Hinder på vägen skulle man kunna säga…
Ännu en händelserik arbetvecka går mot sitt slut. Inledningen av den gångna veckan präglades av stormen Simone som drog fram över framförallt södra Sverige. Det var många träd som gav vika för stormvindarna och för egen del innebar det att en fallen björk blockerade vägen in och ut där hemma på tomten.

I måndags hade jag och LSRs FoU-chef Birgit Rösblad tillsammans med ledningen för FSA (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter) ett möte på SKL angående nationella kvalitetsregister. Det finns många kvalitetsregister, men det saknas ofta indikatorer och mätetal för sjukgymnastiska och arbetsterapeutiska insatser. Ur ett patientperspektiv är detta förstås inte optimalt, eftersom det riskerar att endast ge en begränsad redovisning av behandlings resultaten. Här finns definitivt ett grundarbete att göra, och vi kommer inom LSR att genomföra en förstudie under de närmaste månaderna. Förstudiens avsikt är att identifiera de mest prioriterade områdena att utveckla vidare när det gäller variabler/ indikatorer för rehabilitering med inriktning på patientens behov av insatser inom sjukgymnastik.

Jag arbetade ju under förra året på SKL, med ett projekt om kunskapsstyrning, och var då administrativt placerad på kansliet för kvalitetsregister. Och jag insåg då, mer än förut, kraften i de svenska kvalitetsregistren. Desto större anledning för oss sjukgymnaster att på allvar finnas med i detta arbete. BOA-registret är ett klart lysande exempel, men det behövs många goda exempel. Och det behövs också att myndigheter och sjukvårdshuvudmän efterfrågar att sjukgymnastiska resultat belyses i kvalitetsregister.
Den nationella satsningen på kvalitetsregister utvärderas kontinuerligt av Myndigheten för Vårdanalys. Ett första PM från Vårdanalys finns här

Det var fullsatt på symposiet om levnadsvanor på Sjukgymnastdagarna i Göteborg
Styrgruppen för projektet Levnadsvanor har haft möte i veckan. Vi fick en utmärkt rapport av projektledare Raija Tyni-Lenné om genomförda aktiviteter under 2013 och det är tydligt att engagemanget och intresset bland sjukgymnaster nu är stort. Området är också av stor strategisk vikt för det varumärke vi vill forma i samband med namnbytet till fysioterapeut. Därför förbereder vi nu en ny ansökan till Socialstyrelsen om projektmedel för 2014, och vi kommer att behandla den i kommande förbundsstyrelse.

Samverkan med andra aktörer är en framgångsfaktor. En sådan aktör är Gymnastik- och idrottshögskolan GIH GIH och Sjukgymnastik har samma rötter i form av Per Henrik Ling, men också många gemensamma intresseområden, t.ex. fysisk aktivitet och hälsa. I tisdags hade jag och rektorn på GIH Karin Henriksson Larsen arrangerat en träff med medarbetare från våra båda organisationer. Vi planerar nu att gå vidare för att hitta vinna-vinna-koncept, där vi tillsammans stärker områdena fysisk aktivitet och hälsa. Ett sätt är gemensamma debattartiklar, ett annat kan vara gemensamma seminarier.

En annan viktig aktör som vi samverkar med är Reumatikerförbundet där vi i veckan hade en ny avstämning. Inte minst inom den satsning som regeringen i höstbudgeten lanserade på kroniska sjukdomar har vi ett solklart samarbetsområde med patientorganisationerna. Ett av syftena är att stärka patienters delaktighet i sin egen behandling av kroniska sjukdomar. Mer om satsningen och mycket annat i Budgetpropositionen 2014.

Regeringen har utsett Roger Molin till särskild samordnare för satsningen på kroniska sjukdomar. I morse hade jag tillsammans med LSR:S FoU-chef Birgit Rösblad ett möte med Roger Molin på LSR:S kansli. Jag är övertygad om att sjukgymnaster/fysioterapeuter har mycket att bidra med i denna satsning, och jag upplevde att Roger Molin delade denna syn. Mycket handlar nämligen om att konkret tillämpa de riktlinjer och vårdprogram som redan finns och där kommer sjukgymnasters kunskap väl till pass. Sjukgymnaster har inom flera områden en unik kompetens som idag inte används fullt ut. Smärtområdet är ett sådant exempel. Smärtforskaren och sjukgymnasten Mari Lundberg beskriver att smärta är det vanligaste symtomet att man söker vård och ca 80% drabbas någon gång i livet av ryggsmärta. Här är fysioterapeuter en underutnyttjad resurs, även om det finns ett antal goda exempel. Roger Molin lyfte fram rapporten från NSK Framgångsfaktorer i diabetesvården i primärvården som en förebild avseende framgångsfaktorer. LSR kommer framöver att hålla tät kontakt med regeringens samordnare och tillsammans med våra samarbetspartners noga följa och delta i satsningen på kroniska sjukdomar.

Under mitt resande i landet för att besöka olika LSR-distrikt, så var det i veckan dags för besök i Jönköping. Formen var ett dialogmöte med landstingets hälso- och sjukvårdsdirektör Mats Bojestig med syftet att belysa de områden där sjukgymnaster särskilt kan bidra till utvecklingen. Ett sådant område är att i högre grad se till att registrera sjukgymnastiska insatser i kvalitetsregister, t.ex. BOA-registret. Ett annat strategiskt område är att fullt ut delta i samtal om levnadsvanor lokalt och att hitta transparens i arbetet med nationella taxan för privatpraktiserande sjukgymnaster. I Jönköping genomförs nu en rehabiliteringsutredning, och vi konstaterade att det nu är viktigt att den lokala samverkan kring detta ytterligare intensifieras.

Avslutade veckan med en träff med ledarnätverket After the Edge. Vi som är med i nätverket gick magisterprogrammet Ledarskap för förbättring av hälso- och sjukvård vid Växjö universitet tillsammans under åren 2003-2005. Vi var första kursen i detta upplägg, vi hade mycket stor glädje av utbildningen och har sedan dess fortsatt att träffas två gånger per år, alltid med intensiva och givande reflektioner på schemat. Alla som finns med i nätverket har bytt tjänst eller uppdrag en eller flera gånger, och finns idag i olika ledande roller inom svensk hälso- och sjukvård. De uppsatser vi skrev 2005 samlades i en bok, On the Edge. Eftersom vi fortsätter att träffas och har stort utbyte av detta, har vi övergått till att benämna nätverket After the Edge.

Vid denna träff fanns bl.a. ämnet Dialogseminarier på programmet, med Bo Göranzon och Johan Berglund, som medverkande. Bo Göranzon är professor emeritus i yrkeskunnande och teknologi vid KTH och numera verksam vid Linnéuniversitetet i Växjö. Bo har under lång tid utvecklat konceptet dialogseminarier Johan Berglund är forskare och har i sin avhandling Den nya Taylorismen beskrivit relationen mellan yrkeskunnandet hos högutbildad personal och den standardisering av arbetsuppgifter som sker inom många verksamheter. Avhandlingen belyser kärnkraftsindustrin, men kan komma att bli mycket intressant också för hälso- och sjukvårdsområdet.

Under samlingen med ledarnätverket höll jag också tillsammans med LSR:s förbundsdirektör Mats Einerfors en presentation under rubriken Ett fackförbunds logik.
Fredag eftermiddag och Allhelgonahelgen står för dörren.

Är det verkligen dags för vintertid nu i helgen? Känns som om tiden är lite ur led, vi hade +17 grader och strålande sol när vi besökte Bollnäs, den 23 oktober

Denna vecka har bl.a. omfattat ett besök i LSR-distriktet i Gävleborg. Blev mött vid Centralen i Gävle av facklige företrädaren Eva Matton, fick en snabbguidning av Gävle och därefter bilfärd till landstingsfullmäktigemötet i Bollnäs tillsammans med distriktsordförande Magnus Moberg. Vi blev välkomnade av landstingsfullmäktiges ordförande Björn Brink (C) och ägnade sedan ett par timmar åt att lyssna på fullmäktiges debatt och också hade bra samtal i pauserna med nyckelpersoner, bl.a. finanslandstingsrådet Eva Tjernström (S), sjukvårdslandstingsrådet Hannah-Karin Linck (C) och landstingsdirektör Svante Lönnbark. Vi påtalade bl.a. möjligheterna och fördelarna med sjukgymnast i frontlinjen i primärvården, med Löberöd och Brahehälsan som gott exempel. Har skrivit tidigare om Brahehälsan i min blogg här. Vi upplevde ett stort intresse för våra frågor och passade också på att bjuda in politikerna att ”gå i en sjukgymnasts fotspår” under en dag. Det uppskattades, Eva Tjernström, som är ordförande i Landstingsstyrelsen i Gävleborg, kommer att gå med distriktsordförande Magnus Moberg vid tillfälle framöver.

Just nu är det ett utmärkt tillfälle för alla sjukgymnaster att ta tillfället i akt: Bjud in din lokala politiker att följa dig under en halvdag, ett par timmar eller kanske en hel dag. Kunskap och egenupplevelser är viktigt för förståelsen för vad en sjukgymnast/fysioterapeut kan och gör.
På kvällen medverkade jag i distriktets årsmöte,där jag höll ett anförande om dagsaktuella frågor inom LSR och för sjukgymnastiken i stort. Stort intresse och god uppslutning bland sjukgymnastkollegorna också i Gävleborg, vilket känns mycket värdefullt. Det lokala fackliga arbetet är grunden i professions- och fackförbundet LSR.

Torsdag och fredag har jag deltagit i den nationella konferensen Akut förbättring, där team från akutmottagningar runt om i landet redovisade de förbättringsarbeten som pågått under det senaste året. Läs mer om projektet Akut förbättring här Att förbätta tillgänglighet och kvalitet och arbetsmiljö på akutmottagningarna är mycket angeläget, och de resultat som visades upp var imponerande. Konferensen inleddes av socialminister Göran Hägglund, som tryckte på vikten av gränsöverskridande samarbete och ständiga förbättringar. Av Twitterflödet och hashtag #sklakutvard framgår att programmet för dagarna uppskattades och höll hög kvalitet. Jag träffade den enda sjukgymnasten, som deltagit i programmet Akut förbättring, Mia Mauritsson, som är sjukgymnast på akuten på Helsingsborgs lasarett. Sjukgymnast finns på ett antal akutmottagningar i landet, och är uppskattade. Bekymret är att traditionen inte stödjer hälsofrämjande ersättningssystem, för om de gjorde det skulle det vara mer självklart att se sjukgymnaster på akuten. Sjukgymnaster kan göra stor skillnad för bättre patientresultat inom vissa områden på akuten.

Fick också presenterat en första utvärdering av Sjukgymnastdagarna 2013. Rekord med 1750 deltagare, bästa utvärderingen nånsin och mycket nöjda deltagare. Hur ska vi kunna förbättra ytterligare. Jo, nu krävs en noggrannare analys, vilket vi kommer att genomföra inom kort. Ambitionen måste vara att nästa liknande evenemang ska bli ännu bättre

Har i eftermiddag också deltagit i avtackningen av Göran Stiernstedt, direktör vid SKL avdelningen för vård och omsorg. Göran slutar på SKL nu och efterträds av Hans Karlsson, idag landstingsdirektör i Värmland. Jag ser nu fram mot att få möta både Göran Stiernstedt och Hans Karlsson i sina nya uppdrag. Göran i rollen som socialdepartementets person som ska minska byråkratin i hälso- och sjukvården där sjukgymnaster kan bidra i det arbetet, och Hans i rollen som direktör på SKLs avdelning för vård och omsorg. Det känns fint att veta att Hans sedan tidigare har bra insikt i fysioterapeutiska frågor. Bl.a. var ju Hans en av experterna i det seminarium som LSR arrangerade i somras i Almedalen.

Nu snart dags för helg och tid för återhämtning. Tid också att natten till söndag ställa om klockan. Det kommer att bli mörkare på kvällen, MEN till en början något ljusare på morgonen

Det blev en tidig start från Småland för att vara på plats i god tid till LSRs uppvaktning av Riksdagens Socialutskott. Väl förberedda, och fyllda med påverkansargument till tusen, promenerade Maria Enggren Zavisic och jag i duggregnet till Riksgatan. Vi hade sammanställt ett bildspel, tagit med debattartiklar och annat smått och gott. Vårt budskap var sammanfattat, att påvisa behovet av att få till en ändrad skrivning i den proposition om behörighetsfrågor, som utskottet ska behandla, och som 21/11 blir föremål för riksdagens beslut. Vi är nöjda med att äntligen beslut fattas i namnbytet till fysioterapeut, men vill ha en öppning i frågan kring specialistordningen.

Vi är båda vana vid att vara föredragande, och visste att vi inte hade lång tid, rättare sagt hade vi 15 min på oss, inklusive frågor. Men det är ändå besynnerligt så svårt det är att säga något kort och koncist. Vi blev mycket vänligt bemötta, men formerna för utskottet är formella, ingen tid att visa bilder, ledamöterna får dom skickade till sig i stället, och vi var en i en rad uppvaktningar på 5 till 15 min. Försäkringskassans generaldirektör före oss och i dörren på väg ut mötte vi statssekreteraren från Socialdepartementet med tjänstemän, som hade tid på utskottet direkt efter oss.
Vi upplevde att ledamöterna, trots många föredragningar på schemat, lyssnade intresserat, och vi fick bra frågor från både Anders Andersson (KD) och Lena Hallengren (S). Ta gärna del av våra budskap och vår presentation här

Eftermiddagen deltog vi i ett kunskapsseminarium om Cancer, anordnat i Riksdagen av riksdagsledamoten Henrik Ripa (M) i samarbete med Cancerfonden. innehållet var Prevention-livsstilen som minskar cancerrisken.

Många kompetenta föreläsare talade om cancer i allmänhet, förekomst, risk, dödlighet och prevention. Kunskapsläget kring rökning, alkohol, kost och fysisk aktivitet var viktiga delar. Jag insåg att fysioterapi och fysisk aktivitet utgör ett mycket viktigt inslag för många människor, både vad gäller prevention, behandling och rehabilitering. På så sätt sammanföll våra budskap under dagen, både till Socialutskottet och på kunskapsseminariet. Det känns nödvändigt att samverka mycket mer över professionsgränserna för att medborgare och patienter ska få den vård, som vi har kunskap om och som dom faktiskt har rätt till. Vi har i alla fall idag från Sjukgymnastförbundets sida genomfört ett rejält påverkansarbete, använt bra och viktiga kontakter, mycket kunskap, input från medlemmar, kansli och förbundsstyrelse. Nu återstår att följa upp resultatet och ta nya tag.

Har idag föreläst för 400 chefer och ledare på Hotell Rival i Stockholm under temat ”Tillsammans i brytningstider”. Föreningen Chefer och ledare har en lång tradition, består främst av ledare i hälso- och sjukvård. Av de 400 personerna var de allra flesta kvinnor, varav många arbetar i frontlinjen, som första linjens chefer eller ledare, nära den direkta verksamheten. Så mycket kunskap i rummet. Respekt!

Mina huvudbudskap handlade om att ta vara på glädjen och stoltheten i att vara ledare inom en bransch, som är SÅ viktig för människor, i en tid som i många avseenden är en brytningstid. Att arbeta med frågor kring hälsa, sjukdom, liv och död är bland det viktigaste som finns. Jag poängterade betydelsen av att arbeta mer tillsammans, betydelsen av att ledare på alla nivåer visar uppmärksamhet för medarbetarna, för verksamhetens resultat, för strategisk kommunikation och för arbetet med att ständigt förbättra verksamheten tillsammans med medarbetare, patienter och närstående. Ta del av min presentation här Tillsammans_i_brytningstider_Cheferochledare_131018_StefanJutterdal

I förberedelserna för en föreläsning för en så stor grupp, känns det ofta som om jag inte känner mig färdig. Vaknade i morse och började med att kolla av nyhetsflödet. Fick extra bränsle till min föreläsning eftersom första nyhet på text-TV var exministern Gertrud Sigurdsen, idag 90 år. Hon beskriver i en DN-debattartikel, hur svårt det kan vara att bli tagen på allvar, att känna att man når fram. Detta trots att hon har ingångar och kunskaper, som de flesta inte har.

Gissa om äldrefrågorna kommer att ventileras ännu mer nu! Och det behövs verkligen. Det finns en uppenbar risk att frågor som betyder mtcket för människor ändå inte når fram i det stundom hårda tonläget i det politiska samtalet. Jag hoppas att jag bidrog till att lyfta ledarskapsfrågorna kring hälso- och sjukvården idag. Dessa frågor förtjänar all uppmärksamhet i den pågående samhällsdebatten om välfärdssamhället, i den brytningstid, som vi lever i. Och jag hoppas också att deltagarna i ännu högre grad inser fysioterapeuters potential, som en viktig del i teamet.

Blev uppmärksammad på att Fysiopodden idag publicerat den intervju med mig, som dom genomförde med mig under Sjukgymnastdagarna 2013. Lyssna gärna på intervjun med mig på http://fysiopodden.se/avsnitt-84-fysioterapi-och-framtiden/
Intervjun med mig börjar efter 16 min.
Spännande med nya sätt att presentera fysioterapi, kör på Fysiopodden!

Ytterligare en arbetsvecka på resande fot närmar sig sitt slut medan höstens vackra färger rusar förbi mig i snabbtågets hastighet.

Fångade under Sjukgymnastdagarna ett av många goda exempel, som finns runt om i vårt land, inom området fysioterapi. Bad Anna Gustavsson att skriva några rader som gästbloggare. Tack Anna, för att du gick från ord till handling!
Gästbloggare Anna Gustavson Vårdenhetschef Sjukgymnastik Specialistvård, Landstinget Gävleborg:
”Tillbaka hemma igen efter tre intensiva Sjukgymnastdagar i Göteborg. Många intressanta föreläsningar och jag hade förmånen att prata med LSR´s ordförande och bli inbjuden som gästbloggare till hans blogg. Jag är stolt över att skriva dessa ord och över att vara chef för Sjukgymnastik Specialistvård i Landstinget Gävleborg. På 1 år har vi ökat från 36 till 46 sjukgymnasttjänster. Vi har målmedvetet gnuggat på i vår strävan att bli fler så vi kan erbjuda fler patienter sjukgymnastiska insatser av högsta kvalitet.
Våra framgångsfaktorer är bl. a. lojala, flexibla och kunniga medarbetare. Vi har också förmånen att ha kloka verksamhetschefer, divisionschefer och en landstingsdirektör som förstår vikten av att patienter får sjukgymnastisk behandling, helst tidigt i sin sjukdom eller efter sin skada. Våra politiker har också haft modet att satsa på rehabilitering för att de förstått vilken positiv skillnad våra insatser gör för patienterna. Vår enhet ligger i framkant inom många områden och jag är jättestolt över mina medarbetare. När jag lyssnar till kollegor som föreläser om olika ämnen på dessa tre dagar så blir jag imponerad! Imorgon är det åter vardag och vi ska fortsätta omsätta forskningsresultat till nytta för våra patienter i deras vardag. Innan jag börjar jobba imorgon ska jag träna! 0630 blir det löpband och styrka. Klart vi ska leva som vi lär och forskningen visar så tydligt att fysisk aktivitet är bra mot nästan allt. Vem vågar låta bli att röra på sig?”

Var inbjuden till Landstinget i Jönköpings län att medverka vid deras träffar med alla vårdcentraler, drivna av landstinget. Jag mötte sjukgymnaster från primärvården under två dagar för intressanta samtal och dialoger. Bra av landstinget att bjuda in företrädare för professionerna, vi behöver fler arenor för dialog. Ta del av min presentation här. Medverkade gjorde också Lena Nordemar, årets sjukgymnast i Sverige 2012, med temat direkt access.

Deltog också förra veckan i Nationella Kvalitetsregisterkonferensen i Stockholm. Eftersom jag förra året arbetade på den enhet på SKL, som ansvarar för kvalitetsregister, så kändes det hemvant. Kunde fortfarande känna en positiv adrenalinkänsla från förra årets konferens i Karlstad, då jag tillsammans med Carina Thorstensson var moderator. Helt klart är området kvalitetsregister ett område där vi fysioterapeuter behöver bli mer delaktiga och bättre, både på att registrera i kvalitetsregister och att ta plats i styrgrupper, där vi kan tillföra nya perspektiv. Vi lär bl.a. av Svensk Sjuksköterskeförening, som på bilden ovan redovisar sitt pågående indikatorsarbete.

Energifyllt i Västernorrland Hög kvalitet sägs ibland bestå i att överträffa förväntningarna. Jag reste till Sundsvall o Härnösand, för att möta medlemmar, presentera mig och LSR och ha en dialog. Men distriktsstyrelsen, med Elisabeth Haraldsson i spetsen, hade lagt ned ett mycket stort arbete, för att ordna en energifylld dag och kväll och lyckades överträffa förväntningarna. 25% av länets sjukgymnaster slöt upp, ställde frågor och var aktiva och mycket engagerade. Mycket inspirerande.  Ta del av min presentation här

  Goda exempel radades upp och årets sjukgymnast i Västernorrland korades på initiativ av Atlas Sjukgymnastik. Det var Lotta Jakobsson, områdeschef i Sundsvalls kommun, som belönades för ett långsiktigt och framgångsrikt förbättringsarbete inom området fallprevention. Ett lysande exempel på god fysioterapi, som både minskar lidande för den enskilde och kostnader för samhället. Under kvällen hölls också årsmöte med distriktet, lokalt 200-årsfirande för Sjukgymnastiken i Sverige och 70-årsfirande för LSR. Konstaterade också att distriktsordförande Elisabeth Haraldsson funnits med som lokal ordförande i 25 år. Imponerande!

Socialminister Göran Hägglund höll idag presskonferens och meddelade utnämningen av Göran Stiernstedt till nationell samordnare för bättre resursutnyttjande inom hälso- och sjukvården. Göran Stiernstedt arbetar idag som direktör för vård och omsorg på Sveriges kommuner och landsting, SKL. Göran Hägglund sa på presskonferensen att många medarbetare i vården lägger ner väldigt mycket tid på sånt som inte är till direkt patientnytta. Han pekade också på vikten av att hitta vägar för att kunna minska onödigt administrativt arbete, för att professionens företrädare ska kunna ägna mer tid åt de enskilda patienterna.

Göran Stiernstedt har mycket lång erfarenhet av hälso- och sjukvården och är väl lämpad att kunna ta itu med dessa viktiga frågor. Jag gladde mig åt att han under presskonferensen betonade vikten av att lyssna på professionerna och deras företrädare. Jag är övertygad om att vi har mycket att tillföra. Jag hoppas och tror också att Göran Stiernstedt ser till att ta tillvara ALLA professioner i hälso- och sjukvården. Ibland förenklas systemet, som om det bara skulle handla om läkare eller sjuksköterskor. Ibland kanske bara av gammal vana, ibland av okunnighet. Vi tycker det är viktigt med samverkan mellan ALLA professioner. Framförallt är det väsentligt att resursutnyttjandet fokuserar på bästa möjliga resultat ur patienters och medborgares perspektiv. Och för att detta skall lyckas måste fokus hållas dels på vilka resultat som uppnås ur patientens perspektiv, dels på hur processer och flöden kan förbättras i komplexa organisationer och sist men inte minst handlar det om att ta tillvara kraften i den professionella utvecklingen. Att satsa på medarbetare, och att satsa på ett ledarskap som innebär att ledare möjliggör och inte utgör hinder är viktiga förutsättningar för bra resursutnyttjande inom hälso- och sjukvården. Det finns fortfarande mycket att göra där.

Inom Fysioterapi finns idag en positiv rörelse, där vi upplever att de frågor vi arbetar med blir allt mer uppmärksammade. Dock finns fortfarande många områden, där fysioterapi skulle kunna förenkla och förbättra hälso- och sjukvården. I en debattartikel i GP förra veckan, lyfte jag tillsammans med femton professorer i sjukgymnastik/fysioterapi fram argument som definitivt kan bidra till bättre resursutnyttjande.
Mycket vittnar om att äldre i dag är övermedicinerade och undertränade. För hälso- och sjukvården som brottas med ökade kostnader borde det finnas incitament att prioritera fysioterapi eftersom det klart visats att det minskar behovet av till exempel läkemedel för äldre personer. Vanligaste orsaken till skador hos äldre är fallskador, vilket i sin tur ofta beror på nedsatt balans- och gångförmåga. Fysisk träning förebygger bevisligen fall. Det finns god evidens för att strukturerad fysisk träning inte bara minskar fallrisken utan även förbättrar hälsan i stort. Anpassad träning kan utföras hela livet. Sjukgymnasten, med sin specialistkunskap, har viktig kompetens i det förebyggande arbetet.
Det finns starkt stöd för att den som får professionell vägledning av en fysioterapeut har större chans till bättre funktionstillstånd och en bättre hälsa än den som inte får det. Anledningen är, helt enkelt, att fysioterapeuter är skolade att såväl träna människor med funktionshinder som att träna för att förbygga skador och ohälsa. Fysioterapeuter har även ett synsätt som tar till vara och underlättar individens förmåga till fysisk aktivitet.
Samhället kan således spara pengar om personer med funktionshinder i högre utsträckning erbjuds förebyggande fysioterapi och träning i stället för att invänta kostnadskrävande behandlingar. Lågt räknat handlar vart tionde besök hos allmänläkare om smärta och problem med rörelse- och stödjeorganen. Om dessa patienter besöker en fysioterapeut direkt, vilket är möjligt då det är remissfritt i hela landet, frigörs resurser. Ett besök hos fysioterapeut kostar mindre än hälften av ett besök hos en allmänläkare. Sammantaget handlar det om en miljard kronor årligen som kan frigöras. Rätt vård och behandling minskar lidande hos personer med smärta, och/eller funktionshinder. Det är en kostnad som är svår att räkna i kronor och ören, men det är ingen överdrift att påstå att det finns mycket pengar att spara med rätt behandling.
Det finns dessutom evidensbaserad kunskap och vetenskapligt stöd för att fysioterapi kan förebygga, lindra och i vissa fall bota många stora folksjukdomar, som hjärt- och kärlsjukdomar, astma, KOL och artros.

Avslutningen på vår debattartikel är som skriven för ett sådant uppdrag som Göran Stiernstedt nu ska påbörja:
”Fysioterapi kan således bidra till en bättre hälsa i befolkningen och spara samhällets resurser. Varför görs det då inte?! Varför tas då inte de politiska beslut som krävs? Varför organiseras inte hälso- och sjukvården på ett sätt som möjliggör att kunskapen tas tillvara? Behandling med god effekt undanhålls många funktionshindrade, vilket kostar mycket och skapar onödigt lidande”.

Vi fysioterapeuter önskar dig lycka till i ditt nya uppdrag Göran, och ser fram mot att få bidra till ett bättre resursutnyttjande!

Sjukgymnastdagarna 2013 – en färgsprakande kanonad av workshops, symposier, plenarföreläsningar, posters, utställningar, mingel och fest, högtidstal, 200årsfirande av sjukgymnastiken i Sverige, 70 -årsfirande av professions- och fackförbundet LSR och historiens vingslag i rummet. Läs mer på Sjukgymnastförbundets hemsida och på hemsidan för tidskriften Fysioterapi, om mina förväntningar inför dagarna i intervju i Dagens Medicin och debattartikel i GP 2 oktober. Och budskapet på Sjukgymnastdagarna var tydligt, patienter och studenter vill ha uppmärksamhet. Under invigningsceremonin agerade de whistle-blowers, något som väckte både munterhet och intresse och som blev omtalat under dagarna. Själv är jag positivt inställd, ja jag är övertygad om att tydligt kundfokus ökar tempot och gör att förbättringar och förnyelse slår igenom snabbare. Läs gärna mitt tal på invigningen. Emma Stokes, vice ordförande i WCPT satte svensk fysioterapi i ett större sammanhang och Maria Arnholm framförde regeringens gratulationer till Sveriges sjukgymnaster, snart fysioterapeuter.

Roland Thomée, sjukgymnast och professor, provocerade fräscht i sin plenara föreläsningar föreläsning, liksom Göran Henriks, Utvecklingsdirektör, visade på det omöjliga i att fortsätta lösa morgondagens problem med gårdagens metoder. ”Tillsammans i brytningstider” var rubriken på Görans föredrag och budskapet ”Håll fokus på patientens perspektiv och arbeta med det som ökar värdet för dom”. Ta del av hans presentation här. Carina Thorstensson, sjukgymnast och docent stod rak i ryggen och ställde helt enkelt den utmanande frågan: ”Vet du hur bra du är.” Projektledaren för Sjukgymnastdagarna 2013, Birgit Rösblad, tackade Anders Ottosson, som gav oss de historiska vingslagen i rummet. historiska vingslagen kombinerades med nya och framåtsyftande inslag som Fysiopodden, ett ungdomligt rakt och fräscht sätt att uppdatera fysioterapeutiska nyheter i modern digital form.

Jag var moderator på ett symposium med ytterst kvalificerade ledare på podiet och en fullsatt salong. Går det att styra en komplex organisation? Anne Carlsson, ordförande i Reumatikerförbundet, Eva Beckung, verksamhetschef, sjukgymnast och professor, Barbro Fridén, sjukhusdirektör och Agneta Jansmyr, landstingsdirektör och sjukgymnast höll anföranden och debatterade samt svarade på kluriga frågor från engagerade deltagare. Anders Andersson, riksdagsledamot (KD), äntrade talarstolen och tillförde ytterligare bränsle i debatten. En intensiv, rolig och engagerande stund.

Utmärkelsen Årets sjukgymnast delades i år ut till Eva Beckung vid en högtidlig ceremoni. Stort grattis Eva! Sannolikt var det sista gången som utmärkelsen delades ut i denna form. Nästa år lär det bli ”Årets fysioterapeut”.

Ett symposium som gavs via videolänk väckte stor uppmärksamhet. Det var Maureen Bisognano president vid IHI, Boston, USA, som skickade särskilda gratulationer till 200-årsfirandet av yrket Sjukgymnastik i Sverige. Maureen hade specialanpassat sitt symposium till fysioterapi, och sammanförde kvalitetsutveckling i allmänhet med ett patient- och teaminriktat förbättringsarbete, där fysioterapeuten har en självklar och viktig roll i helheten. Ta del av Maureen Bisognanos presentation. Medverkade gjorde också Gilbert Salinas som på ett övertygande sätt tydliggjorde vikten av att alltid fokusera på patientens perspektiv. Symposiet berörde verkligen deltagarna, och kommentarerna efteråt var: Absolut världsklass!

Ytterligare ett inspirerande och energifyllt symposium där jag hade förmånen att få vara moderator handlade om Levnadsvanor. Fullsatt i lokalen och mycket kunniga föreläsare, vilket förstås gladde både oss och Irene Nilsson Carlsson från Socialstyrelsen, som är ansvarig person för införande av riktlinjerna för Sjukdomsförebyggandeåtgärder. Välfyllda konferenslokaler var det för övrigt på de flesta håll, starkt engagerande symposier, workshops och utmärkta posterpresentationer i kombination med engagerade utställningar inte minst från alla LSR:s sektioner – det var många som kände sig som stolta sjukgymnaster och fysioterapeuter dessa dagar!

Ett annorlunda inslag var när Arga doktorn, Björn Bragée dök upp på fredagsförmiddagen. Jag passade på att greppa mikrofonen och fick en pratstund med honom om hans aktuella TV-program


Den kvardröjande känslan från Sjukgymnastdagarna 2013 är den lustfyllda energi och den oerhörda kraft som fanns under dagarna bland alla deltagare, medverkande och särskilt inbjudna gäster. Det tar vi nu med oss i vårt fortsatta arbete. Förändringar tar tid, och det gäller att ha uthållighet och att arbeta tillsammans. Det kom ett kort till oss under Sjukgymnastdagarna med ett stort GRATTIS till LSR. Hälsningen kom från Maud Seda, idag 95år. Hon har varit medlem sedan LSR bildades 1943 och är så fortfarande. Tack för hälsningen och tack för uthålligheten, den inspirerar oss! Grattis LSR och grattis alla fysioterapeuter!

Tal vid Sjukgymnastdagarna 2013,
Stefan Jutterdal, ordförande Sjukgymnastförbundet

Ärade kongressdeltagare och hedersgäster!
Jag är sedan nio månader tillbaka förbundsordförande för Sjukgymnastförbundet, den tredje största professionen i hälso- och sjukvården. Jag har i dag glädjen, att få dela en nyhet med er. Sjukgymnastförbundet växer, vilket inte är en självklarhet för en facklig organisation år 2013. Vi har de senaste månaderna ökat i medlemsantal och har nu passerat gränsen 12000 medlemmar. Vid månadsskiftet september-oktober hade vi 12072 medlemmar. Det ger oss kraft och visar att vi har medlemmarnas stöd för ett fortsatt förnyelse- och förbättringsarbete i förbundet! Grattis till oss!
Historiens vingslag känns i den här invigningen. Vi har hört övriga högtidstalare beskriva detta. Maria Arnholm från den svenska regeringens perspektiv, Anders Ottosson i sin forskarbeskrivning av den historiska utvecklingen för yrket och Emma Stokes, som gett oss en internationell utblick och placerat oss i ett större sammanhang.

Detta rum är fyllt med kunskap, kunskap som innebär stor nytta och stort värde för människor. Fysioterapeuter gör skillnad för människor i livets alla skiften, oavsett hälsotillstånd och ålder.
För 200 år sedan, år 1813, befann sig mänskligheten i ett annat läge. Krig och elände fanns förvisso även då, USA låg i krig med Storbritannien, Napoleon krigade med en stor del av Europa och Sverige och Danmark låg i krig. Det var vid den tiden som gymnastikpedagogen Per Henrik Ling bildade Gymnastiska Centralinstitutet, Ling, som sedan kom att kallas den svenske gymnastikens fader. Sjukgymnastikens intressanta historia har vi redan hört Anders Ottosson utveckla, så jag tar vid och försöker sätta dagens sjukgymnastik i sitt sammanhang i dagens samhälle och framåt. Inte 200 år framåt, det känns inte realistiskt att ens försöka tänka sig in i år 2213. Tänk er att Ling skulle ha föreställt sig det samhälle vi lever i idag, 200 år senare, ett samhälle där avstånd krympt och möjligheter ökat, på ett närmast ofattbart sätt, ett samhälle där vi agerar lokalt och tänker globalt på samma gång. Men kanske kan vi blicka 35 år framåt. Det gjorde jag när jag höll mitt installationstal, på Sjukgymnastförbundets kongress för snart ett år sedan. Jag gjorde då en tillbakablick 35 år, dvs. så länge det är sedan jag blev legitimerad sjukgymnast i Lund, och utifrån all den enorma utveckling som skett under dessa 35 år och som jag fått vara med om. Jag försökte också spana in i framtiden, kanske 35 år framåt. Då närmar vi oss år 2050 och jag är, om jag får leva, över 90 år gammal. Hur är hälsoläget då? Vilka sjukdomar kan vi bota då? Vilka nya sjukdomar har uppkommit? Vi kan anta att allt fler lever allt längre och att vi också kan bota eller lindra allt fler åkommor allt längre upp i åldrarna. Men det gör också att kostnaderna ökar. Socialdepartementet skriver i rapporten Empati och High Tech att äldreomsorgen beräknas år 2050 bli 70 procent dyrare än 2010 och personalbehovet i äldreomsorgen beräknas öka med 50%. Hälso- och sjukvården beräknas bli 80% dyrare på grund av fler behandlingsmöjligheter, höjd ambitionsnivå och fler äldre. Vidare skriver dom: Kvaliteten i verksamheten kan ökas bl.a. genom att folkhälsan förbättras, fallolyckorna och vårdskadorna i övrigt minskar samt att demenssjukdomar och högt blodtryck förebyggs.
Och i alla dessa områden har fysioterapeuter en självklar roll!
Vi kommer knappast att tillhöra de passivt mottagande vårdtagarna, som snällt och lydigt accepterar vårdens villkor. Vi kommer att ställa krav, vi kommer att vara aktiva, vi kommer att åstadkomma rörelse och förändringstryck. Vi kommer att utgå från att hälso- och sjukvården och vård och omsorg är gäst i våra liv, inte tvärtom. Vi kommer att utgå från att det handlar om oss, om mig, om mina nära och kära. Jag minns från min studietid att Ulrich Moritz, den då ende professorn i sjukgymnastik i Sverige, övertygade mig och oss om vikten av att verkligen lyssna på patienten. Ulrich Moritz, som många av oss väl känner till, är idag 85 år gammal, och när jag pratade med honom häromdagen, så kände jag fortfarande av samma stringens. ”Minns, att det är patientens vilja det handlar om!”
Vi lever just nu i en brytningstid, både i hälso- och sjukvården och i samhället i stort. Hälso- och sjukvården är på väg från ett läge med traditionell hierarkisk organisering och arbetssätt med passivt mottagande vårdtagare till en situation där hälso- och sjukvården bedriver ett aktivt förbättringsarbete för och med patienter och närstående. Patienter och närstående blir medskapare. En ny patientlag kommer inom kort, och den stärker kraftigt patienters och närståendes rättigheter att bli medskapare i hälso- och sjukvården! Vi fysioterapeuter ska tillsammans med andra professioner leda utvecklingen inom patientmedverkansområdet. Vi är särskilt lämpade för det, eftersom vi har en unik kompetens att ta tillvara det friska och också har en särskild närhet och kontinuitet till våra patienter. Vi har en medicinskt sett mycket utvecklad hälso- och sjukvård – men som inte förmår ta tillvara det friska, utan som tar över, i stället för att stimulera till aktivitet. Förmåga att bibehålla funktion och sinnen är något som berör själva livsgnistan hos oss människor. Vi fysioterapeuter är tränade i detta och har en unik kompetens på området. Den kunskapen kan tas tillvara i mycket högre grad.
Vi befinner oss i en brytningstid – det är dags att skapa rörelse framåt – tillsammans. Utvecklingen går så fort idag att vi inte inser att vi förhåller oss till samtiden med ett tankesätt som redan är förlegat. Det är svårt att lösa morgondagens problem med gårdagens metoder, och det gäller för oss fysioterapeuter att begrunda vad detta kan innebära för oss.
Idag är det viktigare än någonsin att skapa rörelse framåt. Hälso- och sjukvården behöver mer empati och mer high tech. Om vi ska kunna möta den åldrande befolkningen, öka kvaliteten och samtidigt hålla kostnaderna i schack, så kan vi inte fortsätta producera vård på det sättet som vi gör idag. Vi behöver arbeta framåt ännu mer tillsammans inom vår profession, men också mellan professioner, inom Sverige men också globalt. Vi har alla ett ansvar för den globala hälsan.
Vi behöver arbeta tillsammans med patienter och närstående på ett mycket bättre sätt än hittills. För att nå ännu bättre resultat behöver vi också ett nytt ledarskap, bortom traditionella hierarkier. Ledare måste ständigt efterfråga medarbetarnas resultat och lyssna på dom. Ledare behöver få med alla i organisationen, medarbetare, patienter och närstående, och vi behöver arbeta på ett nytt sätt. Vi behöver använda nya metoder, och vi behöver arbeta mer i samhället. E-hälsa och sociala medier är exempel på där snabbare reaktioner och mångas delaktighet är möjligt. Vi behöver göra och lära. Då blir det också bättre med tid och utrymme för mer empati i vården, något som är nödvändigt.
Tänker på Karin som just fyllt 96 år. Hela livet har hon varit aktiv, läst mycket böcker, promenerat och cyklat mycket och arbetat hårt. Idag är hon liten och tunn och har en demenssjukdom. Hon bor på ett bra äldreboende och hon får vänligt bemötande, god mat- och hon får MÅNGA läkemedel. Men hur får hon sin fysiska träning?
Det finns idag mycket kunskap om hur viktig träning är, inte minst för äldre. Trots detta får det inte plats i Karins dagsschema. Detsamma gällde när hon fortfarande bodde kvar i sin egna lägenhet, men med biståndsbeslut om att ”få ta en promenad en gång i veckan.” Trots beslutet – ingen träning. Jag upplevde samma sak med min far, under hans sista tid i livet. Bra och vänligt omhändertagande, men ingen som verkade förstå vikten av fysisk aktivitet.
Som närstående träffar vi Karin varje helg, och lyckas oftast locka med henne på en promenad. Efter en stund lossnar det, Karin börjar prata, om förr i tiden, om sitt arbetsliv, om gamla släktingar. Promenaden i kombination med frisk luft och umgänge verkar göra underverk. Med rollatorn som stöd blir det en rejäl promenad. Visst pustar hon på slutet, innan vi kommer hem till äldreboendet, men hon njuter samtidigt!
Mycket vittnar om att äldre idag är övermedicinerade och undertränade. För hälso- och sjukvården, som brottas med ökande kostnader, borde det vara självklart att satsa mer på fysioterapi, eftersom det klart har visats att det minskar behovet av t.ex. läkemedel för äldre. Och strukturerad fysisk träning minskar inte bara risken för fallskador utan förbättrar även hälsan i stort. Men även om detta låter självklart, så krävs det både mod och ansvar för att omsätta denna kunskap i politiska beslut och nya satsningar.
För en rad sjukdomar är fysisk träning den bästa medicinen. För äldre finns stark evidens för att träning har en positiv effekt på muskelstyrka och för möjligheterna att kunna förflytta sig. Tyvärr är det dock så att äldre oftare erbjuds enbart läkemedel istället för tillräcklig fysioterapi och fysisk aktivitet, vilket är en mycket stor risk för hälsan.
I TV-serien Sveriges bästa äldreboende, som gått nu under hösten, spelar fysisk träning en viktig roll. Och efter Rapports inslag om vikten av intensiv fysisk träning för äldre hörde flera personer av sig till mig. ”Jag grät under programmet”. ”Varför används inte fysioterapi mer?” ”Hur svårt kan det vara?”. Kunskapen som finns idag behöver omsättas i praktik, inte minst inom äldreområdet.
I en debattartikel idag i GP konstaterar jag tillsammans med ett stort antal professorer i sjukgymnastik att svensk fysioterapi är världsledande på många områden och att fysioterapeutisk forskning har tagit fart de senaste 20 åren. Det utgör en utmärkt grund för framtiden. Fysioterapi ökar värdet för människor och gör skillnad, Likaså kan samhället spara pengar om personer med funktionshinder i högre utsträckning erbjuds förebyggande fysioterapi och träning i stället för att invänta kostnadskrävande behandlingar. Lågt räknat handlar vart tionde besök hos allmänläkare om smärta och problem med rörelse- och stödjeorganen. Om dessa patienter besöker en sjukgymnast direkt – i stället för att ta omvägen via läkare – frigörs resurser. Ett besök hos sjukgymnast kostar mindre än hälften av ett motsvarande besök hos en allmänläkare. Sammantaget handlar det om en miljard kronor/år som kan frigöras.
Men för att utveckla och förändra ett komplext system som hälso- och sjukvård krävs det också både ansvar, mod och fantasi. Att kraftfullt fokusera på patientens perspektiv är ett sätt att åstadkomma förändring snabbare. Ett annat är att ta tillvara den utvecklingskraft som finns hos de som är på väg in i yrket. Vi har en hel del studenter och patentföreträdare här i lokalen idag. De har berättigade krav att bli lyssnade på. Studenter och patientföreträdare – ni kräver berättigad uppmärksamhet och det ska ni få – får jag be er att resa er upp. Hälso- och sjukvården behöver ”wistle-blowers”! Och ni är en mycket viktig röst för oss idag och för framtiden. Att tydligt markera vikten av kund – patient – student- och medborgarfokus är kanske den viktigaste kraften för att åstadkomma förändring i ett komplext system som hälso- och sjukvården. Ta er ton! Blås!
Vi har nu kommit till det tillfälle i den här ceremonin, då det är dags att högtidlighålla att det i år är 70 år sedan Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund bildades och att det är 200 år sedan yrket Sjukgymnastik etablerades i Sverige. 200 år av stolta traditioner, och vi känner historiens vingslag i rummet. Låt oss nu med öppet sinne ta sats mot framtiden. Sjukgymnast blir fysioterapeut om tre månader, om riksdagen fullföljer genom att fatta det väntade beslutet i november i år. Det ger oss en möjlighet att i än högre grad öka värdet för våra patienter genom förebyggande, behandlande och rehabiliterande fysioterapeutiska insatser. Det ger oss en möjlighet att stärka vårt kvalitets- och patientsäkerhetsarbete och det blir en möjlighet för alla som drabbats av en av vår tids stora utmaningar, nämligen fysisk inaktivitet. Att åstadkomma rörelse i livets alla skiften är en av de viktigaste egenskaperna hos fysioterapeuter.
Låt oss därför ta sats mot framtiden genom att på klassiskt fysioterapeutiskt sätt åstadkomma rörelse.
Jag ber nu hela förbundsstyrelsen ta plats på scenen och Helena Pepa, vice ordförande i Sjukgymnastförbundet, led oss i att åstadkomma rörelse, som sent ska glömmas – vi ska skicka upp en raket till framtiden tillsammans med alla här i lokalen
Så mycket energi och rörelse!
Gå nu ut och ta för er av ett program som ligger i den absoluta frontlinjen.
Go for it!

Veckan inleddes med debattartikel i DN om etisk plattform i hälso- och sjukvården och efterföljande presskonferens samt mycket fokus på frågan. Debatten fortsatte på ledarplats i Dagens Medicin, och i repliker på DN debatt och kommer att fortsätta. För egen del kan jag bara konstatera att det är viktigt att fokusera på ökad öppenhet och också på de resultat som hälso- och sjukvården uppnår, både kvalitets- och ekonomiska resultat. En intressant del med överenskommelsen är att det framgår hur många parter, som verkar på arenan hälso- och sjukvård. Och då är ändå hela rörelsen av patient och närstående-företrädare inte undertecknare i artikeln.

Frukost i finska viken
Hade förmånen att delta i en studieresa tillsammans med Strategiska forskningsområdet vård SFO-V på Karolinska Institutet. Jag ingår i deras referensgrupp, och resan var ett led i detta. Resan gick till Helsingfors, så det blev frukost till havs, i Finska viken. Föreläsningar hölls under båtresan, varefter vi gjorde besök på Folkhälsan, under ledning av professor Mats Brommels, KI, som också är styrelseordförande i Folkhälsans förbund i Finland

Under veckan har jag också besökt SVID och Jonas Gumbel, som är programansvarig för område hälsa. Eftersom jag är övertygad om att hälso- och sjukvården uppnår bästa möjliga resultat snabbast genom att fokusera på patient-/närstående-/medborgarnytta, så tror jag att en samverkan med SVID kan vara värdefullt för oss på Sjukgymnastförbundet. Som jag nämnt tidigare, kommer jag att driva frågan om att bilda en referensgrupp med patienter/närstående, med syfte att hjälpa oss i förbundsstyrelsen att bedriva vårt arbete på bästa möjliga sätt. Vi har redan etablerat Framtidsgruppen med studenter, Seniorgrupp med erfarna sjukgymnaster. Nästa steg är Referensgrupp med patienter/närstående, där jag tror att ett samarbete med SVID kan vara en framgångsfaktor.
För övrigt handlar mycket inom Sjukgymnastförbundet nu om förberedelser för Sjukgymnastdagarna 2013, som går av stapeln nästa vecka i Göteborg. Rekorddeltagande med över 1700 deltagare och ett mycket bra program. Läs pressmeddelande till media så förstår du varför jag känner mig stolt, redan innan dagarna är genomförda. Sjukgymnastdagarna blir ytterligare ett kvitto på att vår sjukgymnastik/fysioterapi gör skillnad och skapar värde för människor! Följ oss på Twitter under #Sjd13
Inser på fotot av Seth 3 år, att fysisk aktivitet är ”inne” och också har framtiden för sig. Det ska börjas i tid…

Att öppna nya fönster
När jag tillträdde som förbundsordförande sa jag i mitt tal på kongressen att jag vill leda med öppet sinne och bidra till att öppna nya fönster. Jag är övertygad om att en organisation blir bättre om det är högt i tak och om det finns ett tillåtande klimat att pröva nya vägar.
Under våren startade vi inom Sjukgymnastförbundet Framtidsgruppen, där vi vill engagera studenter och personer som nyligen varit studenter för att påverka hur vi leder för framtidens professions- och fackförbund.

I måndags startade vi en Seniorgrupp, med erfarna sjukgymnaster som hörsammat en öppen inbjudan. Förhoppningen är att kunna få använda deras stora erfarenhet som bollplank i olika frågor.
Kanske kan gränser töjas och nya konstellationer uppstå, om Framtidsgruppen och Seniorgruppen möts? Unga och äldre tillsammans, som lär av varandra, visst låter det intressant?
Nästa steg hoppas jag kan vara att starta en referensgrupp med företrädare för patienter och närstående. De utgör kanske den allra största kraften för förändring, och är en viktig del för oss när vi ska fylla den nya yrkestiteln Fysioterapeut med ännu starkare innehåll för framtiden.
Ett annat fönster, som nu öppnas på glänt, är ett möjligt samarbete med GIH, en institution som sjukgymnastiken har gemensamma rötter med, eftersom P H Ling för 200 år sedan la grunden för såväl frisk- som sjukgymnastik. Jag träffade rektor Karin Henriksson Larsén i veckan, och vi planerar nu en workshop, för att stämma av möjliga samarbetsområden. GIH är en myndighet, som får sina resurser från och rapporterar till utbildningsdepartementet. Sjukgymnaster finns i hälso- och sjukvården, som i statligt hänseende finns framförallt inom socialdepartementets hägn. Jag är övertygad om att det behövs ”tvärgångare”, det finns alldeles för mycket stuprör i våra organisationer.

Igår hade Ledningskraft-så mycket bättre för sjuka äldre en stor nationell samling i Jönköping. Medverkade gjorde seniorer, ledningsteam från samtliga län/regioner i Sverige och företrädare för SKL och Regeringskansliet. Det är en stark kraft på gång för att förbättra äldrevården, och flera goda resultat redovisades. För egen del ser jag dock ett behov av att frågor som berör fysioterapi på ett tydligare sätt måste lyftas in i satsningen.
Det är numer uppenbart för mig, att aspekten kring intensiv och anpassad fysisk träning ofta bara försvinner, vilket innebär, som jag tidigare skrivit här, att äldre personer inte får tillgång till den vård de har rätt till. Fysioterapeuter vill och kan bidra mycket mer i utvecklingen av svensk hälso- och sjukvård.

Jag tar upp bl.a. detta i dagsfärskt nr av tidskriften Fysioterapi, i min LSR-ledare

Veckan som har gått har till stor del präglats av regeringens budgetproposition 2014. Avsnittet som berör Hälsovård, sjukvård och social omsorg är viktigt och intressant att ta del av. Roade mig med att göra en bild på www.wordle.net där det framgår vilka ord som används mest frekvent. Och av den bilden blir man kanske inte så upphetsad och inspirerad.

Roligare är det att läsa om hur regeringen vill använda kraften hos olika professioner för att utveckla hälso- och sjukvården.
Ser fram mot en god samverkan med andra professioner och med Socialdepartementet. Vi är redo!