Andrea Matuska, Linn Jansson, Lotten Gustafsson, föreläsaren och fysioterapeuten Lisbeth Eriksson samt Christian Fell välkomnade mig till Luleå I veckan har jag besökt Norrbotten och träffat fysioterapeutstudenter och lärare på Luleå Tekniska Universitet. Att få möta studenter och försöka förmedla glädjen och rikedomen i att arbeta som fysioterapeut är inspirerande. Ta del av min presentation här. Jag fick många intresserade frågor, och tyckte att vi fick till en bra dialog och mycket energi i rummet. Jag fick också möjlighet att träffa några av lärarna på fysioterapeutprogrammet och ventilera frågeställningar kring namnbytet och andra professionsfrågor.

Närsjukvårdschef Camilla Andersson och medarbetare på IVAK Jag fick också möjlighet att besöka Piteå Älvdal sjukhus, som förra veckan utsågs till bästa mindre sjukhus av Dagens Medicin. På sjukhuset träffade jag Camilla Andersson, närsjukvårdschef med ansvar för sjukhuset och omkringliggande vårdcentraler och fick en intressant och givande pratstund om ledarskap, men också om kvalitetsarbete generellt och fysioterapi speciellt. Camilla är nämligen också liksom jag hängiven kvalitetsarbetare men också fysioterapeut. Vårt samtal ledde också till att Camilla nu lämnar sina tankar som gästbloggare här:

Jag har förmånen att få arbeta på ett av Sveriges bästa sjukhus, det bästa i kategorin mindre sjukhus enligt tidskriften Dagens Medicins ranking. Sedan oktober förra året är jag närsjukvårdschef för Piteå Älvdal vilket omfattar akut omhändertagande, medicinska specialiteter, rehabilitering, psykiatrisk vård för vuxna och primärvård för en befolkning på 60 000, med närmare 900 medarbetare.

Hur kan Piteå Älvdals sjukhus vara bäst i Sverige? Här finns en anda av att våga gå före och våga sticka ut trots att man inte är så stor. Vi har duktiga chefer och duktiga medarbetare som är drivande och resultatinriktade. Vi utnyttjar det lilla sjukhusets fördelar när det gäller samarbeten över gränserna. Jag är så glad och stolt över det arbete som görs och den utmärkelse vi fick förra veckan från Dagens Medicin. Min utmaning blir nu att vidmakthålla de goda resultaten och att fortsätta arbetet med att förbättra i hela vårdkedjan – det är den som är patienternas verklighet, på sjukhuset är man bara vid korta tillfällen.

Hur har då jag blivit närsjukvårdschef? Jag arbetade 11 år kliniskt som fysioterapeut innan jag 2005 övergick till att arbeta med verksamhetsutveckling och senaste åren som chef på olika nivåer. Jag har alltid drivits av en vilja av att göra bättre och tillsammans med mina erfarenheter som fått som fysioterapeut har jag tagit mig hit. I fysioterapeut-yrket fick jag mängdträning i arbete i olika slags team, samarbete med olika professioner men även öva upp min förmåga att driva ärenden själv. Med mig har jag också min orubbliga tro på betydelsen av fysisk aktivitet. Just nu är det mest yoga och skidåkning som gör att tanken och själen har en stark och skön kropp att bo i även när det är stressigt och krävande på jobbet. Jag har inte tvekat när chanserna till utveckling har dykt upp i mitt arbete – hoppas Du också hoppar på när tåget passerar dig!
Camilla Andersson, Närsjukvårdschef, Piteå närsjukvårdsområde, Piteå älvdals sjukhus

Under onsdagen besökte jag tillsammans med FoU-chefen Birgit Rösblad Skandinaviska Kiropraktorhögskolan i Solna, för att lära mera om hur kiropraktorer utbildas och arbetar. Rektor Gerdana Gordin och prorektor Anders Grönqvist guidade runt och informerade om verksamheten och det blev ett lärorikt möte.

Under onsdagseftermiddagen hade vi kaffe och tårta och namnbytesmingel på kansliet. Inbjudna var andra fackliga organisationer och samarbetspartners. I minglet syntes bl.a Lena Haglund, ordförande FSA, Göran Arrius, ordförande Saco samt Lars Fresker, ordförande OFR.

Oro för beslut om vårdval i Västra Götaland och Värmland
Regionfullmäktige i Västra Götaland ska besluta kring vårdval rehab inom kort, och det skapar oro bland sjukgymnaster och fysioterapeuter. Vi har från Fysioterapeuterna fört fram våra argument, som inte alls innebär att vi är emot vårdval i sig. Vi stöder syftet att åstadkomma bättre tillgänglighet, valmöjlighet och kvalitet för invånare och patienter. Problemet är att det förslag som regionstyrelsen ställt sig bakom innebär stor risk för sämre kontinuitet och kvalitet för patienterna, särskilt för patienter med kroniska sjukdomar. Vi har förklarat oss oeniga i MBL-förhandlingar på central nivå, och har nu skickat personligt brev till alla fullmäktigeledamöterna. Vårt krav är tydligt, ta inget beslut nu, frågan vinner på att bearbetas ytterligare, för att inte samarbetade team av sjukgymnaster och fysioterapeuter ska tvingas att splittras läs om oron, i PartilleTidning och för att inte patienter ska få SÄMRE möjlighet till valfrihet och kontinuitet. Vår profession är i grunden positiv till vårdval, men förutsättningarna att lyckas med vårdval rehab är usla, om man från början är djupt oeniga. Samma typ av problematik finns i Värmland, där frågan kring vårdval är på väg till landstingsstyrelsens arbetsutskott inom kort.

Nu strax på väg till seminarium med Leading Health Care Hur får vi en bättre sjukvård?. Jag ska medverka i en panel, och kommer att trycka på patientens perspektiv, på vikten av ett nytt modigt ledarskap som tar tillvara den kraft som finns i alla professioner och framförallt hos patienter och närstående. Men jag kommer också att fortsätta argumentera för att tala om HÄLSO- och sjukvård, inte enbart sjukvård. Det förebyggande arbetet och området hälsa behöver lyftas i alla perspektiv

Förbundsstyrelsen inleddes med värdegrundsarbete
Förbundsstyrelsen har denna vecka haft årets första möte. Flera stora frågor avhandlades, bl.a. inleddes förbundets värdegrundsarbete, en workshop om sociala medier genomfördes

ett utbildningspolitiskt program fastställdes och en reviderad version av Fysioterapeuternas specialistordning beslutades. Det utbildningspolitiska programmet är en del av det uppdrag som finns från kongressen, och kommer att kompletteras med ytterligare en del, senare under mandatperioden. Beslutet i förbundsstyrelsen nu innebär att Fysioterapeuterna verkar för en fyraårig akademisk yrkesexamen som är legitimationsgrundande och ger magisterexamen. Vidare vill vi verka för en statligt reglerad specialistordning inom fysioterapins olika kärnområden, som bibehåller sin nuvarande struktur, där kliniskt och akademiskt lärande integreras och som bygger på masterexamen. Vi vill också ha organisatoriska förutsättningar för ett kontinurligt lärande i yrkeslivet i form av kontinuerlig fortbildning och inrättande av specialisttjänster samt tjänster som förenar akademisk och klinisk verksamhet

Mari Lundberg, ordförande i professionsrådet, har tillsammans med Anna Pettersson från kansliet lotsat den reviderade specialistordningen i hamn
Efter språkliga granskningar kommer båda dokumenten inom kort att bli publika. Var och en av dessa frågor är stora nog för att kräva ett eget styrelsemöte, men med väl förberedda ärenden blev det en bra process och vi kunde besluta enhälligt i samtliga frågor. Därutöver avhandlade vi många frågor kring strategier under valåret 2014, namnbytesfrågan och den frustrerande avgiftsfrågan men också en del övriga frågor.

Vi hade under torsdagen besök av företrädare för Kristdemokraternas partiledning, då partisekreterare Acko Ankarberg Johansson och KD:s gruppledare i Riksdagens socialutskott Anders Andersson besökte förbundsstyrelsen. Det blev en bra dialog, med många aktuella frågor på agendan. Inte minst fortsatt påverkan kring avgiften för namnbytet, vårdvalsfrågor samt regeringens nyantagna strategi för kroniker, där fysioterapeuter av outgrundlig anledning fallit bort från den utsedda högnivågruppen.

Vi har nu på förbundet haft besök av flera partiers främsta företrädare inom hälso- och sjukvårdsfrågor, och vi kommer att erbjuda fler partier att besöka oss. Vår vision inom Fysioterapeuterna är att fysioterapeuters och sjukgymnasters insatser är självklara för hållbar hälsa och välfärd, och då är det också självklart att våra åsikter och vår kunskap blir efterfrågade i den aktuella samhällsdebatten.

Mona-Lisa Åkerström, Karin Edler, Anna Bjarnegård (ordf), Elisabeth Pietilä Holmner och Emma Swärdh från styrelsen för sektionen för smärta och sensorisk stimulering
I början av veckan hade jag en bra träff med styrelsen för sektionen för smärta och sensorisk stimulering. Det är värdefullt att få sätta sig in i sektionernas olika frågor, och också viktigt att få en bild av all kompetens som finns i professionen. En av styrelseledamöterna i sektionen, Elisabeth Pietilä Holmner, var just hemkommen från en resa till Canada, där hon fungerat som kvalitetsgranskare. Hon var uppfylld av intrycken från resan, och jag frågade henne om hon ville berätta mer om det, som gästbloggare i min blogg, vilket direkt omsattes i handling nedan.Tack Elisabeth!

”Sedan några år tillbaka har jag en arbetsuppgift som är kopplad till vår kliniks kvalitetssystem och min specialisttjänst. Förutom kvalitetsarbete i den egna organisationen har jag fått möjlighet att utbilda mig till s.k. kvalitetsgranskare. Uppgiften är att tillsammans med andra rehabiliteringsaktörer utföra en granskning ”på plats” och denna gång var det en klinik i Canada som vi besökte. Vi var sju granskare, varav en som hade ett särskilt ansvar för ledningssystem, ekonomi, strategisk planering, hälsa- och säkerhet etc. Kliniken har rehabiliteringsprogram på flera orter, så första dagen var jag stationerad i Edmonton. Dag två sammanstrålade vi alla i Calgary för att slutföra arbetet och sammanställa vår rapport. En rapport som ligger till grund för ett beslut om icke ackreditering, 1-års ackreditering eller 3-års ackreditering. Min huvuduppgift har varit att intervjua patienter, personal, remittenter, anhöriga etc. För att få en uppfattning om rehabiliteringsprogrammet lever upp till vad som krävs inom områden som t.ex intagnings-/utskrivningskriterier, interdisciplinärt teamarbete, att man baserar sitt program på evidens, patienträttigheter, utvärdering. Förutom intervjuer har jag läst och bedömt olika policydokument, årsrapporter etc. Granskningen har en konsultativ approach och alla som gör dessa granskningar arbetar själva inom rehabilitering. CARF (the Comission on Accreditation of RehabilitationFacilities) är en internationell icke vinstdrivande ackrediteringsorganisation som startades 1966 av rehabiliteringsaktörer. Det senaste året har jag besökt kliniker i Texas, Kalifornien och Canada. Vid kliniken i Calgary samarbetade sjukgymnasterna med sk kinesiologer, som är en sedan 2007 godkänd hälsoprofession i Canada.
Jag har genom detta volontärarbete också vid två tillfällen deltagit i att revidera de standards som rör området interdisciplinär smärtrehabilitering. Det är stimulerande att träffa andra som arbetar inom samma område och att upptäcka att vi har samma förhållningssätt och rehabiliteringsmetoder. Avslutningsvis vill jag uppmana er kollegor att ta möjligheten till att delta i den här typen av uppdrag!!

Elisabeth Pietilä Holmner
Spec.Sjukgymnast (smärta och smärtrehabilitering)
Neurocentrum, Smärtrehabiliteringen, Norrlands universitetssjukhus, Umeå

Marie Wedin, ordf Läkarförbundet, Håkan Wittgren, VD Läkarförbundet och Mats Einerfors, förbundsdirektör, Fysioterapeuterna
Veckan har sedan innehållit ett antal viktiga möten. Bl.a. har jag tillsammans med förbundsdirektör Mats Einerfors träffat såväl företrädare för SKL angående namnbytesfrågorna som Läkarförbundets ledning för ett samarbetsmöte. Det är mycket viktigt att hitta de frågor som är gemensamma mellan förbunden, och på så sätt lättare kunna stärka varandras roller. Goda samarbetsrelationer är avgörande, och jag gläds åt goda kontakter med många av våra samarbetspartners. Fysioterapeuterna vill även i fortsättningen uppfattas som kunniga, självklara, nödvändiga och samarbetsinriktade – för att nämna några av de värdeord som förekom vid förbundsstyrelsens värdegrundsarbete.

I veckan har årets första nummer av vår tidning Fysioterapi kommit ut. Jag skriver i min ledare om vikten av att engagera sig, att ta ställning, och att börja förnyelsearbetet nu. Fysioterapeuter för förnyelse. Läs min ledare här

Att få besöka verksamheter tillhör det bästa i det här uppdraget. I tisdags var jag i Avesta och träffade ett helt gäng sjukgymnaster från Avesta Lasarett, primärvården samt Avesta och Hedemora kommuner. Denna dag var arrangerad av verksamhetschefen Marie-Louise Albertsson, en kursare till mig från en masterutbildning i Ledarskap för förbättring av hälso- och sjukvård. Jag fick dels möjligheten att träffa sjukgymnasterna, dels alla chefer på lasarettet, där jag också hade ett föredrag om ledarskap under eftermiddagen. Ta del av Min presentation här. Det blev en inspirerande och lärorik dag, och jag kände mig mer än nöjd när jag satte mig på tåget åter till Stockholm. Möjligheten till ”small talks” med dom som finns i vardagens hälso- och sjukvård är ovärderligt. Det görs så mycket oerhört bra arbete, och det får inte tillräcklig uppmärksamhet. Sjukgymnaster och medarbetare från hälso- och sjukvårdens alla professioner är hjältar i vardagen! Sjukgymnasterna, chefer och ledare och övriga medarbetare på Avesta lasarett gör ett stort arbete och det var gott att känna den stolthet de utstrålade för sin verksamhet. Avesta lasarett har gott renommé vad gäller t.ex. AT-läkare och har också ett eget sömnlaboratorium, vilket inte är det vanligaste. Jag känner Marie-Louise ganska väl och blev inte förvånad över stoltheten och den positiva tonen till och från medarbetarna när vi i snabb takt vandrade runt de olika klinikerna. Jag noterade också prestigelösheten i ledarskapet, där Marie-Louise, som verksamhetschef och sjuksköterska framgångsrikt leder verksamheten tillsammans med bitr. verksamhetschefen och läkaren Marcus Carlsson. Vi hann också med att ventilera de möjligheter och svårigheter som namnbytet till fysioterapeut för med sig.

Jag tror det är viktigt att diskutera de olika frågeställningar som nu måste lösas, men jag tror också, att det nu är dags att gå vidare, att inte fastna i denna fråga utan höja blicken och fokusera på det värde som sjukgymnaster och fysioterapeuter skapar för patienter. Givetvis kommer förbundet att fortsätta ansträngningarna gentemot Socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen, för att namnbytet ska utgöra en språngbräda för att fysioterapi ska komma till sin fulla rätt. Det har varit mycket skriverier kring namnbytesfrågan och mer lär det bli. I måndags publicerade Dagens Medicin en artikel där jag blev intervjuad. Och visst är det roligt att jag var bland de första att bli legitimerad fysioterapeut. Men denna vecka examineras ca 300 nya fysioterapeuter på de åtta utbildningsorterna i Sverige. Fr.o.m. nu utbildas inga sjukgymnaster, nu blir det fysioterapeuter i stället.
Vi har från Fysioterapeuterna begärt att få träffa Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm i frågan om avgiften för legitimationen och avvaktar nu tid för detta. Vi har också bokat tid med SKL i början av nästa vecka för att bidra med förslag till arbetsgivarföreträdarna på vad som behöver göras av sjukvårdshuvudmännen. Dessutom kommer representanter för ledningen av Kristdemokraterna att delta på Förbundsstyrelsens sammanträde nästa torsdag. Vi fortsätter alltså att agera från förbundets sida, för att namnbytet till fysioterapeut ska genomföras på så bra sätt som möjligt.

Har i veckan också haft en rad överläggningar med företrädare för andra fackliga organisationer. Har bl.a. träffat Vårdförbundets ledning med förbundsordförande Sineva Ribeiro i spetsen. Vårt förbund Fysioterapeuterna och Vårdförbundet förhandlar gemensamt mot SKL, och det är viktigt att stämma av och att bli delaktiga i varandras olika frågor. Dessutom är det viktigt att stärka varandras roller och professioner. Alla hälso- och sjukvårdsprofessioner arbetar i en bransch, som är livsviktig för människor. Empati, hälsa, liv och död är frågor som verkligen tillhör de viktigaste i vårt samhälle. Trots det, så tillhör både Vårdförbundets och Fysioterapeuternas medlemmar en grupp, som inte betalas efter betydelse och prestation. Precis som i andra kvinnodominerade branscher, så är lönen lägre och villkoren sämre. Detta är obegripligt och oacceptabelt, och vi behöver lägga vår gemensamma energi på att åstadkomma förbättringar gemensamt och definitivt inte spela ut våra grupper mot varandra. Tillsammans blir vi så mycket starkare!

I Dagens Nyheter skriver idag Anders Blanck, VD för LIF om risken för att sjukvården blir nästa krishärd i svensk välfärd. Artikeln innehåller en väl avvägd beskrivning, samtidigt som jag anser att det blir ganska traditionellt att tänka ”vård” hela tiden. En stor del av framtidens hälso- och sjukvård handlar om den globala epidemi av levnadssjukdomar, där de förebyggande hälsoinriktade insatserna ständigt riskerar att hamna utom synhåll. Men jag delar Anders Blancks uppfattning att frågorna måste hamna mycket högt på den politiska agendan inför valet. Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar, som sannolikt inte kan lösas med befintligt arbetssätt. En möjlighet är att i mycket högre grad använda den kraft som finns hos professionerna. Att skapa motivation, förståelse och drivkrafter för att få alla medarbetare i ett multiprofessionellt team delaktiga, kräver ett radikalt nytänkande, mod, kunskap och ett nytt ledarskap. En av många viktiga uppgifter för ledare är att öppna dörrar, att vara möjliggörare och att inte utgöra ett hinder för utvecklingen.

Dagens hinder på vägen hemma på kvarnplan

Så har då ett nytt år tagit sin början och i och med det bytte Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund namn till Fysioterapeuterna. Att byta namn både på en profession och på ett fack- och professionsförbund är inga okomplicerade frågor, och givetvis tar det sin tid innan det sätter sig. Namnbytet på förbundet är dock en mindre fråga, än att byta yrkestiteln från leg. sjukgymnast till leg. fysioterapeut. Namnbyte på av samhället legitimerade yrken beslutades av samhällets högst beslutande organ, Sveriges riksdag, vilket tyder på att det inte bara är att byta namn på legitimerade yrken hur som helst.

Att professionen ville byta namn till fysioterapeut beslutades av fack- och professionsförbundets kongress i november 2012 efter många års debatterande. Riksdag och regering har lyssnat in vårt fack- och professionsförbunds demokratiska process och vilja, men också själva prövat och utrett saken. Efter många turer, remissrundor, departementsskrivelser, proposition och utskottsutlåtande beslutade så riksdagen om en proposition, som också innehöll namnbytet till fysioterapeut. Samhällets högsta beslutsorgan har alltså i demokratisk anda lyssnat in olika synpunkter och sedan fattat beslut. En ganska tungrodd men gedigen process får man säga. Huvudskälen till beslutet var enligt riksdagen patientsäkerhet och internationaliseringen.

Därför är det märkligt att Socialstyrelsen, som har att verkställa riksdagens beslut innehållande prövning av legitimationer, nu väljer att ta ut en avgift på 700 kr för den som vill byta från leg. sjukgymnast till leg. fysioterapeut, och därigenom bidrar till att denna fråga får uppförsbacke. Det är ju samhällets högsta organ, Riksdagen, som genom sitt beslut vill underlätta och stimulera sjukgymnaster att bli fysioterapeuter. Socialstyrelsen behöver nu inte göra en fullständig prövning mot utbildningsbevis etc, bara en mindre prövning. Det är därför inte rimligt att avgiften är densamma, som för fullständig prövning. Fysioterapeuternas arbetsutskott beslutade i veckan att vi ska fortsätta agera mot den höga avgiften, och fortsatta kontakter med Socialstyrelsen och departement pågår. Läs gärna mer om namnbytet här

Debattartikel i Vimmerby tidning
Inaktivitet är en av vår tids stora risker. I samband med ett föredrag i Vimmerby före jul formulerade jag en debattartikel som publicerades i veckan. I debattartikeln lyfter jag fram vikten av att underlätta och stimulera fysisk aktivitet och fysioterapi i livets alla skiften. Läs gärna debattartikeln i Vimmerby tidning här.

Så är då resandet och pendlandet i full gång igen och efter en välbehövlig återhämtning över helgerna har det varit tidiga morgnar och sena kvällar igen och många timmar på tåg. I veckan som gått har jag varit på kontoret på Vasagatan 48 i Stockholm, haft årets första arbetsutskott, med bl.a. utbildningspolitiskt program, specialistordningen och uppföljningen och fortsättningen på de lyckade Sjukgymnastdagarna. Nästa arrangemang blir 2015, och förberedelserna behöver komma igång snarast. Detta och mycket mer kommer att behandlas på förbundsstyrelsen 22-23 januari.
Vidare har jag också träffat Psykologförbundets nye ordförande Anders Wahlberg på en arbetslunch. Psykologförbundet finns i samma hus som Fysioterapeuterna, och det är en fördel att känna till varandra över organisationsgränserna, vilket inte alltid är en självklarhet, i ett späckat program.
Jag har också föreläst för sistaterminens fysioterapeutstudenter i Göteborg om ”Att leda för bättring – med kvalitet och patientsäkerhet”. Alltid inspirerande att möta studenter, inte minst i den situationen, att de ska ut på arbetsmarknaden i slutet på nästa vecka, då de examineras. Det blev bra diskussioner, inte minst om vikten av förebilder, att ta aktiv ställning och vara med att påverka redan från början. Jag pläderade också för vikten av att träna sig i empati och att ständigt bära med sig patientens perspektiv i vardagens arbete. Ta del av min presentation här.

Avslutade sedan veckan med ett internat i Sollentuna, tillsammans med alla fackliga ordföranden i svensk fackföreningsrörelse. Samtliga tre centralorganisationer, LO, TCO och Saco var arrangörer och teman var dels frihandel och frihandelsavtal, dels utvecklingen och utmaningarna för den svenska modellen. Lärorikt att få ta del av beskrivningar, förhållanden och villkor från andra delar av samhället. T.ex. gjordes nedslag i verkligheten inom åkeri, flyg, kommunikation, media, global handel och kollektivavtal samt området ojämställda löner. Inte minst viktigt är att se de gemensamma utmaningar som fackliga organisationer har när det gäller engagemang och solidaritet i den globala värld vi lever i.

54 av 60 fackliga ordföranden samlade tillsammans

Så är vi då framme vid årets sista dag år 2013, ett år som för min egen del har präglats av mycket resande och rörelse. Jag har rest mycket, och har fått möjligheten att se mycket, lära känna många nya människor och verksamheter. Jag har besökt de flesta län och regioner i landet, och lärt känna stora delar av förbundets verksamheter. Jag har tillbringat mycket tid på tåg och har lärt känna SJ ännu bättre, och tycker att jag snart borde kunna vara en bra utvärderare av deras kundservice. Om jag räknat rätt, så har jag ca 150 resdagar under 2013. Under veckorna i Stockholm, så har jag också bra möjligheter till vardagspromenader, precis som hemma i Lagmanskvarn, där vi är måna om att komma till att ta både långpromenader och rejäla cykelturer. Det är inte alltid lätt att hitta balans mellan att bo i Småland, resa mycket, att hinna med att motionera och att vila och sova tillräckligt mycket och att också hinna med att umgås tillräckligt mycket med nära och kära. Men jag tycker ändå att det så här långt lyckas ganska bra. Inte minst möjligheten, som idag finns, att jobba medan jag sitter på tåg. Jag införskaffade en IPad i början på året, och uppskattar den mycket, den har blivit en förträfflig arbetskamrat. Mobiltelefon och IPad, utan tvekan en central del i jobbet. Många är t.ex. de gatuadresser jag letat på via mobilens karta, och många är de sökningar jag gjort för att hitta bästa reselogistik.

Under året har jag försökt arbeta så öppet jag förmått och delat med mig mycket av min vardag i form av Twitter och blogg. Bloggen startade jag i juni, strax innan Almedalsveckan, och det känns som ett bra sätt för mig att förmedla mina intryck som förbundsordförande. Det är också en intressant reflektion, att när jag hör vad jag själv säger och läser vad jag själv skrivit, så förstår jag också bättre vad jag menar.

En av höjdpunkterna som jag minns särskilt av 2013, vid sidan om vardagsresandet, är Almedalsveckan. Vi besökte många arrangemang, hade viktiga möten och arrangerade ett seminarium, som vi lyckades få bra genomslag för och många värdefulla kontakter, som vi sedan jobbat hårt för att följa upp.

Via bloggen www.stefanjutterdal.se är det lätt att få en överblick av min period juni-december. Och här finns också  Foton och kommentarer från början av 2013, perioden januari-juni.

En annan höjdpunkt var förstås Sjukgymnastdagarna 2013 i Göteborg i oktober. Rekorddeltagande med 1750 deltagare, firande av 200-årsjubileum för yrket och 70- årsjubileum för förbundet, ett mycket starkt program och oerhört mycket kraft, energi och rörelse.

Och så namnfrågan, med byte av yrkestiteln från sjukgymnast till fysioterapeut, som internt varit en fråga under lång tid, och som i december 2013 beslutades i riksdagen. Namnbytet ger oss en unik möjlighet att fylla varumärket fysioterapi och fysioterapeut med bästa möjliga innehåll. En fråga som blir viktig nästa år är att verka för en förlängd grundutbildning. Blev intervjuad om detta i Dagens Medicin igår.

För egen del har jag nu postat ansökan till Socialstyrelsen om att få byta yrkestitel, från leg. sjukgymnast till leg. fysioterapeut.

Med önskan om ett Gott Nytt År 2014!

Så närmar sig julen med stormsteg. Vi kommer att tillbringa julen hemma i Lagmanskvarn, med förhoppning om vila och tid för motion och återhämtning. Ser fram mot att kunna sitta i den goa värmen framför braskaminen och läsa en god bok. Det har varit ett fantastiskt intressant, lärorikt och givande verksamhetsår och första år som förbundsordförande. Eftersom beslutet om namnbytet drog ut på tiden, så blev det också full fart ända in i helgerna med denna fråga. Har just avslutat ytterligare ett samtal med Dagens Medicin, något som känns både viktigt och roligt, för att kunna nå ut med våra frågor på ett bättre sätt. Nu håller som bäst Socialstyrelsen på att färdigställa ansökningsblanketten och rutiner för namnbytet. Det känns i och för sig som ett irritationsmoment, att beslut tagits om att en kostnad på 700 kr tas ut för den som är leg. sjukgymnast och som vill ansöka om att bli leg. fysioterapeut. Vi har från LSR de senaste dagarna uppvaktat Socialstyrelsen i frågan, men det visar sig vara så att Socialstyrelsen gjort förfrågan till regeringen, och beslutet om avgiften är taget på regeringsnivå. Här hittar du mera om hur du går tillväga med namnbytet. Håll utkik på förbundets hemsida och på https://www.facebook.com/fysioterapeuterna för kontinuerlig uppdatering i dessa frågor.
Själv kommer jag så snart blankett finns tillgänglig på Socialstyrelsens hemsida, att ansöka om att bli leg. fysioterapeut.

Det har varit både roligt och intressant att under året få lära känna så många nya människor, att se många nya delar av vårt avlånga land, att uppleva hur vi i förbundet har kunnat supporta varandra, så att vi nu redan har uppnått en del i den målsättning som förbundsstyrelsen uttalade i början av året. ”Att gå från ett förbund, som får jaga för att få vara delaktigt, till ett förbund som ständigt efterfrågas i strategiska hälso- och sjukvårdsfrågor”. Jag upplever verkligen ett genuint intresse av de frågor som vi brinner för, kring fysisk aktivitet och fysioterapi.

Vill med dessa rader tacka alla medlemmar och alla andra läsare av denna blogg och önska
en riktigt God Jul och så småningom också ett Gott Nytt År!

Så är då beslutet i riksdagen äntligen taget. Riksdagen röstade ja

,Fr.o.m. 1 jan ändras yrkestiteln från Sjukgymnast till Fysioterapeut. Ärendehanteringen i kammaren drog ut på tiden, men slutligen var det dags för den fråga, där vårt namnbyte var en del. Och själva beslutet gick snabbt. Detta innebär:
• Fysioterapeut blir ny benämning på sjukgymnasternas yrkeskår.
• Fysioterapeut som titel skyddas i patientsäkerhetslagen.
• Sjukgymnastexamen kommer att byta namn till fysioterapeutexamen.
• Titeln sjukgymnast förblir skyddad yrkestitel så länge som det finns sjukgymnaster verksamma som väljer att behålla titeln sjukgymnast. Läs mer om vad beslutet innebär här Dagens Medicin var snabba och ringde mig redan på väg ut från riksdagens kammare Kort intervju i Dagens Medicin här
På fack- och professionsförbundet Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund gläds vi nu åt att riksdagen sa ja till beslutet om namnbyte. Många är de som under lång tid arbetat för frågan om namnbyte. LSR-kongressens beslut i november 2012 att stödja ändrad titel till fysioterapeut togs innan jag ens var vald. Däremot har jag haft glädjen att tillsammans med skickliga medarbetare på kansliet och i förbundsstyrelsen få lotsa förslaget igenom olika instanser under det året som gått. Mycket opinions- och påverkansarbete har det varit och nu är det dags att glädjas och att gå vidare. Namnfrågan är viktig och efterlängtad, men nu gäller det att fylla den nya yrkesbeteckningen med bästa möjliga innehåll, något som ger oss en unik möjlighet. Fysioterapeuters kunskap behöver tas tillvara på ett mycket bättre sätt, och namnbytet till fysioterapeut ger oss bra förutsättningar. Detta måste också leda både till bättre villkor och bättre lön för alla fysioterapeuter, men också till att samhället bättre tar tillvara fysioterapeuters kompetens på många sätt och att patienter får den behandling de har rätt till. pressmeddelande från Sjukgymnastförbundet

I enlighet med beslutet i den extrakongress som sammanträdde digitalt i slutet av november, kommer nu förbundet att byta namn från Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund till Fysioterapeuterna
Fysioterapeuter för förnyelse. Tack till alla som arbetat hårt och målmedvetet under lång tid med denna fråga! Och tack till alla beslutsfattare för att ni lyssnat på våra argument!
Det är dags att säga GRATTIS till alla medlemmar och till oss alla, och GRATTIS till alla patienter och medborgare!

Vaknar upp och inser att det är en historisk dag. Sjukgymnast blir fysioterapeut. Idag, tisdagen den 17 december 2013 är det dags. Idag förväntas riksdagen besluta att yrkestiteln sjukgymnast, som funnits i 200 år i Sverige fr.o.m. 1 jan 2014 kommer att ersättas med den internationellt redan vedertagna yrkestiteln fysioterapeut. Namnbytet har tagit sin tid. Redan 1953 föreslog dåvarande ordföranden i Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund, att yrkesbenämningen skulle vara fysioterapist. Men hennes förslag kom oförberett under pågående centralstyrelsemöte, och beslutet blev att närmare bereda frågan. Det skulle ta närmare 60 år innan namnbytet blev verklighet, en ovanligt lång beredningstid, får man nog säga, där våra grannländer har hunnit byta till fysioterapeut för länge sedan. England bytte redan under andra världskriget, Tyskland bytte efter Berlinmurens fall och i våra grannländer benämns yrket sedan länge fysioterapeut. Endast Island och Sverige återstår. Klicka gärna på länken och ta del av vad riksdagsbeslutet innebär och processen kring namnbytet

Varför måste riksdagen fatta beslut om ändrad yrkesbeteckning? Jo, eftersom det handlar om patientsäkerhet, så handlar det om lagändring. Det gäller för alla av samhället legitimerade yrken. Och varför har processen tagit så lång tid? Ja, emellanåt kan det tyckas som en utdragen beslutsprocess, men å andra sidan har alla instanser av vikt fått vara med och yttra sig. Som det är och ska vara i en demokrati. I går kväll ägnade riksdagen fysioterapeutiska frågor sin uppmärksamhet. Ta del av debattinlägg från Anders Andersson (KD) och Meeri Wasberg (S) här

Passande nog skriver både Dagens Medicin och Svenska Dagbladet idag om yrkets utveckling.

Igår kväll träffade jag studenter på sjukgymnastutbildningen på Karolinska Institutet i Stockholm, på en innovationsträff benämnd Sjukgymnast 2.0. Bra tajming, med tanke på rubriken. Det handlar verkligen om att växla upp den fina, anrika yrkestiteln sjukgymnast till den mer modernt och internationellt gångbara titeln fysioterapeut. Studenterna, som jag träffade, kommer inte att examineras som leg. sjukgymnast utan som leg. fysioterapeut i januari 2014. Bra, tycker de allra flesta av studenterna. Själv utbildade jag mig till sjukgymnast i Lund, året var 1978. Jag började min yrkesbana som sjukgymnast på Lunds lasarett, och fortsatte sedan under femton år med klinisk patientverksamhet med känslan av att i princip varje dag göra nytta för patienterna. Ett roligt yrkesval, som jag aldrig ångrat. Jag har därefter kunnat använda mig av mina sjukgymnastiska kunskaper i de olika chefs- och ledaruppdrag jag har haft. Själva kärnan i yrket är för mig, att med goda anatomiska och fysiologiska kunskaper som bas, med mycket träning i rörelseanalys, stärka varje individs förmåga att ta tillvara den egna kraften. Alla yrken inom hälso- och sjukvården handlar mycket om empati och möten med många olika människor.
Och med den nya yrkestiteln fysioterapeut följer också möjligheten att inrikta yrket ännu mer på det förebyggande arbetet. Idag är fysioterapi ett område med mycket hög vetenskaplig nivå. I Sverige finns ca 25 professorer och 350 disputerade fysioterapeuter. Och med insikt om de globalt sett epidemiskt ökande levnadsvanesjukdomarna, så utgör namnbytet till fysioterapeut en möjlighet. Redan idag finns kunskapen om vikten av att mycket bättre ta tillvara fysisk aktivitet och fysioterapi både inom hälso- och sjukvården och i samhället i stort. I en debattartikel i samband med Sjukgymnastdagarna 2013 beskriver jag tillsammans med ett stort antal professorer vikten av att ta tillvara redan känd kunskap. Fysioterapeuter finns i 106 länder världen runt, och har en stor uppgift att fylla med de hälsoutmaningar som finns i dagens samhälle. Läs mer om MÖJLIGHETERNA MED FYSIOTERAPI här.

Nu gäller det att fylla varumärket fysioterapeut med det allra bästa innehåll, som speglar möjligheterna. Fysioterapeut står för framtid och förnyelse och socialt hållbar hälsa och välfärd. Eller varför inte tänka som Karolinska Institutet, Sjukgymnast 2.0. Var vill du vara verksam i framtiden? Och hur ser du till att du tar dig dit?

Jag kommer i alla fall att sitta bänkad i riksdagen i eftermiddag, för att ta del av det historiska beslutet.

Veckan började i vinterlandskap och övergick ganska snart i Alfred Nobels anda. Jag fIck tips om att en av fanbärarna på Nobelfesten skulle vara en sjukgymnaststudent. Jag kontaktade Mathilda Loheim, och frågade om hon var intresserad av att gästblogga hos mig- och det var hon. Tack för fin feed back från inside av Nobelfesten Mathilda!

”Jag heter Mathilda Loheim och läser för närvarande på termin 5 av 6 på sjukgymnastprogrammet på Karolinska Institutet. Under året som gått har jag suttit som ordförande i Sjukgymnastsektionen sin ligger under Medicinska Föreningen på KI, och har i och med det fått möjligheten och den otroliga äran att bära fanan för min sektion under Nobelfesten 2013.
I tisdags den 10 december var det således dags, och om jag bara får använda ett ord för att sammanfatta kvällen så är det wow. Det var en så oerhört mäktig känsla bara att vara på plats i Stadshuset ens innan gästerna kommit, och se all fantastisk dekoration och dukning. Och när sedan gästerna kommit och middagen fortlöpte kunde jag inte göra annat än sitta totalt hänförd med öppen mun inte helt olik en guldfisk. Det kändes helt surrealistiskt att jag fick chansen att vara med om ”festernas fest”. Som student känns det extra bra att ha varit med som representant under nobelfestligheterna, speciellt eftersom vi ju trots är framtiden inom våra respektive yrkeskategorier.

Det har, vilket tål att upprepas flera gånger, varit en fantastisk ära att representera Sveriges sjukgymnaststudenter under detta tillfälle. Och vem vet, efter att ha tagit examen i sommar kanske jag någon gång får chans att åter igen få gå på Nobelfesten, men då som färdig Fysioterapeut.”

National Forum
Varje år i december arrangeras konferensen National Forum on Quality and Safety. I Orlando samlades i veckan som gick 5500 personer från hela världen, besjälade av förbättringsarbete, i arrangemang av Institute for Healthcare Improvement, IHI. Jag deltog själv i Orlando-konferensen för flera år sedan, och vet att där finns en oerhörd kraft för förbättringsarbetet i hela världens hälso- och sjukvård. Två av huvudtalarna var IHI:s president Maureen Bisognano och f.d. president Donald M Berwick. Maureens tema var Flipping Health Care. Ta del av Maureen Bisognanos tal här . Donald Berwicks tema var ”Our next challenge: ”From improving healthcare to promote health”. Ta del av Donald Berwicks tal här

I veckan kom decembernumret av tidningen Fysioterapi ut. Jag tycker tidningen håller hög kvalitet, och vi vet att den är uppskattad av medlemmarna i förbundet och det känns alltid roligt när den kommer. I detta nummer summerar jag i min LSR-ledare året som gått under rubriken ”Ett ljust år för vårt yrke” LSR-ledare i decembernumret av tidningen Fysioterapi, nr 9

Årsmöte i Göteborg
I onsdags var det årsmöte i Västra Götalandsdistriktet av LSR och jag medverkade med Ett föredrag. Det var mycket energi i luften och det blev en engagerad och intressant diskussion. Många förbättringsförslag kom fram, med idéer på hur vi ska fylla det nya varumärket Fysioterapeut med positivt laddad energi. Orosmoln finns också, t.ex. det stundande Vårdval rehab i Västra Götaland, där det finns oro för att för låga ersättningsnivåer ska tunna ut systemet och försämra för patienterna. Vi hade också en intressant diskussion om rehabilitering i allmänhet, utifrån den uppmärksamhet som två chefer från Göteborg fått för sitt beslut att köpa rehabilitering privat

Det är värt att notera att ordet rehabilitering nu i alla fall nämns, i den överenskommelse mellan staten och SKL om Äldresatsningen, som presenterades i en debattartikel av socialminister Göran Hägglund m.fl. i veckan. Det är positivt, att myndigheter och sjukvårdshuvudmän uppmärksammar att rehabilitering behövs. Men det är lång väg tills äldre och patienter av olika slag får den rehabilitering som de har rätt till. Vi kommer att hålla vårt fokus och uppmärksamhet riktad på detta under 2014.

Beslut i riksdagen på tisdag
Nedräkningen till julen pågår för fullt. Men mitt i detta pågår ett intensivt arbete för att avsluta pågående arbeten. I riksdagen kommer t.ex. den proposition, som också omfattar namnbytet på yrket från sjukgymnast till fysioterapeut att debatteras i kammaren på måndag, varefter beslut förväntas tas på tisdag eftermiddag.
Min plan är att då finnas på plats i riksdagen, för att ta del av det historiska ögonblicket.

Nu dags att avrunda arbetsveckan, och det sker inte längre i ett vitt vinterlandskap, nu är det barmark som gäller där snön låg vit för fyra dagar sedan.

 I måndags presenterade socialdemokraterna (S) sin valstrategi publikt. Påpassligt hade dom bjudit in alla ordföranden för de ca 50 fackförbund som finns i Sverige till sitt högkvarter på Sveavägen för ett samtal. Stefan Löfven presenterade kortfattat deras budskap, varefter Sacos ordf Göran Arrius, TCO:s vice ordf Eva-Lis Sirén och LO:s vice ordf Tomas Baudin framförde respektive huvudorganisations mest aktuella frågor. För egen del passade jag på tillfället att kort uppdatera både Stefan Löfven och hans medarbetare på olika aktuella hälso- och sjukvårdsfrågor, i synnerhet ur ett fysioterapeutiskt perspektiv. T.ex. frågan om vikten av att förbättra både arbetsmiljö och förutsättningarna för förebyggande ohälsa och att satsa mer på fysisk aktivitet i arbetslivet, för att vi alla ska kunna orka jobba längre. Passade också på att lyfta de frågor som är mest angelägna för oss i Sjukgymnastförbundet just nu, dvs namnfrågan, förlängd grundutbildning och en statligt reglerad specialistordning.

Fysioterapeuterna- nytt namn på förbundet
I måndags kom resultatet från den extrakongress som genomfördes digitalt i Sjukgymnastförbundet förra veckan. Kongressen beslutade med kvalificerad majoritet att anta förslaget från förbundsstyrelsen, Fysioterapeuterna. Detta under förutsättning att riksdagen beslutar om byte på yrket från sjukgymnast till fysioterapeut, vilket förväntas ske 16:e eller 17:e december. Förändringen kommer att ske från årsskiftet, så det kan ju kännas som mycket hög tid att komma till beslut i frågan.

Förbundsstyrelse
Tisdag och onsdag var det dags för årets åttonde och sista förbundsstyrelsemöte. Huvudpunkt var verksamhetsplanen för valåret 2014 som efter en bred diskussion fastställdes. Dag två fick FS besök av Göran Stiernstedt, nationell samordnare för ökat resursutnyttjande i hälso- och sjukvård och Daniel Zetterberg, kansliråd vid Socialdepartementet. Göran Stiernstedt informerade om sitt uppdrag och poängterade intresset att ta del av nyckelprofessioners erfarenheter och synpunkter på förbättrat resursutnyttjande. Vi var den första professionen han besökte i sitt nya uppdrag, planen är att besöka övriga professioner framöver. En rad konstruktiva förslag och idéer kom fram, och ett fortsatt samarbete kommer att ske.

Ett intressant sammanträffande var att samma dag presenterade Vårdanalys sin rapport Ur led är tiden, en rapport om hur läkares arbetstid används och med förslag till ökad effektivisering, där bl.a. gruppen sjukgymnaster presenteras som en möjlighet. LSR:S FoU-chef Birgit Rösblad gjorde en ammanfattning av rapporten för FS.

Medicinska Riksstämman
arrangerades i år centralt på Stockholm Waterfront. LSR medverkade dels i ett par paneldebatter, dels i Hälsotorget, ett samarrangemang med flera organisationer.

Jag medverkade i panelen när Vårdanalys presenterade sin ovan nämna rapport om läkares arbetstider och pläderade där för att sjukgymnaster vid många tillstånd, inte minst vid besvär från rörelseorganen, kan vara förstainstans, vilket vi tidigare beskrivit t.e.x i debattartikel t.ex. i GP

Nelson Mandela

När jag vaknade i morse, så var det till nyheten om att en av vår tids största ledare, Nelson Mandela, har avlidit. Oerhört mycket har sagts och skrivits om hans livsgärning det senaste dygnet. För min del är hans budskap om försoning mellan människor en väldigt central del. Vi har oerhört mycket att lära av hans enastående, modiga och tålmodiga ledarskap.