Etikettarkiv: Primärvård

Hur länge ska patienterna behöva vänta på jämlik rehabilitering?

Publicerat av

Dagligen kan vi höra myndigheterna redovisa dödsfall på grund av Corona-pandemin. I veckor och månader har uppmärksamheten riktats på tillgången till intensivvårdsplatser, tillgång till skyddsutrustning och tillgång till tester. Allmänheten har vant sig vid experternas analyser av kurvor, smittspridning och restriktioner. Det som uppmärksammas och följs upp hamnar i fokus. Och självklart är det nödvändigt att följa upp smittspridning, skyddsutrustning, dödsfall och tillgång till testning i detta akuta läge av pandemin. Och det är bra att uppföljningen samordnas mellan ansvariga myndigheter och det är utmärkt med gränsöverskridande samarbete.

Men när vi nu är inne i fasen för rehabilitering  i samband med Covid  -19, vad händer då med uppföljningen och samordningen?
Redan innan pandemin var rehabilitering kraftigt eftersatt och ojämlik. För patienter med t.ex. stroke eller hjärtinfarkt så redovisas kraftigt skiftande tillgång. I Landskrona fick 5% av de som insjuknat med hjärtinfarkt tillgång till rehabilitering medan siffran i Sollefteå var 80% (2019).
Redan innan pandemin hade en fysioterapeut i äldreomsorgen ansvar för ca 100 personers rehabilitering, vilket i praktiken innebär att det framförallt kan handla om konsultativa insatser och instruktioner till övrig personal.
Och nu har vi ett enormt nytt behov av rehabilitering i samband med Covid -19, med stora insatser under lång tid. Därtill kommer den stora vård- och rehabiliteringsskuld som byggs upp nu när operationer skjuts upp i mängd.
Vem tar ansvar för rehabiliteringen nationellt, i regioner och i kommuner? När ska patienterna få tillgång till den rehabilitering som de har rätt till? Hur länge ska patienterna behöva vänta?

Det är redan idag brist på fysioterapeuter och arbetsterapeuter, som är centrala grupper för rehabilitering. Hur ska staten, regionerna och kommunerna säkerställa att det finns tillräckligt med fysioterapeuter och arbetsterapeuter? Och hur går det med rehabiliteringen, när kommuner och regioner har dålig ekonomi? Vi ser oroande tecken på att region- och kommunledningar underskattar det problemet. Det ligger nära till hands att spara in kortsiktigt, även om det ur ett samhällsperspektiv på lång sikt lönar sig mångfalt med rehabilitering.

Jag ser nästan ingen garanti för en rehabiliteringssatsning i den proposition om primärvårdsreform som regeringen presenterade igår torsdag. Och jag ser ingenting av den i årets maktlista, som kom i veckan från tidningen Dagens Medicin, där lyser både patientföreträdare och företrädare för rehabilitering med sin frånvaro. Jovisst, det kanske speglar de akuta pandemitider vi lever i nu, men då gäller det att komma ihåg att rehabilitering har varit ett eftersatt område i många år, långt innan pandemin slog till. Så de frågor som gnager och oroar är: Kommer regeringen, regionerna och kommunerna att orka med att rikta fokus på rehabilitering nu och att systematiskt följa upp vilken rehabilitering som bedrivs? Hur länge ska patienterna behöva vänta på en jämlik rehabilitering av hög kvalitet?Länk till SVT här och Dagens Arena här.

Igår torsdag träffades juryn för Årets fysioterapeut till ett digitalt möte och enades om ett förslag. Förbundsstyrelsen kommer i augusti att fatta beslut om vem som tilldelas årets utmärkelse som delas ut och offentliggörs den 8 september, i samband med Internationella Fysioterapins dag. I årets jury ingår Inger Ros, Cecilia Fridén, Charlotte Chruzander (samordnare), Robin Jarl, Sofia Rydgren Stale samt utanför bild Eva Fernvall och Christina Kennedy.

I veckan kom ett nytt välfyllt nummer av tidningen Fysioterapi, med mängder av sommarläsning.

Kanske intressant att ta del av min förbundsledare eller intervjun med vice ordförande Cecilia Winberg? 

Vi är redan framme vid Pingst, och grönskan blir inte så mycket mer intensiv än så här. Önskar er alla en fin och trevlig pingsthelg från ett grönskande Småland! 

 

Vårdarenan 2019

Publicerat av

Tisdag och onsdag deltog jag i Vårdarenan, en ny stor mötesplats för hälso- och sjukvårds-Sverige i arrangemang av Dagens Medicin Agenda. Det blev två intensiva heldagar med inspirerande möten, föredrag, paneldebatter och intervjuer med teman som primärvård, kommunal hälsa, strategi och digitalisering. Läs mer på dagensmedicin.se.

Båda dagarna inleddes föredömligt med perspektivet från personer med egen erfarenhet av att vara patient. Så borde alla konferenser börja.Madelene Beermann och  Sara Riggare intervjuades av Dagens Medicins chefredaktör Christina Kennedy i starten av dagarna

Själv medverkade jag i en paneldebatt med rubriken: Hur ska primärvården mäkta med att växa i samverkan med kommunerna. Läs mer i Dagens Medicin här och ta gärna del av mina tankar kring detta här.

Några saker som jag särskilt noterade under dagarna var ett ökande fokus på hälsa.  Regeringens särskilda utredare Anna Nergårdh och Göran Stiernstedt betonade båda hälsoperspektivet och Darja  Isaksson, generaldirektör på Vinnova, avrundade dagarna med ett inspirerande föredrag om nödvändigheten av att satsa på hälsa och att använda digitaliseringens alla möjligheter.

En höjdpunkt var förstås prisutdelningen för Årets brobyggare där socialminister Lena Hallengren delade ut priset till Norrtäljemodellen Tiohundra AB. Stort grattis!

Bra var också de båda heta stolen-intervjuerna som Christina Kennedy genomförde i slutet av varje dag. Se här intervjuerna med Lena Hallengren och Anders Ygeman.

Fullspäckade konferensdagar där vi från Fysioterapeuterna och Sveriges Arbetsterapeuter hade många tillfällen till gemensamma reflektioner.

I onsdags hade tre studentföreträdare, varav Robin Jarl, studentordförande Fysioterapeuterna var en av dem, en läsvärd debattartikel om vikten av att utbildningarna innehåller sexuell hälsa. Roligt att se den interprofessionella ansatsen, att gå samman och skriva ger mer kraft och energi. Idag skriver jag tillsammans med 12 andra företrädare från Saco hälso- och sjukvård om den allvarliga situationen för funktionshindrade, när Arbetsförmedlingen drastiskt förändras. Läs debatten här.

Avslutningsvis vill jag tipsa om ett webb-sänt arrangemang som vi från Fysioterapeuterna har på onsdag 3 april. Vi anordnar då den första av tre frukosthubbar. Temat vid första tillfället är psykisk ohälsa hos unga, ett mycket aktuellt och angeläget område. Du ser seminariet här.

Snart stundar helg, nu gäller det att komma ihåg att ställa fram klockan natten till söndag. Trevlig helg till er alla!

 

”Alla artrospatienter ska ha träffat fysioterapeut innan de remitteras till specialist i sluten vård”

Publicerat av

Som jag skrivit i två tidigare blogginlägg ska jag i nästa vecka medverka i en av många paneldebatter på Vårdarenan, ett arrangemang av Dagens Medicin Agenda, som benämns som en ny stor mötesplats i hälso- och sjukvårds-Sverige. 

Utgångsfrågan för panelen är: ”Hur ska primärvården mäkta med att växa i samverkan med kommuner? En strukturomvandling med fokus på primärvården kräver en betydligt starkare primärvård. I dag har den svårt att locka till sig läkare. Samtidigt måste banden till den kommunala sjukvården, också den till stora delar primärvård, stärkas. Hur ska det gå till?”

Som en förberedelse inför min medverkan i paneldebatten har jag ställt några av dessa frågor till några fysioterapeuter som finns mitt i primärvårdens vardag. Läs tidigare blogginlägg om detta här.

I detta inlägg har jag pratat med representanter för distriktsstyrelsen i Kalmar län, med Caroline Birgersgård, distriktsordförande, arbetar som fysioterapeut i Högsby kommun och med Hanna Kristelius, förhandlingsråd, som arbetar på distriktsrehabiliteringen i Oskarshamn inom primärvården i Region Kalmar län. 

Hur kan fysioterapeuter i primärvården bidra till omställningen?
Vi är en självklar del som första instans för många patienter som söker primärvård. Nu med den professionsneutrala vårdgarantin så ska fler patienter triageras till fysioterapeut istället för till läkare. Se till att det finns tillräcklig bemanning även av fysioterapeuter så att vi kan ta emot fler patienter som tidigare hade bokats till läkare. Fler patienter ska bedömas av fysioterapeuter i primärvården före remiss till slutenvård (ex ryggbedömningar, ALLA artrospatienter ska ha träffat fysioterapeut innan de ev remitteras till specialist i slutenvården).  

Fysioterapeuter kan bidra med allt som patienterna behöver hemma – vi skulle kunna erbjuda allt i hemmen om man inte kan ta sig till mottagning.  Både tryggheten att komma hem från sjukhuset och rehabiliteringen kan göras hemma med vår hjälp och med teamet runt patienten i hemmet. Det svåra här är när bemanningen inte är tillräcklig och vi bara kan prioritera tryggheten och inte rehabiliteringen i den grad vi önskar och vill.

Hur kan fysioterapeuter arbeta mera med prevention?
Om vi bara får tid och utrymme så är vi det självklara valet för att hjälpa/motivera patienter med ex risk för metabola syndromet. Inom primärvården idag är allt så slimmat och vi har inte alltid möjlighet att ta emot patienter som önskar hjälp med att ex komma igång med fysisk aktivitet. Tvingas prioritera hårt och får avvisa en del patienter som vi annars hade kunnat hjälpa innan de har ohälsa, som det är nu så tar vi emot dem när de redan insjuknat. Finns flera exempel där vi fysioterapeuter kan bidra mycket, ex fysioterapeut i skolan, utökad företagshälsovård som skulle kunna arbeta mycket mer förebyggande. Hitta former för fortsatt hjälp med fysisk aktivitet för ex personer med långvarig smärta.

Hur kan samarbetet mellan olika professioner stärkas ytterligare?
Fortsätta att hitta former där vi kan mötas över professionsgränserna. Våga lita på varandra. Se de olika professionerna som en tillgång ex vid samverkans- och trepartsmöten, dvs även fysioterapeuter ska bjudas in till dessa möten. Samverkansmodeller med patienten i fokus, t.ex ”Oskar” (Oskarshamns sjukhus).

Hur kan arbetsgivaren arbeta med att bli en attraktiv arbetsplats?
Erbjuda en konkurrenskraftig lön som matchar vår utbildningsnivå och vårt ansvar. Våga satsa även på fysioterapeuters arbetsmiljö, dvs kom bort från källaren. Satsa på utbildning och erbjuda vidareutbildning till specialist med bibehållen lön. Erbjuda möjlighet till varierade arbetsuppgifter med rimlig arbetsbelastning.

Hur ska primärvården mäkta med att växa i samverkan med kommuner?

Publicerat av

I nästa vecka ska jag medverka i en paneldebatt på det nya stora mötet i hälso- och sjukvårds-Sverige kallat Vårdarenan. 

Utgångsfrågan för panelen är: ”Hur ska primärvården mäkta med att växa i samverkan med kommuner? En strukturomvandling med fokus på primärvården kräver en betydligt starkare primärvård. I dag har den svårt att locka till sig läkare. Samtidigt måste banden till den kommunala sjukvården, också den till stora delar primärvård, stärkas. Hur ska det gå till?”

Som en förberedelse inför min medverkan i paneldebatten har jag ställt några av dessa frågor till några fysioterapeuter som finns mitt i primärvårdens vardag. Först till Primärvårdssektionens ordförande Ingmari Rinsén: 

Några viktiga frågor som Primärvårdssektionen lyft fram är:

  • Statlig reglering av fortbildning. För att säkra att fortbildning sker utifrån verksamhetens och den enskildes behov behövs en statlig reglering av fortbildning för leg professioner inom hälso-och sjukvården.
  • Statlig reglering av titeln specialistfysioterapeut. Behovet av specialistfysioterapeuter växer inom primärvården. För att säkra kvaliteten, att det finns en utbyggd utbildningsstruktur (inklusive handledning) samt specialisttjänster behövs en statlig reglering specialisttiteln och ett erkännande av specialistutbildningen.
  • Översyn av ersättningsmodeller. De ersättningsmodeller som finns idag fokuserar på vårdproduktion. Forskning, fortbildning, handledning och interprofessionellt arbete är svårt att få till då de inte ryms inom ersättningsmodellerna.
  • En attraktiv primärvård. Redan idag är det svårt att rekrytera och behålla fysioterapeuter i primärvård och svårigheterna förväntas öka. För att skapa en hållbar och attraktiv primärvård för medarbetarna krävs bland annat möjlighet till kontinuerlig fortbildning och kompetens-och karriärutveckling. Det behövs också möjlighet till samverkan med arbetsgivare för dialog kring hur medarbetarnas kompetens tas tillvara på bästa sätt.

Hur kan fysioterapeuter i primärvården bidra till omställningen? Vi tror att fysioterapeuter har mycket att bidra med i primärvården vare sig den är privat-, kommunal- eller regionägd. Viktigt är att det finns tydligt uppdrag och tid för samverkan. Fysioterapeuter är ofta patientens fasta vårdkontakt på hälsocentralen och har ofta stor kunskap om patienten. Fysioterapeuter kan i alla delar av vården vara första instans för muskuloskeletala besvär.

Hur kan fysioterapeuter arbeta mera med prevention? Med ett bredare uppdrag, mindre fokus på antal patienter och mer fokus på vad och hur man gör så skulle fysioterapeuter kunna bidra vid varje besök. Viktigt är då att också ha tid och mandat att jobba med levnadsvanor och sjukdomsförebyggande metoder. Det fungerar inte om man räknar ”pinnar” eller vårdproduktion. Vi behöver få komma in på nya arenor likt skolor, förskolor osv. för att kunna jobba med prevention innan de söker oss för besvär/sjukdom.

Hur kan samarbetet mellan olika professioner stärkas ytterligare? Med fokus på teamarbete, fysisk närhet till varandra över yrkesgränserna, ett tydligt uppdrag med patienten i fokus. Tid för möten över yrkesgränser och mandat från ledning och styrning, mindre fokus på läkarbesök tror vi också behövs. Det finns idag också en del goda exempel på detta, som nog ibland har kommit till som en lösning för läkarbristen i primärvården, men där resultatet har blivit ett gott samarbete mellan yrkesgränser där man utgår från vilken profession som är mest lämpad att träffa patienten men som ändå har teamet att tillgå.

Hur kan arbetsgivaren arbeta med att bli en attraktiv arbetsplats? Karriär, utbildning, tid för reflektion, möjligheter till utveckling, närhet forskning i den verksamhet man jobbar i behövs. Specialistfysioterapeuter behövs för att klara det breda uppdrag vi har idag i primärvården. Betald specialistutbildning precis som läkarna har – en jämlikhetsfråga. Löneutveckling och generellt lönelyft ett måste!! Man kan inte tjäna mindre efter högskoleutbildning än före. Vi måste få betalt för det arbete vi utför annars riskerar vi att fysioterapeuter byter yrke och så tappar vi också kompetens. Lyhördhet från ledning och beslutsfattare, vi måste få bli delaktiga i den verksamhet vi jobbar i. Primärvården måste också få resurser för att utföra det uppdrag vi har, inte ha ett jätteuppdrag men bara personal och budget för att klara en bråkdel.

Hos Rehab Öst (Östergötland) har medarbetarna fått delge vad som kännetecknar en attraktiv arbetsplats: Möjlighet till kompetensutveckling/fortbildning. Sammanhållning i arbetsgrupp med tydligt ledarskap. Löneutveckling. Bra rimlig lön. Möjlighet att påverka sin arbetsmiljö samt arbetstider. Kanske en bra sammanfattning?