Svenska HLR-rådet och dess europeiska motsvarighet, European resuscitation council, rekommenderar alla regioner och länder att införa system som larmar frivilliga till den som drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus. Trots det har ännu inte alla regioner i Sverige infört ett sådant system. Tolv regioner erbjuder tjänsten, men i övriga regioner saknas den.
Idag publicerades en debattartikel i Dagens Medicin, där jag tillsammans med Anders Åkesson, ordförande i Riksförbundet HjärtLung och David Fredman, driftansvarig för sms-livräddare skriver om vikten av att alla regioner i Sverige inför frivilliga sms-livräddare.
https://www.dagensmedicin.se/opinion/debatt/alla-regioner-bor-infora-systemet-med-frivilliga-livraddare/
Tänk så fantastiskt att det finns mer än 130 000 frivilliga som är engagerade i att rädda livet på en medmänniska, som registrerat sig och som är redo att ta emot larm mellan kl. 7-23 varje dag! Och notera att det finns 20 000 av de som registrerat sig som sms-livräddare som finns i någon av de regioner som ännu inte anslutit sig till tjänsten. Vilken kraft och vilket engagemang! Ja, det är verkligen svårt att förstå hur ett antal regioner avstår från att använda sig av en tjänst som uppenbart ökar möjligheterna att överleva ett hjärtstopp.
Många är inte alls medvetna om vilket omfattande problem detta med hjärtstopp är i samhället. Inom områden som brandsäkerhet och trafiksäkerhet har samhället arbetat målmedvetet sedan länge och antalet som dör i bränder och trafiken har därmed minskat kraftigt, ca 100 personer dör i bränder varje år i Sverige och ca 220 i trafiken. När det gäller hjärtstopp är siffran 5 400 döda varje år! Varje dag drabbas 16 personer av hjärtstopp utanför sjukhus, endast två överlever, trots att många fler skulle kunna räddas. Hjärtstopp förekommer i alla åldrar, ung som gammal kan drabbas, det är därför det är svårt att förstå varför vissa regioner avstår från att använda den stora frivilligkraft som finns.
När jag för sex år sedan drabbades av hjärtstopp på en ödslig cykelväg på Bornholm så hade jag all tur på min sida. Min fru Annmargreth, som är narkossjuksköterska påbörjade omedelbart HLR, och förbipasserande kom och hjälpte till och jag fick pågående HLR i 20 minuter innan ambulans var på plats. Att få möjligheten att överleva är ofattbart stort och jag är oändligt tacksam för det.
Men alla har inte samma tur och lyckliga omständigheter som jag hade. Det behövs frivilliga livräddare i alla regioner och det är bråttom. Varje dag drabbas 16 personer av hjärtstopp utanför sjukhus och fler än två skulle kunna räddas!
