Kommentarer till regeringens satsning på hälso- och sjukvård och överenskommelser med SKL



Efter förra veckans utspel från finansdepartementet om det stora finansiella glappet som finns inom välfärden presenterade idag regeringen ett antal satsningar och tillsammans med SKL ett antal överenskommelser inom hälso- och sjukvård. Satsningen omfattar totalt 9,4 miljarder kr. 

Självklart är det viktigt och glädjande att det görs en kraftfull satsning. Det är mycket bra att regeringen och SKL ser behovet och satsar resurser på den kommunala hälso- och sjukvården. Den kommunala hälso- och sjukvården har under alltför lång tid varit eftersatt inte minst avseende antalet fysioterapeuter och möjligheterna till kompetensutveckling. Detta drabbar framförallt vårdtagarna, men även medarbetarna. Satsningen är en tydlig, och välbehövlig, signal och vi hoppas att detta kommer alla medarbetare till del tex. i form av kompetensutveckling.

Satsningen på omställningen till god och nära vård är mycket positiv, liksom att stärka vårdgarantin. Det är bra för att patienterna ska få rätt kontakt och rätt vård direkt. Men det kommer att innebära att det t.ex. behövs fler fysioterapeuter.

Prevention nämns som en viktig del i satsningen på psykisk ohälsa, och att det finns framgångsrika sådana angreppssätt vet vi t.ex. från arbetet med Dans för hälsa, som nyligen tilldelades utmärkelsen Guldskalpellen

Vidare är det självklart bra med satsningar på specialistssjuksköterskor, men det är viktigt att också komma ihåg att det finns en tilltagande brist på medarbetare inom andra professioner, t.ex. fysioterapeuter. Många professioner, däribland fysioterapeuter får betala sin vidareutbildning till specialistfysioterapeut själva, samtidigt som de arbetar. Detta är självklart inte acceptabelt. Det är nu hög tid att inkludera också andra grupper i satsningen på kompetensutveckling.

Vid dagens presskonferens som webb-sändes medverkade såväl socialminister Lena Hallengren (S) som ordföranden i SKL:s sjukvårdsdelegation Marie Morell (M), ett bra tecken att presentera överenskommelserna över partigränserna och mellan staten och SKL. Noterade också att Lena Hallengren gav cred till tidigare socialministern Göran Hägglund för att han startade arbetet med nationella cancerstrategin för mer än 10 år sedan. Det är bra och välgörande med överenskommelser och arbete över gränserna. Bara om vi arbetar tillsammans kan vi klara välfärdens stora utmaningar.

90 miljarder saknas till välfärden år 2026

Den här veckan har det kommit flera intressanta rapporter. Finansminister Magdalena Andersson presenterade finansdepartementets rapport om välfärden där det tydligt framgår vilka stora problem samhället står inför och det blir uppenbart att det måste till ett förändrat arbetssätt, mer inriktat på hälsa och förebyggande, för att överhuvudtaget kunna klara av välfärdens utmaningar. Och från SKL kom Hälso- och sjukvårdsrapporten 2019, där resultaten i regionernas hälso- och sjukvård redovisas utifrån öppna jämförelser. Generellt sett ökar överlevnaden i de stora folksjukdomarna, men befolkningens nöjdhet minskar. Med anledning av den pågående omställningen till en god och nära vård finns det anledning att inför kommande års redovisning fundera djupare kring hur kommunal och regional hälso- och sjukvård ska redovisas tillsammans ur  befolkningens och patientens perspektiv. Idag redovisas kommunal hälso- och sjukvård separat, och det känns inte adekvat fortsättningsvis. I veckan bjöd också Vårdföretagarna in till en intressant presentation av Vårdfakta 2019 inom privat vård, med en transparent redovisning av resultaten.

Sammanfattningsvis är det uppenbart att samhället står inför stora utmaningar inom välfärden, där det behövs nya arbetssätt, ett mer hälsofrämjande ledarskap och en offensiv satsning på hållbar hälsa och förebyggande. Jag skickar med en kort videohälsning från Fysioterapeuterna, klicka här för att se videon

Igår var det möte med referensgruppen för fack- och professionsföreningar inom utredningen God och nära vård. Ett inspirerande möte med både presentation av delbetänkande tre, som kom ut förra veckan och en skiss på ramar för det slutbetänkande som ska komma i mars 2020. I delbetänkande tre finns ett antal mycket användbara dialogfrågor, som vi kommer att använda i alla delar av vår organisation i Fysioterapeuterna. 

Jag har också under denna innehållsrika vecka deltagit i AkademikerAlliansens representantskap, det första sedan vi sökte inträde i AkademikerAlliansen. Ett lärorikt och intressant möte med många andra Saco-förbund. 

Igår kväll besökte jag tillsammans med FoU-chef Cecilia Fridén Järvaveckan och fick bl.a. möjlighet att lyssna till två partiledare, Jonas Sjöstedt och Ebba Busch Thor, som båda berörde  välfärdsfrågorna i sina tal. 

Avslutningsvis vill jag tipsa om att boka in vårt seminarium och vår medlemslunch på den snart stundande Almedalsveckan. Fysioterapeuterna finns på plats och kommer att också medverka i ett stort antal olika seminarier, samtal och mingel. Planeringen pågår för fullt i dessa dagar.

Trevlig helg!

Ministermöte, vårbudget, nordiskt möte och #fridaysforfuture

Veckan inleddes med ett möte på Socialdepartementet där socialminister Lena Hallengren bjudit in till rundabordssamtal kring kvalitet, utveckling och tillgänglighet i hälso- och sjukvård och omsorg, ett ämne som är mycket angeläget. Inbjudna fack- och professionsförbund framförde sina synpunkter, jag bifogar våra synpunkter från Fysioterapeuterna nedan, se fotot. 

I veckan har också regeringen lagt fram vårändringsbudgeten. Från Fysioterapeuterna hade vi väntat oss mer av budgeten, särskilt när det gäller långsiktiga satsningar inom välfärdssektorn och på prevention. Läs mina kommentarer till budgeten i separat blogginlägg här.

De nordiska fysioterapeutförbundens ledningar träffas varje år för att utbyta erfarenheter och för att lära av varandra. I år var det Finlands tur att vara värd och platsen var Borgå (på finska Porvoo) öster om Helsingfors. En del av mötet ägnades också åt förberedelser inför WCPTs General Meeting, det fackpolitiska mötet som sker i anslutning till WCPT kongress i Genève i maj. Från Fysioterapeuterna deltog vice förbundsordförande Cecilia Winberg, förbundsdirektör Helena Pepa, hälso- och sjukvårdsstrateg Charlotte Chruzander och jag själv.  Ta gärna del av vår presentation från Fysioterapeuterna här. Förbundsledningarna från  fysioterapeutförbunden i Finland, Norge, Danmark, Island och Sverige träffades på Haikko hotel, strax utanför Borgå

Från Finland bar det för min del på torsdagskvällen direkt iväg till Svenska Distriktsläkarföreningens vårmiddag i Stockholm, där ordförande Marina Tuutma höll tal och betonade vikten av att samhället nu går från ord till handling när det gäller en satsning på primärvården. Hon betonade också särskilt vikten av det goda interprofessionella samarbetet. Tack för inbjudan och lycka till med dagens fullmäktige!

Elevhälsan är ett område som berör och vi arbetar för att få till en nödvändig förändring så att arbetsterapeut, logoped och fysioterapeut ska bli självklart inom elevhälsans område. Idag fredag skriver jag om det tillsammans med en rad andra debattörer i Dagens Samhälle

Strax innan tåget rullade från Stockholm fick jag ett kort men viktigt samtal utanför Riksdagen med Greta Thunberg. Det arbete som Greta och alla hennes kamrater bedriver är inte bara otroligt viktigt för vår planet, det är ett lysande exempel på en ledare som ger hopp och som verkligen lever sin vision och för mig och många, många andra är hon en förebild. Jag fick en kort intervju med Greta, och jag kommer att använda den i förberedelserna inför WCPT världskongress i Genève i maj, då jag bl.a. ska medverka i ett seminarium om ledarskap. Intervjun publicerar jag någon av de kommande veckorna. Önskar dig varmt lycka till med ditt fantastiska arbete Greta! Bilden till höger är från Greta Thunbergs Instagramkonto idag #fridaysforfuture

Önskar er nu alla en trevlig och hållbar helg!

 

Kris eller haveri? Är det de politiska partierna det handlar om?

I veckan som gick har jag varit i Berlin tillsammans med Sacos styrelse. Programmet bestod förutom styrelsemöte och styrelseutbildning också av en rad intressanta studiebesök på Svenska Ambassaden, Arbetsmarknadsministeriet, arbetsgivarorganisationen BDA samt besök från DGB, (German Trade Union Confederation).

Läget i tysk politik och debatt liknar i vissa delar Sverige, men det finns också stora skillnader. Inom jämställdhetsområdet känns det som om Tyskland ligger flera årtionden efter Sverige. Sambeskattning, lågt betalda ”minijobs” (450€/månad) och en betydligt sämre barnomsorg ger inlåsningseffekter för kvinnor, som hamnar i ett svårt ekonomiskt läge och i beroendesituation. Inom välfärdsområdet är det redan idag stor brist på kompetens på många håll i Tyskland och ökande ekonomiska klyftor. Också när det gäller omställningen till digitalisering ligger Sverige långt före.

Historiens vingslag gör sig ständigt påminda i Berlin. Här statyn Siegessäule, som påminner om ett antal krig som Europa och världen varit indragna i.

Kris eller haveri? Samtidigt i Sverige börjar alltfler politiska partier frekvent använda ord som ”kris” och ”haveri” i den svenska välfärdsdebatten, något som i sin tur skapar onödig oro hos befolkningen. Jag tycker dessa ord bör användas med största försiktighet och inte som ett sätt att till synes plocka enkla politiska poäng och väljare. Är det kanske ett tecken på att krisen finns i de politiska partierna? Det gäller att ha perspektiv och samtidigt inse att svensk hälso- och sjukvård fortfarande tillhör världens bästa. Självklart behöver mycket förbättras och det är ju en del av det arbete som vi från fackligt håll vill bidra med.

2003 anordnades den första Patientsäkerhetskonferensen i Sverige. En mätning av antalet vårdskador visade då att 100 000 personer drabbades av allvarliga vårdskador varje år, alltså skador som uppkommit i vården ”i onödan”, en djupt oroande siffra. Ett stort nationellt patientsäkerhetsarbete har pågått sedan dess, oavsett vilket block som styrt riksdag eller landsting. Idag är siffran tyvärr inte lägre, men heller inte högre. Kris eller haveri? Det jag saknar är insikten att morgondagens problem inte går att lösa med gårdagens metoder. Vi kan inte låta debatten sluta vid vårdköer och akutvård. Redan 2003 borde rejäla satsningar på prevention och rehabilitering ha skett. Det krävs ett bättre ledarskap, tillit till medarbetarna, medskapande från patienter och närstående och politiskt ansvarstagande, över blockgränserna. Ett visst mått av ödmjukhet skulle också vara klädsamt, just inom ett område som hälso- och sjukvård, som är så livsviktigt för människor. Det är det här det politiska samtalet behöver handla om . Läs t.ex. senaste ledaren i Dagens Medicin.

I veckan kom medlemstidningen Manualen ut med ett nytt nummer. Jag avslutar veckans blogginlägg med detta och önskar alla en trevlig helg!