Prioritera rätt i välfärden

Det har varit en intensiv och turbulent vecka för våra riksdagspolitiker, där olika partier har förhandlat och övertrumfat varandra i hur många nya välfärdsmiljarder som ska tillföras kommuner och regioner. I måndags var det regeringen med samarbetspartier som presenterade 5 miljarder till vårändringsbudgeten och igår torsdag presenterade alliansen ytterligare 2, 5 miljarder i en extra ändringsbudget.
Helt klart är dessa nya pengar ett mycket välkommet tillskott och kan säkert bidra till att minska trycket något på en ansträngd kommunal och regional ekonomi.

Men som jag skrev redan i ett blogginlägg i måndags  är det dock tveksamt om det är tillräckligt för att förhindra att de varsel och neddragningar som annonserats från många kommuner och regioner kommer att genomföras. Det är nu viktigt  att beslutsfattare vågar använda de nya miljarderna till att prioritera rätt, dvs inte i första hand göra mer av samma sak utan att våga tänka nytt och våga satsa långsiktigt på förebyggande insatser. För detta krävs ett modigt ledarskap som är både hälsofrämjande och personcentrerat. Att satsa på hälsa är en investering för framtiden. WHO beskriver det som att en satsning på förebyggande åtgärder på 10 kr idag ger 70 kr tillbaka redan år 2030.

Mitt i den pågående debatten om hälso- och sjukvårdens och välfärdens problem så presenterade Dagens Medicin i onsdags den årliga rankingen av Bästa sjukhus. Ett stort grattis till alla sjukhus med fina placeringar! Och grattis till alla patienter och invånare och till alla fantastiska medarbetare och ledare! Det är särskilt viktigt nu i dessa tuffa tider att fokusera på kvalitet och resultat. Den som har ordning på kvalitetsresultaten ur patientens perspektiv har oftast ordning på ekonomin och dessutom finns det ofta arbetsglädje hos medarbetarna.

Och till ett annat år hoppas jag att rankingen omfattar även rehabilitering, förebyggande insatser och jämförelser av folkhälsan.

 

En rolig nyhet lanserades i veckan från Region Kalmar län, som presenterade ”Bättre tillgänglighet med digital mottagning”. Hanna Kristelius, fysioterapeut och dessutom förhandlingsråd i Fysioterapeuterna distrikt Kalmar,  berättar i en kort  video om den digitala mottagningen, som startades 2017 och som nu är en ordinarie del av verksamheten. 

Idag är det på dagen 10 år sedan jag skaffade ett Twitter-konto. Jag minns att det var på en nationell kvalitetsregisterkonferens i Stockholm som jag fick det handfasta rådet att börja twittra av Lena Eckerström, en erfaren kollega och god vän från dåvarande Sveriges Kommuner och Landsting. Tack Lena, det var ett bra råd, jag har haft stor glädje av mitt engagemang på Twitter. 
Jag har själv lärt mig mycket via Twitter men framförallt har det varit en inkörsport till goda kontakter. I veckan ställde jag några frågor om andras upplevelse av Twitter och lärande, om den allt hårdare tonen på Twitter (belyser detta ämne mera i poddavsnittet med Christina Kennedy) och också om det fina i att knyta nya kontakter och bygga goda relationer via Twitter.Kanske är det den allra viktigaste delen ur mitt perspektiv, att via Twitter kunna knyta nya kontakter som sedan underlättar en kontakt när man träffas. Det är alltid roligt när någon säger: ”Hej, vi följer varandra varandra på Twitter, vi måste ju hälsa på riktigt också”.

Jag minns också hur jag själv tipsat och peppat många kollegor att börja twittra. Som när jag träffade min ordförandekollega från Island, Unnur Pétursdóttir första gången, på en nordisk konferens i Helsingfors och fick henne att gå med på Twitter. Eller f.d. ordföranden i vår europeiska del av världsorganisationen ER-WCPT Sarah Bazin som jag fick med på Twitter på en flygplats i Amsterdam. Och via Twitter håller jag numer kontakt med kollegor i Sverige och världen över. Att bygga goda relationer är väldigt viktigt, ledarskap handlar oerhört mycket om relationer. Men också att hålla en god och hyfsad ton, även det är en viktig del av ledarskap. 

Önskar er alla en trevlig helg!

 

”Alla artrospatienter ska ha träffat fysioterapeut innan de remitteras till specialist i sluten vård”

Som jag skrivit i två tidigare blogginlägg ska jag i nästa vecka medverka i en av många paneldebatter på Vårdarenan, ett arrangemang av Dagens Medicin Agenda, som benämns som en ny stor mötesplats i hälso- och sjukvårds-Sverige. 

Utgångsfrågan för panelen är: ”Hur ska primärvården mäkta med att växa i samverkan med kommuner? En strukturomvandling med fokus på primärvården kräver en betydligt starkare primärvård. I dag har den svårt att locka till sig läkare. Samtidigt måste banden till den kommunala sjukvården, också den till stora delar primärvård, stärkas. Hur ska det gå till?”

Som en förberedelse inför min medverkan i paneldebatten har jag ställt några av dessa frågor till några fysioterapeuter som finns mitt i primärvårdens vardag. Läs tidigare blogginlägg om detta här.

I detta inlägg har jag pratat med representanter för distriktsstyrelsen i Kalmar län, med Caroline Birgersgård, distriktsordförande, arbetar som fysioterapeut i Högsby kommun och med Hanna Kristelius, förhandlingsråd, som arbetar på distriktsrehabiliteringen i Oskarshamn inom primärvården i Region Kalmar län. 

Hur kan fysioterapeuter i primärvården bidra till omställningen?
Vi är en självklar del som första instans för många patienter som söker primärvård. Nu med den professionsneutrala vårdgarantin så ska fler patienter triageras till fysioterapeut istället för till läkare. Se till att det finns tillräcklig bemanning även av fysioterapeuter så att vi kan ta emot fler patienter som tidigare hade bokats till läkare. Fler patienter ska bedömas av fysioterapeuter i primärvården före remiss till slutenvård (ex ryggbedömningar, ALLA artrospatienter ska ha träffat fysioterapeut innan de ev remitteras till specialist i slutenvården).  

Fysioterapeuter kan bidra med allt som patienterna behöver hemma – vi skulle kunna erbjuda allt i hemmen om man inte kan ta sig till mottagning.  Både tryggheten att komma hem från sjukhuset och rehabiliteringen kan göras hemma med vår hjälp och med teamet runt patienten i hemmet. Det svåra här är när bemanningen inte är tillräcklig och vi bara kan prioritera tryggheten och inte rehabiliteringen i den grad vi önskar och vill.

Hur kan fysioterapeuter arbeta mera med prevention?
Om vi bara får tid och utrymme så är vi det självklara valet för att hjälpa/motivera patienter med ex risk för metabola syndromet. Inom primärvården idag är allt så slimmat och vi har inte alltid möjlighet att ta emot patienter som önskar hjälp med att ex komma igång med fysisk aktivitet. Tvingas prioritera hårt och får avvisa en del patienter som vi annars hade kunnat hjälpa innan de har ohälsa, som det är nu så tar vi emot dem när de redan insjuknat. Finns flera exempel där vi fysioterapeuter kan bidra mycket, ex fysioterapeut i skolan, utökad företagshälsovård som skulle kunna arbeta mycket mer förebyggande. Hitta former för fortsatt hjälp med fysisk aktivitet för ex personer med långvarig smärta.

Hur kan samarbetet mellan olika professioner stärkas ytterligare?
Fortsätta att hitta former där vi kan mötas över professionsgränserna. Våga lita på varandra. Se de olika professionerna som en tillgång ex vid samverkans- och trepartsmöten, dvs även fysioterapeuter ska bjudas in till dessa möten. Samverkansmodeller med patienten i fokus, t.ex ”Oskar” (Oskarshamns sjukhus).

Hur kan arbetsgivaren arbeta med att bli en attraktiv arbetsplats?
Erbjuda en konkurrenskraftig lön som matchar vår utbildningsnivå och vårt ansvar. Våga satsa även på fysioterapeuters arbetsmiljö, dvs kom bort från källaren. Satsa på utbildning och erbjuda vidareutbildning till specialist med bibehållen lön. Erbjuda möjlighet till varierade arbetsuppgifter med rimlig arbetsbelastning.