känns bra att vi i detta fallet kan agera tillsammans med SKL, fortsättning följer alltså.

Jonas Andersson (FP), regionråd och Pär Lundqvist, (FP), politisk sekreterare, besökte Fysioterapeuternas kansli
Regionfullmäktige i Västra Götaland beslutade i tisdags enligt förslag, om att införa vårdval rehab i primärvården. Vi hade från förbundet fört fram våra synpunkter på de risker vi ser med det nu antagna förslaget. Jag vet att våra synpunkter väckt uppmärksamhet, och det är nu viktigt att noga följa upp det beslut som är taget. Vid ett sedan tidigare inbokat möte med företrädare för Folkpartiet Västra Götaland kunde vi i torsdags direkt påbörja diskussionen om uppföljning. Vi hoppas nu tillsammans med Fysioterapeuternas distriktsstyrelse i Västra Götaland från förbundsstyrelsen kunna få till direkta uppföljningmöten med den politiska ledningen i regionen, för att kunna påverka vårdvalsutvecklingen i positiv riktning, så att fysioterapeuters och sjukgymnasters kunskaper tas tillvara på bästa sätt i organisationen.

Change Day kommer nu till Sverige, ett initiativ där vi som förbund engagerat oss tillsammans med flera andra organisationer. Change Day syftar till att förbättra svensk hälso- och sjukvård och omsorg. Det är en internationell rörelse vars målsättning är att förverkliga den potential som finns i alla individer och grupper. Allas engagemang, hos såväl patient och profession som politiker, ska kanaliseras via changeday.se och bli verklighet.
Läs mer om Change Day här

Och så Vinter-OS, som påverkar oss dagligen och vi gläds över fantastiska prestationer från många deltagare. Men visst kändes extra, när fysioterapeut-studenten Alexander Majorov gjorde en lysande insats i TV-rutan. Grattis till en jättefin prestation och bra placering Alexander!
Bra tajming med reportaget om Alexander i senaste numret av tidningen Fysioterapi!

Veckan som gått har jag lagt mycket tid på att nå fram med vårt budskap att beslutet om Vårdval Rehab i Västra Götaland måste skjutas upp.
I en debattartikel i GöteborgsPosten framför vi tillsammans med starka patientföreträdare vårt tydliga budskap. Regionfullmäktige sammanträder på tisdag 11/2 i Vänersborg, och jag hoppas att Helen Eliasson (S) och Jonas Andersson (FP) och övriga beslutsfattare i regionfullmäktige lyssnar på oss och inte kör över. Fysioterapeuterna har förklarat sig oeniga på 7 av 10 punkter i MBL-förhandlingarna. Trots detta antog regionstyrelsen förslaget, och nu är det dags för regionfullmäktige. Att ändra inriktning på beslut så sent i processen är svårt, men inte omöjligt.
Fysioterapeuterna är inte emot vårdval. Vi stödjer det syfte politiken har med vårdval, men problemet är att det förslag som nu ska fattas beslut om motverkar politikens eget syfte. Det riskerar bli sämre kontinuitet för patienter med långvariga besvär t.ex.reumatiker och smärtpatienter. Det riskerar också att slå sönder idag fungerande team av fysioterapeuter, vilket i sin tur riskerar leda till sämre tillgänglighet och kvalitet för patienterna.
Kort sagt, vi är bestörta över att regionen väljer att ”köra över” oss, trots att vi är oeniga i MBL paragraf 14 på sju av tio punkter. Det underlättar knappast ett förtroendefullt samarbete med en yrkesgrupp, som är en av nycklarna för att förebygga ohälsa och inaktivitet, och de levnadssjukdomar som växer kraftigt i samhället nu och en av de yrkesgrupper, som är livsviktiga för patienter med kroniska sjukdomar.

Seminariet på LeadingHealthCare
förra lördagen blev en bra injektion i debatten om hur vi ska få en bättre hälso- och sjukvård. Tydliga budskap från ett antal föreläsare och forskare kombinerat med en paneldebatt där många professioner var delaktiga. Seminariet kunde lätt ha kantrat och blivit alltför negativt och stuprörsbetonat, men så blev inte fallet. Tvärtom så lyfte olika forskare fram olika möjligheter, vilket var välgörande. Exempel på intressanta frågor som ventilerades: ”Går det att STYRA vård överhuvudtaget?” ”Vem är till för vem, ledaren för gruppen eller gruppen för ledaren?”
Själv betonade jag vikten av att ständigt tänka i hälsoperspektiv, inte enbart sjukvård. Jag betonade också vikten av ett nytt ledarskap, som tränar sig i empati och som bättre förmår ta tillvara allas delaktighet, det multiprofessionella teamet med patienter och närstående som främsta deltagare. Många intressanta synpunkter och inlägg kom under eftermiddagen. Ta gärna del av foton och övrig dokumentation här

Jämställdhetsminister Maria Arnholm låtsasringer till Belinda Olsson
I torsdags deltog jag på SKLs konferens om hållbar jämställdhet HÅJ. Skickliga föreläsare och debattörer avlöste varandra på scenen, och det blev en intressant dag om ett viktigt ämne. Många av de 400 deltagarna tyckte i en sms-fråga att jämställdheten går framåt. Jag, tillsammans med 33% tyckte inte det. Särskilt när det gäller ekonomisk jämställdhet står det stilla. Kvinnobranscher, såsom hälso- och sjukvården, behöver följas upp noggrannare och det behöver ske förbättringar. Det här kravet kommer vi tillsammans med andra fackliga organisationer att driva hårt detta år.
Se gärna intressant debatt i ämnet mellan Gudrun Schyman och Maria Arnholm i förra söndagens Agenda (SvTPlay 2/2 Agenda, del 4 av 19)

I fredags eftermiddag hade Lena Hallengren Öppet hus på hemmaplan i Kalmar, i samband med högtidsdag. När Lena, som är vice ordförande i riksdagens socialutskott besökte vår förbundsstyrelse i augusti, så hade vi en mycket bra diskussion, som fick Lena att skriva några väl valda ord på Twitter. Jag passade nu på att uppvakta henne med en tårta, som påminde henne om detta tweet och om fysioterapi och sjukgymnastik.

Andrea Matuska, Linn Jansson, Lotten Gustafsson, föreläsaren och fysioterapeuten Lisbeth Eriksson samt Christian Fell välkomnade mig till Luleå I veckan har jag besökt Norrbotten och träffat fysioterapeutstudenter och lärare på Luleå Tekniska Universitet. Att få möta studenter och försöka förmedla glädjen och rikedomen i att arbeta som fysioterapeut är inspirerande. Ta del av min presentation här. Jag fick många intresserade frågor, och tyckte att vi fick till en bra dialog och mycket energi i rummet. Jag fick också möjlighet att träffa några av lärarna på fysioterapeutprogrammet och ventilera frågeställningar kring namnbytet och andra professionsfrågor.

Närsjukvårdschef Camilla Andersson och medarbetare på IVAK Jag fick också möjlighet att besöka Piteå Älvdal sjukhus, som förra veckan utsågs till bästa mindre sjukhus av Dagens Medicin. På sjukhuset träffade jag Camilla Andersson, närsjukvårdschef med ansvar för sjukhuset och omkringliggande vårdcentraler och fick en intressant och givande pratstund om ledarskap, men också om kvalitetsarbete generellt och fysioterapi speciellt. Camilla är nämligen också liksom jag hängiven kvalitetsarbetare men också fysioterapeut. Vårt samtal ledde också till att Camilla nu lämnar sina tankar som gästbloggare här:

Jag har förmånen att få arbeta på ett av Sveriges bästa sjukhus, det bästa i kategorin mindre sjukhus enligt tidskriften Dagens Medicins ranking. Sedan oktober förra året är jag närsjukvårdschef för Piteå Älvdal vilket omfattar akut omhändertagande, medicinska specialiteter, rehabilitering, psykiatrisk vård för vuxna och primärvård för en befolkning på 60 000, med närmare 900 medarbetare.

Hur kan Piteå Älvdals sjukhus vara bäst i Sverige? Här finns en anda av att våga gå före och våga sticka ut trots att man inte är så stor. Vi har duktiga chefer och duktiga medarbetare som är drivande och resultatinriktade. Vi utnyttjar det lilla sjukhusets fördelar när det gäller samarbeten över gränserna. Jag är så glad och stolt över det arbete som görs och den utmärkelse vi fick förra veckan från Dagens Medicin. Min utmaning blir nu att vidmakthålla de goda resultaten och att fortsätta arbetet med att förbättra i hela vårdkedjan – det är den som är patienternas verklighet, på sjukhuset är man bara vid korta tillfällen.

Hur har då jag blivit närsjukvårdschef? Jag arbetade 11 år kliniskt som fysioterapeut innan jag 2005 övergick till att arbeta med verksamhetsutveckling och senaste åren som chef på olika nivåer. Jag har alltid drivits av en vilja av att göra bättre och tillsammans med mina erfarenheter som fått som fysioterapeut har jag tagit mig hit. I fysioterapeut-yrket fick jag mängdträning i arbete i olika slags team, samarbete med olika professioner men även öva upp min förmåga att driva ärenden själv. Med mig har jag också min orubbliga tro på betydelsen av fysisk aktivitet. Just nu är det mest yoga och skidåkning som gör att tanken och själen har en stark och skön kropp att bo i även när det är stressigt och krävande på jobbet. Jag har inte tvekat när chanserna till utveckling har dykt upp i mitt arbete – hoppas Du också hoppar på när tåget passerar dig!
Camilla Andersson, Närsjukvårdschef, Piteå närsjukvårdsområde, Piteå älvdals sjukhus

Under onsdagen besökte jag tillsammans med FoU-chefen Birgit Rösblad Skandinaviska Kiropraktorhögskolan i Solna, för att lära mera om hur kiropraktorer utbildas och arbetar. Rektor Gerdana Gordin och prorektor Anders Grönqvist guidade runt och informerade om verksamheten och det blev ett lärorikt möte.

Under onsdagseftermiddagen hade vi kaffe och tårta och namnbytesmingel på kansliet. Inbjudna var andra fackliga organisationer och samarbetspartners. I minglet syntes bl.a Lena Haglund, ordförande FSA, Göran Arrius, ordförande Saco samt Lars Fresker, ordförande OFR.

Oro för beslut om vårdval i Västra Götaland och Värmland
Regionfullmäktige i Västra Götaland ska besluta kring vårdval rehab inom kort, och det skapar oro bland sjukgymnaster och fysioterapeuter. Vi har från Fysioterapeuterna fört fram våra argument, som inte alls innebär att vi är emot vårdval i sig. Vi stöder syftet att åstadkomma bättre tillgänglighet, valmöjlighet och kvalitet för invånare och patienter. Problemet är att det förslag som regionstyrelsen ställt sig bakom innebär stor risk för sämre kontinuitet och kvalitet för patienterna, särskilt för patienter med kroniska sjukdomar. Vi har förklarat oss oeniga i MBL-förhandlingar på central nivå, och har nu skickat personligt brev till alla fullmäktigeledamöterna. Vårt krav är tydligt, ta inget beslut nu, frågan vinner på att bearbetas ytterligare, för att inte samarbetade team av sjukgymnaster och fysioterapeuter ska tvingas att splittras läs om oron, i PartilleTidning och för att inte patienter ska få SÄMRE möjlighet till valfrihet och kontinuitet. Vår profession är i grunden positiv till vårdval, men förutsättningarna att lyckas med vårdval rehab är usla, om man från början är djupt oeniga. Samma typ av problematik finns i Värmland, där frågan kring vårdval är på väg till landstingsstyrelsens arbetsutskott inom kort.

Nu strax på väg till seminarium med Leading Health Care Hur får vi en bättre sjukvård?. Jag ska medverka i en panel, och kommer att trycka på patientens perspektiv, på vikten av ett nytt modigt ledarskap som tar tillvara den kraft som finns i alla professioner och framförallt hos patienter och närstående. Men jag kommer också att fortsätta argumentera för att tala om HÄLSO- och sjukvård, inte enbart sjukvård. Det förebyggande arbetet och området hälsa behöver lyftas i alla perspektiv

Förbundsstyrelsen inleddes med värdegrundsarbete
Förbundsstyrelsen har denna vecka haft årets första möte. Flera stora frågor avhandlades, bl.a. inleddes förbundets värdegrundsarbete, en workshop om sociala medier genomfördes

ett utbildningspolitiskt program fastställdes och en reviderad version av Fysioterapeuternas specialistordning beslutades. Det utbildningspolitiska programmet är en del av det uppdrag som finns från kongressen, och kommer att kompletteras med ytterligare en del, senare under mandatperioden. Beslutet i förbundsstyrelsen nu innebär att Fysioterapeuterna verkar för en fyraårig akademisk yrkesexamen som är legitimationsgrundande och ger magisterexamen. Vidare vill vi verka för en statligt reglerad specialistordning inom fysioterapins olika kärnområden, som bibehåller sin nuvarande struktur, där kliniskt och akademiskt lärande integreras och som bygger på masterexamen. Vi vill också ha organisatoriska förutsättningar för ett kontinurligt lärande i yrkeslivet i form av kontinuerlig fortbildning och inrättande av specialisttjänster samt tjänster som förenar akademisk och klinisk verksamhet

Mari Lundberg, ordförande i professionsrådet, har tillsammans med Anna Pettersson från kansliet lotsat den reviderade specialistordningen i hamn
Efter språkliga granskningar kommer båda dokumenten inom kort att bli publika. Var och en av dessa frågor är stora nog för att kräva ett eget styrelsemöte, men med väl förberedda ärenden blev det en bra process och vi kunde besluta enhälligt i samtliga frågor. Därutöver avhandlade vi många frågor kring strategier under valåret 2014, namnbytesfrågan och den frustrerande avgiftsfrågan men också en del övriga frågor.

Vi hade under torsdagen besök av företrädare för Kristdemokraternas partiledning, då partisekreterare Acko Ankarberg Johansson och KD:s gruppledare i Riksdagens socialutskott Anders Andersson besökte förbundsstyrelsen. Det blev en bra dialog, med många aktuella frågor på agendan. Inte minst fortsatt påverkan kring avgiften för namnbytet, vårdvalsfrågor samt regeringens nyantagna strategi för kroniker, där fysioterapeuter av outgrundlig anledning fallit bort från den utsedda högnivågruppen.

Vi har nu på förbundet haft besök av flera partiers främsta företrädare inom hälso- och sjukvårdsfrågor, och vi kommer att erbjuda fler partier att besöka oss. Vår vision inom Fysioterapeuterna är att fysioterapeuters och sjukgymnasters insatser är självklara för hållbar hälsa och välfärd, och då är det också självklart att våra åsikter och vår kunskap blir efterfrågade i den aktuella samhällsdebatten.

Mona-Lisa Åkerström, Karin Edler, Anna Bjarnegård (ordf), Elisabeth Pietilä Holmner och Emma Swärdh från styrelsen för sektionen för smärta och sensorisk stimulering
I början av veckan hade jag en bra träff med styrelsen för sektionen för smärta och sensorisk stimulering. Det är värdefullt att få sätta sig in i sektionernas olika frågor, och också viktigt att få en bild av all kompetens som finns i professionen. En av styrelseledamöterna i sektionen, Elisabeth Pietilä Holmner, var just hemkommen från en resa till Canada, där hon fungerat som kvalitetsgranskare. Hon var uppfylld av intrycken från resan, och jag frågade henne om hon ville berätta mer om det, som gästbloggare i min blogg, vilket direkt omsattes i handling nedan.Tack Elisabeth!

”Sedan några år tillbaka har jag en arbetsuppgift som är kopplad till vår kliniks kvalitetssystem och min specialisttjänst. Förutom kvalitetsarbete i den egna organisationen har jag fått möjlighet att utbilda mig till s.k. kvalitetsgranskare. Uppgiften är att tillsammans med andra rehabiliteringsaktörer utföra en granskning ”på plats” och denna gång var det en klinik i Canada som vi besökte. Vi var sju granskare, varav en som hade ett särskilt ansvar för ledningssystem, ekonomi, strategisk planering, hälsa- och säkerhet etc. Kliniken har rehabiliteringsprogram på flera orter, så första dagen var jag stationerad i Edmonton. Dag två sammanstrålade vi alla i Calgary för att slutföra arbetet och sammanställa vår rapport. En rapport som ligger till grund för ett beslut om icke ackreditering, 1-års ackreditering eller 3-års ackreditering. Min huvuduppgift har varit att intervjua patienter, personal, remittenter, anhöriga etc. För att få en uppfattning om rehabiliteringsprogrammet lever upp till vad som krävs inom områden som t.ex intagnings-/utskrivningskriterier, interdisciplinärt teamarbete, att man baserar sitt program på evidens, patienträttigheter, utvärdering. Förutom intervjuer har jag läst och bedömt olika policydokument, årsrapporter etc. Granskningen har en konsultativ approach och alla som gör dessa granskningar arbetar själva inom rehabilitering. CARF (the Comission on Accreditation of RehabilitationFacilities) är en internationell icke vinstdrivande ackrediteringsorganisation som startades 1966 av rehabiliteringsaktörer. Det senaste året har jag besökt kliniker i Texas, Kalifornien och Canada. Vid kliniken i Calgary samarbetade sjukgymnasterna med sk kinesiologer, som är en sedan 2007 godkänd hälsoprofession i Canada.
Jag har genom detta volontärarbete också vid två tillfällen deltagit i att revidera de standards som rör området interdisciplinär smärtrehabilitering. Det är stimulerande att träffa andra som arbetar inom samma område och att upptäcka att vi har samma förhållningssätt och rehabiliteringsmetoder. Avslutningsvis vill jag uppmana er kollegor att ta möjligheten till att delta i den här typen av uppdrag!!

Elisabeth Pietilä Holmner
Spec.Sjukgymnast (smärta och smärtrehabilitering)
Neurocentrum, Smärtrehabiliteringen, Norrlands universitetssjukhus, Umeå

Marie Wedin, ordf Läkarförbundet, Håkan Wittgren, VD Läkarförbundet och Mats Einerfors, förbundsdirektör, Fysioterapeuterna
Veckan har sedan innehållit ett antal viktiga möten. Bl.a. har jag tillsammans med förbundsdirektör Mats Einerfors träffat såväl företrädare för SKL angående namnbytesfrågorna som Läkarförbundets ledning för ett samarbetsmöte. Det är mycket viktigt att hitta de frågor som är gemensamma mellan förbunden, och på så sätt lättare kunna stärka varandras roller. Goda samarbetsrelationer är avgörande, och jag gläds åt goda kontakter med många av våra samarbetspartners. Fysioterapeuterna vill även i fortsättningen uppfattas som kunniga, självklara, nödvändiga och samarbetsinriktade – för att nämna några av de värdeord som förekom vid förbundsstyrelsens värdegrundsarbete.

I veckan har årets första nummer av vår tidning Fysioterapi kommit ut. Jag skriver i min ledare om vikten av att engagera sig, att ta ställning, och att börja förnyelsearbetet nu. Fysioterapeuter för förnyelse. Läs min ledare här

Att få besöka verksamheter tillhör det bästa i det här uppdraget. I tisdags var jag i Avesta och träffade ett helt gäng sjukgymnaster från Avesta Lasarett, primärvården samt Avesta och Hedemora kommuner. Denna dag var arrangerad av verksamhetschefen Marie-Louise Albertsson, en kursare till mig från en masterutbildning i Ledarskap för förbättring av hälso- och sjukvård. Jag fick dels möjligheten att träffa sjukgymnasterna, dels alla chefer på lasarettet, där jag också hade ett föredrag om ledarskap under eftermiddagen. Ta del av Min presentation här. Det blev en inspirerande och lärorik dag, och jag kände mig mer än nöjd när jag satte mig på tåget åter till Stockholm. Möjligheten till ”small talks” med dom som finns i vardagens hälso- och sjukvård är ovärderligt. Det görs så mycket oerhört bra arbete, och det får inte tillräcklig uppmärksamhet. Sjukgymnaster och medarbetare från hälso- och sjukvårdens alla professioner är hjältar i vardagen! Sjukgymnasterna, chefer och ledare och övriga medarbetare på Avesta lasarett gör ett stort arbete och det var gott att känna den stolthet de utstrålade för sin verksamhet. Avesta lasarett har gott renommé vad gäller t.ex. AT-läkare och har också ett eget sömnlaboratorium, vilket inte är det vanligaste. Jag känner Marie-Louise ganska väl och blev inte förvånad över stoltheten och den positiva tonen till och från medarbetarna när vi i snabb takt vandrade runt de olika klinikerna. Jag noterade också prestigelösheten i ledarskapet, där Marie-Louise, som verksamhetschef och sjuksköterska framgångsrikt leder verksamheten tillsammans med bitr. verksamhetschefen och läkaren Marcus Carlsson. Vi hann också med att ventilera de möjligheter och svårigheter som namnbytet till fysioterapeut för med sig.

Jag tror det är viktigt att diskutera de olika frågeställningar som nu måste lösas, men jag tror också, att det nu är dags att gå vidare, att inte fastna i denna fråga utan höja blicken och fokusera på det värde som sjukgymnaster och fysioterapeuter skapar för patienter. Givetvis kommer förbundet att fortsätta ansträngningarna gentemot Socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen, för att namnbytet ska utgöra en språngbräda för att fysioterapi ska komma till sin fulla rätt. Det har varit mycket skriverier kring namnbytesfrågan och mer lär det bli. I måndags publicerade Dagens Medicin en artikel där jag blev intervjuad. Och visst är det roligt att jag var bland de första att bli legitimerad fysioterapeut. Men denna vecka examineras ca 300 nya fysioterapeuter på de åtta utbildningsorterna i Sverige. Fr.o.m. nu utbildas inga sjukgymnaster, nu blir det fysioterapeuter i stället.
Vi har från Fysioterapeuterna begärt att få träffa Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm i frågan om avgiften för legitimationen och avvaktar nu tid för detta. Vi har också bokat tid med SKL i början av nästa vecka för att bidra med förslag till arbetsgivarföreträdarna på vad som behöver göras av sjukvårdshuvudmännen. Dessutom kommer representanter för ledningen av Kristdemokraterna att delta på Förbundsstyrelsens sammanträde nästa torsdag. Vi fortsätter alltså att agera från förbundets sida, för att namnbytet till fysioterapeut ska genomföras på så bra sätt som möjligt.

Har i veckan också haft en rad överläggningar med företrädare för andra fackliga organisationer. Har bl.a. träffat Vårdförbundets ledning med förbundsordförande Sineva Ribeiro i spetsen. Vårt förbund Fysioterapeuterna och Vårdförbundet förhandlar gemensamt mot SKL, och det är viktigt att stämma av och att bli delaktiga i varandras olika frågor. Dessutom är det viktigt att stärka varandras roller och professioner. Alla hälso- och sjukvårdsprofessioner arbetar i en bransch, som är livsviktig för människor. Empati, hälsa, liv och död är frågor som verkligen tillhör de viktigaste i vårt samhälle. Trots det, så tillhör både Vårdförbundets och Fysioterapeuternas medlemmar en grupp, som inte betalas efter betydelse och prestation. Precis som i andra kvinnodominerade branscher, så är lönen lägre och villkoren sämre. Detta är obegripligt och oacceptabelt, och vi behöver lägga vår gemensamma energi på att åstadkomma förbättringar gemensamt och definitivt inte spela ut våra grupper mot varandra. Tillsammans blir vi så mycket starkare!

I Dagens Nyheter skriver idag Anders Blanck, VD för LIF om risken för att sjukvården blir nästa krishärd i svensk välfärd. Artikeln innehåller en väl avvägd beskrivning, samtidigt som jag anser att det blir ganska traditionellt att tänka ”vård” hela tiden. En stor del av framtidens hälso- och sjukvård handlar om den globala epidemi av levnadssjukdomar, där de förebyggande hälsoinriktade insatserna ständigt riskerar att hamna utom synhåll. Men jag delar Anders Blancks uppfattning att frågorna måste hamna mycket högt på den politiska agendan inför valet. Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar, som sannolikt inte kan lösas med befintligt arbetssätt. En möjlighet är att i mycket högre grad använda den kraft som finns hos professionerna. Att skapa motivation, förståelse och drivkrafter för att få alla medarbetare i ett multiprofessionellt team delaktiga, kräver ett radikalt nytänkande, mod, kunskap och ett nytt ledarskap. En av många viktiga uppgifter för ledare är att öppna dörrar, att vara möjliggörare och att inte utgöra ett hinder för utvecklingen.

Dagens hinder på vägen hemma på kvarnplan

Så har då ett nytt år tagit sin början och i och med det bytte Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund namn till Fysioterapeuterna. Att byta namn både på en profession och på ett fack- och professionsförbund är inga okomplicerade frågor, och givetvis tar det sin tid innan det sätter sig. Namnbytet på förbundet är dock en mindre fråga, än att byta yrkestiteln från leg. sjukgymnast till leg. fysioterapeut. Namnbyte på av samhället legitimerade yrken beslutades av samhällets högst beslutande organ, Sveriges riksdag, vilket tyder på att det inte bara är att byta namn på legitimerade yrken hur som helst.

Att professionen ville byta namn till fysioterapeut beslutades av fack- och professionsförbundets kongress i november 2012 efter många års debatterande. Riksdag och regering har lyssnat in vårt fack- och professionsförbunds demokratiska process och vilja, men också själva prövat och utrett saken. Efter många turer, remissrundor, departementsskrivelser, proposition och utskottsutlåtande beslutade så riksdagen om en proposition, som också innehöll namnbytet till fysioterapeut. Samhällets högsta beslutsorgan har alltså i demokratisk anda lyssnat in olika synpunkter och sedan fattat beslut. En ganska tungrodd men gedigen process får man säga. Huvudskälen till beslutet var enligt riksdagen patientsäkerhet och internationaliseringen.

Därför är det märkligt att Socialstyrelsen, som har att verkställa riksdagens beslut innehållande prövning av legitimationer, nu väljer att ta ut en avgift på 700 kr för den som vill byta från leg. sjukgymnast till leg. fysioterapeut, och därigenom bidrar till att denna fråga får uppförsbacke. Det är ju samhällets högsta organ, Riksdagen, som genom sitt beslut vill underlätta och stimulera sjukgymnaster att bli fysioterapeuter. Socialstyrelsen behöver nu inte göra en fullständig prövning mot utbildningsbevis etc, bara en mindre prövning. Det är därför inte rimligt att avgiften är densamma, som för fullständig prövning. Fysioterapeuternas arbetsutskott beslutade i veckan att vi ska fortsätta agera mot den höga avgiften, och fortsatta kontakter med Socialstyrelsen och departement pågår. Läs gärna mer om namnbytet här

Debattartikel i Vimmerby tidning
Inaktivitet är en av vår tids stora risker. I samband med ett föredrag i Vimmerby före jul formulerade jag en debattartikel som publicerades i veckan. I debattartikeln lyfter jag fram vikten av att underlätta och stimulera fysisk aktivitet och fysioterapi i livets alla skiften. Läs gärna debattartikeln i Vimmerby tidning här.

Så är då resandet och pendlandet i full gång igen och efter en välbehövlig återhämtning över helgerna har det varit tidiga morgnar och sena kvällar igen och många timmar på tåg. I veckan som gått har jag varit på kontoret på Vasagatan 48 i Stockholm, haft årets första arbetsutskott, med bl.a. utbildningspolitiskt program, specialistordningen och uppföljningen och fortsättningen på de lyckade Sjukgymnastdagarna. Nästa arrangemang blir 2015, och förberedelserna behöver komma igång snarast. Detta och mycket mer kommer att behandlas på förbundsstyrelsen 22-23 januari.
Vidare har jag också träffat Psykologförbundets nye ordförande Anders Wahlberg på en arbetslunch. Psykologförbundet finns i samma hus som Fysioterapeuterna, och det är en fördel att känna till varandra över organisationsgränserna, vilket inte alltid är en självklarhet, i ett späckat program.
Jag har också föreläst för sistaterminens fysioterapeutstudenter i Göteborg om ”Att leda för bättring – med kvalitet och patientsäkerhet”. Alltid inspirerande att möta studenter, inte minst i den situationen, att de ska ut på arbetsmarknaden i slutet på nästa vecka, då de examineras. Det blev bra diskussioner, inte minst om vikten av förebilder, att ta aktiv ställning och vara med att påverka redan från början. Jag pläderade också för vikten av att träna sig i empati och att ständigt bära med sig patientens perspektiv i vardagens arbete. Ta del av min presentation här.

Avslutade sedan veckan med ett internat i Sollentuna, tillsammans med alla fackliga ordföranden i svensk fackföreningsrörelse. Samtliga tre centralorganisationer, LO, TCO och Saco var arrangörer och teman var dels frihandel och frihandelsavtal, dels utvecklingen och utmaningarna för den svenska modellen. Lärorikt att få ta del av beskrivningar, förhållanden och villkor från andra delar av samhället. T.ex. gjordes nedslag i verkligheten inom åkeri, flyg, kommunikation, media, global handel och kollektivavtal samt området ojämställda löner. Inte minst viktigt är att se de gemensamma utmaningar som fackliga organisationer har när det gäller engagemang och solidaritet i den globala värld vi lever i.

54 av 60 fackliga ordföranden samlade tillsammans

Så är vi då framme vid årets sista dag år 2013, ett år som för min egen del har präglats av mycket resande och rörelse. Jag har rest mycket, och har fått möjligheten att se mycket, lära känna många nya människor och verksamheter. Jag har besökt de flesta län och regioner i landet, och lärt känna stora delar av förbundets verksamheter. Jag har tillbringat mycket tid på tåg och har lärt känna SJ ännu bättre, och tycker att jag snart borde kunna vara en bra utvärderare av deras kundservice. Om jag räknat rätt, så har jag ca 150 resdagar under 2013. Under veckorna i Stockholm, så har jag också bra möjligheter till vardagspromenader, precis som hemma i Lagmanskvarn, där vi är måna om att komma till att ta både långpromenader och rejäla cykelturer. Det är inte alltid lätt att hitta balans mellan att bo i Småland, resa mycket, att hinna med att motionera och att vila och sova tillräckligt mycket och att också hinna med att umgås tillräckligt mycket med nära och kära. Men jag tycker ändå att det så här långt lyckas ganska bra. Inte minst möjligheten, som idag finns, att jobba medan jag sitter på tåg. Jag införskaffade en IPad i början på året, och uppskattar den mycket, den har blivit en förträfflig arbetskamrat. Mobiltelefon och IPad, utan tvekan en central del i jobbet. Många är t.ex. de gatuadresser jag letat på via mobilens karta, och många är de sökningar jag gjort för att hitta bästa reselogistik.

Under året har jag försökt arbeta så öppet jag förmått och delat med mig mycket av min vardag i form av Twitter och blogg. Bloggen startade jag i juni, strax innan Almedalsveckan, och det känns som ett bra sätt för mig att förmedla mina intryck som förbundsordförande. Det är också en intressant reflektion, att när jag hör vad jag själv säger och läser vad jag själv skrivit, så förstår jag också bättre vad jag menar.

En av höjdpunkterna som jag minns särskilt av 2013, vid sidan om vardagsresandet, är Almedalsveckan. Vi besökte många arrangemang, hade viktiga möten och arrangerade ett seminarium, som vi lyckades få bra genomslag för och många värdefulla kontakter, som vi sedan jobbat hårt för att följa upp.

Via bloggen www.stefanjutterdal.se är det lätt att få en överblick av min period juni-december. Och här finns också  Foton och kommentarer från början av 2013, perioden januari-juni.

En annan höjdpunkt var förstås Sjukgymnastdagarna 2013 i Göteborg i oktober. Rekorddeltagande med 1750 deltagare, firande av 200-årsjubileum för yrket och 70- årsjubileum för förbundet, ett mycket starkt program och oerhört mycket kraft, energi och rörelse.

Och så namnfrågan, med byte av yrkestiteln från sjukgymnast till fysioterapeut, som internt varit en fråga under lång tid, och som i december 2013 beslutades i riksdagen. Namnbytet ger oss en unik möjlighet att fylla varumärket fysioterapi och fysioterapeut med bästa möjliga innehåll. En fråga som blir viktig nästa år är att verka för en förlängd grundutbildning. Blev intervjuad om detta i Dagens Medicin igår.

För egen del har jag nu postat ansökan till Socialstyrelsen om att få byta yrkestitel, från leg. sjukgymnast till leg. fysioterapeut.

Med önskan om ett Gott Nytt År 2014!

Så närmar sig julen med stormsteg. Vi kommer att tillbringa julen hemma i Lagmanskvarn, med förhoppning om vila och tid för motion och återhämtning. Ser fram mot att kunna sitta i den goa värmen framför braskaminen och läsa en god bok. Det har varit ett fantastiskt intressant, lärorikt och givande verksamhetsår och första år som förbundsordförande. Eftersom beslutet om namnbytet drog ut på tiden, så blev det också full fart ända in i helgerna med denna fråga. Har just avslutat ytterligare ett samtal med Dagens Medicin, något som känns både viktigt och roligt, för att kunna nå ut med våra frågor på ett bättre sätt. Nu håller som bäst Socialstyrelsen på att färdigställa ansökningsblanketten och rutiner för namnbytet. Det känns i och för sig som ett irritationsmoment, att beslut tagits om att en kostnad på 700 kr tas ut för den som är leg. sjukgymnast och som vill ansöka om att bli leg. fysioterapeut. Vi har från LSR de senaste dagarna uppvaktat Socialstyrelsen i frågan, men det visar sig vara så att Socialstyrelsen gjort förfrågan till regeringen, och beslutet om avgiften är taget på regeringsnivå. Här hittar du mera om hur du går tillväga med namnbytet. Håll utkik på förbundets hemsida och på https://www.facebook.com/fysioterapeuterna för kontinuerlig uppdatering i dessa frågor.
Själv kommer jag så snart blankett finns tillgänglig på Socialstyrelsens hemsida, att ansöka om att bli leg. fysioterapeut.

Det har varit både roligt och intressant att under året få lära känna så många nya människor, att se många nya delar av vårt avlånga land, att uppleva hur vi i förbundet har kunnat supporta varandra, så att vi nu redan har uppnått en del i den målsättning som förbundsstyrelsen uttalade i början av året. ”Att gå från ett förbund, som får jaga för att få vara delaktigt, till ett förbund som ständigt efterfrågas i strategiska hälso- och sjukvårdsfrågor”. Jag upplever verkligen ett genuint intresse av de frågor som vi brinner för, kring fysisk aktivitet och fysioterapi.

Vill med dessa rader tacka alla medlemmar och alla andra läsare av denna blogg och önska
en riktigt God Jul och så småningom också ett Gott Nytt År!