Sjukgymnastisk träning gör skillnad

Inför Internationella Sjukgymnastikens dag på söndag har jag besökt ett antal verksamheter runt om i Sverige denna vecka och mött rader av goda exempel på väl fungerande hälso- och sjukvård, inte minst framgångsrik sjukgymnastisk verksamhet. Ett sådant gott exempel är sjukgymnastik- och arbetsterapiverksamheten i Kalmar kommun, som jag besökte under fredagen, då en uppföljning i enkätform presenterades.

Möttes vid tåget av LSRs facklige företrädare Agneta Höglund. Tog därefter del av gemensam fika för arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Trivsel och småskratt bubblade hos gänget, som totalt uppgår till ca 40 personer.

Sjukgymnasten Johanna Skarsgård är enhetschef för rehabenheten
Efter fikat får jag möjlighet att berätta för sjukgymnastgruppen hur vi från Sjukgymnastförbundet arbetar med framtidsfrågor som drivkrafter, strategisk kommunikation, kompetensutvecklingsfrågor mm. Som vanligt tog jag sats utifrån patient- och närståendeperspektivet, och betonade vikten av att fokusera på det som gör skillnad för dom som vi är till för. Kände stor respons för detta, att arbeta med hemrehab handlar just om detta och den här arbetsplatsen brinner för att öka patientnyttan.

Men utöver det har verksamhetschefen Christina Erlandsson m.fl. arbetat intensivt för att visa vilka fördelar som uppstår för såväl patienter som organisationen i sin helhet, om man vågar satsa på sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Sedan hemsjukvårdsväxlingen 2008 har verksamheten vuxit mycket, främst för att cheferna kunnat visa på ökat värde för patienterna, men samtidigt också lägre kostnader och tryggare medarbetare bland övriga yrkeskategorier. Stolta undersköterskor beskriver det som: ”Vi har ett helt nytt sätt att arbeta”. De känner sig både trygga i sin roll och stolta för resultatet.

Hemsjukvården är i ständig utveckling i Kalmar kommun, något som såväl verksamheten, tjänstemannaledning och politisk ledning står enade kring. I ett knepigt läge vågade man satsa, i stället för att bromsa, något som nu gett resultat. Patientfokus och ständigt pågående kompetensutveckling står högt på schemat, studiebesöken kommer tätt, för att ta del av det som nu går under beteckningen ”Kalmar-modellen”.

Det märks att det är kul att jobba på den här arbetsplatsen.

Det går nu mot helg, efter en för min del intensiv och givande vecka. Debattartikeln i lokala tidningar fortsätter idag att spridas i landet och runt om i Sverige och världen engagerar sig sjukgymnaster inför Sjukgymnastikens dag i helgen.
Min uppmaning till beslutsfattare på alla nivåer är: Våga satsa på sjukgymnaster, det lönar sig!

Denna onsdag har jag tillbringat på ett ovanligt konstruktivt studiebesök i Skåne. Ute på den skånska slätten ligger den lilla orten Löberöd där Brahehälsan håller till. Vi som var inbjudna var ledningen från Reumatikerförbundet, LSR och ett antal forskare. Vi fick en prestigelös presentation av Brahehälsans verksamhet, som i korthet skulle kunna beskrivas, som ett ovanligt gott samarbete mellan olika professioner, med ett särskilt fokus på patientens perspektiv.

– sjukgymnast som förstainstans för alla besvär från rörelse- och stödjeorganen (förutom vissa definierade undantag)
– alla sjukgymnaster och läkare har OMI-utbildning för att prata samma språk såväl internt som med patienterna
– före röntgen och/eller remiss till ortoped ska patienten ha träffat någon av Brahehälsans sjukgymnaster (förutom vissa definierade undantag)
– vissa sjukgymnaster har delegering på att ordinera ortopedtekniska hjälpmedel (görs ej av läkare)
– ackrediterad enhet för Multimodal smärtrehabilitering enligt rehabgarantin

Vi var inbjudna för att ta del av ett gott exempel, vilket vi också uppfattade det som. Vi fick ta del av såväl goda patientresultat som god arbetsmiljö för medarbetarna samt ett ledarskap som tydligt markerade sig ”inte vilja stå i vägen för förbättringar”. Minsann ingen dålig föresats, det kan ibland vara jobbigt som chef och ledare, att upptäcka, att jag själv utgör ett hinder för utveckling!

Hur går vi vidare efter en givande dag?
Vi enades om vikten av att få till en ordentlig utvärdering av arbetssättet. Men också om vikten av att i debattartiklar, workshops och på andra sätt lyfta fram detta intressanta arbetssätt som utvecklats på Brahehälsan. Dvs att prestigelöst arbeta professionsöverskridande, inte minst läkare och sjukgymnaster och att arbeta MED patienter och patientföreträdare. Och hur kan vi tillsammans utveckla prestigelöst teamarbete ytterligare, för patientens bästa?

Det är sådana tankar som fortfarande snurrar i mitt huvud, när jag efter en lååång tågresa Malmö-Stockholm, ca tre timmar försenad på grund av signalfel i Huddinge, sent denna onsdagskväll vandrar genom Stockholms ikväll nästan helt biltomma gator.

Men faktiskt, även om många andra trafikproblem i Stockholmsregionen denna dag kunde hänföras till Obamas besök i Stockholm, så tror jag inte vi kan lägga skulden för detta signalfel på Obama…
Möjligtvis kan vi skylla på ett sedan länge eftersatt underhåll från statens sida.

Tunga moln eller uppsprickande väderlek? Stockholm får besök av president Obama i veckan…

President Obamas besök i Stockholm överskuggar mycket denna vecka. Man kan hoppas att de frågor som diskuteras i de bilaterala överläggningarna mellan USA och Sverige inte enbart överskuggas av krig och världsekonomi utan också kommer in på hälso- och sjukvård och på den globala hälsan. Hälso- och sjukvårdsfrågorna är ju av största vikt inte bara här i Sverige utan också på hemmaplan för president Obama och i det perspektivet är svensk hälso- och sjukvård i mångt och mycket ett föredöme. Svensk hälso- och sjukvård har ju också tagit intryck av Obamas tidigare expertrådgivare på området, Donald Berwick, i hans tidigare roll som president för IHI. För egen del håller jag Donald Berwick, som nu kandiderar till att bli guvernör och hans efterträdare som president för IHI Maureen Bisognano som föredömen i sin ledarstil. De har båda mycket starkt fokus på patientens perspektiv och ständiga förbättringar i sitt ledarskap. Områden där fysioterapeuter är starkt engagerade. Maureen Bisognano medverkar för övrigt på Sjukgymnastdagarna 2013, om några veckor.

För egen del går den här veckan i resandets och förberedelsernas tecken. På söndag 8 september firas Internationella Sjukgymnastikens dag och förberedelser för detta pågår i 106 länder runt vår jord. Jag ägnar mig åt att resa runt en del i vårt land och ta del av pågående aktiviteter. Stockholm, Jönköping,Göteborg, Skåne, Stockholm igen och Kalmar är några av destinationerna i veckan.

Kvällsvy från Jönköping en måndagskväll i september

World Physical Therapy Day, 8th September, är ett tillfälle för sjukgymnaster/fysioterapeuter runt om i världen att flytta fram positionerna för yrket och påtala betydelsen av fysioterapi för den globala hälsan. I Sverige pågår förberedelser på många håll. Ta del av vilka aktiviteter som ordnas där du befinner dig Sjukgymnastikens dag 8 september i Sverige

Har idag haft ett mycket intressant möte med forskaren och sjukgymnasten Anders Ottosson i Göteborg. Anders har genom sin forskning påvisat den tradition och vikt som sjukgymnastyrket har haft och alltjämt har möjlighet att ha. Visste du t.ex. att Sverige på 1800-talet hade två mycket starka ”exportvarumärken”, Carl von Linné och Per-Henrik Ling? De flesta känner till Linné, men att gymnastikens grundare Ling var SÅ stor internationellt, och därmed också svenska sjukgymnaster, det är inte så många som vet. Anders har just gett ut en ny bok, Gymnastik som medicin :berättelsen om en svensk exportsuccé som ytterligare sprider ljus över sjukgymnastyrket. Den ger också inspiration och väcker tankar om fysioterapins framtidsvisioner och möjligheter! Att vara medveten om sin historia underlättar för att ta nästa steg i utvecklingen. Vi vet att fysioterapi skapar ökat värde för människor. Vi vet också att var tionde läkarbesök i primärvården handlar om sådana åkommor, där patienten med fördel skulle kunna vända sig direkt till en fysioterapeut och att detta skulle kunna minska samhällets kostnader med ca 1 miljard. Dvs om fysioterapeuter används fullt ut.
Av Anders Ottossons bok framgår att det historiskt sett funnits en prestigefylld strid mellan läkare och sjukgymnaster, en strid som indirekt ledde till försämrade villkor för sjukgymnaster på 1930-talet, och till att män inte längre var välkomna till sjukgymnastyrket. Idag har tiden hunnit ikapp. Vi har inte längre varken råd eller lust till denna typ av mellanprofessionella stridigheter. Idag måste allt fokus riktas mot att stärka patientens perspektiv. Och där är fysioterapeuters roll självklar!

Lämnar nu Göteborg, solens och spårvagnarnas stad och ser fram mot ett intressant studiebesök i morgon på Brahe-hälsan i den lilla skånska orten Löberöd

Hade förmånen att få träffa min gamle lärare och goda vän Henry Egidius förra helgen. Henry är 88 år och still going strong. Henry och hans fru Anita brukar komma på besök hos oss någon gång per år och det uppstår alltid mycket intressanta och spännande samtal, den typen av samtal som väcker nyfikenhet och intresse och som man inte glömmer.
Fick också möjlighet att diskutera begreppet ”Kunskapslyft”, ett ord som Henry dissekerade och vände ut och in på om och om igen. Det hänger förstås ihop med att vi i Sjukgymnastförbundets styrelse nu lanserar ett Kunskapslyft för fysisk aktivitet och fysioterapi. Henry har i sitt psykologilexikon, som han för övrigt uppdaterar varje dag på nätet, beskrivit ordet kunskap på ett heltäckande sätt

Ett annat stärkande möte, var när förbundsstyrelsen, FS, möttes för ett tvådagarsmöte i veckan. Förutom sedvanligt viktiga och engagerande frågor hade vi en allmän förbundspolitisk diskussion. Aldrig förr har de frågor som sjukgymnaster arbetar med varit viktigare för hälso- och sjukvården och för samhället i stort. En bekräftelse på detta var när Lena Hallengren, vice ordf. i riksdagens Socialutskott besökte FS sammanträde. Lena redogjorde för vilka frågor som är mest aktuella i utskottet just nu, och förde sedan engagerade och intensiva samtal med hela FS och ytterligare personer från förbundskansliet.

Att mötet gjorde ett starkt intryck, det framgår av vad Lena skrev på Twitter, när hon lämnade mötet

Torsdagen blev om möjligt ännu mer intensiv. Föreläste på Ortopediveckan i Uppsala för ett 80-tal sjukgymnaster m.fl. med temat Fysioterapi-den bästa medicinen.

Min kontaktperson var Anna M Pettersson, sjukgymnast och chef i Uppsala, som liksom övriga värdar på Ortopediveckan var iförd prydlig hatt.
Engagemanget var stort i rummet och jag passade på att föreviga mitt perspektiv av deltagarna på föreläsningen.

Samtidigt som sjukgymnast Maria Klässbo föreläste i Uppsala om träning vid artros så medverkade sjukgymnast Carina Thorstensson i P4 Göteborg med samma tema.
Och väl hemma på kvällen, så var det för ovanlighetens skull för min del, omöjligt att slita sig från TV-fåtöljen, det kändes som ett sjukgymnastlyft hela kvällen.
Först inslaget i Rapport med sjukgymnast Nina Lindelöf om Intensiv träning bra för gamla

Därefter andra avsnittet i serien Sveriges bästa Äldreboende-se det i SvT Play -där bl.a. vikten av fysisk aktivitet för äldre lyftes fram. Det här är ett program som alla bör se! Jag engagerade mig också på Twitter och i chatten efter programmet.
Och i direkt anslutning också seriestart för Arga doktorn, som till stor del handlade om vikten av fysisk träning.

Det som känns särskilt roligt nu, är det lagarbete som blir allt tydligare. Engagerade personer i FS, på kansliet, från distrikt och sektioner och dessutom många tillskyndare från andra håll gör arbetet så mycket roligare. Eller vad sägs om LSRs distriktsordförande i Örebro Mark Aarts inlägg på Twitter:

Vilket fantastiskt sensommarväder vi har och har haft! Tror att det påverkar humöret hos oss, det hörs inte mycket klagande på vädret efter denna sommar. Men efter några veckor i tjänst, så känns det nu som tempot dragits upp igen, det är mycket som ska göras i början på en ”termin”.

Först, något som gör mig oerhört stolt och glad: Professor Christina H. Opava, Karolinska institutet, valdes i juni till vice president i European League Against Rheumatism (EULAR) som organiserar hälsoprofessioner, reumatologer och personer med reumatiska sjukdomar i 36 länder. Christina har i första hand ansvar för de forsknings- och utbildningsinsatser som riktas till hälsoprofessionerna, bl. a. utarbetande av kliniska riktlinjer, utformande av det årliga kongressprogrammet samt fördelning av forskningsanslag och resestipendier. ’Jag känner mig mycket hedrad och ser fram emot utmaningen i samarbetet med kollegor från länder med olika språk, utbildnings- och sjukvårdssystem’ säger Christina och tillägger att hon gärna skulle se flera sjukgymnaster leda interprofessionella sammanslutningar, både lokalt, nationellt och internationellt.
Stort GRATTIS Christina!

Jag har ägnat en hel del energi och tid åt att följa upp kontakter och tankar från Almedalen. Vi jobbar just nu på LSR med att färdigställa ett antal debattartiklar, som dels bygger på erfarenheterna av vårt seminarium i Almedalen, men också blickar framåt mot allt som behöver göras. Tänker mig att vi publicerar debattartiklar dels inför riksdagens stundande budgetmöten, dels inför Sjukgymnastikens dag 8 september, dels inför Sjukgymnastdagarna 2-4 oktober.
En debattartikel som redan är på gång och som vi skriver tillsammans med Hjärt-Lung-fonden och som publiceras i lokala tidningar över hela landet handlar om vikten av sjukgymnastik vid KOL
Fysisk aktivitet viktigt vid KOL

I måndags hade vi styrgrupp med Levnadsvaneprojektet
där arbetet löper på med bra tempo. Dags nu att börja formulera tankar på en ansökan till Socialstyrelsen om fortsatt projektarbete under 2014. Men också hög tid för sjukvårdshuvudmännen att fundera på hur de kan garantera att Socialstyrelsens riktlinjer för Sjukdomsförebyggande åtgärder verkligen fungerar i vardagen. Levnadsvaneprojektet är till för att underlätta införandet av riktlinjerna, men för att få det att fungera i vardagsarbetet behöver frågan prioriteras.

Har också i veckan haft möte med regeringens äldresamordnare Eva Nilsson Bågenholm. LSR vill ha och ta en mer aktiv roll i den pågående nationella äldresatsningen. Vår uppfattning är att sjukgymnasters kunskap skulle kunna tillföra mycket mer värde för äldre, om den bara används bättre

Tillsammans med Maria Enggren Zavisic besökte jag fackliga företrädare i primärvården i Västerås under veckan som gick. Det är slående hur berikande och värdefullt det är att träffa de som arbetar i den direkta hälso- och sjukvårdsverksamheten. Fackliga företrädare lägger ner mycken energi på att förbättra villkor för sina kollegor och förutsättningarna för patienter och medborgare.

Ett område som vi också behöver bli mer engagerad i är kvalitets- och patientsäkerhetsarbete. Som en del i detta träffade jag Bodil Klintberg, projektchef på SKL:s kvalitetsregisterenhet. Det är viktigt att sjukgymnaster i högre grad finns med i olika kvalitetsregisters styrgrupper. Det gäller ju att resultaten som mäts speglar patientens resultat, inte enbart ur medicinskt perspektiv. Sjukgymnastik är en viktig dimension i detta.
!

Ibland blir vissa möten mer kreativa än andra. Hade bokat tid med Anne Carlsson, ordförande i Reumatikerförbundet. Jag hade tagit fel på tiden och kom en timme för tidigt, och kanske bidrog det till att mötet blev än mer öppet och kreativt. Träffade ett entusiastiskt gäng medarbetare, som alla tydligt uttalade sitt stöd för hur viktig fysioterapi är för reumatiker. Jag är övertygad om att vi tillsammans som förbund kan stärka varandra med olika vinna-vinna-koncept.

Avslutningsvis, dröjer sig känslan och upplevelsen från förra helgen kvar. Följde på plats ena sonens mödosamma arbete med att genomföra Ironman i Köpenhamn. Att se Ludvig först simma 3,8 km, därefter cykla 18 mil och sedan springa ett Marathon på 42 km gjorde mig förstås både glad och stolt. Men vad är det som driver människor att genomföra denna typ av närmast omänskliga ansträngningar?

En fantastisk prestation var personen som genomförde denna oerhörda ansträngning skjutsandes sin bror i rullstol under hela maratonloppet. Ett välförtjänt jubel och stor beundran följde dom längs Köpenhamns gator. Detta fick mig att ställa mig frågan: Var går gränsen för vad vi kan åstadkomma om vi vill?

Gjorde en kommentar på DN.se idag angående en debattartikel med repliker. Handlar om patientmaktsutredningen och förslaget till ny patientlag:
”Bra skrivet Anne Carlsson! Och bra att du lyfter fram exemplet med remissfrihet till sjukgymnast. Sjukgymnastförbundet stöder utredningsförslaget och delar din uppfattning, att det nu är viktigt att lagen verkligen tillämpas i vardagen. Det kommer inte att göra sig inte självt, utan kommer att kräva insatser av ledare och medarbetare på alla nivåer i hälso- och sjukvården

Stefan Jutterdal, förbundsordförande Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund”
08:22, 17 augusti 2013.

Repliker och debattartikel finns här Patientlagen ett steg i rätt riktning

Fick en del positiva reaktioner på mina kommentarer på Twitter

bl.a. av Reumatikerförbundets ordförande Anne Carlsson och socialminister Göran Hägglund

Så är vardagen här igen, efter en skön sommar. Är åter på kontoret och möter inspirerade medarbetare på LSRs kansli. Har hunnit med första mötet efter semestern med Förbundsstyrelsens arbetsutskott (AU), där vi gjorde en sammanfattning från vårt deltagande i Almedalen och hur vi nu på bästa sätt tar tillvara och följer upp alla värdefulla kontakter från seminarier och enskilda möten. AU förberedde också höstens första förbundsstyrelsemöte, som äger rum 27-28/8.

Blir som vanligt stolt när jag ser en nytt nr av LSRs tidskrift Fysioterapi, i detta fallet nr 5
Fysioterapi nr 5

Läs gärna min LSR-ledare med rubriken Obegränsat erkännande och omutlig ärlighet
LSR-ledare Fysioterapi nr5

Har idag varit på ett inspirerande och lärorikt studiebesök hos en av våra medlemmar, Eva Laser, som driver FeldenkraisSkolan i Bergshamra, Solna.
Alltid värdefullt att få ta del av den praktiska verkligheten för sjukgymnaster/fysioterapeuter.

Kommer nu att ägna tid den närmaste tiden åt att följa upp viktiga kontakter från Almedalen, bl.a. genom att i samverkan med andra intressenter formulera debattartiklar, inlägg och andra sammanställningar för förbundets påverkansarbete.

Det stundar en intressant höst, bl.a. med Sjukgymnastikens dag den 8 september och Sjukgymnastdagarna 2013 den 2-4 oktober, då vi också firar 200 år för Sjukgymnastiken i Sverige. Inspirerande!
Anmäl dig nu

Att inte sommaren är slut ännu framgick tydligt ikväll när jag kom iväg på en lätt joggingrunda runt Djurgårdsviken. Allsång på Skansen hördes i verkligheten på håll, runt viken promenerade fortfarande en hel del turister och sommarsolen sjönk sakta i viken

samtidigt som regnbågen efter regnet fortfarande fanns där, praktfull och vacker

Närmast surrealistiskt blev det när Allsången hördes live på lite håll, och jag samtidigt kunde slänga en blick på min IPhone och se SvT Plays livesändning.

Kan bara instämma med ”Monica Zetterlund” dvs Edda Magnason
”Å, vad det är skönt, när mitt Stockholm är grönt”. Sakta vi gå genom stan.

Så har då en stor del av den svenska sommaren passerat, med tillhörande semestertider. Semester betyder för många välbehövligt avbrott från vardagen, med möjlighet till återhämtning, men också för många en möjlighet att resa, se nya platser, att ”komma bort”.
-”Vart ska ni åka på semester?” För min egen del är svaret på den frågan helt enkelt: ”Hem”. Efter massor av resande under årets övriga månader, så känns det naturligt att inte åka bort utan hem.

Till hängmatta och gräsklippning, till umgänge med familj, barn och barnbarn, till grillning och annan matlagning men också motion i olika former. Denna sommar också till mycket sol och bad.
Ok, efter ett antal veckor med många i hushållet, så kändes det också skönt med variation i form av några utflykter, både besök på västkusten

och i Malmö, men också cykelturer och kanotpaddling.
Cyklade tillsammans med min fru Annmargreth runt sjön Sommen i Östergötland och hittade flera smultronställen. Torpön, med kuperad terräng och underbar utsikt

Solvikens vandrarhem, med sjöutsikt på båda sidor om vandrarhemmet
.

och så ”kungabordet”, som vi nådde efter mycket slit uppför, men väl uppe med vidunderlig utsikt över en stor del av Sommen. Det berättades, att här åt Gustaf VI Adolf lunch för länge sedan.

I Norra Vi finns en fin badplats, där vi svalkade oss i vågorna. När vi var på väg därifrån, såg vi en äldre dam komma gående i den rejält kuperade terrängen, med rollatorn som stort stöd, men också stöttad av flera familjemedlemmar.

En prestation att ta med gamla mamma, 90år, till badplatsen. Kunde inte låta bli att växla några ord, och påpeka det föredömliga i att bibehålla den fysiska aktiviteten på det sättet.

Jag nämnde att jag är sjukgymnast, och att vi arbetar med att stödja människors hälsa och välbefinnande.
-”Ja, det duger ju inte att sitta still, det kan ju vara rent livsfarligt”, kom svaret snabbt.

En fin semesterstund var också en tur med kanot tillsammans med min dotter Hanna, på min barndoms sjö Juttern. Att tyst glida fram längs barndomens stränder i vacker natur ger återhämtning och energi.

Nu börjar min semester gå mot sitt slut. Höstens första arbetsutskott behöver förberedas denna vecka. Ett antal mejl har samlats på hög under semestern och behöver besvaras. Det drar ihop sig till sensommar och jobbet knackar försiktigt på vår dörr.

Så är det dags också för mig att gå ned i varv och låta semestern bara komma.
Det första halvåret har varit inspirerande och fyllt med nya kontakter, nya sammanhang och nya möjligheter. Och avslutningen innan semestern med Almedalsveckan och bra fokus och uppmärksamhet på fysioterapi och våra frågor kändes gott. Vi har fått bra med uppmärksamhet under vintern och våren kring våra frågor,och kanske spelar sociala medier större roll än vad folk i allmänhet tror. Det handlar mycket om att få det gjort, inte bara tänka att vi borde göra…
När jag valdes till ordförande i höstas hade jag 130 följare på Twitter. I skrivande stund har jag 500. Jag gissade för ett par månader sedan, att jag skulle ha 500 följare innan semestern. Skaplig gissning…

Nu väntar sköna dagar av lagom mycket aktivitet, med en dygnsrytm, där inte allt är inrutat utan att det finns möjligheter till att ”bara vara” också. Längtar till sköna promenader i skog och mark, umgänge med familj o vänner,barn o barnbarn, till friska morgon- och kvällsdopp i dammen vid kvarnen men också till hängmattan och Sommar i P1.

Önskar er alla följare en riktigt skön sommar!