Här delar vi med oss om våra erfarenheter av livet, alltifrån hälsa, ledarskap och platsen där vi bor. Vi är också starkt engagerade i arbetet kring att öka kunskapen kring hjärtstopp❤️
En vacker sommardag i augusti fick vi besök av Anneli Strömsöe hemma vid Kvarnen. Anneli är forskare inom området hjärtstopp, anestesisjuksköterska och klinisk lektor inom ambulansssjukvården i Dalarna. Men Anneli är också sedan många år en god vän till familjen. Annmargreths och Annelis vänskap började redan i samband med att Annmargreth var handledare för Anneli när hon skulle vidareutbilda sig till anestesisjuksköterska för snart 30 år sedan. Sedan dess har både Annmargreth och jag fått följa och lära känna Anneli och hennes familj ytterligare. När Anneli disputerade för tio år sedan så var det med avhandlingen ”HjärtLung-räddning igår, idag och imorgon” och då var vi på plats på Göteborgs Universitet. Föga anade vi då att jag fyra år senare själv skulle drabbas av hjärtstopp, det som varje år drabbar 6000 personer i Sverige varav endast 600 personer överlever. Hjärtstopp är ett samhällsproblem av stora mått och många fler insatser skulle behöva göras.
Idag är Anneli en central person i Svenska HjärtLungräddningsregistret https://shlr.registercentrum.se/, ett unikt svenskt kvalitetsregister, som tar fram viktigt forskningsunderlag för att öka överlevnaden vid hjärtstopp.
Lyssna till vårt samtal i fjärde avsnittet av podden Mina samtal 👇🏻
Idag var Annmargreth och jag inbjudna att medverka på ett seminarium i Sveriges Riksdag med rubriken ”När hjärtat stannar”. Inbjudare var Johan Hultberg (M), ledamot i Socialutskottet.
Det var många intressanta medverkande och intresset bland riksdagsledamöterna för det angelägna ämnet var glädjande stort. Vårt huvudbudskap var att samhället nu behöver kraftsamla för att minska dödligheten i hjärtstopp. Idag överlever endast 10% och det skulle kunna vara det dubbla. Men för detta krävs en tydlig satsning från samhället, liknande den som skett inom trafiken, där dödligheten successivt har sjunkit sedan riksdagen fattade beslut om en noll-vision för ca 25 år sedan.
Vi fick också möjligheterna bjuda in några av de viktigaste aktörerna inom civilsamhället och glädjande nog kom alla och de fick också möjlighet att kort beskriva sina viktigaste frågor.
För en vecka sedan var det fortfarande en varm och höstig november. Sedan kom 50 cm blötsnö här i Småland och medföljande snökaos med knäckta träd och grenar i mängder. Att i det läget ta sig till Stockholm blev i sig en utmaning. Men jag lyckades, om än med avsevärda tågförseningar, och fick till givande och intressanta dagar i huvudstaden.
Första uppdraget handlade om att medverka digitalt på ett arbetsmöte i sydöstra sjukvårdsregionens arbete med Rehabilitering för personer med hjärtsjukdom. Tillsammans med Johan Israelsson beskrev jag initiativet att starta det svenska nätverket för överlevare efter hjärtstopp och deras närstående.
I tisdags var jag inbjuden att medverka på utvecklingsdagar på Socialstyrelsens enhet för hälso- och sjukvård i Stockholm. Temat var: ”Vi är en del av omställningen av hälso- och sjukvården”. Spännande att få ta del av den här enhetens mycket viktiga uppdrag. Ta del av min presentation här http://stefanjutterdal.se/wp-content/uploads/2022/11/Socialstyrelsen_221122_StefanJutterdal.pdf
Och som extra bonus hann jag med att både träffa goda vänner och att gå på sportbar med ena sonen, som också var på jobb i Stockholm och att på hemvägen träffa andra sonen på Linköpings central. Bra dagar😍
Idag torsdag har jag medverkat i styrgruppsmöte för Svenska HLR-registret, där jag är en av två patientrepresentanter. Arbetet med HLR-registret är oerhört viktigt och förtjänar större uppmärksamhet. Ett fåtal länder kan erbjuda den typ av register som Sverige har, en av förutsättningarna för att fler liv ska kunna räddas.
Svenska Hjärt-lungräddningsregistret är något som Sverige kan känna stolthet för, registret är en internationell föregångare bland HLR-register i världen. Det är något som förtjänar att lyftas fram ännu mer, och kanske kan detta vara något att lyfta i särskild ordning när Sverige inom kort är ordförandeland i EU. Det svenska personnummersystemet ger speciellt goda möjligheter att följa upp patienter och ta reda på hur det går för dem efter HLR. Svenska registerföreträdare deltar i ett internationellt samarbete som en gång vart femte år tar fram ett underlag som är vägledande för riktlinjer om HLR. Riktlinjer ges sedan ut på olika håll i världen.
Igår medverkade Annmargreth och jag på SWEDEHEARTs årsmöte i Malmö. Vi var inbjudna under punkten Överlevare och närstående – om att överleva ett hjärtstopp.
SWEDEHEART https://www.ucr.uu.se/swedeheart/om-swedeheart/bakgrund-och-historia är ett kvalitetsregister med syftet att stödja evidensbaserad terapiutveckling vid akut och kronisk kranskärlssjukdom och vid kateterburen eller kirurgisk klaffintervention genom att ge kontinuerlig information om vårdbehov, undersökningar, behandlingar och behandlingsresultat.
Vi berättade vår berättelse om hur jag drabbades av hjärtstopp i september 2017 och om vägen tillbaka. En viktig del i vår presentation är vad vi har lärt oss, vad vi har gjort hittills och vad som återstår att göra.
• Politiker generellt bör satsa mer på hälsofrämjande insatser som kan förebygga hjärt-kärlsjukdom.
• Politiker på nationell, regional och kommunal nivå bör avsätta resurser så att överlevnaden efter hjärtstopp utanför sjukhus kan öka från dagens 11 procent till 20 procent före år 2030.
• Det bör finnas en instans som har ansvar för att erbjuda alla i samhället utbildning och årliga repetitioner i hjärt-lungräddning. Det är särskilt viktigt att alla elever inom grundskolan och gymnasiet utbildas och att det säkerställs att detta verkligen sker. I Danmark är det obligatoriskt med utbildning i hjärt- och lungräddning i samband med att man tar körkort. Kanske något för Sverige att ta efter?
• Landets samtliga regioner bör besluta om att räddningstjänst/polis larmas ut vid hjärtstopp, som ett komplement till ambulans. Idag skiljer det mycket mellan olika regioner.
• Landets samtliga regioner bör se till att frivilliga livräddare (sms-livräddare) larmas ut vid hjärtstopp. Detta är i linje med de nyligen publicerade europeiska riktlinjerna för hjärt-lungräddning. Även här skiljer det idag mycket mellan olika regioner.
• Alla hjärtstartare bör registreras i Sveriges hjärtstartarregister och fler göras tillgängliga dygnets alla timmar. Idag finns de flesta hjärtstartare bakom lås efter kontorstid.
• Riksdagen bör anta en nationell strategi för var och hur hjärtstartare ska placeras. Idag sker detta ofta på privatpersoners och föreningslivets initiativ.
Det är alltid lite tudelat att dela sin personliga berättelse på det här sättet, men det känns positivt att få feedback och att också veta att vår berättelse kan hjälpa någon annan i liknande situation.