Lika självklart som att kunna simma

I veckan var Annmargreth och jag inbjudna till Högskolan Dalarna för att medverka i ett seminarium om hjärtstopp.

Medverkade gjorde också Hjärtuppropet och ledande forskare inom området hjärtstopp och det var mycket intressant att få fördjupa sig inom området.

Björn Jadeland och Niklas Waldenström från Hjärtuppropet uppmanade till engagemang för att öka kunskapen inom HLR och att öka antalet hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt. Gå gärna in på Hjärtuppropets hemsida https://www.hjartuppropet.se/ och ta del av mer information. Skriv också gärna på deras namninsamling för att bidra till få till en reell förändring!❤️

Initiativtagaren till seminariet var Anneli Strömsöe, proprefekt Institutionen hälsa och välfärd,
docent vid Högskolan Dalarna, och själv disputerad inom området hjärtstopp 2013


Övriga medverkade var Johan Herlitz, professor, prehospital sjukvård, Högskolan Borås och Matilda Frisk Thorell, doktorand, Sahlgrenska Akademin, Göteborg.

Johan Herlitz, som är en nestor inom hjärtstoppsområdet, gjorde en initierad historisk resumé över utvecklingen av hjärt-lungräddning både i Sverige och globalt. Det gjorde stort intryck på mig när han beskrev hur kunskapen om HLR först började spridas på allvar i Sverige 1983, genom ett initiativ av kardiologen Stig Holmberg, som tog ansvar för massutbildning av människor i samhället i HLR. ”Det skall vara lika självklart att kunna HLR som att kunna simma” var hans tes. Stig Holmberg initierade också det Svenska Hjärt-Lungräddningsregistret som idag utgör ett slags facit för HLR verksamheten i landet. Läs mer här https://www.hlr.nu/wp-content/uploads/2018/02/Hjärt-lungräddningens-historia-2016.pdf

Uttrycket ”Lika självklart som att kunna simma” är något som jag själv som överlevare efter hjärtstopp funderat en hel del på. Idag är det få som ifrågasätter vikten av att lära sig simma. Simskola är en självklarhet och uppmuntras av samhället.
Varför är det inte lika självklart att kunna HLR? Alla borde självklart lära sig HLR och också repetera det regelbundet och samhället behöver ta ett övergripande ansvar för detta.

Johan Herlitz poängterade att responstiden för ambulans vid hjärtstopp behöver kortas. Utvecklingen går just nu åt fel håll och detta behöver uppmärksammas. Responstiden är en avgörande faktor för att öka antalet överlevare efter hjärtstopp

Matilda Frisk Thorell talade om hjärtstopp i samband med idrottsutövande. Hon betonade bl.a. vikten av att det sker fler riskbedömningar i samband med idrottande, såväl för elitidrottare som motionsidrottare.


Annmargreth och jag talade under rubriken Livet innan och efter hjärtstopp. Vi har ju gjort denna typ av presentationer många gånger nu, där vi delger våra erfarenheter som överlevare, livräddare och närstående. Vi beskrev livet innan hjärtstopp, hjärtstoppet och den efterföljande veckan på sjukhus, första tiden hemma, rehabiliteringen och sist men inte minst: Vad har vi lärt oss och vad behöver göras?

En av de saker vi lyfte var den ojämlika tillgången på frivilliga SMS-livräddare i Sverige. Tjänsten SMS-livräddare finns i elva av Sveriges 21 regioner, och tyvärr tillhör Dalarna en av de regioner som inte ännu anslutit sig till denna tjänst. För mig som överlevare känns detta svårt att förstå, idag vet vi nämligen att frivilliga SMS- livräddare ökar möjligheten till överlevnad efter hjärtstopp. Det finns idag 136 000 frivilliga SMS- livräddare i Sverige, en enastående siffra i sig. Det finns också knappt 2000 personer i Dalarna, som registrerat sig för SMS-livräddartjänsten. Dessa personer kan få larm när de befinner sig utanför Dalarna, men inte på hemmaplan. Jag hoppas verkligen att vi snart kan få se att alla 21 regioner i Sverige erbjuder denna tjänst.

I Danmark finns motsvarande tjänst i alla fem regionerna. Danmark är i mångt och mycket ett föredöme när det gäller hjärtstoppsvården, inte minst genom att det finns många hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt och att det finns en rikstäckande tjänst med frivilliga SMS-livräddare, eller hjerteløber, som det danska systemet heter https://hjertestarter.dk/hjerteloeber

I Danmark är överlevnaden efter hjärtstopp utanför sjukhus klart bättre än i Sverige, ca 15 % jämfört med 10% i Sverige. Så en självklar fråga blir ju: Vad kan vi lära av Danmark?

Ta gärna del av vår presentation här

Foto: Matilda Frisk Thorell

Stort tack till Anneli Strömsöe och Högskolan Dalarna för att vi blev inbjudna att medverka!

När hjärtat stannar

Idag var Annmargreth och jag inbjudna att medverka på ett seminarium i Sveriges Riksdag med rubriken ”När hjärtat stannar”. Inbjudare var Johan Hultberg (M), ledamot i Socialutskottet.

Dagens moderator Emma Henriksson och inbjudande riksdagsledamot Johan Hultberg hälsade välkommen

Det var många intressanta medverkande och intresset bland riksdagsledamöterna för det angelägna ämnet var glädjande stort. Vårt huvudbudskap var att samhället nu behöver kraftsamla för att minska dödligheten i hjärtstopp. Idag överlever endast 10% och det skulle kunna vara det dubbla. Men för detta krävs en tydlig satsning från samhället, liknande den som skett inom trafiken, där dödligheten successivt har sjunkit sedan riksdagen fattade beslut om en noll-vision för ca 25 år sedan.

Vi fick också möjligheterna bjuda in några av de viktigaste aktörerna inom civilsamhället och glädjande nog kom alla och de fick också möjlighet att kort beskriva sina viktigaste frågor.

Med en tydlig nationell satsning och därtill en ökad samverkan mellan dessa viktiga frivilligorganisationer skulle det gå snabbare att förbättra överlevnaden efter hjärtstopp och det känns hoppfullt efter dagens seminarium. Ta gärna del av vår presentation här http://stefanjutterdal.se/wp-content/uploads/2022/12/Riksdagsseminarium_221214_StefanJutterdal_AnnmargrethKvarnefors_definitiv.pdf eller kika på Sms-livräddares live-sändning på Facebook här https://fb.watch/hqqbIdmOk-/

Stort tack för att vi fick möjlighet att medverka i dagens viktiga seminarium!

Annmargreth och jag och övriga medverkande föreläsare på seminariet,
Anders Åkesson, Riksförbundet HjärtLung, Annika Rosengren, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Markus Lingman, Region Halland och Anders Ekholm, Institutet för framtidsstudier
Anders Åkesson, Riksförbundet HjärtLung och Jenny Kölfors, Hjärt-Lungfonden
i glatt samtal för att få till ännu mer samarbete framöver
Anneli Strömsöe, Svenska HLR-registret och David Fredman, Sms-livräddare presenterade
sina organisationers uppdrag
Ovan förmöte med Björn Jadeland, Staffan Lindeborgh och Niklas Waldenström från Hjärtuppropet och nedan samtal med Johan Israelsson och Therese Djärv, Svenska HLR-rådet

SWEDEHEARTs årsmöte i Malmö

Igår medverkade Annmargreth och jag på SWEDEHEARTs årsmöte i Malmö. Vi var inbjudna under punkten Överlevare och närstående – om att överleva ett hjärtstopp.

Peter Vasko, ordförande i SWEDEHEART inledde vårt pass

SWEDEHEART https://www.ucr.uu.se/swedeheart/om-swedeheart/bakgrund-och-historia är ett kvalitetsregister med syftet att stödja evidensbaserad terapiutveckling vid akut och kronisk kranskärlssjukdom och vid kateterburen eller kirurgisk klaffintervention genom att ge kontinuerlig information om vårdbehov, undersökningar, behandlingar och behandlingsresultat.

Vi berättade vår berättelse om hur jag drabbades av hjärtstopp i september 2017 och om vägen tillbaka. En viktig del i vår presentation är vad vi har lärt oss, vad vi har gjort hittills och vad som återstår att göra.

Vi refererade till en debattartikel från 2021 https://www.sydsvenskan.se/2021-07-15/det-behovs-politiska-beslut-och-systematiska-samhallsatgarder-om-fler-ska-overleva-hjartstopp där det sammanfattades vad som behöver göras:

• Politiker generellt bör satsa mer på hälsofrämjande insatser som kan förebygga hjärt-kärlsjukdom.

• Politiker på nationell, regional och kommunal nivå bör avsätta resurser så att överlevnaden efter hjärtstopp utanför sjukhus kan öka från dagens 11 procent till 20 procent före år 2030.

• Det bör finnas en instans som har ansvar för att erbjuda alla i samhället utbildning och årliga repetitioner i hjärt-lungräddning. Det är särskilt viktigt att alla elever inom grundskolan och gymnasiet utbildas och att det säkerställs att detta verkligen sker. I Danmark är det obligatoriskt med utbildning i hjärt- och lungräddning i samband med att man tar körkort. Kanske något för Sverige att ta efter?

• Landets samtliga regioner bör besluta om att räddningstjänst/polis larmas ut vid hjärtstopp, som ett komplement till ambulans. Idag skiljer det mycket mellan olika regioner.

• Landets samtliga regioner bör se till att frivilliga livräddare (sms-livräddare) larmas ut vid hjärtstopp. Detta är i linje med de nyligen publicerade europeiska riktlinjerna för hjärt-lungräddning. Även här skiljer det idag mycket mellan olika regioner.

• Alla hjärtstartare bör registreras i Sveriges hjärtstartarregister och fler göras tillgängliga dygnets alla timmar. Idag finns de flesta hjärtstartare bakom lås efter kontorstid.

• Riksdagen bör anta en nationell strategi för var och hur hjärtstartare ska placeras. Idag sker detta ofta på privatpersoners och föreningslivets initiativ.

Vi fick fin respons på vårt föredrag och också flera positiva tillrop om det nätverk som bildats för ”dig som överlevt hjärtstopp och dina närstående” https://www.hjart-lung.se/vart-arbete/hjart-lungraddning-hlr/natverket-for-overlevare-och-deras-narstaende/

Det är alltid lite tudelat att dela sin personliga berättelse på det här sättet, men det känns positivt att få feedback och att också veta att vår berättelse kan hjälpa någon annan i liknande situation.

På scenen
Vy från podiet
Lite vårkänsla var det i Malmö i tisdags eftermiddag

Vill du läsa mer HLR och om Stefans hjärtstopp, följ denna länk http://stefanjutterdal.se/2021/11/21/var-finns-narmaste-hjartstartare/

Fyra år – Varje dag är en gåva

Idag fyller jag fyra år. Det är alltså fyra år sedan jag räddades tillbaks till livet efter ett hjärtstopp, i samband med en cykelsemester på Bornholm.

Det är alltså en mycket speciell dag för mig och oss idag. Utan mina livräddare Annmargreth, Ole, Erik och Sennait och utan den fantastiska vård jag fick i ambulans, ambulanshelikopter och på Rigshospitalet i Köpenhamn hade jag inte levt idag och jag är dom alla evigt tacksam för att jag fick bli en överlevare.

Trots att fyra år har förflutit så blir jag fortfarande dagligen väldigt berörd av att ha fått chansen till Livet 2.0❤️. Jag har skrivit om detta regelbundet, senast för ett år sedan https://www.facebook.com/715266651/posts/10157047192371652/

Livet är verkligen inte självklart, det har inte minst den pågående pandemin lärt oss och det finns så väldigt mycket att vara tacksam för. Både jag och Annmargreth har som #överlevare och #livräddare lärt oss hur viktigt det är att ta tillvara och värdesätta livet, varje dag.

Pandemin har fått oss att ännu tydligare prioritera vår hälsa. Varje dag börjar med en rejäl morgonpromenad och fortfarande kör vi dessutom ett par dagar i veckan ett träningspass med puls – och styrketräning. Att investera i sin hälsa är att investera i framtiden. Och kanske också ett ansvar gentemot barn och barnbarn att försöka göra det som vi kan. Vi har fem barnbarn på min sida och sex barnbarn på Annmargreths sida och vi vill gärna följa dom på deras livsvandring, så länge som möjligt förstås. Det är en av drivkrafterna för vår träning.

Men långt ifrån alla som får hjärtstopp överlever. Alla skulle inte kunna räddas ens med stora och snabba insatser, men betydligt fler skulle kunna få möjligheten att överleva. För detta krävs dock att det finns någon i närheten som kan hjärt- lungräddning #HLR och som är beredd att göra det. Det behövs också hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt. I allt flera regioner finns nu också sms-livräddare, där du och jag och vi alla kan bidra till att fler än 10% får överleva.

Men samhället behöver också ta ett större omtag när det gäller åtgärder mot hjärtstopp. Det krävs systematiska breda åtgärder från hela samhället och det handlar till stor del om att alla ska lära sig HLR och att det måste finnas hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt. Jag skrev en debattartikel i Sydsvenskan i somras om detta tillsammans med några viktiga samhällsaktörer http://stefanjutterdal.se/2021/07/15/debatt-det-behovs-politiska-beslut-och-systematiska-samhallsatgarder-om-fler-ska-overleva-hjartstopp/

Jag har också skrivit olika blogginlägg och krönikor i detta ämne http://stefanjutterdal.se/2021/04/20/jag-var-dod-men-nu-lever-jag-igen/ och Annmargreth och jag har fortsatt att dela vår berättelse om mitt hjärtstopp för att bidra till att fler kan överleva.

Annmargreth och jag har också det senaste året engagerat oss som medgrundare till bildandet av ett nationellt nätverk för överlevare och närstående efter hjärtstopp https://www.hjart-lung.se/aktuellt/nyhetsarkiv/nytt-natverk-for-overlevare/?fbclid=IwAR2CGoHy4CraSYw_9KdIj_RaZHvWRDIo6kyqRxq5covvr9fEO5swnSQ1a1k

Det känns väldigt fint att vi nu är igång med nätverket, som syftar till att erbjuda möjligheter för personer som drabbats och deras närstående att träffas och dela erfarenheter, bidra till en ökad kunskap om livet efter hjärtstopp och vara en pådrivande kraft för att förbättra behandling av hjärtstopp i Sverige.

Var och en av oss kan redan nu göra skillnad. Vill du göra något meningsfullt?
Se till att gå en kurs i HLR och anmäl dig som SMSLivräddare. Eller skänk en gåva till Riksförbundet HjärtLung eller till Hjärt-Lungfonden. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. #enilaget #tillsammansräddarviliv

Jag känner stor tacksamhet till livet och för att ha fått fyra extra år. I sommar har vi efter vaccinationer fått möjligheten att träffa och umgås med alla våra barn och barnbarn🙏🏻❤️. De senaste dagarna har vi varit på egensemester först i Fjällbacka och sedan ett dygn på Väderöarna i ett fantastiskt sensommarväder. Att få se solen gå upp och ned, att njuta av att vara nära naturen och att ta vara på varje dag, det är en gåva. ❤️
Fler foton här https://www.facebook.com/715266651/posts/10157761797196652/


Debatt: Det behövs politiska beslut och systematiska samhällsåtgärder om fler ska överleva hjärtstopp

Är du beredd att kunna rädda liv? Varje dag drabbas 16 personer i Sverige av hjärtstopp utanför sjukhus. Bara två överlever, trots att fler skulle kunna räddas.

Idag skriver jag en debattartikel i Sydsvenskan tillsammans med företrädare för flera av de organisationer som arbetar för att fler ska få chansen att överleva ett hjärtstopp. Läs debattartikeln här https://www.sydsvenskan.se/2021-07-15/det-behovs-politiska-beslut-och-systematiska-samhallsatgarder-om-fler-ska-overleva-hjartstopp


Och du som är politiker, fundera på vad du kan göra i riksdagen, i den kommun eller region som du är verksam.
När det gäller att minska olyckor och död inom trafiken så tog riksdagen redan för 25 år sedan beslut om en nollvision. Nu krävs satsning på förebyggande åtgärder och ett liknande angreppssätt som inom trafiken för att fler ska kunna få chansen att överleva ett hjärtstopp.

Jag är själv en av de få, som likt Christian Eriksen haft den ofattbart stora lyckan att överleva ett hjärtstopp, tack vare rådigt ingripande från medmänniskor. Jag hoppas innerligt att fler ska få den möjligheten.

Så fort det kan gå…

I direktsändning inför hundratals miljoner åskådare i hela Europa föll ikväll den 29-åriga danske fotbollsstjärnan Christian Eriksen ihop till synes livlös på Parken i Köpenhamn. Dramatiska bilder visade hur Eriksen snabbt fick akut omhändertagande med bl.a. hjärt- lungräddning. Vi var många runt hela Europa, som våldsamt omtumlade följde dramat i realtid och som efter en knapp timme kunde ta del av UEFA:s rapport om att Christian Eriksen nu vårdas på Rigshospitalet i Köpenhamn och att hans tillstånd är stabilt. Lättnaden är stor hos alla oss som följt dramat och säkert hos alla andra som tar del av nyheten i efterhand. I skrivande stund återupptas EM-matchen mellan Danmark och Finland på Parken, bara några hundra meter från Rigshospitalet.

För egen del blev det många existensiella tankar ikväll. För snart fyra år sedan drabbades jag av hjärtstopp under en cykeltur på Bornholm. Tack vare rådiga insatser av mina livräddare så fick jag omedelbar hjärt- lungräddning och efter 20 minuter kom ambulans och jag fick alla tänkbara livsuppehållande insatser med bl.a. defibrillering. Mitt hjärta startade igen, och efter transport med ambulanshelikopter fick jag sedan förstklassig hjälp på Rigshospitalet i Köpenhamn. Läs min berättelse om hjärtstoppet här https://www.facebook.com/715266651/posts/10154649929516652/

Jag hade själv en ofattbar tur och är en djupt tacksam överlevare, och det verkar tack och lov som att det gäller också för Christian Eriksen, att vi fick bästa tänkbara akutinsats av rådiga människor.
Men många människor får inte den hjälpen. Varje dag inträffar i Sverige 16 hjärtstopp utanför sjukhus. Endast 2 överlever, dvs varje dag dör 14 (!) personer i hjärtstopp utanför sjukhus. Men så behöver det inte vara. Många av de som drabbas skulle kunna räddas om samhället mer systematiskt satsade på att alla ska lära sig hjärt- lungräddning och att det finns hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt. Jag skrev nyligen en krönika om detta i Dagens Samhälle http://stefanjutterdal.se/2021/04/20/jag-var-dod-men-nu-lever-jag-igen/

Vi har under det senaste året i dessa pandemitider tyvärr tvingats vänja oss vid att matas med siffror över antalet döda. Andra halvåret 2020 dog enligt Socialstyrelsens statistik 19 personer/dag i covid-19. Det är en förskräckande hög siffra och via media har vi verkligen matats med dessa siffror. Men låt oss nu vidga perspektivet. Under samma period dog varje dag 70 personer i hjärt- kärlsjukdomar (varav 14 i hjärtstopp utanför sjukhus) och om detta har det inte rapporterats särskilt mycket i media. 
I min krönika skriver jag om att det nu behövs en kraftfull satsning i hela samhället på att fler ska överleva ett hjärtstopp. Bland annat behövs detta: 

• Politiska beslut på nationell, regional och kommunal nivå med mål att öka överlevnaden efter hjärtstopp, från dagens 11 procent till 20 procent före år 2030. 

• Kunskap om HLR för alla i samhället och årlig träning. Särskilt viktigt är det att alla elever inom grundskolan och gymnasiet utbildas.

• Hjärtstartare, som är tillgängliga dygnets alla timmar, inte som i dag, där de flesta hjärtstartare finns inom lås och bom utanför kontorstid.

• Utlarmning av räddningstjänst, polis och frivilliga livräddare (SMS-livräddning) i hela Sverige.

Det är hög tid att samhället tar detta på största allvar. Det behövs politiska beslut och åtgärder snarast.  Fler behöver få höra orden: ”Du var död, men nu lever du igen”.

Jag vet hur kort avstånd det är mellan Rigshospitalet och Parken i Köpenhamn. Jag vet skillnaden på att vara död och levande. Jag är oändligt tacksam för att jag fick chansen att leva igen. Och jag och många, många andra är ikväll mycket tacksamma för ljusa hälsorapporter om Christian Eriksen🇩🇰🙏🏻.

Vy från Rigshospitalet, september 2017. Foto: privat


Råd till utredningen om elevhälsan -Det behövs Fysioterapeuter!

Regeringen skriver idag i ett pressmeddelande  att tillgången till elevhälsa idag är alltför låg på många skolor. ”Regeringen har därför beslutat att Utredningen om elevers möjlighet att nå kunskapskraven ska analysera bestämmelserna om tillgång till elevhälsa och föreslå hur det kan förtydligas vad som är en acceptabel lägstanivå”. 

Självklart är det viktigt att förtydliga en acceptabel lägstanivå. Och vi förväntar oss nu att regeringen tydliggör att det behövs en breddad och fördjupad kompetens inom elevhälsan. Det är viktigt att regeringen understryker vikten av att bredda antalet professioner utifrån det hälsofrämjande uppdraget. Arbetsterapeuter, logopeder och fysioterapeuter är betydande och nödvändiga komplement till de kompetenser som idag finns nämnda i skollagen. Detta kan inte utläsas av tilläggsdirektiven  till utredningen.

Från Fysioterapeuterna har vi i flera års tid i direkta och indirekt  kontakter med regeringen påpekat den brist det innebär att barn inte har tillgång till fysioterapeuter inom elevhälsan, men det har hittills inte lett till konkreta åtgärder från regeringens sida.

Det är nu med besvikelse vi  konstaterar att fysioterapeut inte tydligt ingår i en acceptabel lägstanivå och att regeringen återigen blundar för de snabbt accelererande levnadsvanesjukdomarna, där rörelse är en central del och där fysioterapeuten är en viktig pusselbit.

I rapporten Tre lyft för Sverige föreslår vi redan 2017 bland annat att det inom elevhälsan ska finnas fysioterapeuter kopplade till varje skola (debattartikel i Dagens Medicin 2017 ).

Det som är tydligt är att vi måste ta tillvara all den forskning och evidens som finns och samtidigt våga tänka nytt och utmana om vi ska ha någon möjlighet att lösa de utmaningar samhället står inför. Det vi vet är att rörelse bidrar till så mycket mer än bara rörelsen i sig. Fysisk aktivitet minskar bland annat risken att drabbas av stora folksjukdomar och risken för att dö i förtid, fysisk aktivitet ökar även koncentrations- och inlärningsförmågan. För att lära behöver man ha hälsa, och har man hälsa då lär man. Men prevention och rehabilitering hamnar ofta långt ner på de politiska prioriteringslistorna tyvärr, och detta är en av anledningarna till att det ser ut som det gör idag i Sverige.

I vårt grannland Norge har man en helt annan inställning till preventiva och rehabiliterande insatser. Där ser man vinsterna med att redan i tidiga åldrar arbeta hälsofrämjande. Genom nationella riktlinjer finns nyckeltal om hur många läkare, sjuksköterskor och fysioterapeuter som ska finnas inom elevhälsan. På deras fem miljoner invånare säger riktlinjerna att det ska finnas 480 fysioterapeuter. I Sverige har vi idag en handfull fysioterapeuter på tio miljoner invånare och saknar riktlinjer. Vad skickar detta för signal när elevhälsan enligt skollagen ska arbeta hälsofrämjande? För att uppnå en hållbar hälsa och välfärd i dagens samhälle krävs mycket, inte minst att många arbetar tillsammans för en hållbar utveckling. Utan hållbar utveckling ingen hållbar hälsa eller välfärd.

En förutsättning för hållbar hälsa är ett liv i rörelse. Kunskapen om hur rörelse påverkar människan såväl fysiskt som psykiskt och hur människor oberoende av förutsättningar kan stödjas för att uppnå ett liv i rörelse är själva hjärtat inom fysioterapeuters yrke.

Vi vet att fysioterapeuter runt om i landet har ovärderlig kunskap om preventiva och rehabiliterande insatser och bara väntar på att få möjligheten att under rätt förutsättningar kunna stödja människor. Oavsett om det gäller personer som behöver mer rörelse i sin vardag eller om det finns särskilda behov av stöd till rörelse.

Därför föreslår vi bland annat följande åtgärder:

  • att det ska finnas minst en fysioterapeut kopplad till elevhälsan i varje skola samt att en nationell rekommendation införs gällande friyta kopplad till förskolor och skolor.

Nyligen besökte jag Malmaskolan i Köpings kommun, en skola med ca 650 elever, där en drivande och framsynt skolledning anställt en fysioterapeut till elevhälsan, på heltid och där såväl rektor och skolsköterska m.fl. påpekar vilket lyft det inneburit att ha tillgång till en fysioterapeut, en person som kan fokusera på barns rörelse, och genom t.ex. en screeningsundersökning på 6-åringar snabbt kunnat identifiera barn med särskilda rörelsebehov och vidta åtgärder.
– ”Vi måste se den tydliga kopplingen mellan lärande och hälsa. Mår du bra kan du lära bättre, och när du lär bättre mår du bättre. Och då får man igång de uppåtgående spiralerna som gör storverk för elevernas utveckling och resultat”. Det sa Johan Hallberg, rektor på Malmaskolan när vi besökte dem för att följa fysioterapeuten Linnea Kärdevik, som är heltidsanställd i elevhälsan. Lyssna på en kort intervju med rektor Johan Hallberg här.Både rektor Johan Hallberg och skolsköterska Maria Hedström betonade den stora fördelen med att ha Linnea Kärdevik heltidsanställd som fysioterapeut vid skolan, som har ca 650 elever.

Vi ser verkligen fram mot att samverka med utredaren Tommy Lagergren för en bättre elevhälsa!

 

Kommentar till regeringens satsning på 5 nya miljarder till välfärden

Idag presenterade regeringen tillsammans med Liberalerna och Centerpartiet  nya satsningar inom välfärden under 2020 motsvarande 5 miljarder kr, fördelat på 3,5 miljarder till kommunerna och 1,5 miljarder till regionerna. Det handlar om generella statsbidrag, något som uppskattas i en kommentar från ordföranden i Sveriges Kommuner och Regioner.

Helt klart är dessa nya pengar, som kommer att läggas in i regeringens vårändringsbudget i april, ett mycket välkommet tillskott.  Pengarna är välkomna och kan säkert bidra till att minska trycket något på en ansträngd kommunal och regional ekonomi.

Det är dock tveksamt om det är tillräckligt för att förhindra att de varsel och neddragningar som annonserats från många kommuner och regioner kommer att genomföras. Linda Berglund på Dagens Medicin skriver om detta här.

Det är nu viktigt  att beslutsfattare vågar använda de nya miljarderna till att prioritera rätt, dvs inte i första hand göra mer av samma sak utan att våga tänka nytt och våga satsa långsiktigt på förebyggande insatser. För detta krävs ett modigt ledarskap som är både hälsofrämjande och personcentrerat. Att satsa på hälsa är en investering för framtiden. WHO beskriver det som att en satsning på förebyggande åtgärder på 10 kr idag ger 70 kr tillbaka redan år 2030.

Avslutar med att citera Fysioterapeuternas vision: Alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse!

 

Tid för folkhälsan

Fredag och dags för blogg igen efter ett kort höstlovsuppehåll. Igår torsdag medverkade jag i Dagens Medicins Folkhälsodag, en heldag med intressanta och viktiga inspel från många medverkande. Det är ingen tvekan om att hälsofrågorna är mer prioriterade nu. Det framgick av statssekreterare Maja Fjaestads inledning och när Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell och Folhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson fortsatte på samma tema. Johan Carlson påpekade klokt att ”det är fel publik i rummet, det borde vara representanter för hela samhället som är här, inte bara vi som redan tycker detta är så viktigt”. Många hänvisade till Anna Nergårdhs utredning God och nära vård och vikten av att säkerställa regioners och kommuners förutsättningar för ett hälsofrämjande arbete. Jag medverkade på slutet av dagen i en panel och lyfte fram betydelsen av en mer jämlik rehabilitering av hög kvalitet.

Jag lyfte också fram den oro jag upplever för de många sparbeting som samtidigt nu kommer från regioner och kommuner, senast från Karolinska sjukhuset och att detta skall hindra den nödvändiga satsningen på folkhälsa och förebyggande arbete. Det är svårt att förstå att sparförslag som läggs fram inte kommer att försämra service och säkerhet för patienterna och arbetsvillkoren för medarbetarna, det är inte trovärdigt att beskriva det så. Utifrån de stora utmaningar och problem som vi står inför i välfärden rimmar det dåligt att dra ned på nödvändig kompetens.

Förra fredagen presenterades avsnitt fem av En podd i rörelse, där jag samtalar med Unga Reumatikers generalsekreterare Kim Nilke Nordlund som talar inspirerande om hållbar hälsa ur patientens perspektiv och om livsglädje och att fånga drömmar! Lyssna på vårt samtal här.

Sveriges Ingenjörer delar varje år ut ”Sveriges äldsta och finaste tekniska utmärkelse”, Polhemspriset, som instiftades 1876 till minne av uppfinnaren Christopher Polhem. Priset delas ut för teknisk innovation på hög nivå eller genialisk lösning av ett tekniskt problem. I onsdags var jag inbjuden till årets prisceremoni, som leddes förtjänstfullt av förbundsordförande Ulrika Lindstrand.
Peter Halldin, Hans von Holst och Svein Kleiven tog emot årets Polhemspris för sin innovation MIPS, hjälmtekniken som imiterar hjärnans eget skyddssystem. Tack för en högtidlig och innehållsrik kväll!

Önskar er nu alla en skön novemberhelg!

Tillgången till specialistfysioterapeut måste säkras

Under torsdagen fick vi från Fysioterapeuterna möjlighet att träffa ministern för högre utbildning och forskning Matilda Ernkrans. Under mötet lyfte vi fram behovet av en statligt reglerad specialistordning, förlängd grundutbildning och fler utbildningsplatser för fysioterapeuter. Läs mer om vårt budskap till ministern här.

Tidigare på torsdagen sammanträdde referensgruppen för professionerna inom utredningen God och nära vård. Anna Nergårdh redogjorde för processen för huvudbetänkandet, som kommer i mars 2020 och vilka frågor som kommer att belysas särskilt. Då kommer förslag och konsekvensbeskrivningar som bygger på de bakgrundstexter som utredningen lämnade i delbetänkande tre i juni 2019, God och nära vård – Vård i samverkan, SOU2019:29. Det är stora och viktiga frågor som bl.a. i hög grad berör den verksamhet som fysioterapeuter bedriver. Dessförinnan har regeringen utlovat att senast i december 2019 lämna en proposition som bygger på delbetänkande två God och nära vård – En primärvårdsreform, SOU 2018:39. Närmast inväntar vi nu en lagrådsremiss inför denna proposition.

I veckan tog socialminister Lena Hallengren emot slutbetänkandet SOU 2019:42 Digifysiskt vårdval  av utredningen Styrning för en mer jämlik vård. Betänkandet överlämnades av den särskilde utredaren Göran Stiernstedt. Betänkandet innehåller många intressanta förslag och är en del i omställningen mot en god och nära vård. Som vanligt konstaterar jag dock att det saknas förslag i om prevention och rehabilitering. Jag saknar också det kommunala perspektivet, alltför ofta fastnar resonemanget i det regionala perspektivet. Läs mer om förslagen i utredningen här på dagensmedicin.se

Saco hälso- och sjukvård är en mötesplats för de många förbund inom Saco som är verksamma inom hälso- och sjukvårdsområdet där ordföranden för respektive förbund träffas fyra gånger/år. I veckan medverkade IVO:s nya generaldirektör Sofia Wallström där hon beskrev IVO:s breda uppdrag och ambitionen att tydligt verka på systemnivån och det blev en bra efterföljande dialog i ordförandegruppen.

Idag fredag publicerar vi avsnitt 3 av En podd i rörelse, idag med besök av Emma Henriksson, tidigare bl.a. ordförande i riksdagens socialutskott. Ämnet för dagen är Förebyggande hälsa – varför är det så svårt? Lyssna på vårt samtal här.

Ännu en intensiv och spännande arbetsvecka går mot sitt slut. Avslutar med att önska en riktigt trevlig helg!