Så fort det kan gå…

Publicerat av

I direktsändning inför hundratals miljoner åskådare i hela Europa föll ikväll den 29-åriga danske fotbollsstjärnan Christian Eriksen ihop till synes livlös på Parken i Köpenhamn. Dramatiska bilder visade hur Eriksen snabbt fick akut omhändertagande med bl.a. hjärt- lungräddning. Vi var många runt hela Europa, som våldsamt omtumlade följde dramat i realtid och som efter en knapp timme kunde ta del av UEFA:s rapport om att Christian Eriksen nu vårdas på Rigshospitalet i Köpenhamn och att hans tillstånd är stabilt. Lättnaden är stor hos alla oss som följt dramat och säkert hos alla andra som tar del av nyheten i efterhand. I skrivande stund återupptas EM-matchen mellan Danmark och Finland på Parken, bara några hundra meter från Rigshospitalet.

För egen del blev det många existensiella tankar ikväll. För snart fyra år sedan drabbades jag av hjärtstopp under en cykeltur på Bornholm. Tack vare rådiga insatser av mina livräddare så fick jag omedelbar hjärt- lungräddning och efter 20 minuter kom ambulans och jag fick alla tänkbara livsuppehållande insatser med bl.a. defibrillering. Mitt hjärta startade igen, och efter transport med ambulanshelikopter fick jag sedan förstklassig hjälp på Rigshospitalet i Köpenhamn. Läs min berättelse om hjärtstoppet här https://www.facebook.com/715266651/posts/10154649929516652/

Jag hade själv en ofattbar tur och är en djupt tacksam överlevare, och det verkar tack och lov som att det gäller också för Christian Eriksen, att vi fick bästa tänkbara akutinsats av rådiga människor.
Men många människor får inte den hjälpen. Varje dag inträffar i Sverige 16 hjärtstopp utanför sjukhus. Endast 2 överlever, dvs varje dag dör 14 (!) personer i hjärtstopp utanför sjukhus. Men så behöver det inte vara. Många av de som drabbas skulle kunna räddas om samhället mer systematiskt satsade på att alla ska lära sig hjärt- lungräddning och att det finns hjärtstartare som är tillgängliga dygnet runt. Jag skrev nyligen en krönika om detta i Dagens Samhälle http://stefanjutterdal.se/2021/04/20/jag-var-dod-men-nu-lever-jag-igen/

Vi har under det senaste året i dessa pandemitider tyvärr tvingats vänja oss vid att matas med siffror över antalet döda. Andra halvåret 2020 dog enligt Socialstyrelsens statistik 19 personer/dag i covid-19. Det är en förskräckande hög siffra och via media har vi verkligen matats med dessa siffror. Men låt oss nu vidga perspektivet. Under samma period dog varje dag 70 personer i hjärt- kärlsjukdomar (varav 14 i hjärtstopp utanför sjukhus) och om detta har det inte rapporterats särskilt mycket i media. 
I min krönika skriver jag om att det nu behövs en kraftfull satsning i hela samhället på att fler ska överleva ett hjärtstopp. Bland annat behövs detta: 

• Politiska beslut på nationell, regional och kommunal nivå med mål att öka överlevnaden efter hjärtstopp, från dagens 11 procent till 20 procent före år 2030. 

• Kunskap om HLR för alla i samhället och årlig träning. Särskilt viktigt är det att alla elever inom grundskolan och gymnasiet utbildas.

• Hjärtstartare, som är tillgängliga dygnets alla timmar, inte som i dag, där de flesta hjärtstartare finns inom lås och bom utanför kontorstid.

• Utlarmning av räddningstjänst, polis och frivilliga livräddare (SMS-livräddning) i hela Sverige.

Det är hög tid att samhället tar detta på största allvar. Det behövs politiska beslut och åtgärder snarast.  Fler behöver få höra orden: ”Du var död, men nu lever du igen”.

Jag vet hur kort avstånd det är mellan Rigshospitalet och Parken i Köpenhamn. Jag vet skillnaden på att vara död och levande. Jag är oändligt tacksam för att jag fick chansen att leva igen. Och jag och många, många andra är ikväll mycket tacksamma för ljusa hälsorapporter om Christian Eriksen🇩🇰🙏🏻.

Vy från Rigshospitalet, september 2017. Foto: privat


När var du senast gäst hos dig själv?

Publicerat av

Idag skriver jag en krönika i Dagens Samhälle om vikten av att byta perspektiv. Jag har lärt mig mycket när jag under 45 år har arbetat i olika roller i hälso- och sjukvården, både i direkt patientkontakt, som chef och med övergripande ledaruppdrag både i region och i fackförbund. Men allra mest har jag nog lärt mig av att själv vara patient och närstående. Det är nyttigt och lärorikt att byta perspektiv. Kanske dags att prova att vara gäst hos dig själv? Läs krönikan här https://www.dagenssamhalle.se/opinion/gastkronika/som-patient-far-du-ett-helt-annat-intryck-av-halso-och-sjukvarden/

”Det kan vara sant – fast det står i tidningen”

Publicerat av

Det var 50 år sedan och björkarna grönskade lika vackert som idag i Småland. Året var 1971 och jag var fjorton år gammal och skulle snart konfirmeras. Då fick jag av min farfar Valentin med mig några ord där hemma i Djursdala, som jag haft både nytta och glädje av under många år som chef och ledare. ”Det ska du ha klart för dig pojk, det kan va sant, fast det står i tidninga”, sa farfar på utpräglad småländska, samtidigt som han höll kvar mig i ett fast handslag och kramade min hand hårt, precis som han brukade. Någon vecka därefter dog min farfar, och jag fick konfirmeras med ett svart sorgeband på kavajslaget. Och orden han inpräntat i mig har jag burit med mig sedan dess.

Idag skriver jag om det i min krönika i Dagens Samhälle och om vikten av kritiskt tänkande och att ständigt ställa sig frågan: ”Varför?”.

Du hittar krönikan här https://www.dagenssamhalle.se/opinion/gastkronika/det-kan-vara-sant-fast-det-star-i-tidningen/

Jag var död, men nu lever jag igen

Publicerat av

”Hej Stefan! Du var död, men nu lever du igen”. Det var de första orden jag hörde från sjuksköterskan som dragit ut min tub och ville få mig att andas själv igen, efter mitt hjärtstopp i september 2017 och efter två dygn på Rigshospitalet i Köpenhamn, nedkyld och i respirator.

Idag skriver jag en krönika i Dagens Samhälle https://www.dagenssamhalle.se/opinion/gastkronika/14-personer-dor-i-hjartstopp-utanfor-sjukhus-varje-dag/ där jag lyfter fram vikten av politiska beslut och åtgärder för att öka andelen personer som överlever ett hjärtstopp utanför sjukhus.

14 personer dör varje dag (!) i hjärtstopp utanför sjukhus. Vi har det senaste året i dessa pandemitider tyvärr tvingats vänja oss vid att matas med siffror över antalet döda. Andra halvåret 2020 dog enligt Socialstyrelsens statistik 19 personer/dag i covid-19. Det är en förskräckande hög siffra och via media har vi verkligen matats med dessa siffror. Men jag vill vidga perspektivet. Under samma period dog varje dag 70 personer i hjärt- kärlsjukdomar (varav 14 i hjärtstopp utanför sjukhus) och om detta har det inte rapporterats särskilt mycket i media.
I min krönika skriver jag om att det nu behövs en kraftfull satsning i hela samhället på att fler ska överleva ett hjärtstopp. Bland annat behövs detta: 

• Politiska beslut på nationell, regional och kommunal nivå med mål att öka överlevnaden efter hjärtstopp, från dagens 11 procent till 20 procent före år 2030. 

• Kunskap om HLR för alla i samhället och årlig träning. Särskilt viktigt är det att alla elever inom grundskolan och gymnasiet utbildas.

• Hjärtstartare, som är tillgängliga dygnets alla timmar, inte som i dag, där de flesta hjärtstartare finns inom lås och bom utanför kontorstid.

• Utlarmning av räddningstjänst, polis och frivilliga livräddare (SMS-livräddning) i hela Sverige.

Det är hög tid att samhället tar detta på största allvar. Det behövs politiska beslut och åtgärder snarast.  Fler behöver få höra orden: ”Du var död, men nu lever du igen”. Läs min krönika och sprid gärna https://www.dagenssamhalle.se/opinion/gastkronika/14-personer-dor-i-hjartstopp-utanfor-sjukhus-varje-dag/

Nätverk för överlevare efter hjärtstopp och deras närstående
”Du var död, men nu lever du igen” är stora ord som alla överlevare efter hjärtstopp försöker ta till sig och leva med, ord som man bär med sig resten av livet. Det gäller också närstående till överlevare efter hjärtstopp, som ofta har mycket starka upplevelser av hjärtstoppet. Min fru Annmargreth och jag har tillsammans med andra eldsjälar samt Riksförbundet HjärtLung och Svenska rådet för HLR varit med och startat ett nationellt nätverk för överlevare och deras närstående. Nätverket syftar till att erbjuda möjligheter för personer som drabbats och deras närstående att träffas och dela erfarenheter, bidra till en ökad kunskap om livet efter hjärtstopp och vara en pådrivande kraft för att förbättra behandling av hjärtstopp i Sverige.

I veckan som gick startade vårt nätverk en Facebook-grupp för personer som överlevt hjärtstopp och deras närstående. Om du tillhör någon av dessa grupper är du varmt välkommen att gå med i gruppen https://www.facebook.com/groups/hjartstopp

Tanken med detta nätverk är att skapa möjligheter att träffa andra som drabbats, dela berättelser och få tips, råd och stöd. Det är nämligen minst sagt en omtumlande upplevelse att överleva hjärtstopp, både för den drabbade och för närstående. Läs gärna mer här

Nytt nätverk för personer som överlevt hjärtstopp och deras närstående

och här

https://www.hjart-lung.se/aktuellt/nyhetsarkiv/nytt-natverk-for-overlevare/?fbclid=IwAR2CGoHy4CraSYw_9KdIj_RaZHvWRDIo6kyqRxq5covvr9fEO5swnSQ1a1k

Att få uppleva ytterligare en vår påminner mig starkt om det fantastiska i att jag blev räddad tillbaka till livet och fick fortsätta leva. Jag hoppas och vill att fler ska få den möjligheten, det är därför det är viktigt att samhället agerar nu. Och du som är beslutsfattare nationellt, regionalt eller kommunalt, tänk på att dina ställningstaganden och beslut kan rädda liv.

Backsippor i barndomens kullar, ett säkert och underbart vårtecken



Vården är gäst i patienternas liv – inte tvärtom

Publicerat av

Idag skriver jag en ny krönika i Dagens Samhälle, där jag försöker utveckla hur viktigt det är att utgångspunkten för förbättringsarbetet i hälso- och sjukvården är att det är vården som är en gäst i patienternas liv. Första gången jag kom till den insikten var när jag 2002 lyssnade till barnläkaren Donald Berwick, president i IHI på en stor kvalitetskonferens i USA. Hans ord gjorde stort intryck och har påverkat mig mycket sedan dess, och jag har haft stor glädje av det synsättet både i arbetet med ständiga förbättringar i Region Kalmar län under många år och sedan i mitt fackliga uppdrag inom Fysioterapeuterna. Men allra tydligast blir orden om att vården behöver vara gäst i patientens liv, när du själv befinner dig i patientrollen eller är närstående. Min krönika hittar du här https://www.dagenssamhalle.se/kronika/varfor-gor-vi-inte-det-som-vi-vet-att-vi-borde-gora-35870

Jag har upplevt detta själv ett antal gånger, både som patient och som närstående t.ex. under min fars sista år, då han var sjuk och i beroendeställning. Trots att jag har goda kunskaper om hälso- och sjukvård och trots att jag vet hur systemet fungerar, så upplevde jag så tydligt hur svårt det var att nå fram med förbättringsförslag. Till stor del handlar det om att vårdens och omsorgens chefer, ledare och medarbetare behöver träna sig i att byta perspektiv, att se saken ur patientens och närståendes perspektiv. Men det handlar framförallt om att organiseringen av hälso- och sjukvården behöver ta sin utgångspunkt i att det är vården som är en gäst i patienternas liv, inte tvärtom.

Flera av Donald Berwick tal hittar du här http://www.ihi.org/resources/Pages/AudioandVideo/Don-Berwick-Forum-Keynotes.aspx

Ett annat perspektivskifte är det som vi nu är mitt uppe i, åtminstone här i Småland, där våren är i antågande och där varje vårtecken ger oss nya perspektiv på hur fantastisk vårens ankomst är. Jag blir lika berörd varje år, kanske till och med mer ett år som detta, mitt i dessa prövande pandemitider.


Ledare skapar förutsättningar för ett bättre samtalsklimat

Publicerat av

Bloggen är tillbaka. Efter ett par månaders uppehåll när jag ”avprogrammerat” mig efter åtta års intensivt och spännande uppdrag som förbundsordförande i Fysioterapeuterna så är jag redo att börja skriva på bloggen igen.
Jag har ägnat tiden sedan årsskiftet åt att bearbeta, koppla av och fundera på framtiden. Avprogrammeringen tog en oväntad och ganska genomgripande vändning när jag testades positiv för Covid -19 i slutet på januari. Efter några jobbiga och påfrestande veckor då både jag och min fru Annmargreth var rejält sjuka av viruset mår vi nu betydligt bättre, även om vi som så många andra kan berätta att det kan ta lång tid att återhämta sig efter Covid -19.

Förra året präglades ju av coronaviruset, med många, många timmars sittande framför skärm i digitala möten. Som tur var satte vi upp en målsättning om att förutom ett par korta träningspass per vecka gå minst 10000 steg/dag. Vi lyckades med detta i ett helt år, 366 dagar närmare bestämt. Dagen därpå blev jag sjuk av viruset. Vi är båda tacksamma för att vi var i så hygglig form när vi blev sjuka, annars hade säkerligen återhämtningen tagit betydligt längre tid.

Jag kommer nu att tillsammans min fru Annmargreth Kvarnefors att i begränsad omfattning arbeta med olika uppdrag i ett nystartat bolag, Kvarnlaget AB. Namnet har vi förstås tagit med anknytning till platsen där vi bor, Lagmanskvarn utanför Oskarshamn.

Kvarndammen i Lagmanskvarn , där kvarnen, med anor från 1300-talet, speglar sig i vattnet.

Genom vårt företag kommer vi att att erbjuda rådgivning, coaching och skrivande i olika former inom områdena vård och hälsa som rör kvalitet, hållbar utveckling och ledarskap. Vi kommer också att engagera oss inom området hjärtstopp, där vi av egen erfarenhet vet att samhället behöver och kan göra mycket mer.

Ett uppdrag som jag påbörjade i veckan som gick, var som fristående krönikör i tidningen Dagens Samhälle. Min första krönika publicerades på webben i tisdags https://www.dagenssamhalle.se/kronika/ledare-skapar-forutsattningar-ett-battresamtalsklimat-35643 och i papperstidningen i torsdags. Ett roligt men utmanande uppdrag. Har du tankar och förslag till ämnen att ta upp i krönikorna, hör gärna av dig till mig (stefanjutterdal@hotmail.com)

Första krönikan i Dagens Samhälle 11 mars
Årets första cykeltur till havet sista dagen i februari, +15 grader, strålande sol och vindstilla.
Vi är verkligen på väg mot ljusare tider!

Stort tack för mig!

Publicerat av

Nu är det dags för mig att sätta punkt för åtta inspirerande och fantastiska år som förbundsordförande för Fysioterapeuterna. Detta blogginlägg nr 451 blir mitt sista i detta uppdrag och i eftermiddag stänger jag ner mejlen och tar sedan semester fram till årsskiftet.

Jag är stolt över att ha fått vara coach i ett stort lagarbete där vi tillsammans i förbundet har flyttat fram fysioterapeuters positioner och tagit plats i samhällsdebatten. Förbundets frågor om hållbar hälsa och rörelse tillhör i dag samhällets viktigaste frågor, och beslutsfattare vet i dag att Fysioterapeuterna är ett trovärdigt förbund som vill bidra och vara en del av lösningen på de många utmaningar som svensk välfärd står inför.

Jag gör nedan en liten summering av åtta givande år och har lagt en del länkar, bl.a.  till de olika årssammanfattningarna, för den som är intresserad. Den som vill kan också ta del av en LÄNGRE PRESENTATION med sammanfattande händelser här från 2012-2020 .

2012: När jag i november 2012 blev vald till förbundsordförande så blickade jag i mitt linjetal  35 år bakåt och spanade 35 år framåt. Spaningen handlade om vikten av att ta tillvara patienters och närståendes perspektiv,  att som ledare inte stå i vägen för förändringar utan bidra till att öppna nya fönster och dörrar och att arbeta tillsammans för bättre resultat.
 2013 (sammanfattning av året) minns jag framförallt som ett resande-år för att lära känna verksamheterna runt om i landet. Resandet och verksamhetsbesöken har varit så viktiga och ett stort lärande för mig, med många värdefulla möten. Ett historiskt datum blev den 17 december, då riksdagen fattade beslut om att fysioterapeut är det officiella namnet på yrket. 

2014 (sammanfattning av året) inleddes med att Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund (LSR), som en följd av den ändrade beteckningen av yrket bytte namn till  Fysioterapeuterna.

I förbundsstyrelsen satte vi nu målet att förbundet ska gå från att vara ett förbund som får jaga för att få vara med i samhällsdebatten, till att vara ett förbund som är självklart och ständigt efterfrågas. Under våren blev jag introducerad i vårt pågående nordiska samarbete vid ett möte i Helsingfors och ett europeiskt möte med  dåvarande ER-WCPT i Köpenhamn. 

2015 (sammanfattning av året) blev året då Fysioterapeuternas budskap på allvar fick genomslag i samhället. En höjdpunkt för min egen del blev världskongressen i Singapore där jag var inbjuden att medverka med ett 5 minuters tal på  Futures forum inför kollegor från 120 länder. Sällan har jag varit så väl förberedd.  Talet finns här. 
I slutet av året genomförde vi också en lärresa till USA tillsammans med många beslutsfattare och ledare från svensk hälso- och sjukvård, en resa som ledde till fördjupade kontakter och också bidrog till att öka förståelsen för värdet av fysioterapeuters insatser. 

2016 (sammanfattning av året) präglades av Fysioterapeuternas kongress, med ett intensivt dialogarbete benämnt #fysioframtid inför kongressen. Kongressen fattade beslut om en ny vision ”Alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse” och en ny värdegrund för förbundet, ett mycket viktigt beslut. Stort också att bli omvald som ordförande och nu tillsammans med en ny förbundsstyrelse. Här mitt linjetal från kongressen 2016. 

2017 (sammanfattning av året) genomförde vi Fysioterapeuternas hälsoresa runt om i Sverige, där vi tillsammans med medlemmar och externa samarbetspersoner samtalade kring ämnet hälsa och vad den nya visionen innebär. Jag fick under året också möjlighet att medverka med en ledare med rubriken The Moving Generation i European Journal of Physiotherapy. Inför Almedalsveckan 2017 publicerade Dagens Medicin en helsida med rubriken”Så tog fysioterapeuterna plats mitt på scenen”, och för mig blev det en bekräftelse för att förbundet på nationell nivå hade blivit ett förbund som var självklart och ständigt efterfrågades. 

Hösten 2017 inträffade det ofattbara. Mitt under en cykelsemester på Bornholm drabbades jag av ett hjärtstopp som jag mirakulöst nog överlevde, tack vare fantastiska livräddande insatser. Jag kom tillbaks i arbete efter ett par månader, men den händelsen kom sedan definitivt att påverka resten av mandatperioden. Mina närmaste i ledningen för förbundet ställde upp på ett enastående sätt och lagarbetet för att leda förbundet stärktes. För egen del kände jag mig paradoxalt nog, med den egna erfarenheten av att vara patient, ännu starkare i argumentationen för mer förebyggande och rehabiliterande insatser. Under senhösten 2017 valdes jag också in som styrelseledamot i Saco. 

2018 (sammanfattning av året) firade Fysioterapeuterna 75-årsjubileum, något som firades under hela året och med en minnesvärd jubileumsmiddag en ljummen augustikväll i Stockholm, där vi lyckades samla både nuvarande förbundsstyrelse, studentrepresentanter och sju förbundsordföranden från 1977 och framåt tillsammans. 
Utredningen God och nära vård som driver på omställningen av hälso- och sjukvården har pågått sedan 2017 och har lämnat flera betänkanden. Förbundet har varit delaktiga i referensgruppen för professionerna sedan starten och har i hög grad fått möjlighet att framföra Fysioterapeuternas synpunkter. Regeringens utredare Anna Nergårdh har medverkat i flera sammanhang i förbundets olika sammankomster, alltid i en konstruktiv dialog. 2018 genomfördes också en genomgripande renovering av den fastighet som förbundet äger tillsammans med tre andra förbund, en god investering för framtiden. 

2019 (sammanfattning av året). En av mina personliga höjdpunkter under året var mitt möte med Greta Thunberg, när jag en tidig aprilmorgon bestämde mig för att fråga henne om hon kunde tänka sig att skicka en hälsning till WCPT:s världskongress i Geneve, där jag skulle tala om ledarskap. Jag fick göra en kort inspelning med henne och det kändes väldigt bra att även detta år kunna bidra till världskongressen med ett budskap från Sverige. Vid världskongressen i Singapore 2015 hade jag en hälsning från Pippi Långstrump och denna gång från en 16-årig svensk klimataktivist, se video här , som under året därefter träffat många världsledare och framfört sitt budskap om att lyssna på vetenskapen. Min medverkan på ledarskapsseminariet på världskongressen i Genève var definitivt en stor personlig utmaning och en höjdpunkt för mig. Ta del av hela seminariet och min föreläsning om ledarskap här. 2019 blev också året då förbundet startade En podd i rörelse. Fram till dags dato har vi gett ut 32 avsnitt, ett intressant grepp och något som har varit ett stort lärande för egen del. 

2020 blev ett år präglat av Coronaviruset och Covid-19, som kom att påverka hela samhället och självklart också förbundets verksamhet. Medarbetarna i svensk hälso- och sjukvård gjorde heroiska insatser, bl.a. blev det uppenbart också för allmänheten att fysioterapeuter och sjukgymnaster utför livsviktiga och livräddande insatser.

2020 blev året då Fysioterapeuterna p.g.a. corona-pandemin genomförde sin första digitala kongress.  Kongressen beslutade bl.a. att Agenda2030 och Barnkonventionen ska vara utgångspunkten för förbundets verksamhet de kommande åren och en ny förbundsstyrelse och en ny förbundsordförande valdes.

Nu är vi inne i de sista veckorna av 2020. Nyvalda och tillträdande ordföranden Cecilia Winberg har den senaste veckan medverkat angående rehabilitering i samband med Covid-19 i Socialstyrelsens podd På djupet och i en debattartikel i Aftonbladet angående vikten av att vi alla tar ansvar och följer myndigheternas rekommendationer under de kommande helgerna.

Idag publiceras också avsnitt 32 av Fysioterapeuternas podd En podd i rörelse där jag som avgående förbundsordförande samtalar med Cecilia Winberg. I samtalet reflekterar jag kring mina åtta år som förbundsordförande och Cecilia Winberg berättar sina tankar om vad hon vill göra under sina första 100 dagar som ordförande.

I en slutintervju i nr 6 av tidningen Fysioterapi berättar jag mer om åren i Fysioterapeuterna, där också min avslutningsledare finns:

Nu vill jag säga varmt tack till dig som läsare av denna min sista blogg i uppdraget som förbundsordförande. Tack för all fin och konstruktiv feedback!

En bit in på det nya året kommer tillträdande förbundsordförande Cecilia Winberg att starta sin blogg med adress ceciliawinberg.se.

Varmt lycka till Cecilia och till den nya förbundsstyrelsen, till alla medlemmar och till hela förbundet. Det har varit en fantastiskt stimulerande tid tillsammans!

En riktig God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag er alla! 

 

Avslut och uppbrott

Publicerat av

Den senaste tiden har varit omtumlande på många sätt. Pandemin håller oss i ett järngrepp. Inom Fysioterapeuterna har vi för första gången genomfört en helt digital kongress, vi har haft det sista förbundsstyrelsemötet för mandatperioden och likaså det sista mötet med förbundskansliet, helt digitalt. Vi har inte träffats fysiskt som kansli eller styrelse sedan i början av mars. Ett mycket märkligt sätt att göra avslut och en märklig tid för uppbrott.
Men mitt i allt detta känns det fantastiskt att ändå KUNNA ses, om än digitalt och det är med stolthet, tacksamhet och värme jag inom kort lämnar mitt uppdrag i ett förbund, som innehåller så mycket arbetsglädje. 

Igår torsdag medverkade jag i Fysioterapipodden i ett samtal om vad det innebär att vara förbundsordförande i professions- och fackförbundet Fysioterapeuterna. Du lyssnar på poddavsnittet här.
I veckan kom årets sista nummer av tidningen Fysioterapi med mycket intressant läsning, inte minst med ett reportage om fysioterapeuter som utfört stordåd under pandemin, men som inte känner sig sedda och uppskattade.

I tidningen finns också en lång slutintervju med mig och som vanligt har jag även i detta nummer skrivit min förbundsledare. Det blir lite speciellt, när man vet att den tidningen ligger hemma hos 13000 medlemmar och deras familjer, på badrummet, i sovrummet eller vid köksbordet. Känns som om jag varit på regelbundna hemma-hos-besök 6 gånger om året i åtta år nu. En gång när jag lämnade in bilen på service så sa mannen som satt i kundservice:
– Hej Stefan!
-Hej, men känner vi varandra? sa jag.
-Javisst, du har legat på vårt nattduksbord i flera år nu, sa han.
Han var gift med en av våra medlemmar. 

Vintermörkret är verkligen mycket påtagligt nu och i helgen är det åter dags att fira Lucia. Jag önskar er alla en trevlig helg!
Nästa fredag blir det min sista blogg inom detta uppdrag. Glad Lucia! 

 

Rörelse är livsviktigt!

Publicerat av

När jag fortsätter min summering av åtta år som förbundsordförande så är det ett ord som återkommer väldigt frekvent, nämligen rörelse. Rörelse är en central del av fysioterapi och en central del i Fysioterapeuternas verksamhet. Som fysioterapeut eller sjukgymnast så har du kunskapen om hur viktigt det är med rörelse ständigt med dig och redan för åtta år sedan talade vi i förbundet ofta om fysisk aktivitet, den bästa medicinen. 2014 kom oroande siffror från WHO om att fysisk inaktivitet är den fjärde största riskfaktorn för död i världen och leder till att 3 miljoner människor dör i förtida död. När förbundet 2016 antog en ny värdegrund så blev ett av ledorden i rörelse.  Nu har WHO nyligen uppdaterat sina globala riktlinjer för fysisk aktivitet. Uppdateringen visar att det fortfarande är alltför många som ej når upp till rekommenderade nivåer av fysisk aktivitet. För unga personer är 4 av 5 otillräckligt fysiskt aktiva. En nyhet med uppdateringen är att de nya riktlinjerna beskriver hur stillasittande kan kopplas till ohälsa för olika grupper, tex gravida kvinnor och personer med kroniska sjukdomar. WHO uppmanar alla länder att använda sig av riktlinjerna för att öka nivåerna av fysisk aktivitet i alla grupper. I Sverige finns sedan flera år tillbaka ett viktigt arbete inom detta område,  FYSS, en handbok om fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling och som redan tidigare utkommit i två versioner. Ytterligare en uppdatering kommer i början av nästa år.
Folkhälsomyndigheten  arbetar också för närvarande med att ta fram svenska riktlinjer, som kommer att ges ut under våren 2021.

Sammanfattningsvis: Rörelse är enkelt uttryckt livsviktigt! Och som Johan Carlson, generaldirektör på Folkhälsomyndigheten klokt uttrycker det: ”Riktlinjer i sig ger inte mer rörelse eller mindre sittande, men är ett viktigt steg i nationell samordning och kan ge stöd i det regionala och lokala arbetet”.
Idag publiceras avsnitt 31 av Fysioterapeuternas podd ”En podd i rörelse”, där tillträdande förbundsordförande Cecilia Winberg samtalar med Esther-Mary D’Arcy, som är ordförande för Europe Region World Physiotherapy, vars syfte är att stödja medlemsorganisationerna (inklusive Fysioterapeuterna) från 37 europeiska länder, samt att marknadsföra professionen. Samtalet handlar bland annat om likheter och skillnader mellan de 37 medlemmarna och om organisationens arbete med Agenda 2030. (Samtalet sker på engelska.)

I går kväll hade Fysioterapeuterna ordnat ett digitalt glöggmingel och avtackning för mig som förbundsordförande. Jag känner mig fortfarande helt omtumlad och ödmjukt överväldigad av alla fantastiskt fina hälsningar och tal. Inte helt lätt att sitta tillbakalutad hemma i vardagsrummet och bara ta emot. Åtta år sätter definitivt sina djupa spår och jag är väl medveten om att jag har väldigt många goda vänner och kamrater. Ett stort och varmt tack till er som hade arrangerat detta på ett så fint sätt och till alla och envar som skickat hälsningar och gåvor! ??Jag känner mig riktigt kärleksboostad❤️! 

En riktigt trevlig helg önskar jag er alla!

Äldre får inte den rehabilitering de har rätt till

Publicerat av

Nu har det snart gått två veckor sedan kongressen och för egen del befinner jag mig i en brytningstid. Allt fokus under hösten har legat på att förbereda och genomföra en digital kongress på så bra sätt som möjligt, och jag är väldigt nöjd med att det trots svårigheter gick att genomföra på ett bra sätt, med många viktiga beslut som fattades.
Min mandatperiod som förbundsordförande räcker året ut så jag hanterar fortfarande ordförandeuppdraget, men försöker förstås i möjligaste mån att hänvisa frågor som är framåtsyftande redan nu till  min efterträdare Cecilia Winberg, som tillträder som förbundsordförande 1 januari.
Tiden fram till dess kommer jag att använda för avslutande möte med förbundsstyrelsen, summering av mina åtta år som ordförande och förstås för överrapportering till Cecilia.
Min tanke är att fortsätta skriva denna veckoblogg varje fredag fram till julveckan och vi planerar också för ytterligare två poddavsnitt, den 4 december och den 18 december.

Åtta år går fort och mycket har hänt i positiv riktning. Men i vissa avseenden slår det mig hur svårt det är att få genomslag för vissa frågor. Jag tänker på det, utifrån en av nyheterna som fått stort medialt genomslag under veckan. Det handlar om IVO:s granskning av medicinsk vård och behandling av personer på särskilda boenden för äldre under covid-pandemin. Generaldirektör Sofia Wallström var skarp och tydlig i sina formuleringar. Det är uppenbart att här återstår mycket att göra, inte minst i form av bättre samverkan mellan regioner och kommuner.

Det finns påtagliga likheter med området rehabilitering för äldre. Redan när jag började uppdraget som förbundsordförande så var frågan om rehabilitering av äldre en prioriterad fråga. Redan då arbetade vårt förbund tillsammans med Sveriges Arbetsterapeuter för att alla kommuner skulle ha en medicinskt ansvarig för rehabilitering, MAR. Vi har alltsedan dess fortsatt påtala att äldre personer inte får tillgång till den rehabilitering de har rätt till. I vårt påverkansarbete riktat till kommuner och regioner, till riksdag och regering har vi enträget upprepat vårt budskap. Vi beskriver det i rapporten Tre lyft för Sverige och i Fysioterapi ger resultat . Vi har påtalat de stora fördelarna, både kvalitetsmässigt och ekonomiskt med att satsa på rehabilitering, särskilt inom kommunal verksamhet. Vi har skrivit många debattartiklar och vi har varit tydliga i våra budskap, och ändå har satsningarna på äldres hälsa och rehabilitering uteblivit.

Debattartikel i Aftonbladet 2018 

Vi har nu veckan skickat den rapport till IVO som Fysioterapeuterna och Sveriges arbetsterapeuter sammanställde i juni 2020 angående kommunernas beredskap ur ett rehabiliterande perspektiv vid covid-19. Rapporten baseras på enkätsvar från medicinskt ansvariga för rehabilitering (MAR) inom kommunal hälso- och sjukvård. Sammanfattningsvis visar rapporten att det under våren 2020 varit en kraftigt minskad tillgång till rehabiliterande insatser inklusive hjälpmedelsutprovning inom den kommunala hälso- och sjukvården. På vissa håll upphörde all rehabiliterande verksamhet. Konsekvenser för patientsäkerhet lyfts i rapporten liksom vilket behov av stöd MAR:arna upplever sig behöva. 

Det saknas alltså inte fakta, och problemen inom äldreomsorgen dyker inte upp som en nyhet. För egen del har jag svårt att stå ut med tanken på att äldre personer inte får tillgång till den rehabilitering som de har rätt till. Jag hoppas verkligen att IVO:s granskning ska leda till systematiska förbättringar inom detta område. Varje individ, ung eller gammal har rätt att bli respekterad och att få tillgång till adekvat vård och rehabilitering. Det finns många goda förbättringsförslag i utredningen God och nära vårds huvudbetänkande, men tiden hastar. Det är dags att gå från ord till handling, och göra det mycket skyndsamt.

Jag fortsätter summera och sammanfatta mina år som företrädare för Fysioterapeuterna. Men i dessa Corona-tider med alla pågående restriktioner vill jag nu önska er en alldeles särskilt fin 1:a-adventshelg. Det gick att förutse i somras att det skulle bli en besvärlig höst och att det skulle krävas mycket av oss, alla och envar. Och det är nu det är dags att påminna varandra om: Håll i och håll ut! Håll fysiskt avstånd, men glöm inte att höras och ses ändå. Ett samtal kan betyda så mycket.

Glad Advent önskar jag er!?