Här delar vi med oss om våra erfarenheter av livet, alltifrån hälsa, ledarskap och platsen där vi bor. Vi är också starkt engagerade i arbetet kring att öka kunskapen kring hjärtstopp❤️
Varje dag drabbas ca 16 personer i Sverige av plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus, endast ca två överlever. Det arbetas hårt på att öka överlevnaden och det handlar om mycket viktig forskning och det handlar om om många praktiskt samordnade insatser från samhället och frivilliga, insatser som är livsviktiga.
Men hur mår egentligen den som överlevt ett hjärtstopp och hur påverkas deras närstående? Hur blir livet efter hjärtstopp?
I detta poddavsnitt samtalar jag med Johan Israelsson, hjärtsjuksköterska, HLR-samordnare och forskare i Region Kalmar län samt vid Linnéuniversitetet, med fokus på forskningsområdet Livet efter hjärtstopp. Johan kontaktade Annmargreth och mig en tid efter mitt hjärtstopp och alltsedan dess har vi haft ett nära samarbete, där vi bl.a. medverkat som föreläsare tillsammans på kongresser och också tillsammans med andra startat det svenska nätverket för överlevare efter hjärtstopp och deras närstående, som idag består av ca 400 personer.
I sitt engagemang inom Svenska HLR-rådet har Johan bl.a. samordnat framtagandet av informationsskriften Livet efter hjärtstopp, en skrift med goda råd till överlevare och närstående där också Annmargreth och jag medverkar med vår berättelse. Denna informationsskrift lämnas idag rutinmässigt ut på de flesta svenska sjukhus, vilket innebär att både överlevare och närstående snabbt kan komma i kontakt med andra som drabbats tidigare.
Vårt samtal är inspelat en ljummen augustikväll, där det också blev en fokus på pingis 🏓. Du hittar vårt samtal här 👇🏻
En vacker sommardag i augusti fick vi besök av Anneli Strömsöe hemma vid Kvarnen. Anneli är forskare inom området hjärtstopp, anestesisjuksköterska och klinisk lektor inom ambulansssjukvården i Dalarna. Men Anneli är också sedan många år en god vän till familjen. Annmargreths och Annelis vänskap började redan i samband med att Annmargreth var handledare för Anneli när hon skulle vidareutbilda sig till anestesisjuksköterska för snart 30 år sedan. Sedan dess har både Annmargreth och jag fått följa och lära känna Anneli och hennes familj ytterligare. När Anneli disputerade för tio år sedan så var det med avhandlingen ”HjärtLung-räddning igår, idag och imorgon” och då var vi på plats på Göteborgs Universitet. Föga anade vi då att jag fyra år senare själv skulle drabbas av hjärtstopp, det som varje år drabbar 6000 personer i Sverige varav endast 600 personer överlever. Hjärtstopp är ett samhällsproblem av stora mått och många fler insatser skulle behöva göras.
Idag är Anneli en central person i Svenska HjärtLungräddningsregistret https://shlr.registercentrum.se/, ett unikt svenskt kvalitetsregister, som tar fram viktigt forskningsunderlag för att öka överlevnaden vid hjärtstopp.
Lyssna till vårt samtal i fjärde avsnittet av podden Mina samtal 👇🏻
Samtal under sommarparasolletAnnmargreth och Anneli, vänskap som består efter många årDu hittar också Mina samtal på Spotify och andra plattformar för poddar https://spotify.link/EHNW5DlChDb
Svenska HLR-rådet och dess europeiska motsvarighet, European resuscitation council, rekommenderar alla regioner och länder att införa system som larmar frivilliga till den som drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus. Trots det har ännu inte alla regioner i Sverige infört ett sådant system. Tolv regioner erbjuder tjänsten, men i övriga regioner saknas den.
Idag publicerades en debattartikel i Dagens Medicin, där jag tillsammans med Anders Åkesson, ordförande i Riksförbundet HjärtLung och David Fredman, driftansvarig för sms-livräddare skriver om vikten av att alla regioner i Sverige inför frivilliga sms-livräddare.
Tänk så fantastiskt att det finns mer än 130 000 frivilliga som är engagerade i att rädda livet på en medmänniska, som registrerat sig och som är redo att ta emot larm mellan kl. 7-23 varje dag! Och notera att det finns 20 000 av de som registrerat sig som sms-livräddare som finns i någon av de regioner som ännu inte anslutit sig till tjänsten. Vilken kraft och vilket engagemang! Ja, det är verkligen svårt att förstå hur ett antal regioner avstår från att använda sig av en tjänst som uppenbart ökar möjligheterna att överleva ett hjärtstopp.
Många är inte alls medvetna om vilket omfattande problem detta med hjärtstopp är i samhället. Inom områden som brandsäkerhet och trafiksäkerhet har samhället arbetat målmedvetet sedan länge och antalet som dör i bränder och trafiken har därmed minskat kraftigt, ca 100 personer dör i bränder varje år i Sverige och ca 220 i trafiken. När det gäller hjärtstopp är siffran 5 400 döda varje år! Varje dag drabbas 16 personer av hjärtstopp utanför sjukhus, endast två överlever, trots att många fler skulle kunna räddas. Hjärtstopp förekommer i alla åldrar, ung som gammal kan drabbas, det är därför det är svårt att förstå varför vissa regioner avstår från att använda den stora frivilligkraft som finns.
När jag för sex år sedan drabbades av hjärtstopp på en ödslig cykelväg på Bornholm så hade jag all tur på min sida. Min fru Annmargreth, som är narkossjuksköterska påbörjade omedelbart HLR, och förbipasserande kom och hjälpte till och jag fick pågående HLR i 20 minuter innan ambulans var på plats. Att få möjligheten att överleva är ofattbart stort och jag är oändligt tacksam för det.
Men alla har inte samma tur och lyckliga omständigheter som jag hade. Det behövs frivilliga livräddare i alla regioner och det är bråttom. Varje dag drabbas 16 personer av hjärtstopp utanför sjukhus och fler än två skulle kunna räddas!
Lördag 2 september. Det är en vacker sensommardag och Annmargreth och jag är ute och cyklar. Idag har vi cyklat utmed havet i hemtrakterna, en tur på sex mil mellan Lagmanskvarn och Figeholm fram och tillbaka. För sex år sedan var det också lördag 2 september. Då cyklade vi på Bornholm och var på väg i det vackra strandlandskapet till färjan i Rönne. Det var då katastrofen inträffade, jag fick mitt hjärtstopp, som hade kunnat innebära att jag dog just där. Men tack vare stor rådighet från Annmargreth och från tillkommande goda medmänniskor blev jag otroligt nog räddad tillbaks till livet.
2 september 2017, i Rönne, på väg in i ambulanshelikoptern mot Rigshospitalet i Köpenhamn
Mycket har hunnit hända på sex år men jag tror inte jag överdriver om jag säger att både Annmargreth och jag lärt oss att ännu bättre ta vara på livet, att ta vara på varje dag. Att överleva ett hjärtstopp, vilket bara en av tio drabbade gör, det sätter sina spår.
Vi känner båda ett stort engagemang i att bidra till att förbättra hjärtsjukvården och livet efter hjärtstopp. Ett sätt är att dela våra erfarenheter och upplevelser och att sprida detta till andra. http://stefanjutterdal.se/2021/09/02/fyra-ar-varje-dag-ar-en-gava/
Förra året bjöd vi in beslutsfattare för både kommunen och regionen där vi bor och det var verkligen glädjande att känna att vårt budskap berörde politikerna, som också verkställde flera saker för att förbättra vården vid hjärtstopp. Dessutom blev vi i december inbjudna till Sveriges Riksdag på ett seminarium om hjärtstopp, där vi fick föra fram våra förslag på vad som behöver göras nationellt för att fler ska överleva hjärtstopp.
Med ganska små insatser skulle fler kunna överleva ett hjärtstopp. Det handlar framförallt om att alla behöver kunna HLR, att det finns hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt och att det finns frivilliga sms-livräddare i alla regioner i Sverige (idag finns det i tolv av 20 regioner https://www.smslivraddare.se/ )
Annmargreth och jag har under detta år medverkat i flera föreläsningar där vi berättat vår berättelse om dramat som utspelade sig den 2 september för sex år sedan och vi har fört fram vår budskap om vad som behöver göras. Vi har bl.a. medverkat i seminarier i Falun och i Köpenhamn och på hemmaplan i Oskarshamn, och därutöver har jag tackat ja till att bli ambassadör för Hjärtuppropet, ett nationellt initiativ som verkar för att fler ska kunna HLR och att det ska finnas fler tillgängliga hjärtstartare https://www.hjartuppropet.se/
En sak som värmer särskilt en dag som denna är att vi i somras fick möjligheten att fira livet på en sommarfest här vid Kvarnen där vi bor. Kanske är det det allra finaste med att få leva livet 2.0, att få se barn och barnbarn växa upp, att få umgås, dela livets glädje och sorg, att få leva det liv som vi inte kan ta för självklart. Varje dag är nämligen en gåva!
Barn och barnbarn samlade på sommarfesten, en höjdpunkt i livet att få vara tillsammans ❤️ 📷: Dag Ström
Nu har vi landat hemma, efter en synnerligen aktiv dag på cyklarna. Vi stannade till och fikade, åt lunch och firade Livet 2.0. Vi hade vädrets makter med oss, men när vi kom hem öste regnet ner i kombination med åska och blixtar. Ännu en anledning att vara tacksam. Livet är en gåva och det gäller att ta vara på den gåvan varje dag.
