I samband med Fysioterapi 2015 delades Fysioterapeuternas första Kvalitetspris ut och priset gick till Norrbackaskolan i Sundsvall. I ett gästbloggsinlägg delar pristagarna sin glädje med alla läsare. 

Tack för er medverkan och stort GRATTIS igen!   
 Sjukgymnast Linda Bäck Norrman, rektor Gunilla Colldén och pedagog Ann-Christine Sjöström på Norrbackaskolan i Sundsvall.

 Vilken ära för oss på Norrbackaskolan i Sundsvall, en grundsärskola med inriktning träningsskola, att få ta emot Fysioterapeuternas nyinstiftade kvalitetspris! Höstterminen 2013 stod Norrbackaskolan där längst ute på trampolinspetsen med vår dåvarande rektor AnnCatrin ”Ki” Sundling och vår förstelärare Ann-Christin Sjöström i spetsen och vågade ta språnget att anställa en fysioterapeut. Våra elever har alla flerfunktionshinder och ofta med komplicerade frågeställningar, vilket gjorde att vi på skolan kände att vår kompetens inte alltid räckte till. Här såg vi ett starkt behov av en fysioterapeuts kompetens och kunskap som skulle komplettera vårt team på ett ypperligt sätt varför vi i augusti 2013 anställde fysioterapeuten Linda Bäck Norrman. Linda har sedan hon börjat hos oss jobbat med att systematiskt förbättra patientsäkerheten och kvaliteten i elevernas motorikundervisning. Med hjälp av reliabilitets- och validitetstestade mätinstrument, upprättande av GAS-mål (Goal Attainment Scaling) med direkt koppling till kursplan och elevernas individuella utvecklinsplaner (IUP), regelbundna motorikpass med fysioterapeut 1 gång/vecka där både elev och elevassistent medverkar samt kontinuerligt motoriskt tänk i alla aktiviteter på skolan så har vi på Norrbackaskolan jobbat tillsammans som ett team med fantastiska resultat. Exempelvis sa en förälder ”Mitt barn har uppnått motoriska färdigheter jag aldrig trodde var möjliga!”. Föräldrarna har lyckats påverka gymnasiesärskolan i och med de framsteg vi såg både på skolan och som föräldrarna såg hemma, så från höstterminen 2014 finns det även en fysioterapeut anställd på gymnasiesärskolan i Sundsvall – Västermalm IVS. Detta visar att fysioterapeuten har en viktig roll i särskolan men även i vanlig grundskola och vi hoppas och tror att denna utmärkelse visar vägen även för andra skolor i Sverige – Nu hejar vi fram riksdagsmotionen om skolfysioterapeut! Ju tidigare stöd i den motoriska utvecklingen desto mer självständiga individer. Skolans uppgift är att rusta eleverna inför livet och motoriken är här en grundsten som all annan färdighet bygger vidare på. Från februari 2015 har vår nuvarande rektor Gunilla Colldén fortsatt att propagera för att fysioterapeuten ska ha en självklar plats i skolans värld och det viktigaste av allt – verka för att alla yrkeskategorier på skolan ska arbeta som ett team med eleverna i fokus för att varje elev ska få ut det optimala i sitt lärande.

Det var inte helt lätt att gå ned i varv efter förra veckan, som var galet intensiv – och rolig, med genomförandet av Fysioterapi 2015. På Fysioterapeuternas kansli har vi denna vecka glatts åt och också firat tillsammans, att vi återigen kunnat genomföra ett mycket lyckat nationellt event, med också en del internationell touch. 

En av alla saker som hände under konferensen var att Neuroförbundet delade ut ett pris på 300 000kr till fysioterapeuten Marie Kierkegaard för hennes forskning kring MS. Stort grattis till Marie!

öo
För den som vill går det bra att ta del av webb-sändningar från ett antal delar av konferensen i efterhand.

Eftermälet av Fysioterapi 2015 är översvallande positivt, många medlemmar och externa gäster har återkopplat en mycket positiv upplevelse, vilket förstås är både roligt och viktigt. Ett genomgående tema på konferensen var att alla sessioner avbröts var 20:e minut för att bryta sittandet, stå upp en kort stund, och ge möjlighet till lite rörelse. Det är mycket positivt för Fysioterapeuternas varumärke att vi förknippas både med rörelse och med viljan att vi lever vår vision.

Emma Stokes, WCPTs ordförande tillförde mycket energi under konferensen. Med hennes tydliga men också ödmjuka ledarskap känns det förhoppningsfullt inför Fysioterapins fortsatta utveckling globalt. ”Ockupera inte chefs- och ledarpositionen, du har den till låns ett litet tag” var ett uttryck som jag fäste mig vid. Ett annat var ”ingen är fullkomlig, fel gör vi alla, men låt oss lära oss att säga förlåt. Och det fantastiska är att folk har stor benägenhet att förlåta”!  

Ytterligare ett tänkvärt citat som Emma lämnade, i detta fallet på sin Twitter, var detta:  

 
Denna vecka har WCPT startat ett globalt arbete med att ta fram strategier för framtiden inom fysioterapi. I sociala medier sker detta under #wcptlookforward . Ta gärna aktiv del, svara på enkäten och kom med konstruktiva förslag! Själv kommer jag att bli intervjuad av WCPT under kommande vecka, med anledning av strategiarbetet.  

  
Jag har sett tydliga tecken på att denna vecka är en lov-vecka, med mindre resenärer på tåget, men mer lov- lediga besökare i Stockholm. För egen del har det också inneburit att jag kunnat ägna lite tid åt att träffa barn och barnbarn lite mer. 

Nästa vecka blir intensiv för min del, först med olika möten i Stockholm, sedan Kvalitetsmässan i Göteborg och därefter åter till Stockholm med bl.a. möte på Socialdepartementet om nationell kompetensförsörjningsplan.

Men dessförinnan stundar en av höstens större helger och jag önskar er alla en riktigt skön Allhelgonahelg!  

Efter många månader och år av förberedelser är det dags att sammanfatta Fysioterapi 2015, konferensen och mässan för och med fysioterapeuter. Tre intensiva och energifyllda dagar med 1750 deltagare. Intrycken är många och här vill jag nämna några av dem.

Det var högtidligt att få dela ut Fysioterapeuternas första kvalitetspris, i samband med ett mingel torsdag kväll. Norrbackaskolan i Sundsvall blev vinnare och fick motta äran och 25 000kr. Även bästa poster på konferensen utsågs, ta gärna del av foton från mingel och utställning.
Konferensen inleddes med en fartfylld inledning av unga dansare där det inte gick att ta miste på rörelseglädjen. Se fler foton från invigningen här.

 Jag hälsade välkommen till konferensen tillsammans med Birgit Rösblad, som var huvudansvarig för arrangemanget. Jag höll sedan ett invigningstal och Emma Stokes, ordförande i WCPT höll ett anförande. Ta gärna del av hela invigningen via Youtube.

Jag ledde under onsdagen också en workshop om ledarskapets betydelse för att förnya hälso- och sjukvården och omsorgen.  Workshopen kom att handla mycket om vikten av att lära känna sig själv som ledare, men också betydelsen av att våga tänka utanför boxen, och inte minst, att låta både ledarskap och mdarbetarskap få präglas av arbetsglädje.

 Du kan se hela workshopen om ledarskap på Youtube.

Jag gladde mig åt att vi på konferensen hade så många engagerade deltagare, medverkande, utställare och    inbjudna gäster. Exempel på externa gäster och medverkande var Fred Hatlebrekke, som är ordförande för Norsk Fysioterapeutforbund. Han deltog aktivt i workshopen om ledarskap,

 medan Elizabeth Dean, professor i Fysioterapi från Canada, höll en uppskattad inspirationsföreläsning om levnadsvanearbetet, där hon framhöll Sverige som ett föredöme.

Maureen Bisognano, president och CEO på IHI, Boston, USA höll en inspirerande föreläsning tillsammans med utvecklingsdirektör Göran Henriks, Jönköping med temat ”What matters to you” . Ta del av presentationen här.

 Det är svårt, för att inte säga omöjligt att skildra en helhet, i ett kort blogginlägg. Med några ytterligare foton vill jag exemplifiera den utvecklingskraft som präglade dagarna, där Kvalitets- och patientsäkerhetsfrågorna med  inslag av med patientmedverka och personcentrering intog en ny position.

  
 I Dagens Medicin finns ett referat från Fysioterapi 2015 och i onsdagens tidning hade vi också en debattartikel i anslutning till Fysioterapi 2015.

 En intensiv och givande vecka är snart till ända. Jag önskar alla läsare en skön och god helg!  Själv beger jag mig från ett vackert men intensivt Stockholm till ett lugnt och rofyllt Småland.

Stefan Jutterdal, Fysioterapi 2015 

Kära konferensdeltagare, gäster och ni som deltar via webben,

Vi lever i Sverige, ett av världens rikaste länder. Och det är år 2015, den modernaste av tider. I vårt land och i vår tid är det mycket som är bra. Under mina drygt 35 år i hälso- och sjukvården har utvecklingen varit fantastisk. Vi kan idag bota och behandla sjukdomar som vi bara kunde drömma om att bota och behandla för 35 år sedan. 

Vi har mycket att vara tacksamma för. Och jag tror att vi lite oftare borde säga just ’tack’ till alla dem som vågade drömma, då för 35 år sedan. Och tack till alla dem – till alla er – som har orkat göra drömmarna till verklighet.

Idag är det vi som har förmånen att kunna titta bakåt. Men vi har också skyldighet att titta framåt. Det är vi som nu ska spänna bågen. Det är vi som måste våga drömma. Och det är vi som måste orka göra drömmarna till verklighet.

Om 35 år till, så räknar vi fram till år 2050. De som då tittar bakåt, vad kommer de att se? Kommer de att vara tacksamma för vad vi gör idag? Jag vet inte. Men jag är orolig för att både våra barnbarn och våra framtida kollegor kommer att ställa oss två berättigade frågor:

Hur kunde ni, mot bättre vetande, tillåta den fysiska inaktiviteten att breda ut sig?
Hur kunde ni, mot bättre vetande, låta bli att satsa på hälsa och förbyggande insatser?
Vi känner alla till baksidan av vårt välstånd. Stillasittandet. Levnadsvanesjukdomarna. De ökande sjukskrivningarna. Äldre och personer med kroniska sjukdomar som är övermedicinerade men undertränade. Barn som lär sig att spring i benen mest är till besvär.

Vi vet att det som behövs är nytänkande. Att vända upp och ner på prioriteringarna. Att våga satsa mer på förebyggande idag för att spara massor med lidande och stora pengar på sikt.

Vi vet att fysioterapi, träning och rörelse kan bidra till att lösa många av våra största samhällsutmaningar. Ändå, mot bättre vetande, gör vi inte tillräckligt.

Nu kanske några av er som lyssnar börjar undra vilka vi är? För det där är väl politikernas jobb? Det är väl styrsystemens fel att rehabilitering inte får tillräckliga resurser? Och landstingen, de förstår ju nästan aldrig hur viktigt det är med rörelse. För att inte tala om äldreomsorgen.

Allt det där kan man instämma i. Men idag vill jag att vi här ska ta vår del av ansvaret. Om vi vill att hälso- och sjukvården och omsorgen ska bli bättre måste vi börja med att förändra oss själva.

Hälso- och sjukvården kan bara bli bättre om vi blir bättre på att påverka den. Patienterna kan bara få bättre stöd, om vi blir bättre på att stödja dem. Samhället kan bara bli friskare, om vårt perspektiv blir starkare i debatten.

På framtidens fråga om hur vi kunde tillåta den fysiska inaktiviteten att breda ut sig, vill jag kunna svara: Det gjorde vi inte. Vi tog vår del av ansvaret. Vi gjorde allt vi kunde. Vi vände utvecklingen.

Det här är Fysioterapeuternas vision. ”Fysioterapeuters insatser är självklara för hållbar hälsa och välfärd”. Efter många år och uppdrag som sjukgymnast, sjukhusdirektör, utvecklingsdirektör, projektledare och nu förbundsordförande för Fysioterapeuterna skulle jag nog kunna kalla mig expert på hälso- och sjukvård.

Trots detta så är det genom att vara närstående och patient själv, som jag lärt mig allra mest. Jag har lärt mig, inte minst under min åldrige fars sista år i livet, hur svårt det kan vara att påverka och förbättra hälso- och sjukvårdens innehåll.

Revirtänkande hindrar idag att varje profession används på rätt sätt och patienternas egna resurser och kraft tappas ofta bort.

I min dröm inför framtiden används rätt kompetens på rätt ställe. Patienter och närstående är de främsta personerna i det multiprofessionella teamet. Varje människas egenresurs och kraft används självklart och fullt ut. Hälso- och sjukvården präglas av ett nytt möjliggörande ledarskap med både empati och high tech. Alla medarbetares kraft ses som en möjlighet och tas tillvara.

I min dröm är hälsa helt inarbetat i begreppet hälso- och sjukvård och omsorg, och budgettilldelningen har ändrats radikalt.
Vi använder kunskapen om att det är bättre att förebygga ohälsa än att lägga resurserna på att behandla sjukdomar som skulle kunna ha förebyggts.
Fysisk aktivitet och anpassad träning utgör i framtiden en självklar mänsklig rättighet, i alla delar av livet, oavsett hälsotillstånd eller funktionshinder.
Barn behöver dubbelt så mycket fysisk aktivitet som vuxna. I arbetslivet behöver vi hälsosamma arbetsplatser. Äldre behöver fortfarande träning regelbundet.

I framtiden finns det en eller flera fysioterapeuter knutna till varje svenskt äldreboende och svensk skola. I min dröm hänvisas alla personer med problem i rörelseorganen direkt till en fysioterapeut. Det finns redan idag flera goda exempel på detta, men i framtiden är det en självklarhet och en standard.

Jag tror det är viktigt och nödvändigt att leva sin vision. Ska vi kunna förändra, så måste vi börja med oss själva. Change Day är en internationell förnyelserörelse, som vi från Fysioterapeuterna engagerat oss mycket i. Den utgår från att alla, du och jag, kan bidra till förnyelsen genom att lämna ett löfte och sedan försöka leva upp till det löftet.

Change Day finns med oss här på Fysioterapi 2015. Ta chansen och lämna ett löfte, vad du vill bidra med. Mitt löfte är att bidra till ökad rörelse och minskat sittande, i alla sammanhang där jag deltar.

Symboliskt tycker jag det är viktigt att vi efter 20 min reser oss upp, sträcker på oss och visar vägen till rörelse. Och jag hoppas att detta ska prägla hela denna konferens. Låt oss hjälpas åt att leva vår vision!

Min dröm är att vi tillsammans skapar en rörelse där vi som fysioterapeuter går före. All förändring börjar med oss själva, därför avslutar jag mitt tal med Emma Watsons modiga ord, från ett omtalat FN-tal: 

If not me, who? If not now, when?

Ibland känns det särskilt roligt att arbeta fackligt. Som t.ex. när jag i tisdags besökte ett medlemsmöte för Fysioterapeuterna i Värmlandsdistriktet. Jag var inbjuden att vara ”inspiratör”. Inte alltid så enkelt, även om man själv är taggad för budskapet. Jag försökte betona att fysioterapi och rörelse kan bidra till att lösa flera av våra största samhällsutmaningar.

 När 45 fysioterapeuter och sjukgymnaster från hela Värmland samlades, efter arbetstid, på fackligt medlemsmöte, så uppfylldes Samlingssalen på Centralsjukhuset i Karlstad snabbt av energi och kraft. Och då är det både roligare och lättare att vara inspiratör! Du kan ta del av min presentation här.

Sofia Stridsman och Mariann Rehult var arrangörer av detta medlemsmöte, som bl.a. syftade till att få fler att engagera sig i det lokala arbetet för fack- och professionsförbundet Fysioterapeuterna. Bra jobbat Sofia och Marianne!

I en  debattartikel i Svenska Dagbladet i onsdags skriver jag tillsammans med ett stort antal förbundsordföranden från fackliga organisationer aktiva inom hälso- och välfärdsområdet om finansieringen av välfärden.Vi vill se regeringen tillsätta en parlamentarisk kommitté  och vi vill konstruktivt medverka i det arbetet från professionernas sida.

I veckans nummer av Dagens Medicin finns ett reportage där vi lyfter fram området rehabilitering och nödvändigheten av att inrätta Medicinskt Ansvarig för Rehab, MAR i varje kommun.

 Rehabilitering är ett område som verkligen behöver prioriteras upp och här återstår ett hårt arbete, som vi behöver göra tillsammans, professioner, patienter, närstående och politiker. Läs mer om MAR och MAR-nätverk på Fysioterapeuternas webb.

Under torsdagen hade vi en delutvärdering av den Utvecklingsdialog som Fysioterapeuterna tillsammans med Vårdförbundet har med SKL. Det har initialt varit en del praktiska hinder för att komma vidare, t.ex. fullbokade almanackor och avsaknad av struktur. Nu enades vi om att höja tempot och att säkerställa att vi får en bra struktur under hela nästa år, vilket kändes konstruktivt och bra, för alla parter.

                      Fysioterapeuterna och Vårdförbundet förberedde sig gemensamt inför utvärderingen
Just nu pågår uppladdningen för Fysioterapi 2015 för fullt. Vi har nu mer än 1700 deltagare anmälda, och fortfarande droppar det in anmälningar. Programmet på Fysioterapi 2015 är storslaget, fyllt av kompetens som kan förnya och förbättra svensk hälso- och sjukvård.
Själv förbereder jag nu mitt tal till invigningen, där jag och Emma Stokes, ordförande i vår världsorganisation WCPT medverkar. Jag förbereder också två workshops, en på onsdagen ”Hur får vi ett nytt modigt ledarskap i hälso- och sjukvården?”

och en workshop på torsdagen ”Vi är varandras miljö och vi gör varandra bra”

Flera inslag under Fysioterapi 2015 kommer att sändas på webben och kan ses såväl live som i efterhand. Vi hoppas på stort engagemang och interaktivitet under konferensdagarna. På sociala medier kommer vi att använda hashtagen #Fysioterapi2015

Under konferensdagarna kommer både Twitter och Instagram att användas flitigt. Alla tweet med #Fysioterapi2015 visas dessutom direkt på förbundets webbsida. Fysioterapeuterna har också numer ett Instagramkonto @Fysioterapeuterna . Mitt eget Instagramkonto ligger nu också helt öppet och jag tänker använda det mer frekvent tillsammans med övriga sociala medier.

Önskar alla läsare en skön hösthelg och ser fram mot en intensiv och givande kommande vecka!

Jag fortsätter publicera gästbloggsinlägg av de som var nominerade till Årets Fysioterapeut 2015. Idag är det Calle Lindqvist och David Felhendler som är gästbloggare. 

Tack Calle och David för er medverkan i bloggen!

                                                              Calle Lindqvist, Leg. sjukgymnast, Dip. MDT, CMP

När mailet med information om nomineringen till Årets Fysioterapeut damp ner i min inkorg så blev jag väldigt glatt överraskad. Att få tillhöra de tolv som blev nominerade av alla fysioterapeuter och sjukgymnaster i Sverige är verkligen en ära. Nomineringen är både en bekräftelse på att min insats gör skillnad och en stark motivation för att fortsätta och utvecklas ytterligare. 

Vad är det då som jag brinner för? Jo, jag arbetar på Feelgood Företagshälsa och driver där från och med i år Sveriges första Certifierade McKenzieklinik. Det innebär att vi har högsta möjliga kompetens inom Mekanisk Diagnostik och Terapi (MDT/McKenzie) och att kliniken ingår i ett internationellt nätverk med cirka 85 andra certifierade kliniker runt om i världen. Jag och min kollega på kliniken arbetar med högspecialiserad utredning, rådgivning och behandling vid smärta och värk och lägger stort fokus på evidensbaserad vård. Vi utvärderar alla behandlingsresultat både på kort och lång sikt med validerade instrument. 

När jag nu har chansen så vill jag slå ett slag för att alla fysioterapeuter och sjukgymnaster som har möjlighet samlar in data om hur just deras behandling gör en skillnad. Det är min övertygelse att detta är en viktig del i vårt arbete för att fysioterapin ska fortsätta stå sig stark. Jag vill även ta tillfället i akt och gratulera årets vinnare Margareta Emtner till den fina utmärkelsen. 

                  David Felhendler, Leg. Sjukgymnast, LöparAkuten, Stockholm och Spinal Approach, Stockholm

Att bli nominerad till Årets Fysioterapeut var fantastiskt kul. Jag känner mig stolt och hedrad! Responsen på nomineringen har gjort mig näst intill mållös, jag kan bara säga TACK! Jag vill också säga ett stort grattis till Margareta Emtner, som fick utmärkelsen i år. 

Jag har världens bästa jobb!! Nej nu sa jag fel, jag tycker nämligen inte att jag jobbar, jag har betalt för att göra det jag älskar! Jag är nu inne på 22 året och det blir bara roligare och roligare. Ett av mina största intressen är hur vår kropp fungerar och hur vi på bästa sätt kan hjälpa den fungera optimalt. Ja jag vet att jag låter som en riktig ”nörd” nu, men jag tycker det är så otroligt spännande! Att få chansen att hjälpa människor på det sätt vi har, är helt fantastiskt. 

När jag började jobba 1994 så blev det med privat praktik men utan etablering och vårdavtal. Jag insåg snabbt att om en patient ska vara beredd att betala mer för en behandling än inom den offentligt finansierade vården var jag tvungen att kunna erbjuda något extra. Det ledde till ett intensivt sökande efter nya metoder som ännu inte var välkända inom Sverige. Detta i sin tur medförde ett stort behov av att söka evidens för dessa metoder.

Erfarenheterna från detta sökande och min kliniska verksamhet är det som ligger till grund för de utbildningar jag hållit många år inom framför allt manuell terapi. Dessa utbildningar har tagit mig landet runt och även internationellt. I själ och hjärta är jag kliniker, och har alltid strävat efter att utbildningarna ska vara kliniskt inriktade, för att på bästa sätt ge kollegor så effektiva verktyg som möjligt att hjälpa våra patienter. 

Jag börjar detta blogginlägg med ännu en gästblogg från en av de som var nominerade till Årets Fysioterapeut. I dag går ordet till Ingrid Olsson Nordgren, fysioterapeut och psykoterapeut.

  Jag har i hela mitt yrkesverksamma liv intresserat mig för den grupp patienter som inte är så lätta att hjälpa. De har ofta flertalet symtom från olika organsystem och existensnivåer och valsar runt i sjukvården i sitt hjälpsökande. Psykiska, psykosomatiska och den av Britt Brageé lanserade neurosomatiska teorimodellen är till ovärderlig hjälp i behandlingsarbetet liksom anknytningsteorier, teorier om självmedkänsla och mentalisering. Mest fundamentalt är dock vår fysioterapeutiska kunskap om och erfarenhet av människans utveckling och grundläggande kroppsliga behov. Den allestädes närvarande frågan: vad är verksamt och vad för processen framåt.

De senaste 30 åren har jag i ökande omfattning dessutom haft förmånen och glädjen att handleda och metodutveckla behandlingsprocesserna tillsammans med de mest kreativa, intresserade och engagerade fysioterapeuterna inom dessa områden i Sverige. Detta har i praktiken fungerat som ett stort nätverk där jag varit bärare och spridare av gjorda erfarenheter mellan de olika grupperna. ”Resande i fysioterapi”.

Fysioterapeuterna som arbetar med denna typ av processarbete med patienterna med de tyngsta bristerna och svårigheterna, är ofta väldigt ensamma i detta arbete. Få i teamen, inte ens i psykiatrin, har en aning om att fysioterapeutens processarbete ofta är minst lika ingående och omfattande i djup som psykologers och psykoterapeuters, men med glesare handledningstillfällen och till betydligt lägre lön. Detta är i hög grad pionjärarbete som behöver leda till forskning med forskningsmetodik som gör detta arbete rättvisa. Alla nivåerna behövs, kliniker såväl som forskare.
Vi behöver hjälpas åt att lyfta fram och synliggöra detta viktiga arbetsområde och dessa fysioterapeuters arbetsinsatser. Deras livslånga lärande inkluderande egenterapier i egna kroppar och själar behöver återspeglas i anseende och lön. Men det är även rent nationalekonomiskt betydelsefullt med hänsyn till senaste dagarnas rapporter om stigande antal sjukskrivna.

 Ingrid Olsson Nordgren leg fysioterapeut, leg psykoterapeut
Tack Ingrid för din medverkan i bloggen!
 I måndags sammanträdde juryn för Fysioterapeuternas nyinrättade Kvalitetspris.

 Foto: Helena Pepa, juryns ordförande

Både enskilda personer och verksamheter kunde nomineras och intresset har varit stort. Här kan du ta del av vilka som är nominerade. Förbundsstyrelsen utser formellt pristagaren och priset kungörs och delas ut torsdag 22 oktober, i samband med Fysioterapi 2015.

Vi har också haft planeringsmöte i veckan inför Fysioterapi 2015

Programmet är fullspäckat och av hög kvalitet, och nu vidtar de sista förberedelserna. Vi är en bra bit över 1600 anmälda deltagare nu, och hoppas på ännu fler.  Jag hoppas på en välbesökt konferens som lyfter fram kraften i fysioterapi, och som förmedlar rörelse, energi och interaktivitet. Vi kommer att uppmana deltagarna att också vara aktiva på sociala medier under hashtagen #Fysioterapi2015, för att sprida lärandet och öka delaktigheten före, under och efter konferensen. Är du ny på Twitter? Här finns några tips.

 Under torsdagen besökte jag Arbets- och miljömedicin i Linköping. Det blev en intressant och lärorik dag, där jag fick möjlighet att träffa många av medarbetarna och ta del av aktuella frågor inom arbetsmiljö och miljömedicin. Verksamhetschef Bengt Ståhlbom och ergonom Charlotte Wåhlin lotsade mig runt under dagen. Jag  konstaterade återigen att det finns likheter mellan området prevention, hälsa och  rehabilitering och området arbetsmiljö och miljömedicin. Hållbarhet är ett nyckelord, men ofta är det kortsiktigt tänkande som styr ändå. Vi har idag mycket kunskap om hur viktigt det är att förebygga, men får i stället ägna stor kraft åt att reparera. Det finns också stora beröringspunkter mellan arbetsmiljö och den fackliga verksamheten. Välmående medarbetare är viktiga för en väl fungerande verksamhet.
Tidningen Reumatikervärlden, som ges ut av Reumatikerförbundet kom ut med nytt nummer (nr 5) i veckan. I tidningen lanseras en intressant samarbetsidé av ordföranden för SFAM Karin Träff Nordström.  

 Från Fysioterapeuterna är vi självklart positiva till ett utökat tvärprofessionellt samarbete där företrädare för patienter har en självklar och viktig roll.

Önskar alla läsare en skön och god helg!   

Jag fortsätter att publicera gästbloggsinlägg från de som var nominerade till Årets Fysioterapeut 2015

I detta inlägg medverkar Susanne Wattin och Lasse Lundgren. Tack för era bidrag!

  Jag älskar mitt arbete! Ett arbete som ger mig möjlighet att stödja barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättningar. En stor och viktig grupp som tyvärr ofta inte ges de möjligheter de har rätt till i samhället.Mitt arbetsliv har jag valt att söka hjälpa patienter, främst barn, med funktionshandikapp. Ett mycket tacksamt, lärorikt och roligt arbete, fast ofta fysiskt och psykiskt tungt. Ett arbete där jag hela tiden strävat efter att inte bara behandla utan också söka överföra glädje och livskvalitet till mina patienter. Mitt arbetsområde har varit i ständig utveckling och förnyelse under de alla de år jag arbetat inom området och att hela tiden söka vara i framkant när det gäller utbildning, följa forskning och utveckling inom områder har varit spännande och lärorikt.Att bli nominerad till utmärkelsen årets fysioterapeut är naturligtvis hedrande och roligt. Men jag ser nomineringen som en uppskattning och hedersbetygelse inte bara till mig utan till kollegor och fysioterapeuter som i tysthet och ofta utan större uppmärksamhet arbetar med att söka hjälpa utsatta grupper. Och vars belöning är att kunna glädjas tillsammans med sina patienter över lyckade behandlingar!

Susanne Wattin

   Vilken ära att bli nominerad till årets Fysioterapeut!! En kliniskt verksam fysioterapeut som jag, som varje dag möter patienter och försöker göra skillnad är jätteglad över att vara nominerad tillsammans med dessa välmeriterade kollegor. 2014-15 har varit ett omtumlande år, tillsammans med två kollegor samt tre specialistläkare tog jag språnget och blev delägare i ett hälsohus i Luleå. Hos oss ryms Rehabilitering, Idrottsmedicin, Specialistvård, Operationsverksamhet samt Företagsservice i samma byggnad och företag. Det är ett galet stort steg som liten enkel Fysioterapeut att våga prova leda ett mellanstort företag i hälsobranschen. 

Nu ska jag njuta ett tag av att människor tycker om min insats och nominerat mig!!  Hoppas alla har en bra och härlig arbetsdag.

Lasse Lundgren , Luleå 

I tisdags och onsdags samlades 700 personer till Nationella Primärvårdskonferensen 2015 i Jönköping.  Det blev en riktigt bra konferens, med bra föreläsningar och med goda och stimulerande samtal. Gabriel Wikström, folkhälso- sjukvårds- och idrottsminister inledde med att presentera sin dröm om primärvården: att sluta hälsoklyftorna. Han pekade också ut tre särskilt viktiga områden för staten: Kompetensförsörjning , eHälsa och den psykiska ohälsan.

Ett mycket konstruktivt inlägg gjorde Emma Spak, ordförande i SYLF, med fokus på att ”Primärvården måste jobba med sin självbild”. Läs mer i ett referat i Läkartidningen.

 Sir John Oldham, en brittisk allmänläkare som blivit adlad för sina insatser i brittisk primärvård, höll ett uppskattat föredrag om vikten av att tänka nytt. Tiderna förändras, alltså behöver vi förändra oss i hälso- och sjukvården också.

Jag själv medverkade i en bloggsession, där jag presenterade det blogginlägg, som jag skrev för ett år sedan. Du kan ta del av  min presentation här.  En av flera bloggare i min session var Bodil Jönsson. Ta del av hennes blogginlägg här.

Jag medverkade också i en avslutande paneldebatt, där chefredaktören på Dagens Medicin Christina Kennedy grillade en stor panel, om förutsättningarna för framtidens primärvård.   

  
Ett längre bild- och textreportage från primärvårdskonferensen finns på Region Jönköpings läns webbplats.
Den här veckan har det också varit en kampanjvecka för äldres säkerhet. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är samordnande instans.

Fallskador bland äldre är ett mycket stort samhällsproblem. Jag skrev om detta för ett år sedan i en debattartikel i Dagens Samhälle. Men fortfarande saknas ofta det fysioterapeutiska perspektivet med träning av äldre i samhällsdebatten och här finns mycket förbättringspotential. Ett exempel på Fysioterapi vid fallskador visades vid Jakobsbergs sjukhus i Järfälla i veckan.
GÄSTBLOGGARE. Det  passar bra i sammanhanget att avsluta veckans blogginlägg med en gästbloggare. Ylva Cederwall var en av de tolv som var nominerade till Årets Fysioterapeut 2015 . Ylva är särskilt inriktad på träning för demenssjuka och skriver här nedan om detta och om sin upplevelse av att bli nominerad.  ”Ylva Cedervall, Grattis Du är Nominerad!” Det tog en stund innan jag förstod vad mailet egentligen handlade om. Någon i Sverige hade nominerat mig till årets fysioterapeut, vilken överraskning! Jag kände mig oerhört förvånad, överväldigad och hedrad. Och väldigt glad över att mitt engagemang för personer med demenssjukdom hade uppmärksammats på detta sätt.

Jag drivs i mitt kliniska arbete av en önskan att personer med demenssjukdom under hela sjukdomsförloppet ska ha möjlighet att motionera och träna på det sätt som de önskar och har behov av. Dessa tankar var också den röda tråden i min avhandling och grunden till det forskningsprojekt som vi startade i april i år på minnesmottagningarna på Akademiska sjukhuset och Falu lasarett. I projektet utvärderar vi om ett gångtest kombinerat med en muntlig uppgift kan bli ett komplement i vården för att fånga in fler personer med begynnande demens tidigt. Om testet håller måttet kan det utföras av fysioterapeuter i olika vårdsammanhang. Möjligheterna ökar då att tidigt sätta in rätt stöd till både personerna med demens och deras anhöriga.

Att få motionera upplevs av många personer med demenssjukdom som en meningsfull aktivitet, inte bara för att man vill behålla sin fysiska kapacitet, utan också för att fysisk aktivitet kan vara ett medel för att känna välbefinnande och behålla självkänsla när ens kognitiva förmåga sviktar. Tyvärr är det en stor brist på friskvårdsaktiviteter som är anpassade för personer med kognitiva svårigheter.

Nomineringen till Årets Fysioterapi har gett mig extra energi att fortsätta arbeta för att personer med demenssjukdom ska kunna ha en meningsfull vardag där rörelse och motion är en självklar del.

Ylva Cedervall, Med.dr, Leg sjukgymnast, Uppsala universitet, Akademiska sjukhuset Uppsala

Önskar alla läsare en trevlig helg, som i alla fall i delar av landet ser ut att bli ännu en skön sensommarhelg!  

Mitt blogginlägg skrev jag 27 oktober förra året med rubriken Folkrörelsen – drömmen om framtidens primärvård.Jag har arbetat i hälso- och sjukvården i snart 40 år, varav nästan 35 år som chef och ledare. Jag har fått vara med om att ha sett en fantastisk utveckling. Tiderna har förändrats, och det har hälso- och sjukvården också. Idag kan vi bota och behandla sjukdomar, som vi inte ens kunde drömma om för 35 år sedan.

Jag arbetade många år som klinisk sjukgymnast med praktiskt patientarbete, därefter många år som sjukhusdirektör, utvecklingsdirektör och projektledare på SKL och nu som förbundsordförande för Fysioterapeuterna, f.d. Sjukgymnastförbundet.

Men trots att jag nog skulle kunna kalla mig expert på hälso- och sjukvård, utifrån de uppdrag jag haft, så är det kanske genom den erfarenhet jag skaffat mig genom att vara närstående och patient själv, som jag lärt mig allra mest. Jag har lärt mig, inte minst under min åldrige fars sista år i livet, hur svårt det kan vara att påverka och förbättra hälso- och sjukvårdens innehåll, trots att jag själv har goda kunskaper både om förebyggande och förbättring av hälso- och sjukvård. Vi har fortfarande inte en kultur som underlättar för patienter och närstående att deras potential till fullo tas till vara.

I min dröm inför framtiden – är det kanske om ytterligare 35 år? – används rätt kompetens på rätt ställe. Patienter och närstående är de främsta personerna i det multiprofessionella teamet. Varje människas egenresurs och kraft används självklart och fullt ut. Primärvården och hela hälso- och sjukvården präglas av ett nytt möjliggörande ledarskap, ett ledarskap präglat av empati och high tech, dvs fullt ut använda teknik och IT men också bygga goda relationer, ett ledarskap där alla medarbetares kraft ses som en möjlighet och tas tillvara.

Hälsa är i framtiden helt inarbetat i begreppet hälso- och sjukvård, och budgettilldelningen har ändrats radikalt. Vi använder den kunskap som vi ju redan idag har, att det är bättre att förebygga ohälsa än att lägga resurserna på att behandla sjukdomar som skulle kunna ha förebyggts.

Vi ser levnadsvanesjukdomarna öka mycket kraftigt ur ett globalt perspektiv och att de utgör en ökande risk för alltför tidig död. Om vi inte lyckas vända trenden, så är utvecklingen av våra levnadsvanor lika existensiellt utmanande som klimat- och miljöfrågorna. Det finns stor risk att fysisk inaktivitet om bara några få år utgör den allra största risken för tidig död. För ett antal år sedan fanns den inte på WHOs risklista alls, idag finns den på en skrämmande fjärde plats.

Fysisk aktivitet och anpassad träning utgör i framtiden en självklar mänsklig rättighet, i alla delar av livet, oavsett hälsotillstånd eller ev. funktionshinder. Barn behöver dubbelt så mycket fysisk aktivitet som vuxna, i arbetslivet behöver vi hälsosamma arbetsplatser, träning och fysisk aktivitet för att må bra, vi behöver mer rörelse, och vi behöver stå mer och sitta mindre.

När vi blir äldre behöver vi fortfarande träning regelbundet, inte bara god omvårdnad, bra mat och mycket läkemedel. Idag är äldre ofta både övermedicinerade och undertränade. I framtiden finns det en eller fler fysioterapeuter knutna till varje svenskt äldreboende och svensk skola.

I min framtidsdröm för primärvården hänvisas alla personer med problem i rörelseorganen direkt till en fysioterapeut. Det finns redan idag flera goda exempel på detta, men i framtiden är det en självklarhet och en standard. Ett sådant arbetssätt frigör resurser, patientflöden blir smidigare och behandlingsperioden för patienterna blir kortare.

Om 35 år, är jag 94 år, om jag får leva och ha hälsan. Mina barn närmar sig pensionsåldern och barnbarnen är i medelåldern. Kanske kommer dom då att ställa den berättigade frågan: Hur kunde ni mot bättre vetande tillåta den fysiska inaktiviteten att breda ut sig? Hur kunde ni låta bli att satsa på hälsa och förbyggande insatser, fast ni hade kunskapen om hur viktigt det är?

Min dröm är att vi tillsammans skapar en folkrörelse. All förändring börjar med oss själva, därför slutade jag mitt blogginlägg med Emma Watsons ord, från ett omtalat FN-tal: If not me, who? If not now, when?