Tillsammans

I dessa intensiva dagar med corona-virusets framfart är det mycket i vardagen som förändras för de allra flesta. Myndigheter och regering håller presskonferenser flera gånger dagligen och nyhetsflödet handlar till stor del om effekterna av covid-19 i Sverige och i världen.

På många arbetsplatser är det en pressad arbetssituation, med mycket oro. Dagligen har vi nu väldigt många samtal och kontakter till Fysioterapeuternas kansli från oroliga och bekymrade medlemmar. Oron är mycket förståelig. Från förbundets sida gör vi allt vi kan för att ta medlemmars frågor vidare till t.ex. SKR, myndigheter eller till regeringen. Och den här situationen ser ju just nu ut att kunna bli långvarig. Därför gäller det att hitta hållbara förhållningssätt. Vad kan du och jag göra? Skriver om det i ett uttalande på Fysioterapeuternas hemsidaEn viktig sak som vi som fysioterapeuter är mycket medvetna om är att fysisk aktivitet är livsviktigt, och det gäller ju lika mycket i dessa tider också. Som tur är har vi på de flesta håll gott om grönytor, så att vi kan gå ut och röra på oss i naturen, utan att vara i grupp eller närkontakt med andra människor.

En sak är jag helt övertygad om, det är nu alldeles nödvändigt att vi alla hjälps åt för att tillsammans ta oss igenom denna tid. Fysioterapeuter har väldigt mycket kunskap och kompetens att bidra med och kanske kan vår kompetens komma väl till användning i den nya situation som vi nu befinner oss i. Tillsammans är enda vägen framåt nu.

Mitt i corona-vardagen var det i veckan dags för Vårdarenan 2020 i arrangemang av Dagens Medicin. Två fullspäckade dagar som supersnabbt ställdes om till att bli digitala. Jag skulle ha varit på plats i Stockholm, men på grund av läget så arbetar jag liksom kansliets medarbetare hemifrån digitalt numer, så jag deltog på Vårdarenan från mitt arbetsrum här hemma i Småland.

Priset Årets Brobyggare, där Fysioterapeuterna är en av de organisationer som är samarbetspartners, delades ut i tisdags. Dvs, chefredaktör Christina Kennedy kungjorde vilka segrarna var, och så blir prisceremonin senare under året, när vi tagit oss igenom coronakrisen. Stort grattis till vinnarna, Samverkande sjukvård i NU-sjukvården.

Det var många intressanta inslag under de två dagarna som Vårdarenan pågick. Anna Nergårdh presenterade inledningsvis en summering inför huvudbetänkandet av God och nära vård-utredningen, som överlämnas till socialminister Lena Hellengren den 30 mars.

Jag medverkade under onsdagen i en paneldebatt (1 tim. 48 min. in i videon) tillsammans med andra professionsföreträdare, där vi samtalade om vad som behöver göras och hur vi som organisationer kan bidra. Vilken är den viktigaste frågan som vården behöver lösa nu? Akut handlar det om corona. På lång sikt vet vi att vi fortsättningsvis kommer att behöva arbeta mycket mer tillsammans med förebyggande och rehabilitering. Men trots att vi redan vet att vi måste ställa om till mycket mer hälsofrämjande arbete, så är det nästan inget som görs.  Nu genom corona-krisen vet vi att vi KAN ställa om mycket fort. Och långsiktigt  kommer vi att kunna dra många lärdomar av krisen, inte minst viljan till samarbete och till att snabbt lösa en svår uppgift. Vi lär oss ju mycket också i dessa dagar om digitaliseringens möjligheter, det kommer vi att ha glädje av på lång sikt.

Men det som gjorde störst intryck på mig under Vårdarenan, var den programpunkt där tre myndighetschefer samt ansvarig på SKR medverkade tillsammans för att ge ett samstämmigt besked om förhållningssätt och agerande under corona-krisen.

Att agera tydligt och klart tillsammans är något vi efterfrågat sedan lång tid. T.ex. när det gäller fallskador, som är en av samhällets största utmaningar, där ett gemensamt agerande från ansvariga myndigheter skulle kunna rädda många liv och bespara både mänskligt lidande och stora samhällsekonomiska kostnader. Läs mer här. Det positiva nu är att vi vet att det går att snabbt ställa om och jobba mycket mer tillsammans!
Christina Kennedy, Dagens Medicin ställde skarpa frågor och Johan Carlson, Folkhälsomyndigheten, Dan Eliasson, MSB, Emma Spak, SKR och Olivia Wigsell, Socialstyrelsen svarade tydligt och tillsammans på frågorna. Föredömligt!

Jag vill avslutningsvis ta tillfället i akt att tacka alla fysioterapeuter och sjukgymnaster och alla andra medarbetare i hälso- och sjukvården, som kämpar i frontlinjen för coronavirusutbrottet och också visa stöd för dem som stannar hemma för att skydda sig själva och andra från COVID-19

Önskar er nu alla en riktigt trevlig helg!

Hur ska primärvården mäkta med att växa i samverkan med kommuner?

I nästa vecka ska jag medverka i en paneldebatt på det nya stora mötet i hälso- och sjukvårds-Sverige kallat Vårdarenan

Utgångsfrågan för panelen är: ”Hur ska primärvården mäkta med att växa i samverkan med kommuner? En strukturomvandling med fokus på primärvården kräver en betydligt starkare primärvård. I dag har den svårt att locka till sig läkare. Samtidigt måste banden till den kommunala sjukvården, också den till stora delar primärvård, stärkas. Hur ska det gå till?”

Som en förberedelse inför min medverkan i paneldebatten har jag ställt några av dessa frågor till några fysioterapeuter som finns mitt i primärvårdens vardag. Först till Primärvårdssektionens ordförande Ingmari Rinsén

Några viktiga frågor som Primärvårdssektionen lyft fram är:

  • Statlig reglering av fortbildning. För att säkra att fortbildning sker utifrån verksamhetens och den enskildes behov behövs en statlig reglering av fortbildning för leg professioner inom hälso-och sjukvården.
  • Statlig reglering av titeln specialistfysioterapeut. Behovet av specialistfysioterapeuter växer inom primärvården. För att säkra kvaliteten, att det finns en utbyggd utbildningsstruktur (inklusive handledning) samt specialisttjänster behövs en statlig reglering specialisttiteln och ett erkännande av specialistutbildningen.
  • Översyn av ersättningsmodeller. De ersättningsmodeller som finns idag fokuserar på vårdproduktion. Forskning, fortbildning, handledning och interprofessionellt arbete är svårt att få till då de inte ryms inom ersättningsmodellerna.
  • En attraktiv primärvård. Redan idag är det svårt att rekrytera och behålla fysioterapeuter i primärvård och svårigheterna förväntas öka. För att skapa en hållbar och attraktiv primärvård för medarbetarna krävs bland annat möjlighet till kontinuerlig fortbildning och kompetens-och karriärutveckling. Det behövs också möjlighet till samverkan med arbetsgivare för dialog kring hur medarbetarnas kompetens tas tillvara på bästa sätt.

Hur kan fysioterapeuter i primärvården bidra till omställningen? Vi tror att fysioterapeuter har mycket att bidra med i primärvården vare sig den är privat-, kommunal- eller regionägd. Viktigt är att det finns tydligt uppdrag och tid för samverkan. Fysioterapeuter är ofta patientens fasta vårdkontakt på hälsocentralen och har ofta stor kunskap om patienten. Fysioterapeuter kan i alla delar av vården vara första instans för muskuloskeletala besvär.

Hur kan fysioterapeuter arbeta mera med prevention? Med ett bredare uppdrag, mindre fokus på antal patienter och mer fokus på vad och hur man gör så skulle fysioterapeuter kunna bidra vid varje besök. Viktigt är då att också ha tid och mandat att jobba med levnadsvanor och sjukdomsförebyggande metoder. Det fungerar inte om man räknar ”pinnar” eller vårdproduktion. Vi behöver få komma in på nya arenor likt skolor, förskolor osv. för att kunna jobba med prevention innan de söker oss för besvär/sjukdom.

Hur kan samarbetet mellan olika professioner stärkas ytterligare? Med fokus på teamarbete, fysisk närhet till varandra över yrkesgränserna, ett tydligt uppdrag med patienten i fokus. Tid för möten över yrkesgränser och mandat från ledning och styrning, mindre fokus på läkarbesök tror vi också behövs. Det finns idag också en del goda exempel på detta, som nog ibland har kommit till som en lösning för läkarbristen i primärvården, men där resultatet har blivit ett gott samarbete mellan yrkesgränser där man utgår från vilken profession som är mest lämpad att träffa patienten men som ändå har teamet att tillgå.

Hur kan arbetsgivaren arbeta med att bli en attraktiv arbetsplats? Karriär, utbildning, tid för reflektion, möjligheter till utveckling, närhet forskning i den verksamhet man jobbar i behövs. Specialistfysioterapeuter behövs för att klara det breda uppdrag vi har idag i primärvården. Betald specialistutbildning precis som läkarna har – en jämlikhetsfråga. Löneutveckling och generellt lönelyft ett måste!! Man kan inte tjäna mindre efter högskoleutbildning än före. Vi måste få betalt för det arbete vi utför annars riskerar vi att fysioterapeuter byter yrke och så tappar vi också kompetens. Lyhördhet från ledning och beslutsfattare, vi måste få bli delaktiga i den verksamhet vi jobbar i. Primärvården måste också få resurser för att utföra det uppdrag vi har, inte ha ett jätteuppdrag men bara personal och budget för att klara en bråkdel.

Hos Rehab Öst (Östergötland) har medarbetarna fått delge vad som kännetecknar en attraktiv arbetsplats: Möjlighet till kompetensutveckling/fortbildning. Sammanhållning i arbetsgrupp med tydligt ledarskap. Löneutveckling. Bra rimlig lön. Möjlighet att påverka sin arbetsmiljö samt arbetstider. Kanske en bra sammanfattning?